Jag hade inte satsat på en framtid med den sambon.

Jag har också hästar. Trots att min man är allergisk så stöttar han mig till 100% i mitt intresse. Eftersom vi har helt gemensam ekonomi får han ju även vara med och betala det de kostar. Det gör han utan knot, trots att han ingen glädje har av dem. Ja, han har ju en lycklig fru förstås och det är väl inte fy skam det heller. På samma sätt är jag med och betalar för hans intressen.
Nu gäller det ju inte bara pengar. Har man djur som hobby så krävs det dagligt engagemang. Om ni nu skall skaffa barn kommer du att behöva stöd från din sambo så att du hinner sköta hästen. Med tanke på hur hans attityd verkar vara till din hobby så undrar jag hur det kommer gå. Tycker det verkar vara alldeles för mycket strul.

jag tyker ABSOLUT att han borde vara med och stötta dig i detta, även om han inte gillar hästar, och även om han inte vill ha något med Dandelion att göra, så älskar han ju dig, och borde ju verkligen stötta ditt beslut.

det är väl lite vitsen med ett förhållande ? att hjälpa och stödja varann i diverse beslut man tar ?

du skrev inne hos oss på ridsport att du tänker ta Dandelion och vänta med barn, är det vad du kommit fram till ?

I sånna fall tycker jag att du gör rätt ! det låter som om din sambo kanske behöver, ursäkta mig, mogna lite i sitt tänkande innan han får en bebis att tänka på också.

Tycker som de andra att han så klart borde stötta dig, det gör man väl i förhållanden? Här hemma har vi hund och katt, hunden är bådas intresse men katten är mer min. Min sambo hjälper ändå till med mat och sådant nu när jag inte har så mycket pengar, det är en självklarthet tycker jag.

Min spontana tanke är - köp hästen!

Nu är ju inte jag ALLS hästkär eller så, och skulle inte bli jätteglad om min make kommer hem och säger han har köpt häst, snarare tvärt om. Men i ditt fall är det ju SPECIELLT. Du har redan haft hästen i två år (om än på foder) och han är ju på sätt och vis DITT djur. Precis som alla människor fäster sig vid sitt husdjur så gör ju även du det även om det är på foder - det bryr sig inte hjärtat om.

Jag vet att du skulle ångra ihjäl dig om du inte tar chansen nu. Strunta i din sambo, han verkar rätt så egoistisk eftersom han och hans intressen går före allt annat. Bra med delad ekonomi för då behöver han inte lägga sig i din del, bara betala hälften av vad som ska delas så kan han hålla tyst sen.

Att du har en jättesnäll pappa som har möjlighet att hjälpa dig är väl toppenbra!! Jag tror säkert att de löpande kostnaderna kommer att ordna sig, om du bara känner tillförsikt och har bra struktur på din ekonomi, men det verkar ju som att du redan har det.

Vad gäller babyn, tja, ha inte så bråttom. Allt har ju sin tid. Låt det gå något halvår som nybliven matte till en häst, njut av den tiden när du vet att han faktiskt är din egen. Barnalstring hinner du med närhelst du vill sen (eftersom du numer har klartecken) och har du hästen att fokusera på så kan du också låta er babyfabrik få arbeta ifred utan att du ska tänka för mycket på den. Många kan få hang-ups när det gäller det där, de vill alltså för mycket och då går det inte alls.

Och som du själv säger, skulle det a b s o l u t inte fungera ekonomiskt eller annat, att vara hästägare, så kan du sälja den till ett högre pris än du har gett och på så sätt kanske få tillbaka det han har kostat i drift. Eller vad heter det? Säger man driftskostnad på en häst? Jag har 250 hästar under motorhuven och det är en jäkla driftskostnad. *fniss*

jag skriver som jag skrev där inne…

jag tycker det är hemskt att din sambo inte stöttar dej i ditt intresse.. han har ju själv ett intresse….

som jag skrev Daniel tycker mest synd om folk som har häst men han skulle aldrig drömma om att vända mej ryggen eftersom han vet hur mkt hästar betyder för mej, o han ställer upp till 110% m betalning o allt… mina hästerier har dom senaste månaderna kostat runt 9000kr utöver allt annat men han har bitit ihop o hjälpt mej betala… precis som jag skulle ställa upp för honom…
man är ju 2 i ett förhållande o jag tror att man måste ha förståelse för sin partner även om man inte delar intresset..

samtidigt… varför måste det ena utesluta det andra?

köp hästen… du ångrara dej annars! ;)

*förlåt för upprepning

Hästar är egentligen inget intresse, det är en livsstil.

Tack för era ord!

Jag har nog mer eller mindre bestämt helt säkert nu att jag tar hästen och väntar med barn. Vad ska jag göra utan häst? Då sitter jag hemma 24 timmar om dygnet för att plugga och hålla ordning här. Men om vi ska köra på strängt delad ekonomi trots olika inkomst så tycker jag inte att det är mer än rätt att vi delar alla hushållssysslor rakt av med? Dvs, laga middag varannan dag, hjälpas åt med tvätten, städa toaletten, dammsuga och allt annat som jag gör störst del av idag. Eller är det ett orimligt krav?

Det gör inte lika ont att säga att jag väntar med barn, kommer inte ens tårar. Men säger jag att jag lämnar på hästen så bryter jag ihop helt. Hästen finns ju, barnet finns ju inte än.. Hade det redan funnits i magen eller i livet så hade valet blivit betydligt svårare..

Men jag blir så väldigt ledsen över att inte ha hans stöd! Jag trodde också att ett förhållande byggde på att man hjälpte varandra, men i det här förhållandet är det nog bara hjälp från ett håll tyvärr.. Vet inte hur jag ska få honom att förstå riktigt heller. Han var 31 när vi träffades och hade aldrig tidigare haft ett förhållande utan bara haft sig själv att bry sig om. Antar att det är en av anledningarna till att han beter sig som han gör.. :/

Nu ska jag prata med min far och se om han har lust att hjälpa mig! Känns väldigt mycket bättre nu när jag bestämt mig =D

#6 jo, det har du rätt i.. :)

jag är inte Johanna utan häst…

#7 skönt att det känns bra! jag hoppas allt löser sej..

det ÄR tråkigt utan häst-…. jag var utan häst nu i 3månader efter att plutten avlivades.. det enda jag gjorde var typ att jobba, sitta framför datorn lr TVn o gick upp i vikt.. ;)

tycker absolut att du ska ställa krav på att dela alla sysslor… ska din sambo köra den hårda stilen så gör det tillbaka..

#7. Mycket klokt beslut!

#7 Lycka till nu :) Jag hoppas verkligen din sambo kan förstå vad hästarna betyder för dig och börja vara ett stöd för dig!

Jaa, om jag stödjer min partner till 100% så förväntar jag mig detsamma tillbaka. Hårt men enkelt.

#7, jag tycker verkligen inte att det är orimligt att ni ska dela på hushållssysslorna likväl som ekonomin.
sätt honom i arbete nu !  :D

sorry, här går jag emot. jag hade inte köpt hästen. väntar du barn så måste ju ändå sälja hästen om några månader. är det någon med att köpa häst som du vet att du inte kan ha kvar? och dessutom kanske inte ens har råd med? låter som en dålig idé tycker jag. har själv haft häst, ch insåg att dte inte gick runt, då försöker man få den såld och det är hjärtskärande när en massa människor ska komma och prova hästen. dessutom vet du inte att du får mer än du gav, den kanske hinner bli skadad eller har en hälsa (el dyl) som du inte vet om nu som kommer fram på ev vet besiktning (har hänt alllllllt för många ggr) och då måste blinade mamma sälja hästen i panik för ett väldigt lågt pris. En vän hade häst, hade köpare för 77 000 och på besiktningen var den halt på 6 ställen. hon har i 4 månaden och kunde inte rida längre. Hon ställde av hästen ändå och försökte behandla. en vecka innan födseln var hon akut tvungen att få bort hästen och sålde den för 10 000 kr (hon kom knappt upp ur sängen och var helt strandsatt). så mitt råd är tänk igenom det tusen gånger..

varför skulle hon inte kunna ha kvar hästen när hon får barn? det finns massor m folk som har häst o skaffar barn.

o visst att risken att hästen blir sjuk finns, men man behöver ju inte gå in med att det värsta ska hända… då skulle man ju inte kunna göra nånting här i livet…..

Jag kommer ju besiktiga honom innan jag köper honom så klart!

Jag kommer inte sälja honom förrän jag måste, helst inte alls. Men går det verkligen inte ihop så har jag inte mycket att välja på. Räknade ut alla kostnader för honom igår och jag tror inte det blir några problem att betala det med den inkomst jag har idag. Dessutom tänker jag vägra betala hälften av bensinen om vi ska ha delad ekonomi. Jag har inte heltidsjobb och kör 10 mil om dagen, alltså borde jag inte betala för det heller… Så där får jag en tusenlapp till i månaden och det är precis vad han kostar mer från vad jag betalar idag (eller, kostnaderna för honom stiger med ungefär 500 kr i månaden). Men sen är det ju avbetalningen också.

Och jag kommer inte sätta mig i någon sits där jag måste paniksälja hästen. Långt innan barnet är fött är hästen löst, antingen med flera medryttare eller utlånad på foder. Om nåt skulle ändras väldigt plötsligt så finns det folk som hjälper mig, mina båda systrar som står i samma stall tex.

Nu när jag sovit en natt på det hela så känns det jättetråkigt att ha valt bort barn efter att äntligen ha fått sambon att säga ja. Men så snart jag vet att hästen kommer att vara avbetald innan barnet är fött så kan vi återuppta tillverkningen igen :D

Bra att det löser sig och att det känns bra för dig! Jag funderar dock lite på det där med delad/gemensam ekonomi (av förklarliga skäl, jag och sambon väntar vårt första barn). Jag tänker på att du skriver att du är student och han jobbar. Lever man under "äktenskapsliknande former" (dvs samboskap) har man rätt till samma ekonomiska standard. Det innebär - som jag förstår det - att ni har rätt att ha lika mycket pengar kvar på fickan efter att alla räkningar etc. är betalda. Kan vara värt att tänka på kanske - det är inte okej att han har råd att ha en dyr hobby men inte du.

De är klart att du ska köpa hästen!! Det är väl inte omäjligt att ha häst och barn!!! Det finns ju många som vill vara medryttare!! Men jag måste hålla med om att din sambo har lite konstig intällning ang ekonomin. Jag tror absolut inte på delad ekonomi när man lever tillsammans. Jag har 5 raskatter och en hund och de kostar ganska mycket pengar i månaden men självklart ställer maken upp och betalar. Även om han kanske inte gillar det ;-)

Min sambo har som sagt levt ensam utan någon annan att tänka på väldigt länge. Att hans föräldrar skämt bort honom en del har väl bidragit till det hela också (dom sticker fortfarande till pengar så fort han har shoppat sönder ekonomin).

Han är livrädd för förändringar. Vi skulle kunna köpa en ny, större lägenhet, men det skulle ju innebära att vi måste sälja den här, vilket han inte törs.

När jag tog Dandelion på foder för nästan två år sedan och bara skulle stå för stallplatsen, resten betalade hans ägare, så hade vi precis samma diskussion som vi har nu. Han är livrädd för att saker ska förändras och han ser verkligen allt negativt och kan inte se det minsta positiva i det hela. Då gick jag emot honom och tog hästen ändå och så farligt var det ju inte…

Minsta lilla grej, som att kasta gamla saker för att köpa nya kräver stora diskussioner eftersom han inte vill förändra. Jag får inte ens måla om vår knallorangea hall, för då kommer det ju att se annorlunda ut..

När vi pratar barn så är han också rädd för förändringen. Men problemet är att man inte kan ha ett liv som ser likadant ut rakt igenom. Då måste man nog leva ensam och sitta i nån stuga i skogen och bara ägna sig åt sig själv.

Jag gissar på att när han ser att det inte blir någon större förändring med hästen så kommer han inte vara lika hård längre.

Kan ju säga att jag är väldigt glad att jag aldrig frågade om jag fick flytta in här, för det hade nog stjälpt hela förhållandet. Jag bara flyttade in självmant och han hade väl varken tid att fundera eller säga nej ;)

Jag tycker ni pratar om två helt olika saker.

1. Jag tycker det är självklart att du och din sambo borde dela på de kostnader som är gemensamma för er båda. Om du är student och han har heltidsjobb med bättre lön känns det naturligt att han betalar mer hyra, mat, räkningar och det som ni båda nyttjar. Det är ju liksom en del av att vara sambo. När ni får barn är det ju oundvikligen så att den som är hemma med barnet måste bli försörjd av den som jobbar. När han är hemma blir det ju lika gärna du som får försörja honom.

2. Ni har varsitt dyrt intresse som jag tolkar det som att ni inte delar med varandra. Jag ser faktiskt ingen anledning till att du ska betala hans instrument eller att han ska betala din häst. När man löst det gemensamma får man väl se hur mycket ego-grejer man har råd med.

Jag skulle varken vilja betala min sambos nöjen som jag inte delar eller känna mig begränsad av att inte kunna unna mig själv saker för att jag skulle tvinga min sambo att betala hälften av något som bara intresserar mig.

Pernilla och jag har en lösning där vi kommit överens om hur mycket pengar vi behöver för att båda ska ha samma levandsstandard. I det lägger vi in hushållskostnader, gemensamma nöjen, semester, mat, äta ute, etc. Just nu tjänar jag mer än Pernilla, så jag betalar en större del av denna kaka än Pernilla gör.

När dessa gemensamma saker är på plats så kommer vi båda ha en del "fickpengar" kvar. Dessa pengar är våra egna så att man känner att man kan styra själv också, t ex för eget sparande, sko-shopping, nintendo wii-shopping, kortresa med bästis utan sambo, etc. På sätt behöver ingen bli sur för att man tycker att den andra slösar pengar på "onödiga" saker.

// Johan

nu när vi pratar pengar…

det var händelsevis ingen nattuggla upp inatt och lyssnade på radion ? på vaken i p3&p4, pratade dom om delad ekonomi.
vad människor bråkar om i ett förhållande, vad pengar betyder i ett förhållande. många nyttiga tips.

Jn84- Du vet att jag alltid stället upp oxå om det är kris, Så du har mig och dina systrar *hihi*

Tror som de andra, du kommer ångra dig om du inte köper honom. Då vet du inte hur det hade gått och du får lätt 60 000 för honom vid en eventuell framtida försäljning. Ni har verkligen gått från, (förlåt =) ) Katastrof till underbara , tänkte på det på senaste tävlingen. Man såg verkligen skillnad från tidigare gånger, finns fortfarande saker att jobba på, men va vore ridningen annars ;) *kram*

# Köp hästen, det verkar vara  en bra häst till ett bra pris. Vad skulle du göra utan häst?

Fö tycker jag frågan om pengar och ekonomi i ett förhållande är otroligt intressant. Vad får en hobby kosta? Hur mycket ska var och en bidra med till det gemensamma och hur mycket pengar ska man ha "rätt" till för egen del? Nu snodde jag väl tråden här lite grand…gör nog en egen tråd av det här ämnet.

Klart du ska köpa hästen. Du måste också få din sambo att förstå att det måste bli lite mer RÄTTVIST med ekonomin, jag gjorde slut med min kille efter  fem år nu för att jag inte orkade med ekonomiska tjafs osv.. Lycka till. Tänk dig för hundra gånger innan du skaffar barn sen, så att det känns 100% bra!

Alltså, jag tycker nog att frågan handlar inte om vad någon vill eller vad den andra tycker om hästar eller musikinstrument. Det jag tycker är huvudfrågan är: Har du råd att ha hästen??????? Det är inte så att en häst skulle stjälpa er ekonomi totalt? Eller att din kille skulle bli tvungen att skjuta till en väldigt massa pengar? Är så inte fallet så fine, då är det ju inga problem, köp hästen. Men skulle det vara så att du är beroende av din killes ekonomiska tillskott… tja, då är det nog bara att be snällt om lov. Annars får ni ju göra en överenskommelse om hur det ekonomiska ska se ut.

Men att bara köpa utan att ha full koll på vad som händer ekonomiskt tycker jag inte bara är fel, det är även väldigt oansvarigt.

Jag har råd att köpa honom, men som student får man ett halvt studiebidrag i maj, ingenting i varken juni, juli eller augusti. Juli och augusti är inga problemet eftersom jag jobbar under sommaren. Men maj och juni blir ju lite svårare eftersom tiden då fortfarande går främst till skolan.

Jag kommer fortfarande kunna betala hästen, men det blir svårt att stå för hälften av alla andra räkningar. Däremot blir det mycket pengar efter sommaren, men jag behöver som sagt eventuellt hjälp innan sommaren och den kommer jag inte få som det låter idag…

Det är väl inte just pengarna som känns jobbigt, jag vet att jag löser det hur det än blir. Men det känns jobbigt att inte ha sambon som står bakom mig i beslutet, oavsett ekonomin eller inte.

Tips: Du kan gå till banken och be dem att dela upp bidraget på alla månader, det gör jag, jag får inte 1050 som alla andra, utan jag får 800 varje månad - t.o.m. under sommaren.. :)

#27 Ah, vad smart! Ska fundera lite på det tror jag.