Jag brukar hälsa 🙂
Jag tycker att det blir mycket trevligare, och oftast tycker personer om att bli sedda.
Särskilt när det är platser man spenderar mycket tid på och folk man ser ofta.
Och du får hälsa på dem så mycket du vill!
Jag märker ofta att personer jag hälsar på typ ute ser livrädda ut och är chockade. Bara man inte tar det personligt och blir ledsen när de inte hälsar tillbaka.

Ibland tittar jag bara på dem och ger ett leende 😃

Jag hälsar på några av grannarna och dom hälsar på mig. Men det finns två grannar jag inte hälsar på och som inte hälsar på mig (och det finns anledningar till detta). Jag bor dock på en relativt liten gata och känner grannarna till namnet. Om jag hade bott i ett större område med många grannar vet jag inte om jag hade hälsat på alla. Går inte i skolan längre, tog studenten i våras. Jag hälsade på alla mina lärare och mina klasskompisar gjorde lika, oavsett om man var själv eller i en grupp när man mötte läraren. Lärarna hälsade även på oss. Vissa lärare hälsade på mig fast jag inte hade lektioner med dom. 

Jag hade dock inte tagit illa upp om en lärare eller granne inte hade hälsat. Jag tycker egentligen det är lite onödigt men gör det ändå för dom flesta verkar uppskatta det. I nya situationer där det inte är självklart om man ska hälsa eller inte brukar jag vänta tills den andra personen hälsar (och om h*n gör det, så hälsar jag även nästa gång vi träffas). 

Kan tillägga att jag bor i ett ganska litet samhälle där normen är att hälsa på alla man möter "på byn", trots att man inte känner personen. I den närliggande mellanstora staden (där mitt gymnasium låg) är det dock inte så. 

Jag tycker du ska hälsa om du känner att du vill hälsa :)

Tack för svar, man blir lite osäker haha. Har alltid haft svårt för det sociala och tänker att det blir som en övning att hälsa i sådana situationer där man kanske ''borde'' det. Jag bor i sthlm där man absolut inte hälsar i onödan😉men just mitt område känns mer som en liten by och jag tkr det är rimligt att hälsa på de i min port, även ''gäster'' i form av brevbärare, hantverkare, städare osv. Började med detta för kanske 2-3 år sedan, men har på senare tid funderat på om man brukar göra så i lägenhetshus som ju är lite mer anonyma än typ radhus/villaområden. Man märker ju att vissa försöker göra sig så osynliga som möjligt när de går förbi. 

Det kanske är min skola som är konstig haha. Eller så är det att jag ger ett så inåtvänt uttryck att de tänker att det inte är nån ide.. Märker att lärarna är mer benägna att prata med de mer utåtriktade eleverna.

Jag brukar inte alltid säga hej utan se dem I ögonen kort och le. Det brukar räcka som en hälsning för mig och andra, typ ett litet igenkännande.  Om en lärare ska börja säga hej till alla studerande som hon/han känner så skulle det bli alltför mycket kan jag tro. Lärare I gymnasiet har säkert en hel del att fundera på efter lektion. :D

Men gör som du känner är bekvämast för dig.

#4 Jag är obekväm socialt och slipper helst hälsa. Jag kör den taktiken, hälsar personen när jag tittar och ler så hälsar jag tillbaka. Känns som bästa taktiken för att slippa att det blir obekvämt om den andra inte hälsar tillbaka. =)

Jag går inte i skolan, men jag hälsar på grannar, brevbäraren och trappstädarna när jag springer förbi dom. (Har oftast hunden med mig när jag möter dessa och då blir det ganska naturligt att man hälsar eller byter några ord.)

När jag går på stan (Uppsala) så kan jag hälsa på främlingar om det är ganska tomt på gatan, men annars går jag mest i min egen bubbla.

Min make har som sport att hälsa på folk och se hur många som "Hej":ar tillbaka.
Han hälsar på allt och alla, så det är väl hans morsande som har smittat av sig på rätt så introverta mig. 🙂

Jag hälsar på allt och alla! Ger ofta "främlingar på stan" ett leende… Ingen mår dåligt av lite vänlighet ibland

#7 Jo, faktiskt kan personer med social fobi tycka att det blir läskigt och påträngande och få ångest av det, så det finns personer som kan må dåligt av det.

Att hälsa kan ju gå till på många sätt.

Ibland räcker det med ögonkontakt och en liten nick. Ibland bara ett leende.

#8 Du menar om man ler bara snällt mot en främmande person en kort sekund så kan den tycka att det är läskigt och påträngande? Den människan behöver isåfall verkligen utsättas för mera obekväma situationer. Det är väl så det fungerar med fobier, att man ska utsättas för lite obekväma sitationer med jämna mellanrum. :)

Jag är också en sån som hälsar om den andra hälsar. Oftast i alla fall, beror lite på hur situationen är eller vem personen är - ibland hälsar jag först ändå. Jag vill inte att folk ska tro att jag är otrevlig, jag är bara introvert. Jag bor i en liten by så här känner jag igen nästan alla som bor här, så då brukar jag hälsa om jag möter dem. Jag jobbar som brevbärare så träffar ju en hel del folk på jobbet också. Jag uppskattar om folk hälsar på mig, och jag brukar själv hälsa på boende jag möter i trappuppgångar.

#8

Jag tänker inte gå runt och låta bli att le bara för att någon KANSKE kan må dåligt. Om jag får ögonkontakt med någon så ler jag, eller rent av hälsar! Om de mår dåligt av det… ja, då får de göra det!

#10 Jag säger inte att det är rätt eller fel, det finns gott om personer med grava sociala problem ute i samhället, jag ville bara belysa det. =)

#12 Jag menade inte att du gör fel, ville bara ge lite perspektiv, det finns faktiskt folk som kan må dåligt av det.

Fast man kan ju knappast gå omkring i livet och fundera på vad för olika saker vissa andra kan ha svårt för. Då fick man ju nästan stanna hemma😃

#14 Det behöver man såklart inte, men det är alltid bra att ha förståelse för andras svårigheter, tycker jag i alla fall. =)

#15 Vad är det som säger att man inte har förståelse för andra bara för att man hälsar?

#16 Nu läser du in saker som inte finns. =) Mitt ursprungliga var ett svar på #7 som skrev att ingen mår dåligt av lite vänlighet ibland. Det finns många varianter av upplevd "vänlighet" som andra kan må dåligt av. =)

#17 Jag menar bara att de flesta människor är medvetna om att det finns andra som lider av olika sociala situationer men man kan ju inte sluta upp med att vara vänlig och naturlig bara för det…

Du skriver att man ska ha förståelse för andras svårigheter och det tror jag att de flesta människor har men det är ju inte det första man tänker på när man går utanför dörren kanske😉

Hellre hälsa en gång för mycket än en gång för lite. Det behöver inte betyda mer än att en bekräftar en sett den andra. Som någon redan varit inne på finns också många sätt och som är olika "intensa". Jag bor vid slutet på en 7 km lång grusväg. Här hälsar alla bilar och folk som passeras av bilar genom att lyfta armen som ett vink. Oavsett om det är ftåmlingar eller grannar. På jobbet säger jag hej eller godmorgon när jag först träffar på kollegor men sen hejar jag ju inte varje gång jag möter samma person vid skrivaren eller utanför matsslen osv resten sv dagen. Träffar jag nån kollega på stan kanske jag ler lite kort bara, det skulle bli för mycket att artigt hälsa och titta varje människa i ögonen hrla tiden.

Hälsar i princip aldrig på folk, är grymt osocial :P Min man hälsar däremot på allt och alla.