Tyvärr finns det inget annat att skriva än att du borde göra slut. För bådas skull.

Är du inte kär nu blir du inte det. Ge er båda en ärlig chans.

Men handlar det här endast om dig och vad du vill? Bryr du dig inte om att du faktiskt slösar hans tid? Jag tycker det är lite väl fult att du vilseleder din kille eller har du berättat för honom hur du känner? Om inget annat så tycker jag att du bör vara ärlig om dina känslor med din kille. Det är väl det minsta du kan göra, eller hur? Snälla, var inte så självisk som du nu råkar framstå i ditt inlägg. Tänk på hans känslor också. Om han är så fin som du säger, förtjänar inte han att få höra sanningen?

Jag känner in din rädsla. Men att göra ett beslut som baseras på rädsla istället för kärlek bådar aldrig gott. Ett förhållande ger en insikter om en själv som man tidigare aldrig haft och det i sig är ju bra, men att du är tillsammans men en person utan att ha kärlekskänslor för denne kan krångla till det. Om han finner sig i det hela är det ju ingen förlust för honom, om du är ärlig dvs. Jag personligen har svårt att vara i ett förhållande med någon som jag inte är kär i. Då kan man lika gärna vara kompisar. En kompis vill man ju inte direkt vara intim med. Din rädsla verkar bottna i att inte vara ensam. Men det gör ju honom bara till en spelbricka tills du hittar en annan mer passande person att bli tillsammans med. Ibland är det bäst att vara singel, för bådas skull.

Du låter otroligt självupptagen just nu. Att vi ska tänka på hur DU… Äh ge upp din jäkla bullshit och ta dig i kragen. Sluta älta att du hade ett ons med killen du är kär i och gör slut med han du inte är kär i.

Min undring är ju: är du verkligen kär I kollegan? I en fantasibild av honom? Eller bara tänd? Eller kan det vara så att känslan beror på din självkänsla? (du behöver inte svara mig)

Och mitt råd:Jobba med din självkänsla I stället. Det är viktigt att du uppskattar dig själv och unnar dig själv allt gott. Inte acceptera vad som helst (varken kollegan eller partnern) bara för att du tror att du inte kan få något battre.

Känner igen din sits, har själv blivit utnyttjad av killar jag trott varit kär i mig tillbaka men ville bara ha ligget, sen sitter man själv där i skiten och längtar efter någon man inte kan få.
Känslor för en annan person medan man är i förhållande är inte ärligt, prata med din kille och hör vad han tycker och känner om saken, han måste också få välja vilket sorts relation han vill vara i.
Tyvärr, så har du inte känslor för han nu så är chansen liten att de kommer alls.

Jag tror det är många som har ett bra förhållande med någon, men ändå tänker på någon gammal olycklig kärlek. Om ni har bra sex och kan uppskatta varann ändå och kommer bra överens finns det bra utsikter tycker jag. Visst drömmer vi väl alla om att leva i passion och kärlek, men är det alltid möjligt? En gammal kärlek som sitter och skaver i sinnet kan finnas kvar resten av livet, och ska man då aldrig få ha ett förhållande med någon annan? Om man sen ska vara så himla uppriktig med sina tankar i alla lägen är väl tveksamt. Risken är att man sårar och kvaddar något som skulle kunna bli bra. Jag vet att jag går emot övriga här, men har stor livserfarenhet på grund av att jag är äldre och på grund av yrkeserfarenhet och det liv jag levt.

Trådskaparen har avslutat sitt konto.

#7 Är man kär i någon och det inte är ens partner är det rent idiotiskt att stanna av bekvämlighet.

Nu på 1017talet är det ok att gå efter kärlek. Och alla kan hitta passion och kärlek. Så länge man inte nöjer sig med mindre.

Jag håller med #5, du måste jobba på din självkänsla. Att falla för en (som du själv beskriver) "douchebag" har med psykologiska saker att göra. Det är förmodligen ditt belöningssystem som satts igång av händelsen med kollegan, han har bekräftat dig och gett dig ett rus av förälskelse-känslor därmed kopplar du det till att om du skulle "vinna honom" så får du samma kick igen. Det kanske är svårt för dig att bygga upp samma euforiska känsla för din nuvarande partner eftersom du fortfarande är "besatt" av att "vinna" kollegan, men mellan det och att du faktiskt inte är kär i honom är svår att avgöra. Jag tror inte du är en ond människa utan jag tror att du har saker du behöver jobba på med dig själv (självkänslan), men för att vara väldigt ärlig i mitt svar till dig.. Du skriver att du "blev så oerhört sårad" och att du varit ett "offer" vilket du absolut har belägg för, men du sätter även din partner i precis samma situation. Ju längre tiden går ju mer sårad kommer din partner bli om du inte sköter det här på ett bra sätt. Det här handlar inte om dig och att det är "DITT första förhållande och att DU gillar sällskapet", det här handlar om ER. Man är två i ett förhållande. Du skriver "innan ni säger 'dumpa' så är det inte så lätt", vilket tyder på att du vet egentligen vad som är rätt sak att göra. Det blir tyvärr inte lättare med tiden. Det enda sättet att faktist kunna ge både dig -och- din partner en ärlig chans är att göra slut så att du i lugn och ro får komma till insikt med vem du är och vad du vill och att han i sin tur också har sin fria vilja, just nu har han inte mycket att säga till om eftersom han inte vet. Tar du avstånd från ditt förhållande kanske du får se din partner i ett helt annat ljus? Den när starka känslor får växa fram eller var du inser att de alltid har funnits där. Lycka till!