Konturer blir otydliga så det blir liksom blurrigt på avstånd. Allt blir otydligt.

När min syn låg däromkring så var jag tvungen att verkligen stirra på människor för att kunna se om jag kände dom eller inte och då var det mer genom sättet dom rörde sig på och kläderna jag kände igen dom, inte ansiktet.

Och varför är han arg på dig för att du inte hälsade, hon såg uppenbarligen dig, annars hade din pappa inte vetat att du var där, så varför hälsade inte hon?

Jag kan inte se ansikten på folk på långt håll. Det skapade några jobbiga situationer i skolan när jag stod med matbrickan i högsta hugg och frenetiskt sökte med blicken längs borden i matsalen efter mina vänner. Jag lärde mig till slut att känna igen dem efter deras rörelsemönster, röster och klädsel. (Eller när de till slut gick fram till mig och hämtade mig ;) )

Och då har jag ändå så pass bra syn att jag får köra bil utan glasögon!

#1 tack!! <3 #2 Ja, jag måste också stirra på människor, vågar knappt titta upp för ser inte om dom redan tittar på mig. Ja, jag vet inte… han är sån. Han skrek på mig jättemycket efter det och sa att vi kommer aldrig få reda på sanningen hur det egentligen ligger till :/ Men jag ser ju inte… ja, hon såg mig. Jag väntade på bussen som dessutom var 1 minut sen och skulle komma närsom helst. Nån dag senare råkade vi på varandra igen, men pressen blev så stor så jag började gråta så kunde inte säga hej då heller, utan bad mina kompisar försöka gömma mig, för trodde inte hon hade sett mig. När pappa fick reda på det (hon hade sett mig) tappade han det totalt och skrek värre än han någonsin gjort. ”Jag kunde inte, jag hade tårar i ögonen och mitt hjärta slog jättejättefort” ”Det spelar ingen roll, du visste hur mycket det betyder för mig och du gjorde det ändå inte!!!!” #3 Det känner jag igen!! Också i kollektivtrafiken tror jag ibland jag ser nån jag känner igen, men är inte helt säker och kan ju inte gå fram till en random person och kolla nära xD haha. Nu har jag dock skaffat glasögon, så nu händer det inte lika ofta. Tack för svaret!! <3

#4 Hoppas det hjälper!

#5 jaa, jag hoppas det! Det känns bättre att veta att fler med samma synfel också hade haft problem att känna igen ansiktet på håll!! Tack igen! <3

Minns inte hur dåligt jag ser just nu, men tror det är sämre än dig, men har alltid haft relativt dålig syn (alltså, ungefär som du) och har alltid haft samma problem. Kan ibland hända att folk tror att jag ser dem, pga jag kanske tittar åt deras håll, men jag kan ju inte se vem det är så 😂

Jag har ca -1 till -1,25 och jag skulle aldrig känna igen en människa på andra sidan gatan om jag inte letade efter den personen specifikt eller så. Jag har svårt att se om en person pratar med mig eller någon annan i ett stort rum. Skulle inte kunna/vilja köra bil utan glasögon. Kan inte läsa mindre text på TV:n (typ när man väljer program på Netflix).

Jag har glasögon brytningsfel samt ser dåligt på håll. Utan mina glasögon så ser jag inte heller ansikten det är som att se i starkare motljus. Jag trodde inte jag hade så dålig syn men gösses vilken skillnad set vart med dom. Helt plötsligt såg man löv på träden inte bara grönt utan enskilda löv 😁

#9 Det var det häftigaste jag varit med om när jag fick mina första glasögon som tonåring haha! Allt blev i HD. Minns verkligen hur jag ställde mig och bara glodde på bladen på träden och frågade alla jag kände om de alltid hade sett alla blad 😂