Bristande kommunikation är som bottendöd i haven.. det sprider sig och till slut är allt dött. Sätt dig ner och säg att du upplever en brist  i förhållandet - det kanske din partner gör oxå - sätt er ner och fundera på något nytt ni kan göra tillsammans. gå en danskurs, fotokurs, släktforskning, gå till simhallen. Gör något nytt ni inte gjort tidigare.. och då blir det och mer att prata om 🙂

Har man funderingar på att lämna sin partner så känns det inte som riktig kärlek.

Kanske samtalsterapi vore något för er att prova? Kan ni överhuvudtaget prata om att det är ett problem att ni sällan kommunicerar?

För mig är kommunikation en grundpelare i ett förhållande.  Finns inte det skulle jag inte kunna stanna.

jag är övertygad om att det finns mer än en kärlek i livet.

Man kan väl få hjälp med kommunikationsproblem på parrådgivning? Om ni älskar varann borde det väl vara en sak att prova innan ni ger upp? Vad vill killen din då? Eller säger han ingenting när du frågar heller? Är det så illa med kommunikationen?

Utan kommunikation finns inget förhållande, anser jag. Är jag inte tillräckligt viktig för att kommunicera med, finns inte tillräckligt med respekt och kärlek.

Det enda? det är ju det viktigaste av allt. Ingen kommunikation = inget förhållande.

Som Sarah och flera andra sagt så är det helt avgörande för en relation hur välfungerande ens kommunikation är och jag håller verkligen med om att ingen kommunikation är lika med ingen relation. 

Så ja, bristande kommunikation är en stor anledning varför tjejer/kvinnor lämnar sina partners eftersom det inte räcker till att det finns kärlek när det inte finns en fungerande kommunikation.

Det är mitt svar i korthet och nedan följer en väldigt lång fundering på vikten av kommunikation i relationer.  

En bra relation bygger på att det finns en två-vägskommunikation, att båda i relationen ser till bådas behov för att de ska må bra och trivas i relationen och att båda vet hur ett aktivt lyssnande går till så ens partner känner sig sedd och hörd när de har något de behöver prata om,  så att de känner sig älskad helt enkelt. 

 Det är så otroligt vanligt att det är tjejen/kvinnan som har allt ansvar i en hetrorelation när det kommer till att ta hand om relationen.
Att hon får se till att sin partner mår bra i relationen utan att killen vet hur de visar samma omtanke tillbaka.
Så ska ingen behöva ha det.

Tyvärr uppfostras våra killar till att trycka undan känslor så de inte ens vet vad de själva känner, så att det är inte så konstigt att de ofta inte har någon aning vad deras partner behöver i deras relation för att må bra.

Det gör också att killar ofta inte aktivt deltar i att vårda sina relationer med andra och det gäller inte bara romantiska relationer, som gör att de ofta inte pratar och stöttar dem och visar omtanke på något djupare plan inte heller med sina vänner eller sin familj heller för att de under sin uppväxt inte  uppmuntras inte att lära sig att se till andras behov och mående eller ens prata om deras eget mående.

Så när killar  hamnar i en romantisk relation så vet de inte hur en gör en relation, hur de gör för att  kommunicera både sina egna behov eller hur de i en relation också ska se till sin partners mående och behov  och det visar sig i stort och smått.

Det gör att det  ofta blir tjejen/kvinnan som blir projektledaren över relationen, som både får se till att  den fungerar och har ansvaret över det praktiska.
 Allt från att komma ihåg att killens mamma fyller år och påminna honom om det, till att det är hon som får ta upp saker när det inte fungerar i förhållandet medans han sitter och nickar med utan ha något att tillföra, för han vet helt enkelt inte hur han ska bete sig och ofta visar han sig helt ointresserad av att lägga ner någon tid och energi i att förbättra hur saker och ting fungerar dem emellan och vill absolut inte  gå i terapi med sin partner.
Ibland för att de blir bekväma i att de är deras partner som har ansvaret över relationen och ibland för att de tycker helt enkelt att det är för jobbigt att börja rota i hur de mår och vad de känner för att de känner sig helt enkelt för sårbara för att våga börja ändra på ett livslångt beteende av undertryckta känslor.

Så det är verkligen fult förståeligt att det blir väldigt jobbigt för många killar.

MEN igen, ingen ska behöva ha en partner som inte vill/orka/vågar lära sig att hantera sina känlsor och lära sig att kommunicera oavsätt om du är en  kvinna eller man.
Den goda nyheten är att det går att lära sig att bli en partner som ser den du är tillsammans med, dens behov och ta ansvar för att se till att båda har det bra i relationen.
Det är inget som Kvinnor automatiskt födds med att ha koll på heller, men vi får med det på ett helt annat sätt i vår uppväxt än vad killar får. 

Så ställ krav, berätta vad du behöver och förväntar dig av en relation för att du ska trivas i den och må bra.

Nöj dig inte med mindre än med en bra kommunikation er emellan.
Nöj dig inte med mindre än en bra relation  och att tillägga en bra relation innebär inte att det allt bara fungerar, att det aldrig blir missförstånd utan vilar på att vad som än händer så går det att reda ut på ett bra sätt som gör att båda känner sig sedda och hörda för ni kan kommunicera med varandra. 

Att det finns det plats för båda i samtalet att bli hörda och att fokusen ligger på att reda ut problemet och på att gå vidare och inte på vems felet är eller vem som har rätt.
Båda förlorar på att det finns en "vinnare", för ett förhållande är ingen tävling.

Att vi i samtalet vill varandra väl, så om känslorna går heta, vänta hellre tills känslorna lugnat sig så att de inte gör att det sägs någonting som sårar och ta hand om varandra i samtalet, verkligen lyssna.

Anklaga inte varandra eller utgå från att den andra ville en illa.
Så sag tex inte att - "Du gör alltid så"  eller kontra inte med "Men du gör minsann inte det bättre"utan förklara att oavsätt vad du menade så kände jag mig. ledsen, ensam, sårad eller vad det kan var för känslor som kom upp i en situation och den som lyssnar verkligen lyssnar och låter sin partner veta att de förstår att det är klart det blev jobbigt när du kände så.

Det lämnar större utrymme för att vi ska kunna förstå varandra, hur det kändes och reda ut det som hände så vi kan verkligen släppa det som hände och gå vidare, så att inte det blir en ond cirkel att allt som du eller din partner gjort "fel" drar upp varje gång ni behöver prata för att ni egentligen aldrig lagt det bakom er.

#7 Jag tror du har helt fel som menar att kommunikation skulle på något sätt vara könsbundet.

#8 Jag tror hon menar kulturbundet. Pojkar och flickor uppfostras/behandlas absolut inte likadant och har inte samma förväntningar på sig.

#9 Jag tror inte det är kulturbundet heller.

#10 Förklara gärna varför du inte tror på att killar och tjejer uppfostras olika.

Om du är intresserad att läsa på varför det är så kan jag ge dig flera källor på att det är så det är.

Att tro eller känna att det är så är inte lika med att det är sant.

#11 Har jag sagt att det är sant? Jag skriver ju att jag tror….

Det är möjligt att tjejer och killar generellt uppfostras olika men i min vän/bekantskapskrets har jag inte märkt att det skulle påverka kommunikation mellan människor.

Jag upplever nog att det oftare är Kvinnor som tar mest ansvar för kommunikationen. Skrev "oftare" inte alltid eller generellt. Annars instämmer jag ang viktigheten av kommunikation. Det är just det allra viktigaste.

Vilka negativa svar ni ger tycker jag.

Det är som att kärleken skulle dö om min man blev svårt handikappad och inte kunde kommunicera med mig lika bra längre. Jag älskar HONOM, inte vår kommunikation. Kommunikation är en del i en relation, en viktig del, men det är bara ett sätt för två personer att nå varandra. Det jag tycker TS säger är att hon älskar personen och tycker han är så bra, men att de har svårt med kommunikationen. Det är ju bara som en talang man kan öva upp och bli bättre på. Ja, jag säger "bara", för det viktiga är ju att man älskar personen, inte hur duktig han är på att kommunicera. Hellre en underbar person än en dålig person som är skitbra på att kommunicera.

Om ni har så mycket att bygga på vore det väl fantastiskt att investera i relationen med att gå på parterapi t ex. Ni kan också kolla med kyrkorna vad de kan erbjuda - ibland är det lättare/billigare att få prata med någon där och man behöver inte vara kristen för det.

Fuelbox är en liten låda med samtalsfrågor man kan köpa för att få hjälp på traven i kommunikationen.

Kärlekens fem språk är en bra bok om våra "kärleksspråk" - att vi har olika behov och fungerar olika när det gäller kommunikation.

Visst är kommunikationen ett arbete som fortgår genom hela relationen och den kan alltid förbättras. Nu är den ju dock så dålig att TS funderar på att lämna, vilket i sig inte är konstigt, då kommunikationen är A och O.  TS frågar om det är ok att lämna pga bristande kommunikation och allas svar säger egentligen ja, det är en bra anledning att lämna. Eftersom kommunikation är det som bygger relationen. Sen behöver inte kommunikationen innebära att man sitter ner och pratar om svårigheter, det är allt annat också. Hur man relaterar till varandra.

Det går definitivt att förbättra kommunikation. Den första grundförutsättning för att förbättra kommunikationen är att båda vill det och tar sig an uppgiften. Sålänge både vill och gör sitt bäsdte för att bidra till bättring och parterna älskar varandra finns det förutsättningar. Om den ena inte vill delta i förbättring tänker jag det är kört.