
Älskling!
Du är allt jag vill ha!
Du är allt jag önskar mig!
Jag älskar dig!
Synd att det är som det är, att vi måste inse när det räcker.
Du har alltid gjort mig lycklig.
Du är den jag vill ha!
Jag vill inte ha NÅGON annan..
Ingen är så bra som du!
Hur ska jag kunna leva utan dig?
Jag kommer alltid sakna dig!
Men någonting stämmer inte, det är något som gör så vi glider ifrån varandra bara mer och mer hela tiden.
Varför kan vi inte hitta anledningen?
Kan vi inte fixa det som gått sönder?
Eller kommer vi sluta lika patetiska som *** och ***.
Ett endlöst krig.
Jag vill inte det!
Då sätter jag hellre stopp här så vi kan fortsätta som vänner eller i alla fall som sams och inte hata varandra.
Men hur ska jag någonsin kunna förbereda mig på dagen du kanske säger "jag har en ny flickvän nu.." ??
Har vi kastat bort allt i onödan då?
Men nånting är säkert!
Vi kom överens om att vi inte längre är lyckliga.
Vi bråkar, hittar fler och fler anledningar som gör oss osams gång på gång!
Ändå finns det ingen som gör mig så lycklig som du! 

Ush! :( vad hemst. svårt att veta vad man ska säga. är otroligt svårt bara. Men det var ooootroligt vacker skrivet, om det kan vara till någon tröst ??
Du är min renaste tröst
du är mitt fastaste skydd
du är det bästa jag har
ty intet gör ont som du
Nej, intet gör ont som du
Du svider som is och eld
du skär som ett stål min själ
-- du är det bästa jag har.
Karin Boye - ur diktsamlingen Moln

Tack!
Han är mitt allt..
Men vi verkar ha kommit överens om att det inte funkar, hur mycket vi än vill det.