Jag har varit svartsjuk av mig en gång i tiden och det kan komma smygande men då säger jag ''Jag är inte beroende av någon kille!'' och efter ett tag är jag avslappnad liksom.
Det finns väl då och då saker ens partner gör som man inte tycker om så mycket och då upprepar jag den meningen och vips känner jag att han får väl såra mig om han vill, men då ryker han från mitt liv och jag kommer bli starkare än någonsin.

Det ligger väl lite sanning i det också. Man ska inte vara beroende av någon kille eller människa alls. Och om man känner stort behov av att man VERKLIGEN måste ha människan för att överleva så skapas det svartsjuka lätt och ett behov av att kontrollera människan.

Du är medveten om din egen svartsjuka- då vet du också att det är just hjärnspöken som leker med dina känslor. Därmed har du kommit långt bara där :)

Du får etablera vissa tankemönster, rutiner som du kan göra när detta sätter fart. Påminna dig om att det rör sig om DINA känslor, inte om VAD som veklrigen pågår.

Låt säga att din pojkvän är ute en kväll utan digoch inte svarar på dina första meddelanden- du börjar må dåligt, du sitte roch väntar, räknar timmarna, blir mer och mer upprörd och låter tankarna skena iväg. runt 3-tiden har han i din fantasi redan satt på 5 andra tjejer, och i princip dumpat dig :P Han ahr aldrgig älskat dig och du ska sååååååå……be hon om dra åt helvete för att han är en skitstövel.

När han väl ringer nästa morgon vid 6 tiden så är du rasande, och bitsk, elle rännu värre- passivagressiv, dvs helt lugn men du vet- helt nonchalant och känslokall. Eller frågar ut honom efter konstens alla regler och hintar indirekt att han är ett otroget svin :P

I vekrligheten har han inte hört dina meddelanden, för han hade fullt upp med intressanta samtal med sina vänner, han pratade assionerat om dig, hans älskade lfickvän ;) Det bästa han vet. Runt 2tiden när krogen stänger och han vill skicka ett mess till dig har han upptckt att telefonen är borta, kanske glömde Kalle lämna tillbaka dne när han lånat dne för att ringa Taxi. Han bestämmer sig för att hänga med några vänner på efterfest och tar sedan en skön proomenad hem. det första han gör när han kommer hem är att höra av sig till dig så du slipper oroa dig. - och där kommer du in med vartsjukan ;S

så man får försöka sluta tänka "katastroftankar". Tänka i banor som att "shit happens…". Man tar och hanterar skiten när skiten händer- går inte att förhindra i förväg om man inte vill vara en överkontrollerande tjej- som därmed förmodigen självuppfyller sin frmsta rädsla- att bli övergiven! :)

Man får tänka tankar som: Han är med mig för att han vill vara med mig. Precis som jag vill vara med honom och inte är otrogen :) Fast jag kna tycka andra är heta/sexiga/trevliga osv.

Men viktigast är att tänka på att svartjsuka är något som gör stora saker av små saker…och sällan verkar vettigt för någon annan än dig själv, och därmed oftast gör stor skada som får de flesta partners att fly för livet förr eller senare.  Är man med en svartsjuk, kontrollerande person, är man dömd att micclyaks, man kan aldrig göra allting rätt. Så frsök vända på bilden också….så ofta du kan, stanna upp  och reflektera över det du gör/kräver. "skulle JAG känna att dne här situationen var okej om det var omvänt? Ärligt?".

Det beror på vad som utlöser svartsjukan.

Jag var svartsjuk i ett tidigare förhållande pga att min dåvarande brukade sova över hos sina tjejkompisar (vi var tonåringar).
Jag mådde så otroligt dåligt av det. När vi gjorde slut och jag hittade en person med samma värderingar - att man inte sover över hos samma kön när man har förhållande - så försvann min oro och svartsjuka helt.

Det kan hjälpa att förändra sin situation, att prata om regler med sin partner, att ha samma värderingar när det gäller otrohet och hur man gör om man festar/att inte sova borta när man är ute på krogen en fredag utan man kommer hem efteråt.

Är det däremot att man åker iväg med några vänner - då ska den andra passa på att umgås med sina vänner, inte sitta hemma och "vänta" för iochmed väntan kan man riskera svartsjukan och oron, håller man sig ockuperad så försvinner svartsjukan då man märker att inget händer fast man själv är ute och tar en drink på krogen med sina vänner osv osv.

Min svartsjuka har varit som bortblåst med mina två senaste. Nu blir jag bara svartsjuk om jag vet att hans tjejkompisar är intresserade av honom osv…eller ja…det stör mig. 

Men jag har svårt att vara kontrollerande och svartsjuk på det viset när jag märker att min kille är genomärlig. Märkte det när dom två senaste inte alltid sa vad jag ville höra, utan vad dom faktiskt tyckte och tänkte, att dom inte dansade efter min pipa eller blev oroliga när jag började bitcha. Den ena sa bara "jaja, men jag skriver senare och kollar om du lugnat ner dig :) Älskar dig!"…den andra skrattar bara åt mig och talar om hur söt jag är…sen gör dom det dom vill iallafall och efteråt hörde dom av sig och kollade hur jag haft det och pratade på som ingenting. 

 För mig var bästa medicinen att faktiskt bli överkörd. Att få fingret. För jag uppnådde ju inte det jag ville med min svartsjuka då…Det var som om någon lyft bort stora vikter från bröstet. Plötsligt kunde jag slappna av, krävde inte att dom ständigt hör av sig, kunde/kan vara mig själv och bara njuta/njuter av min pojkvän. 

Men som sagt…klängiga tjejkompisar är inte uppskattat. Alls. Men jag väljer att lita på min kille när han säger att det bara är mig han vill ha och eftersom jag valt det, så måste jag också bete mig därefter.

Jag är bara öppen med vad jag känner när jag känner det med min partner. Och sen handlar det bara om att släppa taget. "Den man älskar släpper man fri", precis så är det. Han får göra vad han vill, och är han då otrogen så är det hans val och inget jag kunde ha förhindrat (troligtvis). Jag överlever ju även utan honom och ska jag behöva "hindra" honom från att vara otrogen så är det ju ändå någonting som är fel. 

Man får helt enkelt sysselsätta sin hjärna med andra viktigare saker och inse att man inte kan kontrollera en annan människa. Vill ens partner vara otrogen så kommer denne att vara det, oavsett hur kontrollerande du försöker vara :)

Tack så mycket för alla svar! Det har redan hjälp mig att "släppa taget" lite. Tack! 🙂🌺

Du har ju fått massa bra råd, men om man känner att det ändå är tungt att handskas med alla dessa känslor så finns det absolut ingen skam i att söka hjälp. Jag har gått i terapi för min svartsjuka, även om man inte blir "botad" så får man ordentliga verktyg för att kunna hantera känslorna. Bland annat sätt att tänka när de där tankarna börjar göra sig påminda, istället för att de ska spinna vidare och utveckla ett scenario som egentligen aldrig hänt så tänker man genom vad som just skett i ens tankar. Oftast inser man att man är ute och cyklar, och man slipper de där jobbiga tankarna och den medföljande ångesten. 

Precis som Gur4m1 skrev så har man kommit väldigt långt när man väl erkänt och insett att man har dessa problem. Det är ju först då man kan göra något åt problemet. Det var när jag kunde se min svartsjuka som något helt eget, något som fanns inom mig men liksom som ett eget liv, som jag kunde börja arbeta med det. Det är svårt att förklara men för mig hjälpte det verkligen att se svartsjukan som något fristående och tänka på att jag inte behöver vara styrd av den.

jag var svartsjuk upp till öronen innan jag träffade min rätta. Nu är jag nästan aldrig svartsjuk. kanske 1% av 100% någon gång ibland 🙂

Jag har en ny partner sedan åtta månader. Han är olik mina tidigare då han inte är det minsta sotis. Jag däremot lider alla helvetes kval när han gör saker med sina vänner. Oroar mig för att han ska flörta med andra. Blir också förödmjukad när han gillar inlägg av andra Kvinnor på FB. Han säger att han aldrig varit sotis och inte är det på mig. Han frågade om han har anledning att vara det. Jag kan också bli sårad när han inte gillar mina inlägg på FB. Känner mig förbisedd på något sätt. Nu är han ute och åker båt med en god vän. Jag oroar mig och tänker sönder min hjärna. 😳trött!!!

Jag har varit lite svartsjuk i mina dar när jag var tillsammans med mitt ex. Men jag tror nu i efterhand att det mer handlade om att jag inte kände att han litande på mig, så varför skulle jag lita på honom? Han var nämligen väldigt svartsjuk och överbeskyddande. Så pass att det tog tär på vårt förhållandet och vi bröt upp efter 2,5 år. Idag är jag tillsammans med en annan kille som jag knappt alls är svart sjuk på. Nästan aldrig. (självklart kan det dyka upp ibland, men är väldigt ovanligt och oftast då handlar det om att jag är svartsjuk över att jag också vill göra något han gör, och inte för att jag tror att han ska vara otrogen) Tror det handlar mycket om att jag vet att han litar på mig till 100%, så då kan jag även lita på han till 100%. Det gäller att man kan ge och ta.

Jag var väldigt svartsjuk i mitt förra förhållande och med all rätt tyvärr. I mitt första förhållande var jag bara svartsjuk en gång och det visade sig igen att min magkänsla var rätt. För mig har svartsjuka endast uppstått då det faktiskt har varit något fel. =/

Svartsjuka har ofta med brist på självförtroende att göra. Utlöst av antingen en dålig relation eller något man lärt sig under uppväxten. 

Jag har såvitt jag vet bara haft helylle supertrogna killar men ändå haft vågor av "misstankar" där dem varit under utredning i mitt huvud. När mitt självförtroende blev bättre slutade dessa tankar att plåga mig.

Lever du ditt liv utifrån vad som händer på nätet så borde du sluta med det komma ut i verkligheten! Att man gillar något någon annan lägger ut på nätet betyder absolut ingenting! Eller ja, möjligen att man gillar just den bilden, länken, texten eller whatever. Det är ingen tävling i vem som har flest likes.

#12 Oftast är det tyvärr så. Däremot om man aldrig tidigare har riktigt haft problem med svartsjuka så kan man börja fundera på om det är berättigat eller ej då den väl råkar uppstå.

Mitt ex fick mig att tro att jag var tokig då jag var svartsjuk. Han ville få mig att tro att det var något fel på mig. I slutändan visades det att min magkänsla var helt rätt ändå och han hade ljugit hela tiden för mig.

Så, det är lite svårt med svartsjuka. Det kan bero på ens dåliga självkänsla eller så kanske det är något som ligger bakom det hela. =/ Oberoende borde man inte bli kontrollerande på det där viset. Då mitt ex var otrogen (jag visste inte om det just då) så mådde jag så otroligt dåligt då jag jämt kolla in när han hade varit online på fb och kollade med hans rumskompis om han visste vart han höll hus eftersom han var aldrig hemma (visade sig att han låg över hos den andra tjejen då). Vad gjorde jag för att må bättre? Jag avaktiverade mitt konto på fb och minimerade kontakten med honom bara för att jag skulle få lite lugn och ro och må bättre. Det gjorde under för mig. Visst, han var ju otrogen men vid den tidpunkten var jag tvungen att sluta vara så kontrollerande och bara låta det vara för att få lite lugn och ro. Det var det bästa jag har någonsin gjort då jag mådde så pass dåligt.

#14 Det tycker jag är beundransvärt. 🙂 För som du säger, även om det visar sig att det är en vidrig person så behöver man inte plåga sig själv mer än nödvändigt i jakten på sanningen.