För några månader träffade jag en helt underbar kille och vi klickade direkt, både känslomässigt och fysiskt. Det kändes riktigt bra - alltså verkligen bra, som om vi hade något menat för varandra. 

Vi skrev med varandra varje dag, från godmorgon till att han ringde mig innan han skulle sova bara för att han ville höra min röst. Ibland ringde han även lite spontant bara för att säga att han tyckte om mig och att han saknade mig. 

Vi bor en timme ifrån varandra, i två olika städer. Även om det är en bit att köra, så har han alltid varit en riktigt gentleman och kommit hem till mig, bjudit ut mig på middag, hållit mig i handen och sedan kört hem mig igen. Direkt efter våran träff har han skrivit till mig för att se om jag har haft det trevligt och att han ville ses igen, vilket vi har gjort. Vi har även kyssts och det kändes riktigt bra. Jag kände fjärilar i magen - som även han sa att han kände efteråt. 

För att tillägga, är jag fortfarande oskuld och när jag berättade det för honom tyckte han att det var fint att jag har valt att vänta med att ha sex. Dessutom sa han att han ville gå långsamt fram och inte stressa fram något utan han ville verkligen ta tiden till att lära känna mig som person innan vi gjorde något förhastat, vilket jag uppskattade väldigt mycket då många killar inte tänker på det sättet. 

Jag vet att han innerst inne tycker om mig och att han bryr sig om mig. På det sättet han tittar på mig när vi var tillsammans, hur han kysser mig och hur han är som person, det betyder något. Det vet jag, men under de senaste dagarna har jag börjat få en känsla av att han börjar dra sig undan mer och mer, som om han stänger ute allt, inklusive mig. Han skriver mindre, är kallare och han visar inte sina känslor på samma sätt som tidigare. 

Jag ringde honom tidigare och frågade om allt var bra och han sa att det inte var något. Han har bara haft mycket på tankarna kring jobb, familj och vänner. Jag sa tydligt att om det verkligen är något, så finns jag här för honom om han vill prata, men han sa att det inte var något. 

Jag har knappt skrivit till honom på sistone utan jag har valt att ge honom så mycket utrymme som möjligt för att ge honom tid att klura ut sina tankar på egen hand, men är detta rätt? Ska jag sluta höra av mig och bara vänta och se vad som händer? För jag vill ju inte skrämma iväg honom ännu mer om jag är för på, men samtidigt så vill jag ju veta vad han känner kring mig. Om jag har gjort något eller om han faktiskt börjar tappa känslor för mig? Eller börjar han verkligen falla för mig? 

Vad ska jag göra? Snälla, hjälp mig för jag vet knappt vad jag ska göra längre eller vem jag ska prata med. Tack.