Vi bråkar nog aldrig klart 😁 vi säger vad vi tycker o tänker. Sen är det över. Ibland kan vi vara tysta o sura en period. Men efter 13 år så känner vi varandra utan & innan. Väldigt sällan sura miner här

Vi har aldrig bråkat.

Vi bråkar så otroligt sällan att jag knappt ens vet vad jag skulle svara på den frågan. De få gånger vi är oense eller diskuterar och det blir lite "hett" föredrar vi båda att sitta kvar, säga det vi vill säga och sen anse "bråket" som över.

Jag tycker det är bra att ta en paus om man inte kan reda ut saker och ting med detsamma. Istället för att i stridens hetta säga dumma saker man sedan ångrar.

Vi bråkar inte men när vi diskuterar något där vi tycker olika så pratar vi klart om saken vid ett och samma tillfälle och avbryter inte för att sedan ta upp det igen.

Vi har aldrig grälat så länge så att en paus har behövts. Vi är inte särskilt långsinta någon av oss och reder ut det mesta med en gång för att få det överstökat😃

Vi är precis som er, TS, fast jag är den som vill bråka klart och sambon vill ta en paus… 😛

Jag vill gärna släppa och gå vidare, och är duktig på det, medan min pojkvän låtsas att han släppt det men är mycket mer långsint och kan tjura ett bra tag efteråt haha. Oftast så låtsas jag som ingenting och ett tag senare har han släppt det på riktigt, men visst kan det vara drygt när jag själv har kommit över det men han fortfarande är på dåligt humör… Som tur är bråkar vi inte speciellt ofta, och har faktiskt aldrig gjort det ”ansikte mot ansikte”, utan bara över text.

Intressant frågeställning!

Jag har i över13 års tid läst böcker om att utvecklas på ett personligt plan och inte fastna i "egot". Egot i oss reagerar på det som sker i den yttre världen på ett icke konstruktivt sätt, istället kan vi acceptera det som är och göra det vi kan för att nå balans. Bråk är en hetlevrad diskussion som oftast tär på en om det sker med arga ord och känslor (om vi ser någon sanning i det som sägs eller känner oss påhoppade). 

Jag tenderar inte att hamna i bråk längre eftersom jag inte reagerar argt på det som sägs. Att hålla en god diskussionton är bäst för mig. Då är man saklig. När vi jagar upp oss så beror det på våra tankar om det som är, inte situationen i sig. att partnern, situationen eller världen inte ser ut som vi vill ha dem.  Självklart kan jag bli ledsen i stundens hetta eller så, men det försvinner lika fort som ett oväder… och det är viktigt att inse varför man reagerar som man gör. Oftast beror det på en otrygghet inom oss tror jag. Man vill "få övertaget" i en situation… istället för att bara vara trygg i sig själv.

Jag tror det har varierat för mig beroende på person och ämne. När jag var ihop med "Killen med för mycket kontrollbehov och svartsjuka" så stängde jag av och försökte gå undan. Inget konstruktivt kom ändå ur det hela och vad jag än sa blev det ändå mitt fel. Sen var jag ihop med en otroligt snäll kille men som hade lite svårt att uttrycka sina åsikter (om han hade några) och där var jag nog drivande i att lösa frågan medan han var mer undanglidande.

Vi tjafsar i max några minuter och ofta om småsaker.  Det går över väldigt snabbt alltså men så har man bara bott ihop i lite mer än ett halvår.

Helt klart bråka/diskutera klart med en gång. Jag tycker det är SÅ irriterande när killen helt plötsligt mitt i då vi diskuterar "vill vara ifred" och så går han bara iväg och tycker att vi ska prata sen då vi lugnat ner oss. Det är bara det att jag lugnar inte ner mig ett dugg av att han drar mitt i en diskussion. Tvärtom retar det gallfeber på mig och jag är helt skogstokig sen när jag får tag i honom igen. Och då blir bråket mycket värre än om jag fått diskutera klart i från första början.

Intressant att läsa era svar. Vad olika man är🙂

Vi bråkade mer förr. Nu har vi lugnare diskussioner eller småtjafs, men jag blir ledsen lätt och vill hellre vara ifred och lugna ner mig en stund då innan vi pratar igen.

Jag vill gärna diskutera klart i stället för att ha det gnagandes för att den andra inte vill diskutera det. Är sjukt frustrerande med någon som vill fly undan innan jag fått säga klart det jag vill ha sagt. Väldigt mycket av den anledningen att jag inte vill vara arg eller ledsen längre än nödvändigt. :)

En kort paus kan vara väldigt bra. En kvart och man kan se mer klart igen

Båda strategierna kan vara bra i olika situationer. Egentligen är inte frågan vilket som är bättre, utan frågan är hur ni ska lösa bråken bättre. Hur man bråkar är ganska irrelevant. Det relevanta är om bråken är konstruktiva, om man kan lösa dem, och komma närmre varandra tack vare bråken. Jag tror att en bra målsättning är att man inte ska behöva ta en paus. Bråket ska inte vara på en sån nivå helst att man behöver pausa… fast ibland blir det ju så ändå. Men jag tror det är bra för dig att försöka stanna och försöka bli bättre på att kommunicera i de lägena. De flesta bråk kan lösas mycket enklare och fortare om båda verkligen lyssnar på varann. Bråk är oftast en situation där båda vill säga något men ingen känner sig hörd eller förstådd. Så man avbryter varann och försöker få fram sitt budskap. Men båda är mer intresserade av att bli förstådda än av att lyssna. Istället för att pausa och gå iväg kanske du kan stålsätta dig och bara lyssna ett tag. Fundera på vad som sägs och försök förstå vad han vill ha sagt. Sedan kan man liksom repetera vad den andre sagt för att visa att man hört och förstått, och kolla ifall den andre känner att man förstått vad den vill ha sagt. När den andre känner sig förstådd och hörd, kan man be om att få förklara vad man själv vill ha sagt.

Att bråka är en konstform. Något som man övar på och absolut kan bli mycket, mycket bättre på. Och personlighetstyper och hur man sett andra lösa sina konflikter (föräldrarna t ex) spelar jättestor roll.

#8 Blev lite intresserad av det du skrev. Hehe. Låter som du har lite av en konfliktundvikande stil och att det ibland ligger en del under ytan mellan er som inte hanteras. Att det aldrig kommer upp face-to-face utan bara i skrift låter lite oroväckande. Risken finns att det är något i er relation som gör att han inte vågar eller kan vara ärlig med dig. Men så skriver han ändå ibland vilket ger honom mer kontroll över situationen. Man kan uttrycka sig bättre i ord när den andre inte griper in och stryper konflikten direkt. Kanske har du en stil som förbjuder konflikter. Jag tror det vore bra för dig att fundera lite på detta… risken är att det byggs upp ett berg inom honom över tid, eller att han bara tröttnar och drar. Man ska inte behöva gå runt och ha något under ytan i en relation… du kan nog öva på att lyssna lite mer och kolla hur det är, och verkligen lyssna på svaret. Att släppa och gå vidare är inte en högre väg. Den bättre vägen är att verkligen lösa och gå vidare. Inte lösa det på sitt eget sätt och kräva att den andre ska gå vidare för att man själv gjort det.

#18 Vi har ett långdistansförhållande - 90% av vår kontakt sker genom text. Men jag förstår din poäng haha! Jag undviker absolut konflikter, men våra småbråk och gnabb orsakas så gott som alltid av att jag överreagerar på något. Det tar mig då 10 minuter att inse att jag faktiskt inte borde vara upprörd och släpper det, men då har jag redan varit orättvis nog mot honom att han blivit irriterad. Det är alltså att jag är för snabb att reagera som gör att det uppstår, och såklart det vanliga missförståndet som gärna uppstår över text. Jag jobbar såklart på att inte reagera så snabbt, men under våra år tillsammans har det inte skapat några större problem egentligen då han aldrig bryr sig längre efter att han kommit över det. Jag har inte märkt av att han är rädd för att säga något, vi har ofta djupa och lugna samtal om saker som inte är bra. Men jag förstår din tanke och jag uppskattar din omtanke. Om några veckor flyttar vi ihop så då får vi se hur det blir då ;)

#19 Det låter bra! :) Lycka till!

Vi bråkar mycket sällan. Vi höjer inte rösterna men visst kan vi muttra någon gång i bland. Vi pratar igenom om det är något som behövs pratas igenom. Är det något så tar man upp det, tror det har hjälpt att oss från slippa tjavsa om små saker.

Tycker man kan "bråka klart" på olika sätt :) 
Vi talar inte med varandra på en bra stund ibland och då brukar det bli bra sen (beroende på vad det är). Ibland är vi i olika rum, pratar sen och reder ut :)