Det låter som att du verkligen klistrar dig fast vid din kille. Att han ska roa dig och vara den som är din vän och allt annat. Det är inte hälsosamt. Man måste få ha separata liv. Man kan inte bara hänga upp sin existens på sin partner som du verkar ha gjort. Min fråga är: varför? Varför ska du bara vara med han? Varför kan du inte umgås med andra? Är du ung? Det jag vet är att förhållandet kommer kvävas om det fortsätter i detta spåret.

#1 Oj vad svårt jag hade att svara på detta. Vet inte riktigt vad du syftar på med att han ska roa mig; menar du att han ska agera som både min pojkvän, vän, stötta?

Vi ses ca. 2 gånger i veckan och jag håller med om att jag lutar mig mot honom väldigt mycket. Jag träffar inte mina killkompisar så mycket. En av dem slutade att skriva till mig verkar det som, när jag berättade att jag hade ett förhållande. En annan har varit kär i mig länge och verkade lite bestört över att jag blev i ett nytt förhållande och betedde sig lite annorlunda en stund. Men tänkte se om han vill ses imorgon och chilla lite. :) Alla mina vänner är jättesnälla och schyssta.. I don't know. Min tredje kompis träffar jag lite mer sällan, han borde jag också kunna träffa snart men får alltid känslan av att han kanske ser mig som förhållande-material. Men han har aldrig sagt något så jag hoppas att så inte är fallet.

Jag är patetisk.

Den sista killkompisen är mitt ex och kan säkert träffa honom, men känner oro över att han ska tycka det är jobbigt att träffa mig. Tjejkompisar har jag få av. Har en i min klass som jag skulle kunna träffa säkert, blir första gången vi ses utanför skolan ensamma då. :)

Jag är bara dålig på att ses helt enkelt. Och jag antar att det går ut över min pojkvän. I suck. :( Är strax över 20 så är inte en tonåring eller något..

Det verkar som att ni hade samma intressen i början av förhållandet, men numera så har du förändrats  på den fronten, vilket din pojkvän inte har. Det skapar säkert lite oro för honom, och även för dig som nu inte delar spelintresset. 

Jag har haft förhållanden där man är kär i kärleken, tryggheten och det första intrycket av personen. Det bästa du kan göra är att lära känna dig själv så att du vet vad DU vill göra, vilka personer DU dras till, vi ska ju inte förändra andra, ibland får man bara acceptera varandras olikheter och antingen stanna eller gå. 

Han känns som en trygghet för dig. Klart du känner dig tråkig om du ständigt jämför dig med andra (vars intressen du säkert inte delar… annars hade du varit som dem). Gör du sådant som du älskar så utstrålar du PASSION och djup. Du är inte tråkig, du har bara inte landat i dig själv och vågat utstråla den du är. Våga vara du och lägg inte lyckan i andras händer!

Låter som om ni har lite problem med att kommunicera i förhållandet? Angående att vara tråkig, har man inte ett "eget" liv, intressen, vänner etc riskerar man att bli en mindre ingressant person. Sen är det även viktigt att man vet varför man är i förhållandet och vad man vill få ut av det.

#1 jag syftar på att du blir sur för att din kille umgås med sina kompisar och du inte får följa med. Du klagar sen på att du är ensam. Så varför umgås du inte med dina egna kompisar? Jag bryr mig inte om dom är tjejer eller killar. Men skaffa ett eget liv. Man kan inte förvänta sig att andra ska skapa mening och vänner i ditt liv.

#3 Tack för orden. Jag ska fundera på detta. Det är svårt men blir förhoppningsvis bra tillslut. Han är en awesome kille. :) #4 egentligen inte. Men jag har nog mest problem med kommunikationen. Jo det kan bli så men har aldrig upplevt en sådan person som tråkig själv faktiskt. :O men en sak jag tycker är tråkigt är partners som -bara- vill spela… #5 ja det var känslan jag fick. Kände mig övergiven och left out. Just pga. Att han inte orkade gå en promenad med mig eller hade något annat han ville göra och att träffa polarna samma dag var nemas problemas. Och orsaken till min känslighet tror jag är min generella ensamhet, det var därför jag nämnde det. Menade inte det som klagomål utan fakta. Har ingen önskan eller behov över att träffa hans vänner utan kände mig bortglömd när han aldrig fråga om jag ville joina. :) Och försökte förklara i min andra text. Angående att träffa mina vänner. Japp! Mening har jag sökt ett tag och tror jag funnit nu. (Ett form av mål) och förväntar mig absolut inte att han ska kirra vänner till mig. Men kanske lätt att tolka det så i min text. Det är ju alltid upp till läsaren att tolka den. :)

Du är verkligen inte "dum i huvet" och det är heller inget konstigt att du känner som du gör. Om han inte är pigg och inte vill göra något med dig men blir pigg på att göra saker när hans vänner vill hitta på saker så förstår jag att du blir ledsen. Då hade jag också tolkat det som att han är mer intresserad av sina kompisar än dig. Du verkar också ha respekt och förståelse för att han vill umgås med dom och det är jättebra, även om det skär sig mycket för dig då du gärna vill följa med. Men det är faktiskt nyttigt och viktigt att ha egna kompisar att umgås med på varsitt håll ibland. Så du kanske skulle följa ditt egna råd: Personlig förändring, träffa vänner oftare och jobba med dig själv. Att bli beroende av någon annan, ens partner, kan tära mycket mer än man tror. Det är en bra byggsten att vara trygg med sig själv och att låta båda parter av ett förhållande vara en egen individ även om man delar kärlek och liv ihop. Det blir skört om man låter ens egna liv falla på någon annan, om du förstår vad jag menar. Det är inte lätt att "bara" ta sig ut och skaffa vänner och liv och så men du kan ju alltid börja någonstans, hundintresset kanske är något att satsa på :) sen att jobba med dig själv. Jag vet precis hur det är att känna sig oduglig, tråkig osv men det sitter egentligen bara i ditt huvud. Om någon skulle tycka det så är det egentligen inte ditt bekymmer, alla kan inte tycka att man är rolig och "life of the party" liksom. Sen är det nog bra om du tar upp det med din kille vid något tillfälle, att du har lite problem med självkänslan och att det kan ställa till det för dig ibland, men att du har ambitionen att jobba på det. Sen att du säger som det är angående hur pigg han är med sina kompisar versus när han är med dig.

Vi har gjort slut nu. Allting känns förjävligt och ville skära ut mitt hjärta i morse. Orkar inte. Men frågade honom angående att gå på promenad tillsammans ibland och att åka till olika ställen någon dag och chilla och kanske äta något. Men han verkade inte så taggad och så sa han att han vill ha förhållande senare i livet…

Fy alltså vad det gör ont i själen..

Träffade min polare idag och vi har gått massor och pratat om massor (inget om honom).

#7 tack för ditt inlägg, det kändes klart och tydligt. Hatar att vara olyckligt kär. Men det är det bästa för oss, eftersom att han inte har någon lust att gå ut och göra något vilket jag vill. Och att jag fäster mig så hårt vid min partner vet jag inte varför. Jag blir beroende av dem och det kanske har att göra med att jag själv är medberoende pga. mina föräldrar. Men största anledningen skulle jag säga  är det du skriver och andra skrivit, att jag måste få mer självförtroende och ha ett eget stabilt liv innan jag kan införa en partner i min krets. Men älskar alltid min partner så hårt så när det blir separation så gör det så ont, även om det är det rätta beslutet.

Men jag är nog absolut inte ensam med dessa känslor. Men de suger. aarrghhh

Tack för att ni svarat allihop. Mitt liv känns rätt så mörkt nu trots det fina vädret och jag hoppas att det vänder FORT. 💔

#8 det är aldrig kul när det blir slut. Men du kanske känner som jag gör ibland, fri. Kanske inte nu men sen. Jag vet ju inte vad du gör på vardagarna men jag rekommenderar att du gör saker som är kul. Jobba brukar också skingra tankar.

#9 verkligen inte. :( Känns så himla surt och hemskt. Brukar få frihetskänsla om det är en kille som jag inte gillar så hårt eller har mått dåligt av länge. Men tror den kommer senare också som du skrev. :)

Ja precis, jag har ett superbra sommarjobb så det passade bra. (dock väldigt svårt men nu kör vi). Tack! 🌺