Vad känner han för mig egentligen...
Nu tvekar jag om det är lämpligt att säga (skriva här), men bara för att få se det i klartext så verkar det som att min ensamhet har ändrat form eller att ibland känns det som att jag har levt i en felaktig föreställning att min 'närbo' har sett mig som sin nära vän eller att han på riktigt känner för mig något djupare , men jag har börjat tvivla om han verkligen tycker om mig.
Han hör av sig när han behöver min hjälp, det gäller konkreta saker och jag har inte märkt att han någonsin ringer för att bara prata med mig eller undrar hur det går för mig eller om jag önskar något vi kunde göra tillsammans.
Är det inte så att i en parrelation bör den andra vilja göra saker även för den andres skull , jag respekterar att han har massa egna intressen, men när det verkar alltid vara högsta prioritet så börjar jag tröttna.
Jag måste också nu reflektera att vi pratar aldrig om känslor mellan oss,- utan det vi pratar om är intellektuella saker eller nån gång att han har svårt att släppa sin förra relation, då menar han att han har inte fått säga sitt …den relationen slutade inte så bra och han förstår inte varför sambon flyttade…(det är nu mer än 10 år sedan, men sorgen har ingen bästföre datum förstås) .
Mitt dilemma kommer att vara : hur skall jag konfrontera honom, …
-han är snäll och inte våldsam eller psykopatisk och väldigt medveten om världens orättvisor…
- vi har gjort massa roliga saker och när vi är ihop så trivs jag i hans sällskap.
- troligen är jag bara en trevlig bekantskap när det passar för honom.
Vad bör jag göra…🤔
Kommunikation är det allra bästa för att få ett förhållande att fungera.
Berätta det du har skrivit här och hur du känner för han är ingen tankeläsare lika lite som du är.
/Maria
Tackar för svaret!
Det är många gången jag har tänkt ta upp saken och försökt formulera frågan, men eftersom vi är inte uttalat 'känslomänniskor' så backar jag alltid för då blir det problem hur jag skall säga???
'Kännslomänniskor ' är för mig dem som pratar omedelbart till höger och vänster hur dem upplever den och den personen eller gruppen.
Samtidigt är det ändå så att jag vill inte avbryta kontakten helt , om han behöver hjälp så skulle jag ställa upp.
Vad som är bra är att vi är fria som ' närbo', - vi är bara lite inkluredade i varandras övriga liv.
Nån gång har jag faktiskt sagt till honom att jag vill att vi gör annat också än det jag hjälper med; - och den gången var det lägligt för han att nämna en kulturhändelse som han också gillar gå på.
Skall jag bara fråga : "Tycker du att vi är bara vänner, eller hur du upplever vårt förhållande?"
eller:
"Du har inte gjort något fel, men jag måste få reda på vad är jag för dig?"
( märker själv hur dålig jag är att prata om känslor🤔- mycket lättare att skriva ner )….
Starta ny diskussion