Så himla svårt för dig/er och jag kan inte förstå hur man kan välja en manipulativ man med alkoholproblem före sina barn???

I vilket fall så verkar det som du och dina syskon gjort vad ni kunnat. Valet ligger som jag kan se det helst och hållet hos din mamma.

#1 Precis som du säger det är hennes beslut och det är sjukt att hon väljer honom före. När jag säger detta till henne blir hon ledsen men sedan ändrar hon helt plötsligt och försvarar honom, hur han alltid finns där och hjälper henne med allting. Känns som att hon är helt hjärntvättad. 

Jag har själv pratat med honom på mobilen hur sjukt att man kan höra hur manipulativ han är han tror han kan göra det mot mig också. Att jag står i vägen för deras framtida planer att flytta ihop tillsammans och leva lyckligt. Helt sjukt, något som inte i rätt i deras huvuden.

Var själv i en liknande situation som dig. Mamma gifte sig med en manipulativ och aggressiv man som senare blev alkoholist, och det var han som blev prioriterad över oss. Han bröt snabbt ner mamma och mina yngre syskon, så jag som äldsta barnet fick liksom ta på mig rollen som den som är stark och står emot. Så jag fick förstås mest skit, blev kallad allt möjligt och fick utskällningar för precis allt. När jag var tvungen att flytta för att gå på gymnasiet (vi bodde på landet) så fick en av mina bröder bli det nya "offret". Han blev helt förstörd av detta, och är inte helt okej än idag, 15 år senare. Det är något jag fortfarande mår dåligt över, och önskar att jag hade stannat hemma.

Det är frustrerande att vara i vår situation då vi inte förstår hur svårt det är att lämna, och de inte förstår hur lätt det faktiskt kan vara. Det tog min mamma flera år att bryta sig loss och inse att hon (och resten av familjen) var värd mer än så, de flyttade ut och vi har inte hört av honom sedan dess. Jag hoppas din mamma ser honom för vad han är, och lämnar.

En oerhört svår situation. Han har tagit ifrån henne sin självkänsla. Stor risk att det gått för långt så att hon inte kommer att orka göra slut. Hon skulle behöva hjälp "utifrån", psykolog, kurator för att få kraft. Vissa tar hjälp av kvinnojouren, särskilt om mannen är våldsam. Valet är ju hennes eget, men att hon gör sina barn illa motiverar att du kan försöka få henne att förstå detta. Skulle det kanske funka att du sätter ner foten och ställer krav? Bor du och mamma i samma lägenhet? I så fall anser jag att du har rätt att kräva totalstopp. Lycka till!

Hej, Jag tror tyvärr inget går att göra. Jag är uppvuxen med min mamma och pappa hela mitt liv. Han var psykiskt sjuk och gick på starka mediciner, och misshandlade henne och som du skrev, blev galen om minsta lilla sak var fel. Hon var även tvungen att göra allt för honom, och då menar jag allt. Satt han i soffan och ville ha ett glas vatten, ja då hämtade hon det åt honom. Polisen var och knackade på ett antal gånger pga att grannarna ringde när de bråkade. Vi syskon försökte få henne att göra något åt detta men hon valde honom före oss. Jag har en bra relation med mamma i dagsläget då min pappa gixk bort för några år sedan men jag kommer alltid ha kvar ett hål inombords av besvikelse och ledsamhet av att hon valde honom före oss.

#3 Ja, det hoppas jag med. 

#4 Ja, vi bor i samma lägenhet, hade kunnat flytta till min pappa men han bor på landet och har allt i stan där jag bor med min mamma. Tycker jag med, men hon frågar mig om det är ok att han kommer (för att jag ska tro att hon bryr sig eller något) säger nej, hon svarar ''men sluuuuuta, han är en bra människa. Varför inte?'' hon är verkligen helt lost hon behöver verkligen en psykolog eller hjälp av något slag, tror inte hon inser det själv. Men detta har pågått i 10 år, och valt honom före 4 barn. 

#5 Ja, det är riktigt hemskt att dem inte inser. 

Det roliga är att när jag säger '' vågar du inte lämna honom eller vad är problemet'' svarar hon jo har lämnat två andra tidigare, mitt svar: ja vad är då problemet hon bara mumlar. 

Hon är riktigt konstig ( inte bara att hon inte lämnar honom) men i vardagen också, tror hon är skadad på något vis.  Låter brutalt när jag skriver det men det är nästan läskigt som hon beter sig, hon agerar som en människa som inte har alla hästar i stallet. Missförstå mig inte min mamma är jättesnäll och älskar henne men det är något som inte riktigt går att förklara,  man kan säga en sak hon frågar igen 1 sec senare säger allt 20k gånger och agerar konstigt i situationer. Hon har röntgat hjärnan för sjukdomar där man blir glömsk. Kan det bero på att han gör såhär? är hon stressad, utbränd? 

Jag flyttar hemifrån nästa år men vill inte lämna henne med honom, men samtidigt har hon erkänt att hon ångrar att hon inte lämnade honom för flera år sedan. Hon blir ledsen när jag börjar prata om det och kan inte få ut ord. Hon bara sluta nu och vill inte prata om det och det har hon sagt dem senaste 10 åren till både mig och mina halvsyskon.

Så sorgligt. Det verkar faktiskt som om hon är på väg in i demens. Då blir det ju ännu värre. Hon har då ännu svårare att förstå sin egen situation och att göra något åt det. Kanske kan du prata med en socionom på socialtjänsten och be denne göra ett hembesök tillsammans med dig. Om det skulle hjälpa att någon utifrån pratar med henne. Det blir åtminstone uppenbart för ansvarig myndighet hur hon har det. Med tanke på hennes eventuella demens kanske kommunen kunde hitta ett så kallat trygghetsboende. Kommer hon att klara att bo ensam om du flyttar? Socialtjänsten kan svara på om de kan hjälpa henne på så sätt. De är ju skyldiga att hjälpa oss när livet blir svårt att klara av på egen hand. Önskar jag kunde komma på ett sätt att hjälpa till.

#7 Ja, det är jätte sorgligt. Det visade inget på röntgen om förändringar i hjärnan. Ja, hon kommer klara av att bo själv(tror jag) hon behöver inte hjälp med något eller liknande och ibland är jag borta veckor och då klarar hon sig, men det är jobbigt att bo med henne på grund av att hon är så glömsk och beter sig så i olika situationer utan att hon själv inser det. Och ja precis som du säger jag tror att det påverkar henne att hon själv inte riktigt förstår sin situation.

Jag känner varmt med dig, fast det hjälper ju inte.

Hon behöver träffa en psykolog som hjälper henne med problemet. Tyvärr kan man inte tvinga folk till sådant, och därför är det bästa du och syskonen kan göra, att bryta med henne. 

Det är viktigt att ni gör det ihop och talar om det för henne, och att ni gör det för hennes skull! 

Antingen tar ni tag i det, eller inte – det finns ingen mellanväg när man har med den här typen av människor (som er mammas man är) att göra.