oj så långt det blev…

Hmmm…. *funderar*

Alltså, det är jättesvårt att försöka sig på att förstå vad det är som förssiggår på ditt arbete. Den enda information vi får oss tillhanda är ju den som du förser oss med.

Jag tycker i och för sig att du verkar vara en trevlig och glad tjej, men kanske du inte uppfattas som det i verkliga livet? Jag vet inte, men precis som du säger, så kanske du är en del av problemet eftersom du hamnar i samma situation gång efter gång?

Är det bara en person åt gången som du hamnar i konflikt med, eller finns det andra på din arbetsplats som det gnisslar med också? Kanske du har en tråkig attityd mot personer som du undermedvetet faktiskt inte tycker om? Överlägsen? Nedlåtande? Retsam?

Kan du be din chef/mamma om hjälp eller gör det själv - lägg ut ett papper med några frågor om dig och be folk fylla i dem anonymt och lägga dem där du kan få tillbaka dem. Kanske kan du läsa (om du klarar det mentalt såklart) om vad folk tycker om dig? Kanske har du sidor eller attityder som andra människor har svårt att förhålla sig till? Kanske har du ett sätt som andra tar avstånd i från?

Jag får känslan av att, eftersom hon får liknande beteende som den andra tjejen, du kanske är påfrestande, retsam eller en besserwisser? Du vet, då blir folk frustrerade och irriterade och kan reagera precis på det sättet som du beskriver.

Nu säger jag inte att det här är någon sanning, men det kanske kan vara något att fundera över? I vilket fall som helst, så hoppas jag, precis som vanligt, att det ordnar sig för dig.

*kram*

//SharpMissy

Jag ser det som att den du talar om mår väldigt dåligt men kan inte visa det på ett sätt som du och andra förstår.

Vad som ska göras vet jag inte riktigt…

Jag kan förstå att det känns jobbigt och att personen beter sig "omoget" eller "barnsligt" men det har säkert sin förklaring eller orsak…

Det bästa för kvinnan vore nog att få reda ut sin sorg, kanske med hjälp av terapeut eller så.

Jag tror, att hon EGENTLIGEN vill ha någon som sätter sig ner med henne, håller om henne och får henne att känna sig trygg och älskad. Men precis som med trotsiga barn, så lär de sig ruskigt snabbt att man kan få uppmärksamhet genom att bråka. Enda felet är att det är NEGATIV uppmärksamhet som de får.

Hon känner sig utanför, men är rädd att bli avvisad, så därför vänder hon på hel steken istället, och spelar svår.

Och eftersom hon har förträngt sina känslor så länge har hon mist förmågan att hantera dem.  

Det är absolut inte dig det är fel på bubbelbubbel. Det är nog tvärtom, att de som har svårt att hantera känslor kan intuitivt märka att du är en person som KAN. Du har något som de saknar.

ja du har rätt zeretki. honmår nog väldigt dåligt, och jag vet inte hur jag ska tackla det eftersom hon bara är som sagt arg på oss. vi, jag och andra, har lyssnat på henne under hela tiden när hon behövt det, och det är ju det minsta man kan göra, men nu är det ju svårt att lyssna på någon som inte vill prata.
det är ju lättare att hjälpa någon som är ledsen, än någon som är arg…

och det är ju egentligen inte bara mig hon är sånhär emot, även min mamma tex. och dom var/är väldigt bra vänner.

ja du sharpmissy…
jag vet inte vad jag ska säga. jag skulle väl inte påstå mig själv vara en besserwisser, och det hoppas jag ju verkligen inte att folk tycker om mig heller. den uppfattningen jag har fått av dom som jobbat med mig, och det har jag fått höra många gånger senaste veckorna är att jag är snäll och duktig, och att jag alltid är glad.

fast hennes beteende är långt ifrån "den andras".
den andra, vi kan kalla henne sara. bara för att få ett namn på det hela. hon mobbade ju ut mig, och tryckte ner mig långt under jordens skorpa, för att få mig att må dåligt.
denna gången blir jag ju undviken..
och i ärlighetens namn har väl jag också undvikit henne..

 nä, det är komplicerat.

Sharpmissys idé är mycket bra - ibland missar man saker i sitt agerande som andra människor irriterar sig på.

Jag har vid ett par gånger varit med om en övning som förvisso är ganska jobbig och som bara kan genomföras i en grupp som vet vad övningen går ut på och där alla är rakryggade. Kallas för heta stolen och bygger på att det man säger om någon skall man kunna säga till någon, dvs den personen man pratar om.

Någon (en arbetsledare eller liknande) ger alla i uppgift att skriva två positiva och två negativa sidor om alla medarbetarea. Sedan får man turas om att sitta på en stol med alla runt om, där var och en får lägga fram de två positiva resp negativa sidorna. Man får inte försvara sig, men kommentera om man förstår eller be om förtydligande om man inte förstår.

Det rensar mycket bra i gruppens eventuellt underliggande konflikter, och jag har själv lärt mig mycket om mig själv - saker jag aldrig hade upptäckt annars. Saker som jag alltså var omedveten om och som jag själv inte gillade när jag fick utpekade svart på vitt.

ja marnyman, det finns säkert mycket i mitt beteende som är irriterande, jag kan nog nästan bli irriterad på mig själv ibland.
men jag är en frågvis tös, och tar reda på mycket saker jag inte kan, gällande jobbet, bara för att kunna det.
vi är som sagt bara fyra på natten, och vi har ingen som kan hjälpa oss om nått inte fungerar eller som bestämmer över oss heller. och frågar man inte, så får man inget veta.

frågar hon mig något och jag svarar, så blir hon tjurig "för att ingen har berättat" för henne, men det är ju ingen som berättat för mig heller, det är ju info jag tagit reda på själv.
hm. och ja, tillslut blir jag nog irriterad och kan nog uppfattas som dum kanske.

kermit, du har inget mer ingående tips på hur man kanske kan få henne att få ut det hon vill ?

Eftersom du känner henne privat, så kan du fråga henne om ni inte kunde träffas utanför jobbet, och kanske ta en fika. Byt miljö så att ni står på neutral mark och prata om allt möjligt till att börja med och sedan kan du ju alltid fråga hur hon trivs på arbetet. Kanske kommer det fram saker, möjligtvis sagt "mellan raderna" som du kan sedan på ett snyggt sätt kan kan berätta för henne hur du upplever hennes trotsighet och hur hon ser på det hela.

Alternativ istället för en fika, så kan ni göra en sk. walk´n´talk, d.v.s gå ut på en promenad, och prata. Det är alltid lättare att prata fritt och otvunget om man inte hela tiden är tvungen att sitta mittemot den andra " öga mot öga".

Nej, bubbelbubbel. Inte tror jag att det behöver vara så som jag skrev, det var bara en framkastad teori… så god som någon.

Men hur du ska göra för att komma tillrätta med problemet vet jag inte i dagsläget, jag får grunna lite och se om jag kommer på något bra… annars får du säkert fina svar här inne av många andra. =)

#7 Klart man skall fråga. Finns bara en dum fråga och det är den som inte ställs.

Jag så aldrig marnyman att hon inte fick fråga, det får hon mer än gärna och jag svarar ju när jag vet. Men att bli tjurig när jag väl svarat för att ingen talat om det innan, det förstår jag inte. Jag kan ju inte heller springa runt och berätta saker för folk hej vilt utan att dom frågar, det skulle ju bli att dumförklara människor och det vill jag inte. Men inatt är hon glad och pratsam som hon var förr, vilket också gör mig lite fundersam. Även om det känns bra.

kom på nu efter vidare eftertanke marnyman att du kanske menade att det var jag som skulle fortsätta fråga…hm…

i vilket fall som helst, så har vi haft jättetrevlig på jobbet inatt ! skrattat och pratat.
det som gör mig lite förvirrad är att en av våra var sjuk.
så vi var bara tre inatt…
så frågan är ju om hon var sånhär för att hon var borta…eller om hon bara har haft en väldigt dålig tid och inatt kunde släppa loss, i vilket fall som helst, så kändes det skönt !

så tack för era tips, jag ska ha dom i åtanke, och nu hoppas jag att det kanske blir lite bättre.

#12  Ja, det är ju svårt att säga, men ibland kan det vara så att två personer inte funkar ihop. T.ex. den som nu var sjuk och denna kvinna du talar om. Och att det då blir dåligt humör hos ena parten…

Ju mer jag läser, tror jag mer det handlar om att hon mår dåligt: dålig självkänsla, osäkerhet, hon känner sig svag osv. och antagligen sorg och deppighet…

#12 Skönt att höra att ni har haft det bra inatt!!
(Oops…den meningen hade man ju kunnat tolka helt fel *asg*)

Sen tror jag att för varje gång ni skrattar och har kul tillsammans, så kommer ni ju varandra lite närmare. Roligt om det löser sig. (Sen kan du ju ha lite span på om det har något med den här personen som var borta att göra). Kanske behöver den här tjejen ha stöd gällande något?

jag tror inte dom har något problem med varann, eller det vet jag att dom inte har, egentligen har ju ingen av oss det.
så jag vet inte om det är så att hon känt sig utanför då jag och den andra har lite mer att prata om ibland, vi ligger liiite närmre i ålder och kan snacka på om precis allt.
det skiljer tio år på oss alla, jag 21, den som var sjuk 31, denna kvinna 41, och våran karl som är 50nånting :P komiskt.

men jag hoppas att hon inatt förstog att jag gärna pratar med henne, men att det inte är kul att prata med någon som är sur, det tycker ju ingen.

men vi får se hur det slutar :D

Ah, okej… hon har kanske känt sig utanför. Ja, en sån sak kan faktiskt räcka för att det kan bli hur jobbigt som helst.

Om detta hänt mig vid tillfälle har jag försökt att anstränga mig lite extra om jag vet att en person drar sig ur om den känner sig utanför, då jobbar jag lite för att dra in personen i konversationen igen. Man kan ju tycka att det är upp till var och en att ta plats i en konversation, men alla funkar ju inte så.

Själv har jag större problem med att jag hörs, syns och tar mycket plats, men som sagt jag försöker tona ner mig lite och bjuda in andra också.

ja, fast frågan är då varför hon känt sig utanför just nu ? vi har jobbat ihop alla tre sen i juni kanske ? och det har aldrig varit som det varit nu.
och hon är en sån som du, hörs syns och tar mycket plats ! så pass att många har svårt för henne för att hon just tar lite för mycket plats…och hon ser väl inte riktigt sina begränsningar och när hon bör tona ner..

Hon kanske har problem med att ge andra plats? I så fall så är det ändå dags för henne att tänka om. =)

Berätta gärna om hur det fortlöper…

ja det har hon. det kan ibland vara jättejobbigt och jättetråkigt.
kommer jag till jobbet och ska berätta något roligt jag gjort, hinner jag inte säga klart första meningen, innan hon dragit igång en halvtimmesberättelse om hennes hund, eller hennes dotters hund.
så att ge andra plats, ja, det är ett problem. :)