Orkade inte läsa allt då det kändes smått som en gröt. Men ex är ex av en anledning. Så ne skulle inte rekommendera det. Gå vidare eller var singel istället för att byta kille.

#1

Det finns ingen anledning att ens kommentera om du ska vara spydig.

Det låter som att du först måste jobba med dina tillitsproblem då det verkar vara något som sätter käppar i hjulet för dig/er.
Vill ni prova en gång till så gör det, men då måste ni också vara beredda att ta itu med dom konflikter som kommer i dom flesta relationer.
På din text låter det lite som att det har tagit slut så fort det har blivit en fnurra på tråden. Kommunikation är A och O i ett förhållande.

#3

Vi har egentligen gjort slut så fort det blivit problem i relationen. Jag vet att det är fel väg att gå men både han och jag är relativt rädda för konflikter så vi båda försöker fly konflikter. Kanske vi borde försöka att gå till en parterapeut om vi försöker igen för att lära oss kommunicera bättre.

Varför måste det vara antingen eller? Älskar ni varandra är det väl bättre att köra på att strikt vara vänner men att inte dejta andra utan att i så fall berätta det för varandra för att bygga på det först tills det finns en tillit och en chans att det håller längre? Annars är risken stor att ni följer samma mönster, då det hållit på länge och du dessutom ersatt honom varje gång rätt fort. Låter som om du skulle må bäst av att vara singel ett tag men det betyder väl inte att ni inte kan finnas i varandras liv och i framtiden kanske ni kan bygga ihop ett riktigt förhållande som håller?

För står det mellan att antingen bli tillsammans nu bums eller aldrig igen så välj aldrig igen. Inget har förändrats så pass drastiskt på en sådan kort tid att det finns några tecken på att det skulle bli annorlunda bara för att ni försöker igen.

#4 Låter som en bra idé, tror du att du kan få med honom på det?

Tycker det verkar som du behöver testa vara ensam och jobba lite på din svartsjuka. Jag tror inte det kommer fungera med exet.

#5

Vi har försökt en gång att bara vara vänner också men det fungerade inte så jättebra. Jag tog en promenad med en killkompis och han blev helt galen. Han var nära att slå min killkompis för han blev så avundsjuk. När vi är tillsammans så har jag ingen kontakt med killkompisar då han är lite kontrollerande. Han vill inte att jag pratar med några andra män över huvudtaget. Han har inga tjejkompisar heller när vi är tillsammans för han tycker att det borde vara så i en relation. Jag håller med honom till stor del så det är inget problem för mig egentligen. Men att bara vara vänner är svårt. Vi har stark attraktion också. Under våra on-perioder där vi var tillsammans så hade vi sex varje dag. När vi försökte vara vänner slutade det med att vi hade sex också varje gång vi sågs.

Så det är nog att försöka igen fullt ut med förhållande eller att bryta all kontakt. Jag vet att jag vill ha ett förhållande med honom för jag älskar honom mer än ord kan beskriva men samtidigt vet jag att det är dumt, för att det troligtvis lär gå åt helvete igen.

#8 Det där låter extremt ohälsosamt. Det finns ingen anledning att kontrollera ens partners vänskapsrelationer om det inte finns klara skäl. T:ex om du skulle varit otrogen med en specifik killkompis är det förståeligt om din kille känner osäkerhet kring det. Men annars är den logiken helt felaktig.

Om du hade varit bisexuell då, och alltså tekniskt sett kan bli kär i både killar och tjejer, hade du tyckt det varit rimligt att han bestämde att du får inte ha en enda vän oavsett kön?! Nej, det är inte rimligt och jag ändrar genast mitt råd till att bryta helt och gå vidare.

#6

Jag tror faktiskt det. Jag har föreslagit det en gång tidigare och vi skulle gå till en  men då ville han inte för den parterapeuten gick inte med på att hålla sessionen på engelska. Han kan inte svenska så bra ännu så han vill helst att vi tar det på engelska så att så länge jag hittar en parterapeut som går med på att vi enbart pratar engelska så kommer han nog gå med på det. Vi båda vill ju att relationen ska fungera.

Tycker du borde vara singel tills du har bättre självkänsla och respekt nog att inte vara otrogen. Relationer blir nog inte så bra om båda parter inte styrs av ärlighet och mognad.

#8 Oh, det där kontrollerande beteendet gillar jag inte alls!
En sån person skulle jag hålla på avstånd om han inte skärper till sig. 😐

#9

I hans kultur är det fullt rimligt att kontrollera sin partner mer än vad vi är vana med i den svenska kulturen. Nu har jag valt en man av en annan kultur från Syrien och då måste jag också respektera hans kultur lika mycket som han måste respektera mig. För mig är det viktigare att vara med killen jag älskar än killkompisar. 

Vi båda är ganska svartsjuka av oss och det beror nog på att båda har blivit bedragna tidigare.

#11

Jag var inte otrogen mot den här killen utan mot en kille jag inte var kär i. Jag vet att det är väldigt fel och jag har riktigt dåligt samvete över det men jag kan inte få det ogjort.

#9 Tycker det borde vara mer rimligt att han anpassar sig till det resten av världen insett - att Kvinnor är självständiga individer och inte några objekt som ska kontrolleras. Men vill du leva med en man med en sån kvinnosyn så visst. Jag skulle själv aldrig palla.

#15

När det finns kulturskillnader som i det här fallet så är det väl viktigast att båda försöker kompromissa och anpassa sig? Man kan ju inte heller hävda att enbart sin egen kultur är den som ska följas. Han har gjort andra uppoffringar för mig också.

Fast nej, det går alldeles utmärkt att inte låta tidigare svek gå ut över nuvarande relationer. Man får lära sig att inte straffa en ny person för något som hände innan. Så utifrån det skulle jag säga att ni båda behöver stöd och hjälp, antagligen på eget håll men i brist på bättre rekommenderar jag verkligen parterapi.

#13 Helt orimligt resonemang. Inom vissa kulturer är det också fortfarande socialt accepterat att slå sin fru eller sina barn - betyder det att det är rätt då också?

Jag har också haft ett förhållande med någon som inte kom ifrån Sverige och ifrån en annan kultur som t:ex hade noll tolerans kring att inte vara heterosexuell samt också var van vid att Kvinnor lyssnar på männen punkt och slut. Det trasade sönder mig otroligt och förföljer mig fortfarande emotionellt tio år senare. Jag tvingades låtsas att jag var heterosexuell, jag fick inte ha de vänner jag ville, och jag blev trakasserad om jag råkade vara ute längre än jag tidigare sagt.

Ett sånt kontrollbehov är vidrigt, oavsett kultur.

Om ens kultur är skadlig och reaktionen blir att ta till våld så tycker jag inte att det är något att hålla fast vid. Att kontrollera en annan människa är aldrig sunt men att nästan misshandla en annan människa över en promenad, det är sjukt.

#2 var läste du spydigheter? Är det för att jag inte håller med dig? Men det verkar som en salig röra. Då är det bättre att vara singel.

#18

Denna kille är kristen syrian och är mycket tolerant gällande allting. Han har kompisar som är gay och han stödjer dem fullt ut. 

Jag är dessutom transsexuell och föddes i fel kön. Jag föddes som kille och är tjej nu. Han accepterar min bakgrund fullt ut och står upp för mig mot sin familj som egentligen skulle vilja han hittade en troende kristen syriansk tjej som kunde ge deras son biologiska barn. Men dem respekterade faktiskt efter ett tag att han var med mig.

Han är väldigt kontrollerande och vi har haft en diskussion kring det. Han vill exempelvis kolla igenom hela min telefon grundligt varje gång vi träffas. Bilder, sms, snapchat konversationer, allt. Jag har sagt till honom att han måste lita på mig utan att behöva kontrollera mig så hårt riktigt.

#20

Jag tyckte att ''Orkade inte läsa allt då det kändes som en gröt'' var lite otrevligt skrivet men det är min åsikt.

Nej. Man ska INTE acceptera ett sådant beteende. Kvittar var han kommer från. Nu är han i Sverige och här behandlar man folk lika oavsett kön. Skrämmande att du ens försvarar beteendet.

Om något så har dina  inlägg övertygat mig om att ni aldrig kommer lyckas med en relation. 

Jobba med dig själv på eget håll är mitt råd. Hitta respekt för dig själv.

#23

Jag vet att jag egentligen borde vara helt singel ett tag men jag får panik när jag är ensam. Jag vet inte varför. Jag tror det beror delvis på att alla jag känner både vad gäller familj och vänner har stabila relationer. Dem är gifta, har barn eller bor tillsammans. Jag är inte ens nära det där fast att jag också vill ha en stabil relation. Jag är redo för att vara med någon fullt ut. Jag känner mig inte redo att skaffa barn riktigt ännu men om något år eller två så kommer jag nog känna mig redo för det också.

#23 ja jag personligen kände att det var en röra och nu när jag läser mer så verkar det som att du bara försöker följa strömmen och tar därför någon som kanske inte är så lämplig. Om du verkligen är född 97 så har du ju många år på dig. Det är ingen idé att stressa fram saker bara för att folk i ens omgivning har gjort saker. Det blir sämst då och när en ska bestämma över saker och ting.

#24 Just därför är det viktigt att du provar vara ensam lite längre. Man växer som person när man klarar det :)

#25

Jag är född 97 och fyller 20 snart. Men i min omgivning är det sent för att ännu inte ha en stabil relation. De flesta av mina vänner är i 25 års åldern men dem har alla varit tillsammans med sin partner sedan dem var 15-16 år. Jag har inte haft några liksom stabila relationer alls så jag undrar väl lite vad som är fel med mig i jämförelse med människor jag känner.

#27 och när jag var 20 hade jag inte ens ett jobb som var fast. Det fick jag först då jag 28. Men mellan 21 och 25 var jag helt singel. Inte ens ett ligg unnade jag mig. Det var ta mig tusan det nyttigaste jag gjort. Jag fick leva med mig och lära känna mig själv och ha hand om mig själv. Så det kanske är nått du borde testa. Det behöver inte vara nått fel. Men du är 5 år yngre och dom har därför hunnit med dessa saker. Sen får man lära sig att allt vara inte för evigt bara för att man träffade en partner ung.

#28

Jag har haft många förhållanden men som inte varat länge. Jag har som längst varit singel i typ 2-3 veckor sen jag började dejta vid 15 års ålder.

Jag har därför sedan jag var 15 egentligen inte riktigt varit ensam.

#29 då kanske det är dags att vara ensam. För jag tippar på att du hoppat från förhållande till förhållande för att du känner dig: 1. Inte älskad och bekräftad annars 2. Osäker på dig själv och vad du ska göra Eller båda. Då är det verkligen dags att vara ensam och finna sig själv skulle jag säga. Har vänner som är helt förstörda om dom inte har en kille. Och jag kan inte förstå det. Man kan lika gärna ge sig själv kärlek och omtanke utan att ha någon som bekräftar en konstant och kanske bara är elak och självisk. Så fundera på detta.

Det låter helt enkelt som om du vill ha ett förhållande av helt fel anledning. Du har inte varit singel sedan du var 15 "på riktigt", och därför gör du val som inte är nyttiga för dig som du själv erkänner varit felaktiga. Dags att vara singel ett tag, jobba på dig själv, och fundera ut vad DU vill för att DU vill det. Inte för att du är rädd för att vara ensam.

Ps. Fyller 29 om lite över en månad och har haft två riktiga förhållanden i mitt liv och varit singel för det mesta för jag har inte varit hel nog som ensam person för att kunna fungera ihop med någon annan.

Jag tycker inte att ni ska vara tillsammans. Eran reaktion låter inte ett dugg hälsosam. Jag tycker faktiskt att du ska vara singel och jobba med dig själv, kanske till och med ta kontakt med en psykolog och få hjälp. Blir man tillsammans med någon annan bara efter att man varit singel efter några dagar så är det inte kärlek, snarare ett rop på hjälp. Jg tycker verkligen att du ska be om hjälp hos en psykolog.

Jag kommer vara ganska hård nu. Men jag tycker inte det låter som du är riktigt redo eller klarar av ett stabilt förhållande nu. Det enda jag ser i din tråd är "sen vart jag ihop med den, jag var otrogen, sen vart jag ihop igen med en annan etc." Det är inte friskt. Och du måste jobba med dina tillitsproblem, för att blocka en person överallt pg.a ett mindre passande skämt är väl lite överdrivet. Jag rekommenderar dig att få hjälp, förlåt men både för ditt ex skull och dig själv eftersom du inte verkar må så bra. 

Så jag rekommenderar dig att jobba med dig själv, lära känna dig själv lite bättre, och sedan komma till en slutsats vad du vill göra. Det tar lång tid att komma över ett ex man fortfarande älskar, men då är det inte värt det att bli tillsammans med någon annan bara för tröstens skull om det nu är så. Personerna du har gjort slut/blivit tillsammans med har ju liksom också känslor. Du kanske borde ta en riktig funderare på när han sa att han inte orkade med dina tillitsproblem. 

Jag var riktigt mentalt instabil när jag var singel, och klarade inte ha ett stabilt förhållande med en partner. Men när jag hade fixat detta: 

• Tillit
• Vad jag vill göra med livet
• Hur mina framtidsplaner ser ut
• Få bättre självförtroende 
• Tänka på mig själv OCH andra personer.

Så klarade jag tillslut av att ha en annan person på min privata mark. För om man inte klarar av sig själv, kan det vara väldigt svårt att klara av någon annan. I ett förhållande bråkar man, gråter, men det finns så mycket mer. Och om man inte har tillit till sin partner, så funkar det inte. Så är det, om din partner inte verkar vilja anpassa sig till din tillit. Men om han har sagt till dig att lita på honom, då borde du göra det. Hej från mig! 

(Jag är bara 15, men jag har faktiskt 6 månader på tisdag med min kille. Vi har bråkat, gråtit men fy vad många underbara minnen vi har också)

#30 #31 #32 Jag vet faktiskt inte varför jag hoppar in i ett nytt förhållande så fort ett förhållande avslutas. Jag har inte dåligt självförtroende så jag tror inte det handlar om bekräftelse. Jag tror snarare det handlar om att jag känner mig tryggare om jag har en kille. Jag behöver en trygghet vilket en kille kan erbjuda mig. Jag har svårt för att somna ensam utan en kille som håller om mig. Jag har svårt att gå lång tid utan att ha sex. Jag tror också att det handlar om att passa in i min omgivning för där är ingen singel. På midsommarfirandet exempelvis var det 15 par och jag. Jag var ensam. Alla andra hade någon. Jag ska tillägga att sen i början av maj har jag haft ytterligare 2 förhållanden. Det första av dessa två påbörjades bara två dagar efter att det tog slut med killen som jag var tillsammans med i två månader. Sen träffade jag killen inlägget handlar om i tre dagar. En dag efter det började dejta en ny kille som jag snabbt blev tillsammans med och det var faktiskt den första killen som kunde fått mig glömma bort killen inlägget handlar om helt. Honom blev jag sjukt kär i men tyvärr gjorde han slut i torsdags. Han sårade mig ganska mycket med anledningen till det plus att han först betedde sig kallt mot mig i några dagar för att sen göra slut på sms. Nu har jag varit singel sen i torsdags och det börjar kännas konstigt, att inte ha någon. Jag tycker på fullaste allvar att jag har varit singel ganska länge nu.

#33 Jag har bra självförtroende och behöver inte bekräftelse från någon annan för att känna mig duktig, fin eller vad det nu kan vara. Jag är nöjd med mitt utseende och för det mesta nöjd med mina prestationer. Jag har kommit framåt när det gäller framtidsplanerna, men det är långt ifrån säkert att det faktiskt kommer att bli som jag har tänkt nu. Jag kommer att påbörja högskolestudier nu i höst och jag är långt ifrån säker på att jag har valt rätt. Jag vet inte vad jag vill bli. Jag har aldrig direkt haft en riktig dröm så det har aldrig varit självklart. Nu kommer jag påbörja dessa studier och känns det rätt så gör det. Känns det fel så får jag väl söka om till ett annat program nästa år. Jag skulle inte säga att jag är egocentrerad faktiskt. Jag tänker på andra människor och tar hänsyn till deras känslor. Jag har varit otrogen en gång bara och det kommer jag ångra för resten av mitt liv. Däremot har jag träffat flera killar som varit otrogna mot mig, och därför har jag numera svårt att lita på killar. Tillitsproblem och misstänksamhet är någonting jag gått i terapi för sedan jag var 9 år gammal. Jag har någon slags tanke av att alla människor är eventuella fiender som kanske har i baktanke att skada mig. Jag litar inte på några människor. Jag litar inte ens fullt ut på familj och vänner. Men litar betydligt mer på dem, än på killar. Det här med att söka hjälp har jag redan gjort. Jag går kontinuerligt till psykolog och det har jag gjort i många år nu men trots att jag bytt psykolog ett flertal gånger så har jag inte nått så stora framsteg.

#34 det låter då verkligen inte tryggt att bara hoppa hit och dit. Och det brukar i slutändan bara såra en själv. För man hinner aldrig stanna upp och reflektera och kanske sörja vissa förhållanden. Sen undrar jag hur du kan se det som tryggt att byta kille som vissa byter sängkläderna? Ne jag tror det är dags att stanna upp och fundera på varför du är så pass destruktiv med dig själv. Och även kanske hålla dig singel. För om du inte känner dig trygg i dig själv, hur ska du då göra en dag om du måste finna tryggheten hos dig? Om du inte ens kanske litar på vad din intuition säger åt dig tänker jag.

Självförtroende behöver inte ha ett dugg med sitt utseende att göra. Du lever i en situation som aldrig kommer fungera fören du bestämmer dig för att göra en förändring. Jag tycker inte det är fel att byta partner ofta - det rör inte mig ryggen och jag dömer ingen. Däremot eftersom du har detta mönster och av en stark anledning så kommer du aldrig att kunna bryta det utan att du gör något drastiskt. Så visst, bli tillsammans med ditt ex igen. Det enda du kommer åstadkomma är att beröva både dig och honom chansen att antingen få vara singel och hitta er själva eller finna den ni borde vara med på det stora hela.

Annars kommer det ha gått fem år innan du ens märkt det där ni gjort slut och blivit tillsammans fler gånger än du kan räkna och varje gång emellan har du (och kanske även han) haft otaliga förhållanden med personer som egentligen helt enkelt utnyttjas för att du ska slippa sakna någon och slippa vara ensam.

För guds skull, ska du fortsätta med det mönstret så berätta åtminstone för de stackars killarna exakt varför du vill bli tillsammans med dem så fort så de har en chans att få välja själva om de vill vara en del i ett sådant destruktivt mönster eller inte. Som sagt, man får välja helt själv jag tycker inte man är sämre för att man har 1 förhållande genom livet eller 100. Men DE ANDRA inblandade ska ha exakt samma rätt att välja de också. De ska inte bara få gå omkring och tro att jo men nu är det kanske vi för resten av livet eller åtminstone för ett långt, långt tag när du inte alls har samma tankar för fem öre. Det är inte rättvist.

Så länge du är rak och ärlig så att alla får välja själv så är du naturligtvis fri att göra dina egna val också. Men beröva inte dem den rätten, det är inte okej.

Är du säker på att du är tillsammans med dessa killar? Man är inte tillsammans med någon i 3 dagar, då har man liksom bara en fling om det ens kan kallas det. Du dejtar en massa killar fast dock inte samtidigt och blir " jättekär" direkt vilket jag har svårt att tro att du blev eftersom du ömsom säger att killen tråden handlar om älskar du mer än livet själv…. jag blir ganska förvirrad. 

Jag tror inte du kan få något att funka så länge du hoppar från en kille till nästa. Själv skulle jag tycka det att det var en player och bli väldigt ointresserad om jag fick veta det om någon jag började dejta. Otrygghet är jättejobbigt men du kommer inte lösa det genom att dejta 30 killar på ett år, ingen kommer ge dig den trygghet du behöver annat än för stunden. Du låter inte som du är mogen för ett förhållande och absolut inte för ett barn om ett år!!!  

Så mitt råd som alla andras är att vara singel, du klarar inte av en relation just nu, det är väldigt uppenbart och dina känslor verkar endast vara ytliga för om man verkligen älskar någon så går det inte över så fort. Om jag får gissa så är du en slags missbrukare fast med män, du klarar inte av att vara utan och du bör hitta någon att prata med och försöka hitta din inre trygghet och självrespekt.

#36 Att jag byter killar så ofta som man byter sängkläderna är väl lite att ta i, men jag har haft relativt många relationer för min ålder. Det innebär inte att jag tar vilken kille som helst utan jag är egentligen ganska kräsen. Mitt största problem är väl att jag är mer kräsen på utseende än personligheten, så det är vanligt förekommande för mig att jag hamnar med snygga killar som har mindre smickrande personlighetsdrag. Jag känner inte att jag kan uppleva den tryggheten som man vill känna i livet ensam utan att jag behöver någon vid min sida för att känna mig trygg och lugn. Därför har jag väl hoppat från det ena förhållandet till det andra.

#37, #38 Killarna som jag har börjat dejta och blivit tillsammans med snabbt efter uppbrotten har vetat om att jag nyligen har kommit ut ur ett seriöst förhållande. När dessa killar har frågat om jag har känslor kvar för killen så har jag varit ärligt och sagt att jag har det. Jag har inte lurat någon…jag har aldrig lovat dessa killar att det ska vara för evigt. Det har jag vetat att det inte kommer att göra för mina känslor för honom är för starka att faktiskt älska någon ny. Jag kan tycka om någon men inte älska. Jag är endast benägen att älska honom. Jag förstår att det inte låter så attraktivt för någon man dejtar och den killen kan ju lätt få fel uppfattning om mig som person. Den killen kan ju tro att jag är både slampig och en player som bara leker runt med olika killar och sårar killar utan att bry mig. Men så är det verkligen inte. Jag berättar ju inte heller för killar om att jag har dejtat många andra killar innan dem. Jag anser inte att det direkt finns en anledning till att göra det. Jag är säker på att jag har varit tillsammans med dessa killar. Vi har varit i officiella förhållanden som alla i våran omgivning både vad gäller vänner och familj har känt till.

Alla har gett mig jättebra råd att vara singel och att jag borde hitta mig själv lite mer innan jag ger mig in i ett förhållande igen. Jag vet att jag gjort fel beslut men jag valde att ta tillbaka honom så jag är med honom nu igen. Jag hoppas att det går bättre den här gången och att det håller mellan oss. Det känns bättre än någonsin mellan oss just nu för vi har pratat igenom allting om oss i timmar idag. Så vi har påbörjat att kommunicera med varandra och pratat ut kring vad vi måste arbeta med enskilt och tillsammans för att denna relation ska fungera. Detta är mitt sista försök med denna kille eftersom jag älskar honom. Jag är inte redo att släppa honom än.

#41 Jag beklagar. På riktigt.

Jag hoppas att du en dag respekterar dig själv.

#41 jag hoppas bara du inte blir en i den dystra statistiken av Kvinnor som blivit misshandlade eller som tyvärr inte finns mer.

#43

Varför skulle det hända? Det värsta som kan hända är att relationen spricker.          Han skulle aldrig slå mig eller fysiskt skada mig.

#44: Han blev helt galen och var nära att slå din killkompis för att ni tog en promenad. Självklart är det oroande när en person har så lätt att ta till våld.

Att han dessutom kontrollerar ditt umgänge, även om du gör samma med honom, är också det ett stort varningstecken. Att gå igenom någons telefon är inte heller acceptabelt, vad händer om han hittar något han inte gillar?

#45

Han kan visa våldsamma tendenser mot killar, det stämmer. Men han har aldrig varit våldsam mot mig.

Han vill kontrollera mitt umgänge och det har jag delvis accepterat även fast vi har pratat om att han ska släppa kontrollen lite. Jag är lite svartsjuk men jag kontrollerar inte honom alls på det sättet han kontrollerar mig.

Han har gett förslaget att vi borde bo tillsammans. Han vill bli min sambo i september när jag precis flyttat hemifrån. (Flyttar till min första egna lägenhet den 1 september). Han vill flytta in hos mig då och bo med mig men jag svarade att vi får se i september hur stabil relationen känns.

Han är riktigt gullig mot mig när han är hög. Han röker inga tunga droger utan endast joints, marijuana och cannabis. De lättaste drogerna med andra ord. När han är hög så blir han riktigt romantisk och drömkillen. Men jag förstår att det inte ska krävas att killen är hög för att vara romantisk.

Detta låter absolut inte bra. Du har nu en pojkvän som bara inte kan vara våldsam mot andra killar, utan har röker också på. Detta är INTE bra. Det är olagligt, och kan bli farligt. Drogerna kan även ge motsatt effekt en vacker dag, det kan slå slint i hjärnan tillslut (jag vet, inte av egna erfarenheter men har haft vänner!) Och nej han ska ej behöva vara hög för att vara gullig och romantisk, och han är ingen drömkille om han måste röka på för det. Du har satt dig själv i en situation som förmodligen, jag är ledsen, inte kommer bli mycket bättre om du inte lyssnar på alla personers råd här i forumet. Och om han blir påkommen med drogerna kan du säga bye bye till killen, för då blir det förmodligen fängelse 🙂! Så det måste han sluta upp med, både för att det är olagligt OCH hälsans skull.

Kul för honom att du är så kär att han säkert kommer kunna bo gratis hos dig i september. Då får han ju mer pengar över till droger och blir romantisk och gullig. Win - win med andra ord!

Om det skulle ha undgått någon så är jag mycket sarkastisk…

Ska jag vara uppriktig borde du vända och springa åt andra hållet, så fort du kan. Stannar du hos honom så slutar det med stor sannolikhet i katastrof.

#44 för du är så desperat så du inte ser hur galen han är. Han kan ju göra vad fasiken han vill utan att du reagerar. Men hey, ditt liv och ditt val. Men du är för desperat efter att få kärlek och bekräftelse så du vill ju inte ens lyssna på vad man säger. Och du lär ju inte bli stabilare i dina tankar med denna killen. Om han nu inte får nått raseriutbrott och slår dig sönder och samman.

Snälla du TS. Boka tid hos en psykolog och berätta om din kille. Du behöver verkligen hjälp med att förstå vad kärlek och respekt är och vad det innebär. Hjälp med att ta hand om dig själv.

Vet inte om jag ska skratta eller gråta åt ditt senaste inlägg. Detta känns så fel på så många plan och att du inte inser det får mig att tro att du tyvärr kommer råka ganska illa ut i framtiden när du gör val som du gör. Hoppas du hittar någon slags självinsikt inom kort innan det hinner gå helt åt h-vete.

#47 Jag tycker att våldsamma tendenser är ett större problem än drogerna. Jag tycker inte att lätta droger är sämre än att använda alkohol. Det är olagligt att använda joint, marijuana och cannabis men dessa skadar hälsan mindre än alkohol när man tar det i måttliga mängder. Men jag förstår din poäng att det vore bättre om han slutade med droger.

#48 Han skulle inte få bodde gratis hos mig. Vi skulle i såna fall dela på alla kostnader. Separat ekonomi troligtvis då jag är mer ekonomisk än honom. #49 Jag är inte desperat för att jag älskar en kille som jag haft i mitt liv sedan 1 år tillbaka. Vi har haft uppbrott men han har varit en stor del av mig i 1 års tid. Jag låter honom verkligen inte göra precis vad han vill. Jag ställer en hel del krav på honom också.

#50 Jag var hos min psykolog i måndags och berättade om min kille. Min psykolog avrådde mig inte från att träffa honom. Min psykolog sade bara att jag skulle vara försiktig och inte acceptera vad som helst utan att ställa krav på honom. Han kanske inte alltid har varit bra för mig men många gånger har han gjort mig lycklig också. Och när jag är utan honom så är jag också olycklig.

#51 Jag brukar falla för kriminella killar och varför det är så vet jag faktiskt inte. Min första pojkvän där det höll länge träffade jag när precis hade fyllt 16. Då hade han precis kommit ut ur fängelset och han var 23 då. Så det har hänt tidigare att jag fastnar för "farliga killar".

Du gör dom klassiska ursäkterna. Ja ja det är ditt liv. Om du inte ens kan lyssna på en psykolog och dennes råd och sen påstå att du sätter krav, ne jag tror detta slutar allt annat än bra.

#56 Min psykolog sade dock aldrig att det är en dålig kille. Min psykolog avrådde mig inte från att vara med honom. Och jag ställer krav på honom.

#57 och det tror jag vad jag vill om. Men som sagt: ditt liv. Men jag hoppas att du en vacker dag ser sanningen i denna mannen innan det är försent

Ja naturligtvis så låter det så nu i fall ni ska flytta ihop, att ni ska dela på allt men jag kan lova dig att han kommer komma med ursäkter om att inte betala hyran eller betala senare och du måste givetvis betala den eftersom bostaden står i ditt namn. 

Det är inte lätt för unga människor idag att få en bostad och när du väl fått en så var rädd om den och låt inte honom röka på där så du drabbas och blir av med lägenheten, han behöver ju inte bry sig om du får klagomål, det är ju inte hans namn som står på kontraktet. 

Om jag hade varit din psykolog hade jag nog inte gett dig samma råd.

Gör vad du vill ts. Ni klarar inte mer än några månader ihop ens som "nykära" och nu tycker du det är en bra idé att flytta ihop 🤪  Verkligen logiskt och det lär ju verkligen fungera "ironi".

Och han låter fantastiskt frisk som nästan misshandlar en vän pga kön. Som bestämmer över vem du får träffa. Heeelt normalt "ironi "

Och att han är snäll när han pundar.  Låter som ett riktigt kap den där. Riktigt bra kille "ironi"

Och ni ska dela på kostnaderna? Han jobbar inte. Så hur har du tänkt att det ska gå? Var bor han nu? Finns det ingen del av dig som alls känner att det finns en risk för att han vill bo hos dig för att ha nånstans att bo?

Har han uppehållstillstånd?

#58 Alla människor har bra sidor och dåliga sidor. Jag valde att nu ge honom en chans och i nuläget är vår relation bra men den har varit bra för kort period för att jag ska kalla den stabil.

#59 Jag tror faktiskt inte han skulle göra så för han har alltid betalat för oss båda om vi ätit ute, och han betalar alltid ifall jag ska shoppa något på stan. Han är inte snål med pengar. Jag är rädd om lägenheten. Jag har dessutom fått en riktigt fin lägenhet mitt i centrum i ett tryggt rikare område. Jag skulle inte låta honom röka inomhus. Han får gå ut på balkongen som tillhör trapphuset. Ingen märker ifall det är en vanlig cigg eller en joint. Sedan röker han inte på varje dag, långt ifrån. Det är ganska sällan men det händer nån enstaka gång.

#60 Jag har också tänkt på det att det aldrig hållit länge trots att vi aldrig har kommit ur att vara nykära. Vi är fortfarande nykära. Men vi har haft våra problem och jag går i terapi nu för mina tillitsproblem som ändå varit största problemet historiskt sett. Han blev svartsjuk och såg att en annan kille var på väg att stjäla tjejen han älskar. Det är inte konstigt att han blev arg. Att han var aggresiv och våldsam mot min vän försvarar jag inte och det har jag pratat med honom om efteråt. Han bad även vännen om ursäkt för sitt beteende. Han röker inte på ofta men när han gör det så släpper han sin kontrollerande sida. Han släpper också sin machofasad och visar vilken mjuk kille han är egentligen innerst inne. Han har fått ett nytt jobb som han börjar på nästa vecka så då har han en inkomst igen. Just nu så bor han hos en av hans bästa vänner. Han får bo där gratis så länge så det har löst sig bra. Eftersom han nu har en inkomst snart igen så skulle han ju om han vill kunna få en egen lägenhet och dessutom har han ett ställe att bo. Han har eget rum, eget badrum, äter gratis och bor gratis hos hans kompis. När han kom med förslaget sade jag att då får han hjälpa till ekonomiskt för jag har inte råd eller lust att försörja honom också. Det tyckte han var självklart. Så jag tror inte han vill bo med mig bara för har någonstans att bo. Han har uppehållstillstånd och är svensk medborgare sedan ett halvår tillbaka. Han håller på att lära sig svenska och jag tycker han är duktig. Jag hjälper honom med att plugga svenska också.

#62 hahahahaha nu var du rolig. Ingen känner skillnad mellan joint och cigg? Det luktar jäkligt olika. Oavsett om man rökt det eller ej så är det två olika dofter. Vad gör du om polisen knackar på och säger att dom vill ta in er båda för narkotikabrott? Kommer du fortfarande vara lika glad åt han då?

#64 Jag har svårt att se att det faktiskt skulle ske. Dessutom är jag för en legalisering av de lättare formerna av droger. Jag tycker alkohol är lika illa och är det lagligt så bör lätta droger också vara det. Finns många studier som visar att joint har betydligt mindre skador på hjärnan än alkohol. Doften skiljer ja, men menade att ifall någon ser honom röka så kan dem inte på långt håll avgöra att det är en joint eller cigg.

Knock knock on the prisons door

#65 men inte jag. Men nu är det olagligt och jag frågar vad du skulle göra.

#67 Jag vet inte hur jag skulle hantera en sådan situation. Jag försöker att vara positiv gällande det mesta så jag skulle nog tänka att det löser sig.

Jag kan garantera dig om det luktar cannabis från de gemensamma balkongerna i ett tryggt rikt område kommer det inte dröja länge innan du har en anmälan hängandes över dig och du blir av med lägenheten.

#69 Det är möjligt, men om det är så riskabelt får han röka på i närheten av bostaden men inte vid bostaden så kan ingen säga något.

#70 Vadå "kan" ingen säga nåt? Klart som korvspad att de kan, oavsett om han står på balkongen till huset eller i närheten. Det han gör är fortfarande olagligt, ser en granne det och vet vart han bor och de ringer polisen lovar jag att de skiter fullständigt i om han röker på inne hos er eller en bit ifrån. Och du kan utan tvekan bli av med lägenheten oavsett, för det skulle ge hela området dåligt rykte att en knarkare bor där.

Sen kan du vara för eller emot legalisering av hash hur mycket du vill, det är fortfarande olagligt så….

#63 Så han behöver röka på för att kunna vara sig själv till och med när han är ensam med dig? Det låter som att han har en lång väg att gå innan han är redo för ett förhållande om han måste hålla uppe sin "machofasad" inför sin egen flickvän när han är nykter.

#63: Stjäla hans tjej? Enligt dina egna ord gick du och din kompis på en promenad och ni var inte tillsammans då så du var inte heller "hans".

Jag har aldrig fattat det där med att bli sur på någon som försöker "stjäla" ens partner. Alltså, partnern har väl ett val! Jag och min partner har en överenskommelse och bryter hen den är det partnern och ingen annan jag blir arg/upprörd/ledsen på!!! Jag kan däremot bli arg på någon som försöker stjäla min cykel, för cykeln har ingen egen vilja.

Han bör nog missbruka någon annanstans om det är så viktigt för honom att bli hög…vilket borde göra att det ringer varningsklockor hos dig men det gör det uppenbarligen inte. 

Min ena granne är missbrukare och hade ett flertal lägenhetsbråk och rökte på och de fick flytta igår. Detta är också ett bättre område och vi grannar ser om någon kommer hög in i porten eller beter sig lustigt, så på så vis kan det vara en nackdel för dig om din kille ska flytta in, dina grannar kommer nog ta avstånd från dig och hitta saker att klaga på om de ser att en narkotikamissbrukare bor i deras hus. Det är så alla grannar här reagerade för vi tyckte alla det var mycket obehagligt att ha en våldsam man med ett sådant missbruk sova vägg i vägg.

#71 Jag menade ju inte att han skulle stå precis utanför huset och röka på. Om han röker på hos en kompis någon gång eller tar en joint någonstans i närheten(då menar jag kanske 1 km bort) så tror inte jag att mina grannar skulle märka det. Jag har ganska svagt luktsinne medfött så känner inte av så stark doft när han rökt på. #72 När han är ensam med mig har han ingen machofasad. Med mig är han den mjuka och gulliga killen jag älskar. Men när vi umgås med hans vänner så kan han vara lite macho och det försvinner när han tar en joint. Då vågar han visa sina kompisar att han är en gullig mjuk person. #73 När jag tog den promenaden med min kompis så hade jag nyligen gjort slut med denna kille. Han ville inte göra slut, men jag ville det då. Han såg mig som hans tjej fortfarande för han försökte vinna tillbaka mig. När han såg mig med den killen så tänkte han att den killen skulle förstöra hans chanser att få tillbaka mig. Jag var ritkigt arg på honom då, men idag kan jag ändå förstå hans frustration även om jag fortfarande tycker att det är fel att han blev våldsam mot min kompis som är helt oskyldig. Nu är han dock lugn med att jag är vän med honom. Jag får inte ha manliga vänner egentligen men denna kompis är gay och har pojkvän så då känner han sig inte hotad. Jag får ha killar som vänner om dem är gay. #74 Jag förstår precis vad du menar och jag håller med dig om det. Ifall en kille är otrogen mot mig så tycker jag ju inte direkt om tjejen han är otrogen med. Men det är fortfarande han som gjort fel. Den tjejen kanske inte ens vet att han har ett förhållande. Om tjejen vet att man har ett förhållande så tycker jag det är omoraliskt och fel av tjejen också. Jag skulle aldrig vara med en kille som är i ett förhållande. Det finns ju dock undantagsfall där jag kan förstå att man kan hata tjejen lika mycket som killen som är otrogen. Ifall en av mina närmaste tjejvänner skulle ha en affär med min pojkvän skulle jag hata båda lika mycket.

#75 Han röker på en joint någon enstaka gång. Jag tycker inte det riktigt klassas som att vara missbrukare. Han har inget beroende av det. Han får inte abstinens för han röker inte på särskilt ofta. Han tar inga tunga droger heller. Han har även sagt att han är beredd att sluta med det helt för min skull om det är det som krävs för att få vara med mig. Så nu har jag sagt till honom att jag vill att han inte röker på alls mer och han har lovat mig att han ska sluta nu, för min skull. Jag tror det kommer gå bra så länge viljan faktiskt finns för han är inte beroende och har aldrig varit en drogmissbrukare. Jag är för legalisering av det men det handlar inte om att jag tycker att man bör ta droger. Personligen har jag aldrig tagit några och skulle aldrig ta. Jag dricker inte heller alkohol. Jag är emot alkohol, tobak och droger. Jag har aldrig testat tobak eller droger. Har druckit några cider en gång i hela mitt liv och efter det har jag gått tillbaka till att vara helnykterist. Min kille dricker, röker och använder joint men han ska sluta med droger nu helt och jag har även försökt få honom sluta med alkohol och rökning. Han har inte slutat med rökningen alls men är nästan nykterist nu också som mig. Han dricker mycket sällan och blir aldrig onykter för han kan kontrollera det. Han röker dock rätt mycket vanliga cigg men kommer nog lyckas få honom minska och sluta med det också. Jag får ta ett steg i taget med honom.

" Jag får ha killar som vänner om dem är gay."

Du hör inte själv hur sjukt det där låter? För det är sjukt. Riktigt sjukt. Samma att du menar att han måste röka på för att kunna vara sig själv, det är en enorm varningsklocka det med.

Å andra sidan vill du ju kontrollera honom lika mycket som han vill kontrollera dig så….

#78 Vi tycker båda att det är sunt att kontrollera varandra. Just den biten måste väl ändå vara upp till oss att bestämma om deg är sjukt eller sunt.

#79 Det där tror jag inte du tror på ens själv. Gör du det behöver ni båda hjälp av psykologer.

#79 Hur kan det vara sunt att kontrollera en människa man har ett förhållande med??

#79 Känner man ett behov av att kontrollera så tycker jag det låter som att man är osäker på och/eller saknar tillit till sin partner.
Tillit är (iaf för mig) en av grundstenarna för ett förhållande.

Förstår inte varför man vill vara tillsammans med någon man inte litar på..?🤔

Att försöka kontrollera handlar om att inte lita på varandra och tydligen litar ni inte ens på er själva eftersom båda vill bli kontrollerade. Låter som ni inte kan stå emot något utan måste behandlas som vilddjur som inte har någon som helst egenkontroll över vad ni gör och inte gör. Nej håller med de övriga i att detta låter inte alls sunt.

#80 #81 #82 #83 Jag kan inte tala för exakt vad hans tillitsproblem beror på. Men i mitt fall vet jag det. Jag har inte extra svårt att lita på honom. Jag litar ingen på någon.

Okej ja då förstår jag ditt problem med relationer. Jag säger upp alla relationer där jag inte kan lita på personen, till och med i min egen familj. Där har du ditt huvudproblem, du måste lära dig att lita på andra  och framförallt på dig själv för att ha sunda relationer både till andra men viktigast och främst till dig själv, Livet blir så mycket mer värdefullt då.

#85 Om jag skulle säga upp relationen med alla jag inte litar på fullt ut så skulle jag vara utan familj, utan vänner och helt ensam. För jag litar inte fullt ut på någon.

Ja det är det jag menar, du behöver lära dig att lita på människor och kanske förstå varför du inte gör det. Ta upp det med din psykolog, tror ditt liv skulle bli mycket härligare om du kan ha tillit i din relationer. För mig är det det absolut viktigaste, utan den finns det för mig ingen relation.

Relationen med den här killen är redan avslutad. Jag fick reda på nu under förmiddagen att han använder tinder och badoo. Där kallar han sig själv singel och söker kontakt med andra tjejer. Jag hade med andra ord anledning att inte lita på honom. Jag kommer inte bli tillsammans med honom igen efter detta. Jag ska försöka att inte börja dejta någon kille direkt.

Bra! Håll dig singel, jobba på dig själv och ditt självförtroende, släpp totalt fokus på förhållanden för de kommer inte fungera friskt fören du står stadigt själv.

Tror att du skulle behöva byta miljö. Söka jobb eller börja plugga på helt ny ort. Nya intryck, nya insikter, nya vänner…

#89 Jag ska försöka med det att vara singel ett tag. #90 Jag pluggar på denna ort som jag bor nu och har nyligen skrivit kontrakt på lägenhet som nämns i tråden. Men jag kan försöka bo kvar ett tag och mår jag fortfarande dåligt i vår så kan jag börja plugga på en annan ort istället och flytta.

Du låter väldigt medveten och villig till förändring i alla dina inlägg och det är verkligen inget bra att försätta ett förhållande som tar fram dina sämsta sidor.

Magkänslan ljuger aldrig, problem med tilliten kommer någonstans ifrån och egentligen kan man bara vinna någons tillit med tiden. Den är även superlätt att förlora för någon om tilliten kränks.

Du kommer träffa din rätta matchning i sinom tid och förmodligen vid helt rätt tillfälle. Den förälskelsen kan även komma att kännas mycket annorlunda från den svindlande passionen du är van vid.
Du behöver inte oroa dig, du kommer att träffa någon, men kanske inte när du vill och där du vill.

Sedan måste du lära dig att inte göra slut vid problem och lära dig att kommunikativt lösa dem tillsammans med din partner istället.  Och inse ditt eget värde som individ inte bara som partner, du ska DELA ditt liv med en person, inte LEVA för en person och inte förvänta dig att den andra lever för din skull heller.
Man kan vara självständig i ett förhållande, det är mer hälsosamt än den känslostormen du utsätter er för.

Lycka till med livet och studierna, ha kul och lär dig mycket på vägen! =D

Update: Dejtar ingen för tillfället.. jag har kontakt med den killen inlägget handlade om men kommer inte att bli tillsammans med honom igen. Det kommer nog ta ett litet tag tills jag klarar att bryta all kontakt med honom, men han har mycket att bevisa för att vi skulle ingå i ett förhållande igen.

Du vacklar redan alltså? För mindre än en vecka sedan (#88) sa du att du att du aldrig kommer bli ihop med honom igen… Det säger du ju förresten nu också, men öppnar samtidigt för att det ändå kan hända.

Jösses alltså… finner tyvärr inga ord.

#94 #95 Jag kommer troligtvis aldrig att bli tillsammans med denna kille igen. Han skulle behöva bevisa väldigt mycket för mig i sådana fall och det känns inte som att det kommer att ske. Han bevisar ibland saker för mig delvis men jag behöver mer än så. Det är svårt att utesluta någon ur sitt liv som varit en stor del av det under en relativt lång tid. Jag behöver bara lite tid att fasa ut honom ur mitt liv.

#96 Ett år där det varit på och av fram och tillbaka hela tiden är inte att ha haft någon i sitt liv under en relativt lång tid. Du behöver bryta all kontakt direkt för annars kommer du trilla dit igen, och igen… och igen… och igen…

#97 Om man har känt en person i 1 år och 1 månad vilket det är nu i Juli så har man känt personen relativt länge. Tänk på att jag är 19 år och inte fyllt 20 ännu. Över 1 år är länge i den här åldern. Jag tror att jag just nu inte bryr mig. Jag bryr mig inte ifall det går åt helvete med honom, ifall det går bra, ifall kontakten bryts. Jag är helt apatisk till allt och sanningen är att jag vill inte leva längre.

#98 Nej, 1 år och en månad är ett år och en månad oavsett hur gammal du är.

Du behöver verkligen bryta all kontakt med honom och hitta på saker som du gillar att göra. Du säger själv att du bara är 19 år. Livet har knappt ens börjat för dig och du vill redan slänga bort det för en kontrollerande pundarkille som faktiskt inte förtjänar dig. Han FÖRSTÖR dig!

#99 Till största del så förstör jag mig själv oavsett om jag är ensam eller i ett förhållande. Problemet är att det finns ingenting jag gillar att göra. Jag har ingen livslust alls.

#100 Och du tror att ditt liv blir bättre av att vara tillsammans med den där typen? Du borde söka professionell hjälp och ta itu med dina personliga problem först. Sen efteråt kan du fundera på förhållanden.

#101 Nej, Men största delen av mina personliga problem beror på att jag inte har ett förhållande. Jag mår väldigt dåligt av ensamheten. Är endast lycklig när jag har en kille.

I så fall bör du jobba på det. Inget förhållande mår bra av att den ena är så beroende av den andra. Dessutom gör det ju att du rusar in i relationer som inte är bra.

#102 Såvitt jag kan läsa mig till är du inte lycklig i förhållanden heller.

Du behöver professionell hjälp. Sök den och var ärlig om allt så du får rätt hjälp.