Jag tror absolut att det kan påverka barnen negativt. Man blir ju ofta rätt lik sina föräldrar, både till utseende och personlighet (vare sig man vill erkänna det eller inte :P).

Om mamman(eller pappan) då är rätt osäker på sitt utseende och inte alls är nöjd med den hon är så kommer nog barnen ta efter detta beteende och det lär ju hänga kvar hela livet. 

Fast jag vet ju inte riktigt. Jag talar bara ifrån egna erfarenheter.

Ja jag talar bara för mig själv, om vad jag tror.

Självklart är föräldrarna en viktig del i barns uppfostran, och därmed också i stort deras värderingar, i alla fall tills de blir lite större och kan värdera information själv.

Jag tror inte det behöver vara något negativt, jag tror det i första hand beror på vad man kommunicerar för budskap till sina barn.

Givetvis tror jag också att anledningen till "plastikoperationer" är, jag kan se både bättre och sämre anledningar till det.

Jo, men sen tror jag att om jag tex väser upp med en mamma som har anorexi, påverkar det mig även när jag blir äldre, även om man inte tänker på det.

Precis som med platiskoperationer. Hur ska man få barnet att förstå att det inte behövs då man gjort det själv? Det går säkert, men jag tror det bli svårt. Det är som när föräldrarna röker och säger att barnen inte får, för det är farligt.
Lite dubbemoral där det blir det ju så lätt.

Gör som jag säger, inte som jag gör, heter det väl… hahaha…

Jag har gjort en stor bukplastik efter att ha fött 2 st   5 kilos grabbar var jag helt förstörd.Detta bekostade landstinget.Tror inte mina barn tänker skönhetsoperation om detta .Jag såg nämligen förskräcklig ut och behövde detta för min egen självkänsla inte för någon annan..

Är det ngn skillnad på plastik och skönhetsoperation?
Och vilka operationer går under detta?

Det är ju skillnad på att ändra sitt utseende utan synbar anledning och på att t.ex vara med om en olycka och därefter opereras för att återställas. T.ex ansiktet då.

Många opererar ju brösten, nästan, läpparna, kunderna, fettuger. Då man gör detta utan att det egentligen behövs är för mig plastik. Att man känner att man inte är nöjd och då tar klivet och opererar sig.

#6 Vilken tur du hade att du fick ditt betalt..själv fick jag betala 115 tusen för en lika dan operation efter att gått upp 40 kg pga ep-medicin när jag väntade min första.

Tyvärr hävdar många att det var fel även eftersom jag även passade på att bröstlyfta mina urmjölkade bröst…Jag som faktist alltid varit mån om mitt utseende..

 #6 Precis. Det är ju skillnad på estetisk och medicinsk kirugi. Använder man plastikkirugi för att ändra något som inte är tillräckligt snyggt, eller ändra man något för att det ska bli snyggt? Stor och viktigt skillnad i den här frågan, tycker jag.

Hur definierar man vad som är vackert. Ifall man vänder lite på begreppet, en förälder är piercad kommer då barnen att tycka att det är något som är naturligt?
Ifall en förälder är tatuerad - kommer då barnen att tatuera sig?
Ifall en förälder har blå ögon, kommer då barnen att sträva efter att få blå ögon?
Nej jag tror att barn är smartare än så de inser att de är en egen entitet.
Synd att vuxna ibland saknar möjliget att reflektera över verkligheten.

#10 Piercing, och tatuering är ju ytliga utsmyckningar och blå ögon är ju högst naturligt. Det kan man väl inte jämföra med att plastik kirugi?

Kan du då upplysa mig skillanden i plastikkirurgi från permanent utsmyckning. Eller för den delen, naturligt utseende.
Varför finns det ingen skräck för föräldrar som är överviktiga? Något som i sådana fall skulle resultera i att man usätter sina barn för farliga förebilder..

Kanske är det för vida begrepp att bara prata "piercing" och "plastikkirugi"? Jag tänkte först och främst på ganska oskyldig piercing som var varannan tonåring har, men självklart finns det mer avancerad piercing, kroppsstympning och material som läggs in under huden. Det är på ett sätt likvärdigt med plastikkirugi, eftersom syftet är att bli mer attraktiv på konstgjord väg. Skräck och fördomar för feta finns det väl så det räcker i vårt samhälle?

 ~ Skönheten sitter i betraktarens öga ~

En piercing är inte lika avancerad som en operation är. Du ändrar inte på ditt utseende i samma mån som i en operation.

Och överviktiga? Nä, där finns det faktiskt folk som blir tjocka av mediciner och av fel ämnesomsättning.

Och du gör inte ett ingrepp på kroppen då du är överviktig.

Likaså tatuering, du ändrar inte kroppen, formen.

Men visst påverkar säkert detta också.

Men jag ser det inte som lika allvarligt eller vad man ska säga.

#12: När man skönhetsopererar sig förändrar man på sitt utseende för att bli snyggare och för att man vill uppnå något sorts ideal som vi har och som vi får från tex media. Att man har skönhetsopererat sig ska inte synas.

Att pierca eller tatuera sig är mer en utsmyckning, mer en stil. Typ örhängen eller ett halsband lixom.

Jag tror att barn påverkas mycket av sina föräldrar och deras värderingar. Man tar ju efter sina föräldrars beteenden.

#13/14 Skräck och fördommar finns mot alla, bara den som säger att de är objektiva som verkligen är subjektiva.
Jag tycker att föräldrar som går runt med tungpiercing och stora tatueringar är dåliga rollförebilder för unga likaså människor som är överviktiga.
Men som föräldrar kan de lika gärna vara de bästa föräldrarna!
Det handlar om att se förbi ytan, och jag är övertygad om att barn är bättre på det än vad vi vuxna är!

Om man mår psykiskt dåligt för att man har ett arsel på framsidan av löst skinn som dessutom hänger ner på låren .Hud som inte går att träna bort för att det är så uttänjt …är det att skönhetsoperera sig ..nej det ser jag mer som en skada som man får hjälp att åtgärda..Människor som bantat ner sig och får en massa överskottshud anser jag inte skönhetsopererar sig heller..Hade en vän som oprererade sina medfödda jättebröst för att det innebar skador på hennes rygg och axlar om hon fortsatt att leva med dessa bomber det .anser jag inte är en skönhetsoperation..En annan bekant hade ögonlock som blivit så utänjda att han inte såg..det anser jag heller inte är att skönhetsoperera sig 

Sen kan man diskutera alla bröstförstoringar ,ansiktslyft,näsförminskningar..etc etc…

Sen kan jag tycka att piercing och tungdelningar inplantat och annat skit är modenyck som man sen kommer ångra pga ärrbildningar etc etc

Kommer inte ge mig in i själva plastikfrågan. Men det hur min mans dotter, då 10 år, tog efter sin mamma som bantade. Inget smör, ingen grädde, bara lättmjölk och så vidare. Då tog han upp det med mamman, som ändrade sitt beteende lite till det bättre.

Då dottern var smal ändå, plus växande, så var det inte bra. Men hos oss fick hon allt, fast hon inte visste om det alla gånger.

Så att säga att barn se förbi ytan med mera, är inte sant. Se bara på all mobbing som pågår dagligen överallt. Ofta för att den de mobbar ser lite annorlunda ut. Kanske väger mer, har glasögon, haltar eller vad de nu hakar upp sig på.

Nu är hon 16 år, men jag måste erkänna att jag fortfarande oroar mig ibland för hennes matbeteende. Allt beroende på mamman som alltid ville gå ner i vikt, fast hon inte var stor. /Vanessa - tatuerad

Enligt mig behöver man ingen operation för att må bra. Mamma har fött två barn efter trettio, hon har mage OCH? (me too)
Hon har ingen perfekt näsa. Inget annan är perfekt heller.
Jag tror nog att jag älskar och uppskattar min "perfekta" mamma så mycket mer för hennes äkthet, än vad jag hade gjort annars!!

Enligt mig mår man inte bra i sig själv om man måste operera sig. Den som har bra självförtroende och självkänsla ändrar in te på sig.

Jag har blivit lovad att få en plastik… Dom tabbade sig lite när dom skulle sy ihop buken efter en mjält operation (38 stygn) Dom hade inte lagt ihop "kanterna" riktigt så det blev ett fruktansvärt fult ärr…. Dessutom så är det som en stor knöl hela vägen. Kan inte ha något åtsittande eftersom det j**la ärret står ut så… Ser ut som Frankenstein….:(

#19 Men du kan ändra på din självkänsla genom att tatuera dig?

#19 " Enligt mig mår man inte bra i sig själv om man måste operera sig. Den som har bra självförtroende och självkänsla ändrar in te på sig."

Hur kan du säga så? Om jag, mot förmodan, skulle gå ner de 40 kilo som behövs för att slippa se ut som en blåval så skulle jag få ett jättehäng av överskottshud på magen. Skall jag bara för att jag är säker i mig själv inte kunna ta bort det då? Kan inte välmående folk med god självkänsla också vilja se fräscha ut?

Visserligen har jag svårt att förstå de som lyfter och fyller och förändrar sig hela tiden - överallt. Men de som efter barnafödande ex vill "restaurera" sina kroppar, eller om man vill förstora/förminska brösten - det ser jag som annorlunda. Alla vill väl känna att de trivs med sina kroppar? Utan att de för den sakens skull mår dåligt psykiskt.

"Enligt mig behöver man ingen operation för att må bra."

Men du har förmodligen heller aldrig haft urmjölkade bröst, stor påse på magen som är direkt ofräsch eller kanske så små bröst att du tycker det är tråkigt när du inte kan klä dig snyggt. För en del behövs operationer för att må riktigt bra.

#21 Menar du mitt inlägg på #18? För hittar inte något om tatuering på #19. Eller annat inlägg?

Jag gjorde det inte för min självkänsla, om du syftar på mig. Min självkänsla är faktiskt väldigt bra. För mig är det mer som att ha en speciell klädstil och liknande. Tatueringen glömmer jag själv bort, för den sitter på min rygg och syns inte om jag inte väljer kläder som visar det hela.

Ska man hårdra det hela, så ska man alltså inte sminka sig, inte skaffa sig kläder man trivs i med mera, för att det hjälper självkänslan? /Vanessa

Här blev det heta känslor :o)

Man kan väl helt enkelt konstatera att smaken är som baken - delad. Och vilken tur sedan!

Jag själv har inget emot plastikoperationer om personen som gör det gör det för att han/hon har ett skäl som passar denna bra. I dagsläget har jag själv inga planer på att plastikoperera mig, men skulle jag skada mig på ett eller annat sätt så kanske jag skulle göra det, det är för mig ett helt ok skäl att göra det.

Jag har inget emot tjejer som väljer att operera t.ex. brösten oavsett om det är på grund av urmjölkning eller om det är för att de vill ha "jättebomber" (sen att jag själv inte tycker det är snyggt, eller skulle vilja att min tjej hade det är en annan femma - dock skulle jag ju inte stoppa henne om hon verkligen ville).

Jag har inga tatueringar eller piercingar, har heller inga funderingar på att skaffa. Är lite sugen på tatuering, men kan inte bestämma mig för motiv och då det är något beständigt låter jag hellre bli. Har dock sett folk med båda snygga och smakfulla piercingar/tatueringar, liksom folk som valt - i mitt tycke - gräsliga motiv.

Jag tycker att alla är vi individer, och måste få göra våra val. Det kan inte ligga på någon annan att berätta för mig vad jag skall göra - eller inte göra - för att må bra. Det kan ingen annan än jag själv veta.

Du är en KLOK kvinna, Hera.."eller inte"?? hihi Jag brukar alltid tänka & tycka som DU !! Så Jag har ju aldrig något att tillföra, eftersom Du ligger steget före Mig, i skrivandet !!

ÖNSKAR ALLA en TREVLIG HELG !!

Må Så Gott & Sköt Om Er, själv ska Jag åka till Mitt b-barn och leka lite..KRAM från Mig.

Jag tänker inte döma någon som gör plastikoperationer pga "fult" utseende men jag tror på att skönheten kommer inifrån och har med självkänsla att göra, och jag tvivlar verkligen på att man löser några problem med att operera bort fulheten, det man vill ändra på hos sig själv. Varför kan man inte acceptera sig som man är? Vad är det som är så väldigt hemskt med att vara annorlunda eller "ful"?

Samtidigt så är det så att alla vuxna måste ta sitt ansvar och stå för sina egna val i livet. Det är inte upp till mig att bestämma vad som är rätt för någon annan.

Jag har själv funderat på skönhetsoperationer men ej haft råd och kommit fram till att jag aldrig kommer att göra en operation jag inte måste göra pga hälsoskäl. Jag ser ut som jag gör ändå, min trygghet och lycka kan jag inte få genom att bli vackrare.

Egentligen så tycker jag att plastik är både positivt och negativt. Att må dåligt över sig själv är en form av ångest som man inte kan trolla bort på ett ögonblick.

Jag lever med ångest varje dag och den handlar tack och lov inte om mitt utseende. Jag förmår mig inte tycka illa om ngn bit på mig själv, jag är den jag är helt enkelt och har inget att klaga på. Men jag FÖRSTÅR den ångest folk har oavsett om den gäller komplex eller andra ting. Man har ett liv och kan en operation förändra ens vardag så att man mår bra och slipper ångest så är väl det guld värt?

Sen tycker jag inte att det spelar ngn roll om man är en förälder eller inte. Bara för att man skaffar barn betyder inte det att man ska vara en super mamma, dvs besitta alla egenskaper i världen. Varje människa har väl ngt slags problem eller ett bagage man inte är så stolt över? Det är okej att skaffa barn då och fortfarande vara en bra förebild bara för att barnet inte ser ngt av förälderns tidigare liv? Dvs det är okej att ens pappa är Hallick för det syns inte på hnm men mamman är en oansvarig förebild för att hon har valt att operera hakan?

I somras så opererade jag ett av mina ben. Jag har haft problem med åderbråck sedan jag var 15. Jag har aldrig brytt mig om hur själva vaden ser ut. Jag har mest tänkt på att slippa den vånda det ibland förde med sig. Tyvärr så anser landstinget att man inte gör ngt åt åderbråck således man inte dör av det  så det fick jag bekosta själv. Benet är fortfarande inte "fint" eller "normalt" ur andras synvinkel. Men jag själv har absolut inga problem med hur min vad såg ut då eller nu. Blev snarare tvärtom, en lite omvänd situation då jag helt plöstligt inte ser ut som jag har gjort i alla år. Men jag har inte ont längre!

På tal om plastik, så råkade jag ut för en rolig sak för 10 år sedan :-). Jag jobbade på en reklambyrå och vi skulle göra reklam för Restylane. Sådant som används för att ta bort rynkor eller fylla läpparna så de blir större. Vi fick då erbjudande att få prova gratis då vi trots allt skulle göra annonser om det hela.

Tassade iväg till spegeln och tittade mig själv djupt i ansiktet. Men, jag hade inga rynkor, och mina läppar är redan flyffiga så det räckte. Så detta gratiserbjudande gick förbi mig. Fast det kändes samtidigt bra, just för att jag inte behövde det.

Skulle inte betala för det själv, men tycker att det är skillnad på plastik och plastik. Att från normala tuttar skaffa sig gigantiska sådana känns fånigt i mina ögon. Men om man har taxöron eller obefitliga sådana så varför inte?  

Barn förstår om man gör det för att man gått ner en massa i vikt, har öron på fel sida av huvudet med mera. Men de måste få ta del av det hela, och inte försöka hålla tyst, för de märker mer när det är hemligheter på gång.

Men viktigast är att den som operarerar sig mår bra av det hela. Även om det innebär i mina ögon onödiga operationer. /Vanessa

#22 Det är skillnad på att ta bort överflödig hud och på att operera sin näsa för att man inte trivs med den.

Och jag måste tillägga att jag absolut inte dömmer folk som ändrar på sitt utseende. Jag menar bara på att man kan må bra utan operationer. Lära sig tycka om sig själv och kroppen man har fått.

Nicka; där ser man :)

Jag tror inte ett dugg på att den människan som t.ex varit med om en bilolycka och fått ansiktet demolerat och ser ut som frankensteins monster skulle tycka det va särklilt kul att få höra att den ska leva på sin självkänsla och vara stolt som monster..att bli skadad i olyckor eller av förlossningar ser jag ingen skillnad på..

Hera den dag du själv får en skada så hoppas jag att du lever efter ditt måtto..

Ingen människa som inte varit i en sådan situation kan någonsin sätta sig in i hur man mår..Ska man säga till deprimerade att dom ska skärpa sig oxå…i så fall

Jag tror barn förstår om en plastikoperation går ut på att få tillbaka det man haft.. och   inte göra om sig till en barbie..barn är inte korkade..

Jag har svårt för folk som 'dömmer ut' andra människor bara för att de inte delar exakt samma värderingar. Att dra en gräns vid till exempel tatueringar istället för vid en operation ser jag som ganska inskränkt. Att förstora ett bröst är en operation, att ta bort ett födelsemärke är också en operation. Att ta bort ett födelsemärke är ett mindre ingrepp än att tatuera sig…

Varför inte låta var och en fatta sina egna beslut när det gäller våra egna kroppar och liv?

Att ett barn skulle må sämre eller få en sämre uppväxt på grund av att en förälder väljer att operera sig ser jag som en ganska ogrundad tanke. Jag tror att det har mycket mer med förälderns sätt att vara, snarare än hur föräldern väljer att se ut.

Hade jag velat operera mig skulle jag göra det.

  Tom

#30 Om du hade läst alla mina inlägg hade du sett att jag gör skillnad på operationer man gör utan synbar anledning och medicinska operationer.

Och nog för att barn är smarta, men föräldrar påverkar mest av allt.

Tom; Vem har sagt att barnen skulle få en sämre uppväxt?

Lite tankar jag fick nu:

Vi lever hursomhelst i en utseendefixerad värld.

Det skall tas bort all "generande" hårväxt, tvätta kalufsen minst varannan dag, kvisslor skall döljas o.s.v.

Man skall vara så himla snygg.. suck. Vi vill vara snygga och jag tror att vi är många som önskat förändra något på oss själva.

Skönt att jag hemma kan få vara osminkad, med fett hår och dansa omkring med mina lurviga, dock så fort man skall ut så känner man hur folk nästan äcklas av en. okej jag kanske överdriver men då dyker det dåliga självförtroendet upp.. och man önskar man vore supermodell (nja inte riktigt)

Födelsemärken och andra saker som kan fixas med hjälp av rekonstruktiv plastikkirurgi, att förminska bröst för ryggen skull, ta bort överflödigt skinn osv. Känns oftast helt okej. När det gäller estetiska plastikoperationer.. får man nog ta reda bättre på varför man vill göra det, som Hera säger kan det mycket handla om dåligt självförtroende som inte går att operera bort.

Blabla bla.. jag svammlar God natt

Skönhet är ju något ytterst subjektivt. Det den ena gillar, gillar inte den andra, och vice versa.

En tjej jag känner genom en kompis har förstorat brösten, till rejält stora, det gick på 35.000. Hon mår bra av det, tycker det är häftigt och vill ha stora bröst. Allt har gått bra. Tur för henne, får man ju tycka. Sen att jag tycker hon ser sämre ut med de brösten (allt blir lite opropertionerligt) är något hon inte alls kan förstå (vi har pratat om det) men däremot förstår hon de killar som tycker hon ser bättre ut. Som sagt, alla har inte samma smak och vissa gillar det stort och andra smått, vissa gillar rödhåriga andra gillar brunetter.

Jag dömer ingen som opererar sig och nu handlar det här inte heller om det, det handlar om hur vi påverkar barn (det var det som var frågan i #1, verkar som att många tappat det perspektivet och mest är inne på för- eller emot). Jag tror som allt annat att det har att göra med mer hur man är och vad man säger till barn, än vad man gör. Visst, det brukar heta "barnen gör som sina föräldrar gör, inte vad de säger".

Men för det första ser jag som sagt inget negativt med fenomenet, jag vill inte påstå att föräldrar har misslyckats om derasr barn skulle få för sig att göra någon form av plastikoperation när de blivit myndiga och kan bestämma själv. Då tycker jag nästan det är värre med de föräldrar som tar hål 8-9 åriga dotterns öron (även om det är ett litet problem, för skulle hon ändra sig så kan man ju som jag förstått det låta det växa igen?).

Likadant är det väl så att de flesta av oss använder någon form av skönhetsprodukter? Jag använder själv t.ex. återfuktande kräm på morgon och kväll, jag använder ibland hårstyling och jag klär ibland upp mig om det är någon speciell tillställning.

Det är saker som på olika sätt påverkar mitt utseende. Inte nödvändigtvis lika drastiskt som en plastikoperation kan göra (men den behöver inte heller medföra speciellt stora synliga förändringar).

Nu använder jag själv inte smink, men det finns andra killar som gör det. Och tjejer gör det i ännu större utsträckning, och även om en del sminkar sig mycket smakfullt (i mitt tycke) så hårdsminkar en del sig så man nästan får flashbacks till hårdrocksgrupperna i slutet av 80. och början på 90-talet. Det måste ju enligt #1 då vara minst lika skadligt (?) för barnen då det rimligen ger samma signaler; Du måste sminka dig för du duger inte som du är?
Jag ser det inte så, jag ser det som att man ibland vid vissa tillfällen vill snygga till sig lite. När jag jobbade i IT-branschen tyckte jag det var hur trist som helst att gå ut och festa, för jag jobbade till vardags i skjorta och finbrallor, så jag var ju i princip tvungen att ta till kostymen för att "klä upp mig" om det inte bara var casual kläder…

Sist men inte minst, ett lite skämtsamt inlägg i debatten på temat "What you see is what you get". Det är inte alltid så, i den digitaliserade världen där "skönhet" aldrig är längre bort än ett bildbehandlingsprogram. Och även om de flesta inte gör lika drastiska förändringar när de skall på middag eller gå ut på krogen, så är det i min bekantskapskrets många som genomgår åtminstone halva förändringen (fixar lite makeup, fixar frisyren - och bara där är det en stor skillnad på henne).

Dove Evolution

det här med utseende alltså. att alla i den här världen måste bry sig så himla mycket om det. Att vissa måste bry sig så pass mycket om det att dom är beredda att lägga ner en massa tusenlappar bara för att deras näsa ska bli lite rakare eller brösten aningen större. Jag förstår mig inte riktigt på sånt där helt enkelt och jag tycker det är rätt trist egentligen.

Många mår jättedåligt pga av sitt utseende och vad beror det på?
Jag tror i alla fall att det beror på dom höga kraven samhället har på att man måste se bra ut. Jag tror att för varje person som skönhetsoperar sig ökar kravet på utseendet i allmänhet lite mer och jag tror inte det är nyttigt att gå runt och ora sig för hur man ser ut hela tiden. Kan man inte bara få duga som man är?
Visst, det är klart att man får vara mån om sitt utseende och vilja se bra ut, men när man börjar förändra sin kropp och det utseende man är född med tycker jag det gått lite för långt.
Jag är rädd för vart detta kommer sluta. Det blir ju bara vanligare och vanligare att man skönhetsoperar sig och utseendefixeringen kryper allt längre ner i åldrarna.

Såg på en dokumntär på tv att det i vissa städer i usa var vanligare att man var skönhetsoperarad än att man inte var det.. Sånt tycker jag är lite skrämmande…

Varför ska man stäva efter att se helt perfekt ut hela tiden för?
Jag tycker att det fina med människor är att vi faktiskt inte är helt perfekta.

Jag tror på ett sätt, att det här med att kirurgiskt gå in och ändra utseendet, bara är en glimt av vad som kommer att ske längre fram i tiden. Face/off är en film som visar möjligheterna men också komplikationerna på ett väldigt komprimerat sätt. Precis som vilken teknik som helst kommer också plastikkirugin förfinas och effektiviseras.

De som idag lägger sig under kniven är försökskaniner och "offrar" sig för utvecklingen. Allt hör ju ihop, så samtidigt som den kosmetiska kirugin blir bättre, så blir möjligheterna större inom medicinsk att återställa och hjälpa människor med missbildningar.

Jag sa i #9 att det var viktigt att skilja på estetisk och medicinsk. Jag tror jag tar tillbaka det efter att ha funderat lite på det, och ser istället kirugin i sig själv som enbart positiv, medan jag håller med om att det är oerhört viktigt att ställa sig frågan varför man väljer att göra ingreppet. 

Tjejen som skaffade större bröst som marnyman berättade om kunde inte förstå hur man kunde tycka det såg oproportionellt ut, men hon kunde helt klart se att män tyckte hon var mer attraktiv. Man hör det man vill höra och det speglar ganska mycket varför just hon gjorde det , tycker jag.

Jag måste få säga att det här är väl inget nytt under solen. Det låter som om det är mycket värre nu!! Förr lindade de fötterna på små barn så att man som vuxen hade typ 5 cm långa fötter, en del natur folk tatuerar hela kroppar, korsetter snörde åt så man inte kunde andas, ibland bröts ett revben av för att bli ännu smalare, halsringar sätts runt halsen så den blir så lång att om man tar av dem så bryter man nacken, i en del afrikanska stammar lindade man rumpan så hårt att den deformerades och tillslut står rakt ut, detta hör på nåt vis till olika kulturer. precis som vi har vårt nu. Och som nån säger ovan, varför bryr vi oss så mycket, vi är väl inte mer än människor, om ni inte bryr er bry er då inte heller om vad alla andra gör. Kan inte folk få vara ifred och sköta sig själv. En tycker si en så, fine, det finns 6 miljarder människor och alla tycker olika, det är väl ingen ide att hänga upp sig på vad alla andra gör!!!

Och som förälder, jag har tatueringar och färgar håret ibland, tycker det är roligt!!! Tror säkert det påverkar, kanske mina barn vill ha rött hår när de blir stora, so what, skulle det vara så farligt? Jag försöker få mina barn att bli fördomsfria och glada människor. Jag ger dem all min kärlek, det viktigase för mig är att de inte blir nazister eller på nåt vis gör andra människor illa. Skulle de vilja fixa till nåt med sin egen kropp ska ALLA andra skita i det. Det här är upp till varje enskild människa att ta ett beslut om, ingen annan behöver överhuvudtaget tycka om det. Jag har världens utmjölkade bröst efter 3 barn som ammat och kanske, kanske skulle jag vilja att de var något fylligare så att de syns under tröjan. Ska nån annan sitta och döma mig för det då? Nä, ibland tycker jag att folk har för lite att göra, tycka o tänka om andra hela tiden, lägg kraften på de som verkligen gör illa, typ slår sina barn, förgriper sig på dem eller andra vidrigheter som förekommer i vår värld. Där kan vi snacka om dåliga föräldrabilder… 

 Marnyman, du verkar vara en klok man:)

PS. Självklart tycker jag det är tragiskt att unga människor ser som enda utvägen att skaffa enorma tuttar för att få uppmärksamhet. Men att döma ut dem för detta hjälper inte, däremot vara en god vän, utan att tjata om deras bröst, skulle hjälpa dem enormt. Kanske de själva kommer fram till då att de inte behövs längre. På eget bevåg. Jag tycker inte man behöver angripa själva företeelsen utan snarare försöka vara en god medmänniska då till de som behöver en. Bygga upp ett självförtroende från grunden. Är det ingen här som står för att man faktiskt bryr sig om sitt utseende ? Själv tycker jag om att göra mig fin, det betyder inte att man har ett dåligt självförtroende!!

Mvh Petra

#37 Haha.. Precis. Man skall inte skära alla över en kam.. vi vill se snygga ut och det är inget fel att ta hand om sitt utseende.

#32, Du ifrågasatte i din initiella fråga om ett barn kan få ett sämre självförtroende eller tror att det måste operera sig för att bli vackra om föräldrarna opererar sig. Om det vore så att barnet får en så skev bild av vad en förälder väljer att göra tolkar jag det absolut som att de skulle kunna få en sämre uppväxt.

Var det feltolkat så tar jag tillbaka. Men förklara gärna hur du menade i så fall.

  Tom

Jag är inte emot varken skön eller estetisk plastikoperation.
Hade jag råd skulle jag ligga under kniven så ofta jag bara kunde. Är både piercad och tattad.
Hur mina barn kommer att göra? Har inte en susning mer än att de kommer att gå sin egen väg och jag respekterar och accepterar så långt jag bara kan.
Kan det här stämma eller har jag slickat för många grodor idag
Ett barn som hänger mamma i kjolarna och har elefantöron gör ofta lika som mamma/andra vuxna gör/säger (har aldrig en egen uppfattning).
Ett barn som har ett eget liv och ägnar sig åt det i stället för att bry sig så mycket om de vuxna och deras värld går sin egen väg.

Susanne

#39 Att ett barn påveras av sina föräldrar säger inte att de får en dålig uppväxt. Förstår inte hur du får det till det. Vet inte riktigt vad jag ska förklara?

Om barnen väljer att operera sig betyder det inte att dom haft en sämre uppväxt en någon vars föräldrar inte opererat sig.
Bara att de kanske gör ett fel val, riskfyllt val.

#40 Visst finns det barn som går sin egen väg, men i grund och botten har vi alltid med oss någor från föräldrarna, medvetet eller omedvetet.

Petra: Jag försöker i alla fall vara en klok man :o)

#41, Jag tror inte att vi förstår varandra i den här frågan.

  Tom

Tom,  nej, vi gör nog inte de :)

#42  Håller helt med, det är oundvikligt att man påverkas av föräldrar samt de vuxna som finns i närheten när man växer upp. Man påverkas av sin omgivning helt enkelt. Hemmet, familj, skola osv.

Tycker man får göra vad man vill så länge man inte skadar någon annan.
Jag tror att om man som förälder plastikoperar sig påverkar man barnen negativt.

Men ingen har väl sagt något om vad man får och inte får?

Jag frågade enbart om ni tror att det kan komma att påverka barnen. Ingen har sagt om det är rätt eller fel.

#47 Vad skulle du säga påverkade ett barn mest:

A) 

• Frånvarande förälder
• Plastikopererad förälder 

B)

• Arbetslös förälder
• Plastikopererad förälder

C)

• Homosexuell förälder
• Plastikopererad förälder

D)

• Egostisk förälder
• Plastikopererad förälder

#49 Vi har inte pratat om vad som påverkar ett barn mest, vi skriver enbart om vad vi tror plastikoperationer gör. Klart det finns mycket som påverkar mer och mindre.

Men nu gäller det just operationerna :)

P.S vet att du inte skrev till mig, men kunde inte låta bli :)

#49  Det går inte att se det så, allt en person är påverkar. Attityd och agerande.

Sedan vad som påverkar negativt och positivt, det beror ju på vilka åsikter man har också? Är man för operationer så gör det ju inget att ens barn är för det?

Men du skriver bara vad osm påverkar och ALLT påverkar mer eller mindre, eller rättare sagt allt påverkar men det är hur individen reagerar och behandlar som spelar roll också.

Jag och min syster är ju båda påverkade av våra föräldrar och vår uppväxt men är helt olika.

#50 Nej jag menade inte till dig. Men förrutom att jag är emot alla slags "det är min bakgrunds fel att jag är som jag är" så är det ju meningslöst att diskutera bara en aspekt som kan påverka ett barn när det finns tusen och åter tusen aspekter som "påverkar" individen mer.

#51 Jag tror att för att kunna fungera som egen individ att man måste frigöra sig från sina historiska bojor. Man kan inte se sig som ett offer för omständigheter utan verkligen fundera kring om det finns ord så som "måste" och istället ersätta med "jag vill" eller "jag vill inte".

Ni tror inte att tatuerad, söndernålad föräldrar sänder ut lika dåliga signaler då?

Jag har hällre en mamma med opererade bröst än en mamma med tatueringar och hål i näsan

#22 Du e den härligaste, klokaste skribenten jag vet

#52 Du får mer än gärna starta en tråd om alla andra saker som kan komma att påverka ett barn negativt.

Jag startade denna eftersom jag tror att barnen blir påverkade av plastik operationer.

Och ingen skyller något på sin bakgrund i denna tråden vad jag kan minnas. Vi konstaterar enbart att man påverkas av sina föräldrar, mycket!

#52  Jag vet inte om du missförstår mig men jag anser INTE att det är en ursäkt för hur man beter sig, utan bara att det är en förklaring. Hur man sen utvecklar sig har man all makt i världen över, men man kan inte förändra sitt förflutna. Man kan förändra sitt beteende i NUET.

Vi påverkas av allt vi upplevt och sett och känt MEN vi kan lära oss att reagera på det sätt som är bäst för oss.

Hoppas att jag inte uttryckt mig otydligt…

#55 Det är mest de otroligt ovetenskapliga approach:en. Om man ska diskutera vad som påverkar ett barn så måste man ju väga det emot allt annat som påverkar.
Denna baklänges logik som genus-"forskare" använder sig av av från ett resultat försöka härleda till en viss specifik anledning är infantil och ökar inte förståelse utan snarare invalidiserar alla andra alternativ.

Frågan borde vara "Vad hos föräldrar påverkar barn". Det är som ett resonemang om varför ett barns tänder är förstörda och börja med ståndpunkten att frukt förstör tänderna. När de inte borstar tänderna morgon och kväll.

Man måste väga alla faktorer emot varandra, man köper inte bilden för kopphållarna.

#57  Det låter som att du svarar mig men du skriver till Heras inlägg så jag vet inte riktigt…

Vad har detta med genus-forskning att göra??

Detta är helt vanligt psykologi. Allt du har omkring dig, allt du ser, hör, känner och upplever påverkar dig från det du föds till dess du dör. Något annat finns inte. Du tar in och analyserar och minns.

Men sen är hela processen unik, eftersom varje individ har sina helt unika upplevelser och minnen och SÄTT att hantera all information på.

Det går inte att säga HUR exakt en plastikoperation påverkar ett barn. Det går inte att säga hur barnet kommer att reagera, vare sig positivt eller negativt.

Men det kommer att påverka, på ett eller annat sätt, litet eller smått, negativt eller positivt. Det finns inget som inte påverkar alls.

Det känns fortfarande som att du blandar ihop yttre påverkan med ev. ansvar för sitt agerande, vilket inte motsäger varandra alls.

Jag har t.ex. fått vissa beteenden sen jag var liten men har förändrat dem i terapi. Jag är fortfarande påverkad av min barndom men har verktyg att välja hur jag ska reagera och agera.

#57 Åter igen, skapa du en egen tråd angående andra saker som påverkar.

 Denna handlar om just plastik.

Jag tycker det är skillnad på plastikoperationer och plastikoperationer, t ex en bröstförstoring som görs av "estetiska" skäl eller en bröstförminskning som görs av medicinska skäl (ryggproblem). Det är ju så mycket mer än föräldrar som påverkar barn.

Ja, jag har edan skrivigt att det är skillnad på medicinsk operation och estetisk.

Föräldrar påverkar mycket. Därmed inte sagt att det enbart är dem som påverkar.

#58 "Vad detta har med genusforskning…" - Det är precis det som är saken, forskning som bedrivs baklänges dvs man har redan bestämt sig för vad orsaken för ett visst skede är.

#59 Men varför, ska man skapa en om något som kanske har en minimal påverkan? Om du bara kunde visa till vilken grad det påverkar i förhållande till andra aspekter då kan diskussionen bli intressant. Men det är som att ignorera cancern och koncentrera sig på nageltrång.

#62 Tydligen fanns de folk här inne som fann det intressant att disskutera.

Vad är det du vill?

Jag tänker inte skriva mer trams med dig nu. Skapa en egen tråd om det är andra saker du vill disskutera. Du vet vad denna handlar om, varesig DU finner det intressant eller inte.

Jag tycker att det är tramsigt att tro att operationer påverkar med än tatueringar, piercings. Och infantilt att tro att det påverkar mer än misshandel, ignorans, ekonomi, mobbing, skolproblem, rasism, missbruk, främlingsfientlighet, okunnighet, övergrepp… det säger jag bara som förälder som är uppvuxen i Hammarkullen.

Vem har påstått att det påverkar mer än misshandel och dyl? Ingen. Så varför skriver du så?

Du verkar vara på krigsstigen utan synbar anledning.

Jag är alltid på krigstigen mot oreflektiva resonemang.. det har blivit för mycket av dessa konstiga påståenden i Expressen, Aftonbladet o dyl. som istället för att den främjar hjärnaktivitet bara fördummar.

#62  Isåfall misstförstår du mig. Jag menar inte alls att man ALLTID vet orsaken till ett visst beteende. Jag menar att ALLT man upplever påverkar. Men HUR och HUR MYCKET vet ingen. Kanske inte ens individen själv.

Du kanske inte tror på psykologi och terapi heller? Eftersom man då går tillbaka i en individs liv och försöker ta reda på varför någon mår dåligt?

Jag förstår fortfarande inte kopplingen mellan genusforskning och det faktum att människor påverkas av sina intryck. Det är ju själva grunden i all psykologi, oavsett inriktning. Att människor tar in intryck.

Genusforskning är ju när man undersöker något från en specifik synvinkel, ur ett könsperspektiv. Det är ju inte ens i närheten av detta.

Enligt mig iallafall.

Men nu är vi lite utanför ämnet…

Vi disskuterar helt enket om plastiken kan påverka barnen. Enkelt :)

Och det låter ohälsosamt att alltid vara på krigsstigen då det inte behövs. Man kan disskutera normalt.

#67 Helt OT - jag tog bara genusforskningen som ett exempel på dålig forskning där man istället för att försöka förklara varför det finns skillnader i löner etc.
Så har man redan "forskat" fram anledningen (könsmaktsordningen) .
Forskning ska alltid ske objektivt och man får aldrig förblindas av en orsak för då uppslukas alla resonemang och möjligheter till att förstå, förändra och förbättra.

#67 (Ville bara ge ett exempel) Säg att du har en sjukdom… låt säga HIV, säg att du bestämmer dig för att forska hur man kan bota HIV.
Skulle du nu plötsligt helt o-objektivt bestämma dig för att orsaken till HIV är en amöba. Du kommer att finna att i många fall så har olika patienter olika typer av amöbor och andra patienter har det inte. Dock så kommer du att förklara avsaknaden i testresultat fel etc.
Att bestämma sig för en ståndpunkt (amöba) gör att du missar anledningen (virus) så att du slutligen kan bota patienterna.

Starta en tråd om det.

#70  Ja, absolut. Men hur kan du läsa in detta i något som jag skriver?? Det är det jag inte förstår. Hur du kan missuppfatta mig trots att jag försöker förklara hur jag menar…

För när jag läser det du skriver så är det verkligen inte samma sak som jag menar med det jag skriver. Jag har nog inte hittat rätt ord.

zeretki: Det är ju inte bara dig han väljer att inte förstå. Men starta en tråd om genus? :)

#73

Jag VET vad du vill få ut av denna tråd, jag köper det dock inte.

Mina barn har knappast dåligare självförtroende aller sämre mamma för att hon är skönhets intressarad och tycker att plastikoperationer ska vara lika rumsrent som tatueringar (själv så anser jag att det är värre med en söndertatuerad mamma med ångest dämpande tabletter..)

Ok nu var jag kanske hård, men vad vill du få ut av tråden?

Häxjakt på alla som faktist tycker att det är ok?

Jag tror däremot/vet att mina barn är oerhört stolt över sin mamma som de tycker e fin..

/Linda

#72 Jag har inte sagt att du skriver det, det var _du_ som trodde att jag syftade på _dig_ i #58 som jag inte avsåg. Och det handlar inte om genus, det handlar om att man måste kunna argumentera och resonera som en vuxen människa.

Men att ni har en diskussion som är helt ojordad får ni väl ha, men ibland önskar man lite eftertanke

#74 Framgår det inte ganska klart varför jag startade tråden? För att skapa en diskussion.

Ser inte var någon skriver att man är dålig som förälder?
Du tycker självklart vad du tycker. Jag står kvar vid vad jag skrivit.

Och vad är det för ngt? att detta skulle vara en häxjakt? Snälla läs.

Förresten Linda. Vad tycker du det ger för signaler när mamman inte är nöjd med det hon har?

Och får man fråga hur gammla dina barn är? Är de såpass gammla att de vet ngt om plastik? Att de kan få ett intresse av att göra det själv?

#77 Mina barn är snart 6 år och 4 ..

Nä i framtiden vet jag givetvis inte om de känner att de vill göra det och är de över 18 och känner att de vill göra en korregering av något slag så ser jag inte att det skulle påverka dem något negativt.

Däremot skulle jag reagera mer om de kommer hem före 18 år och har stora tatueringar som kan störa deras trovärdighet på arbetsmarknaden.

Då kommer jag absolut frågasätta mig själv som förälder.

-Vad är det största hinderet du ser med en plastik operation?

-Att det är farligt med nakos eller att samhället ändras eller vad?

-En plastik operation övervakas och görs av läkare en tatuering eller ett hål i näsan görs av en tatuerare utan läkar utbildning/eller hemma i badrummet.

Jag är ganska säker på att man ångrar mer en tatuering än en näsoperation.

Vänligen/Linda

Måste bara få vara med lite här… En operation är alltid en operation även om läkare är med… Det innebär trots allt ganska stora risker och är inget man ska ta lätt på. En tatuerare har faktiskt en viss utbildning inom sitt yrke. En piercing hemma i badrummet kan i värsta fall vara livshotande även det.. Jag har en stooor tatuering på ena överarmen som är riktigt snygg. Lätt att täcka över och inget som min arbetsgivare behöver se..(måste bara börja med mina ångestdämpande piller igen..*s*)

Ska snart in och göra plastik på ett fult op ärr…:)

Alla förändringar man gör med sin kropp innebär vissa risker.

Skall väl sägas att en plastikoperation är inte ofarligt, där finns alltid risker och du blir kanske inte alls nöjd med resultatet (självklart finns det risker med andra ingrepp också tatueringar, piercingar osv men måste man vara övertydlig?)
Är det värt risken?

Sen tror jag faktiskt att det finns dem som opererar sig av fel anledning och att de behövt hjälp av psykolog snarare än kirurg.

Haha det känns som om jag upprepar mig, men vi lever i en utseendefixerad värld där självkänslan lätt kan få sig en törn.

Folk får opereras om de vill för mig, sålänge det inte är ett lättvindigt beslut. Att ungar påverkas är väl självklart både av föräldrar och omgivningen i sig (både negativt och positivt)
Man hoppas ungar har vettiga föräldrar med eller utan plastik…

Haha.. #79 hann före ;-)

#81 Hi hi… Vi är förståndiga vi!!!*s*

Hur vet du att tatueraren har utbildning i att trycka igenom metaller i huden…man tar det nog för givet.har en systerson som inte har någon utbildning alls..är dock duktig på att teckna..

#83 ja, jag har tillochmed en bekant (gammal kompis) som jobbar på en av söders kändaste /"seriösaste tatuerings studie utan utbildning annat än delegation från han som äger stället..

Det hänger tillochmed en skylt att de gått någon utbildning när man kommer in..hmm..Det är vad kunden tror..

Absolut kan det hända komplikationer som med alla operationer/ingrepp med plastik.

#75  Så, inför frågan om du svarade på mitt eller Heras inlägg, hade det inte varit smart att svara på frågan? Så hade jag sluppit en hel "barnslig" utläggning om grundläggande psykologi…

Eftersom jag nu vet, att du inte var intresserad av att diskutera med mig. Jag tror inte ens du har läst mina inlägg. Det är svårt att se hur jag skulle kunna vara mer vuxen än jag varit…

Men, du har inte lyckats svara på en enda sak jag frågat, inte ens den första frågan då jag undrade om du vände dig mot mig eller Hera - så jag anser att jag inte kan diskutera med dig. :)

Linda. En tatuering utsmyckar din kropp och det finns inga rapporterade fall av problem med tatueringar på många år. Färgen idag är ofarlig, och ca en person på 2000 får en liten allergisk reaktion. Så varför skulle man behöva ha en läkare till tatuerare? Visst kan man ångra sig. Menar du att man inte kan det efter en operation?

Operationer ändrar ditt utseende drastiskt, det är hög risk för komplikationer och det kan bli helt fel. Och varför operar man sig? Knappast för att man är nöjd med det man har. Eller varför ändrar man på kroppen? Det lär ju inte vara för att man ÄR nöjd. Då opererar man sig inte. Ser inte vad man kan sätta mot detta.

Och tramsigt att jämföra ingrepp med tatueringar. Riskerna är höga i ett av fallen och existerar inte i det andra. Tatuering är konst, operationer ändrar kroppen.

#83 Godkända tatuerare har upphängda papper på detta. Så det är inte svårt att veta vilka som är utbildade och som använder sig av rena saker.

Det är ju upp till var och en om de tar reda på var det finns riktiga och var de mindre oseriösa finns.

Nu skriver jag i ett barns ögon, (jag är ju under 18=barn)… Jag skulle personligen reagera väldigt starkt på om min mamma skulle gå och plastikoperera sig, då menar jag då inte bukplastik eller att hon kanske hade vart med om en olycka och "fixat till"… men om hon skulle gå o fixa näsan eller trycka in massa skit i läpparna då skulle jag undra om det var något fel på mig också, fall min näsa inte dög eller något sådant.. nej.. jag skulle verkligen inte tycka om fall hon plastikoperera sig :S

DubbelE: Kul att höra ett barns åsikt också :)
Precis det där: "men om hon skulle gå o fixa näsan eller trycka in massa skit i läpparna då skulle jag undra om det var något fel på mig också, fall min näsa inte dög eller något sådant"

Det är det jag tror kan hända.
För handling säger mer än ord.

Min mamma gjorde "skönhets" ingrepp när jag var ca 13. Jag har aldrig tänkt på det ens, mindes det knappt idag. Jag har inte växt upp med sämre självförtroende för det, skulle ett litet ingrepp som en annan individ gör påverka mig negativt hmm nej ingen chans. Löjligt att ens påstå

#90:)

Jag tänkte faktist på det i går kväll, att mina barn ser nog inte änns/vet inte skillnaden.

Som sagt så länge det inte går tillöverdrift.

I dag är plastikoperationerna så bra att man knappt kan se att något är "gjort".

Mina bröst ex ser inte fejk ut inte änns naken.

Skulle jag som jag vill göra fylla ut läpplinjen lite kommer det bara vara så liten skillnad att det ser naturligt ut.

Vänligen/Linda

#91 PRECIS så är det..ungarna märker det knappt ..inte mina  i alla fall.Om man skulle oroa sig för detta kan man alltid säga att man opererat nått annat..allting behöver inte vara svart eller vitt som i vissa personers värld..

Jag tror att man som förälder inte borde göra så. För precis som du säger, det påverkar nog barnen. En förälder ska kunna säga till sitt barn att du är vacker som du är, man behöver inte operera.

Jag känner en person som är 48 som har fixat brösten hennes grabb tycker -ähh vaddå, vem bryr sig, han mår inte dåligt för det. Han har ej gjort några tatueringer och detta var jättemånga år sen hon gjorde, när han var liten.

Vet du?? Hon som jobbar på systembolaget har fixat brösten, hon som fixade ert banklån hon har fixat läpparna och vet du att din kusins sambo hon har fixat sin näsa och VEM BRYR SIG?

Jag har inga barn än men jag tror det blir lite vad man gör det till, gör man det inte till en stor sak så blir det ingen stor sak.

Vänligen Anna

Alla kan inte tycka lika :)
Så det är tur att alla gör som dom vill.

#83 #84 Det är ju upp till var och en att kolla upp personerna. Vare sig det är en klåpare till plastikkirurg eller en tatuerare utan utbildning. Vi har bara 3 studios här och samtliga är utbildade (kollade innan jag gjorde min tatuering).

#96 Precis, varför antar man att folk som ska ha en tatuering inte kollar upp stidion innan? :)

Jag tror inte man är så noga med att kolla…MAN tar för givet då det är en verksamhet som är igång att det ska vara seriösa personer som driver detta..men som man ser ibland på tv:s granskningar så är det många  som går på blåsningar… Vi svenskar är ett släkte som tror gott om alla ..tyvärr..När det sen händer incidenter så kanske man blir efterklok..Jobbar man inom vården som du gör pomperipossa så kanske man är mer nogrann att kolla…JAG gjorde det inte…

abbi.s; Jag vet inte vem du pratar om, men folk jag känner är smartare än så. Dumdristigt att inte kolla upp saker som är permanenta. Då man vet att sjukdomar kan spridas genom nålar, förstår jag inte hur man INTE kan kolla upp studion man tänker gå till. Och då det är permanent är det gaaaanska viktigt att de i studion kan rita.

Men visst, det är upp till var och en hur stort allvar man gör av saken. Man får ju stå sitt kast om det blir fel.

Men för den sakens skull ska man inte anta att alla andra litar på tatuerare och inte kollar upp dem.

Ja du Hera ..jag pratar om folk i allmänhet..att du är extra smart får väl stå för dig då*L*

Det är just folk i allmänhet jag pratar om jag med. Folk är smartare än du tror.

Det är din åsikt…INTE min..

Haha ok. Tycker bara det är dumt att anta att folk inte vet vad de gör.

Kanske är olika efter vilken generation man är från. Idag kan jag ju säga att människor är upplysta eftersom det är så vanligt med tatueringar.

Du skrev att du inte var nogran med att kolla. Var det ngt som blev fel pga av detta?