Komplicerat !
Jag behöver nog mest skriva av mig!
Och kanske få ett och annat gott råd.
Nyårsafton!
Träffar jag en person som jag fattar tycke för direkt. Vi är inte främmande för varanndra men vi spenderar nyårs natten ihopp och allt var helt magiskt! om man ska försöka förklara det i ord.
Dagen efter så ska han flytta, eftersom han jobbar flera mil ifrån!
Så vi håller kontakten genom att skriva till varanndra ungefär varannan vecka. och varje gång han var och hälsade på så sågs vi alltid 1 dag iaf.
En dag så berättar jag för honom att jag är intresserad och undrar vart han står om det bara är en kul grej eller om han vill se vart det leder med tiden. Men han vill inget pgr av avståndet!
I sommras hade vi flera veckors semester och vi sågs varje kväll under 5 veckors tid! Vecka nr 4 berättar jag att jag faktiskt tycker om honom väldigt mycket och han svarar med att han tycker om mig också men att det inte går, fortfarande pgr av avståndet. Då jag förklarar att jag skiter i avsåndet, men inte han. Och om jag tyckte att det blev för jobbigt skulle jag säga till så vi kunde avsluta det!
Självklart var det jobbigt att höra. Så efter det så hörde jag inte av mig, men han gjorde varenda kväll tills han skulle åka hem. vi fortsatte att sova med varanndra såklart!
När han väl kom hem så skrev vi varenda dag, jag börjar aldrig skriva det är alltid han.
Så hade det bara hunnit gå 2 veckor, så knackar det på min dörr på kvällen, och vem står där om inte han! blev lite paff då han kom som en överaskning. jag frågade om han inte hade varit hem först då han hade med sig packningen. då han svarar - Nej jag kom hit först, det är ingen som vet att jag är hemma, bara du "
Dom dagarna var jätte bra!
Sen åker han hem igen, och vecka nr 2 upprepas samma sak, han kommer och överaskar bara 1½ dag dena gången och fick veta efter att han la ut väldigt mycket pengar på resan!
Vi skriver nu fortfarande varje dag, och nu är det några veckor kvar tills han kommer ner igen.
Jag mår så fruktansvärt bra med dena människan. och blir väldigt förrvirrad på hans fina små överaskningar samtidigt som dom där orden " säg till när det blir för jobbigt " bara ekar i bakhuvet!
Jag vill inte pressa honom, eftersom det känns som det bara blir bättre och bättre för varje gång vi ses. Samtidigt som jag bara vill fråga ut honom. Det har snart gått ett år & jag är tokkär i dena underbara varelse!
På nått sätt känns det som att det hade varit lättare om vi inte mer eller mindre var oskiljaktiga från stunden vi möts tills vi skiljs åt! eller att han har börjat med dom här överasknigns grejerna.
Visste jag inte bättre skulle jag tro att han var kär han också!
Jag vet liksom inte vad jag ska göra =/
Du kan inte flytta? =P
![[WickedAlly]](/images/avatar-dead.svg){kind=avatar}
Tycker att han tydligt visar vart han står, förstår att det kan vara jobbigt dock när man bor isär. Men han verkar ju tycka lika mycket om dig, tycker att du borde försöka koppla av och njuta av honom och av er. De där orden kan han ju sagt för att han också är lite osäker, och att du inte ska känna dig pressad samt veta att det är okej om du inte vill mer, att du inte ska må dåligt över det i sådana fall. Kan inte du åka till honom förresten? Då kan ni ju ses oftare :)
Viktoria91 - Jag skulle inte ha några som hellst problem med det! eftersom jag igentligen inte har något som binder mig där jag bor nu. Dock är vi kanske inte riktigt där en. Det är ju trotts allt ett ganska stort steg :)
WickedAlly - Tack! :) jag har hintat några gånger att jag kan hälsa på! dock bor han tillsammans med några anndra som han jobbar med, så jag vet inte om det är därför som han inte bjudit dit mig. Sen jobbar han väldigt mycket och kommer oftast så fort han har en längre ledighet :)
Det låter absolut som att han tycker lika mycket om dig. Men vad jobbigt att han inte kan säga det till dig. Du får väl ta upp det lite smått igen och så får tiden göra sitt.
Det låter helt klart som att han har känslor, om inte annat så passion. Antingen är han rädd att känna sig bunden om det blir för officiellt eller instoppat i ett "relationsfack". Eller så döljer han något.
Vaniljen - Oja! Jo jag får nog göra det : )
Pyromanen - Passion i massor! Har aldrig fått så mycket av någon tidigare. Fast det kanske också har med avståndet att göra, att man inte ses så ofta och när man väl gör't så tar man liksom igen all den tiden man "missat" så att säga.
Ah, Så kan det ju helt klart vara också!
Du behöver ju inte flytta in hos han men till samma stad kanske?=)
Oj vad länge sedan jag var aktiv här, och vad roligt att läsa denna tråden igen :)
kanske ska uppdatera och berätta hur det gick :) (några år senare)
Vi hade det som jag skrev i texten i dryga 2 års tid, Men sen kom dagen då jag inte orkade med att ha det som vi hade det så jag ställde han mot väggen och sa att antingen avslutar vi det vi har här och nu eller så säljer jag min lgh och flyttar upp till dig så får vi se vart vi hamnar så nu ligger allt i dina händer.
Han sa bara att han inte kunde lova mig någonting och att jag var välkommen att flytta upp till honom. Jag bodde hos honom i dryga 1 år tills vi båda bestämde oss för att flytta ner igen, Vi är fortfarande tillsammans och bor tillsammans så det slutade bra tillslut :)
Så jag fick min prins efter en lååååååååång väntan :)
Tack snälla ToBeContinued för uppdateringen! Jag har snart dejtat en kille i ett års tid, jag känner igen mig extremt mycket i din beskrivning, som ni hade det förut. Min är lika strulig som din var. Han vet inte hur han vill ha det samtidigt som han hela tiden visar mig att han har känslor, överraskningsbesök och sånt. Jag har hållit fast för att jag känner så mycket och jag känt att jag behöver ha tålamod och han tid. Detta har dock börjat svikta med tanke på hur lång tid det har gått och ingenting händer. Funderat på att avsluta och gå vidare. Men nu fick jag nog ett tecken på att jag ska ha lite tålamod till, precis vad jag behövde :) Tack för det och fortsatt lycka till er!
Starta ny diskussion