beror på hur det tog slut. Jag och mitt ex va ihop i ett år hade uppehåll i några veckor sne blev ihop igen och det häll iaf två år till,tills jag gjorde slut.

Jag skulle nog aldrig kunna gå tillbaka. men jag har inget problem att vara vän med ett x.

Nja, ett förhållande tar ju slut av en anledning. Så jag tror inte det är så stor chans att det lyckas andra gången heller. Kanske om det går många år mellan och personerna hinner förändras.

Jag har varit inne i den karusellen, och min erfarenhet är att OM man ska gå tillbaka till varandra så gäller det att

1. Fundera ut varför man vill gå tillbaka. Är det för att man vill ge förhållandet en ny chans, eller är det för att det är jobbigt att vara ensam och man saknar närhet,trygghet och sex?
2. Har ni haft problem med att prata med varandra tidigare, så är det ÄNNU viktigare den andra gången, att prata om vad som gick fel, vad man kan göra för att förbättra det osv
3. BÅDA måste vara inställda på att  vilja få det att funka, verkligen arbeta på förhållandet. Annars tar det 2 veckor, sedan står man på ruta ett igen och bråkar om samma gamla saker.
4. Visst finns chansen att man kommer varandra närmare efter ett uppbrott, men har man en gång gjort slut, så finns det en anledning till det. Risken är att man bara förlänger det oundvikliga.

Allt känns så fram och tillbaka just nu..
Hit och dit..

Känns som att jag inte klarar mig utan honom.
Känner mig inte hel.. Glädjen försvann liksom.

Han liksom… låter mig ändå inte vara, det går inte att lägga allt på is sålänge och känna efter och sen gå vidare.
Om jag säger att vi inte ska prata på några dagar för att jag vill tänka efter så blir han tokig och rigner och frågar vart jag är, med vem, och vad jag gör.

Jag provade att inte svara.. då kom han dit jag var.

Han säger att han vill mitt bästa och att han älskar mig och oroar sig för att något ska hända mig när han inte finns där.

Hu, vad jag är allergisk mot sådana killar som påstår att "de vill ens bästa" och ändå är det så jäkla genomskinligt de gör det enbart för sin egen skull.

Om han vill ditt bästa, så ska han respektera din vilja, lämna dig ifred när du säger att du vill det och behandla dig väl! INGET ANNAT!

Hmm.. okey..

Får väl säga ifrån bättre.
Tror inte det hjälper men..

Akta dig för en karl med sådant kontrollbehov, är mitt råd.

Han kanske låter som ett psyko i era öron.
Men jag tror inte att han är en sån som kommer följa efter mig resten av mitt liv.

Visst han har dykt upp några gånger när min mobil har dött och sånt. Men han är aldrig arg!
Han säger bara att han blev orolig..

#9 Tycker du det är friskt? Att han blir orolig för att han inte får tag på dig? Och då letar upp dig?

Hehe leter upp mig gör han inte, han kommer förbi mitt jobb och säger hej och frågar om mobilen dött igen.. den är lite knasig.

#11. Allvarligt, det låter inte bra. Ringer han dig på jobbet och om du inte svarar kommer han förbi? Är inte det kontrollbehov så vet jag inte vad som är det.

Tycker också det låter som ett alldeles för stort kontrollbehov från honom.

Nej, han kontrollerar mig inte.
Det vet jag själv :)

Och skulle jag säga att han ska försvinna ur mitt liv hade han gjort det direkt!
Bara det att jag vill inte att han ska det.

Hazelnut, ja du bestämmer ju själv och känner honom. Vi kan bara tolka utav det du skriver :)

Joo de klart :)

Det är ju svårt att veta av det lilla som står.

vet ett par som gjorde slut efter något år som sambo. bodde isär i 6 månader sedan blev de ihop igen. nu har de två barn och bor i villa =)

#17 aaaw :)

Monakilling, kul att det faktiskt finns dom som lär sig av sina misstag och sedan lyckas :)

Tja, se på Sajberlena till exempel. Hon gifte sig med sin gubbe, sen skildes de och levde så (hur länge vet jag inte). De hade ett gemensamt barn då iaf. Sen blev de ihop igen och gifte faktiskt om sig, och fick då två barn till. Och de är gifta än, kan tilläggas. Så GÅR gör det ju.

Själv har jag aldrig tagit tillbaka ett ex. För jag har inte kapat banden när känslor funnits kvar.

Hazelnut är du medveten om att du försvarar honom?

Det är ett konstigt beteende att dyka upp på någons jobb titt som tätt bara för att man inte får tag på personen. Speciellt som du säger att din mobil är konstig. De flesta inser med sitt sunda förnuft att om någon inte går att nå på mobilen så har det ändå inte hänt något bara därför…

Jag tror att det beror på varför det tog slut… om man kan funka ihop igen alltså. Jag har provat och insett att vuxna människor ändrar sig ganska lite så har det skurit sig rejält och man har väldigt skilda livsfilosofier tror jag att är ganska knepigt att få det att fungera.

Ja, som skild och återgift med samma karl kan jag bara säga - det kan fungera alldeles utmärkt!

Vi var skilda i två år när vi "träffades" igen, och har efter det nu kamperat ihop i 14 år till. Så visst kan det funka!

Tack för alla svar..

Det verkar rätt kört ändå.

Han ko mhit igår och allt var jätte bra.. som vanligt på något sätt.
Vi betedde oss som om vi var tillsammans och han var jätte snäll. Inga tjaffs eller något.
Så det ena ledde till det andra och vips så hade vi sex.
Jag var osäker och tvekade eftersom det skulle göra mig förvirrad. Men han fick mig att gå med på det efter mycket mycket prat och sådär..
Nu imorrse när han skulle till jobbet så brukar vi säga hejdå, pussas och kramas.. Men han bara försvann.
Jag skickade sms och frågade.. han sa att vi inte borde prata på ett tag..

#24  OK, så han övertalade dig till att ha sex och nu tycker han inte att ni ska pratas på ett tag…

Ursäkta om jag kräks i ett hörn här… Jag vet inte om jag kan tillägga något konstruktivt för jag tror du ser själv hur absurt det hela är.

Jo jag vet..

Finns inget jag kan göra längre.
Han har redan ringt flera gånger idag i alla fall..
Jag förstår ingenting…

Han säger att vi inte ska prata, men han ringer och frågar vad jag gör..

Jag tycker de är jätte intressant att läsa den här tråden. Har de så själv nämligen. Vi har nu vart isär i 9 månader. Visserligen har vi vart tillsammans en gång mellan de igen, men bara några veckor.

Jag tror som sagt att de funkar om människan i fråga försöker lära av de som hänt och gå vidare. Där efter ändra sig till de bättre och verkligen vara medveten om kraven som kommer komma i ett förhållande. Och att man är villig till att kämpa för det om det är tillräckligt bra.

jag vet inte varför ni gjorde slut, vi gjorde de för att han var hemsk rent ut sagt. Har en tråd om de här inne som jag skrev för bara ett tag sen.
Men jaa.. annars vet jag inte vad jag ska säga.

Jag känner att jag klarar mig alldeles fint utan honom. Men ändå ljuger jag nog endel för mig själv. Sitter ofta och tänker på honom och varje gång han ringer ler jag. Dock kan tankarna vridas från att vara jätte glad på honom till att sitta och tjuta för vad han gjorde.

De är rent ut sagt skit svårt att veta vad man vill. Känslor kan vara så starka så dem förvillar en.. jag vet inte än vad jag vill. Men ändå sitter jag och väntar på honom. Eftersom han lovat mig att han vill vara med mig i framtiden när han växt till sig, mognat och ändrat sig till de bättre. Dock vet jag inte ens om de lär hända. De är en chansning man tar.. är de värt de? Ja de är väl upp till en själv! Har du råd att må dåligt igen eller bli sårad igen? Jag har valt att, klara ja de där som hände klarar jag av en besvikelse så liten som den:P

För min del tror jag aldrig det skulle funka. Nu har jag iof en underbar rellation med en underbar kvinna så frågan känns inte så aktuell.

Däremot är min första fru en av mina bästa vänner, men det tog 20 år efter skillsmässan innan jag tog upp kontakten. Det intressanta var att vi fann varandra direkt, som vänner, något annat har aldrig varit aktuellt och jag tror att det skulle bli samma katastrof som sist. Bättre att vara goda vänner då….

För min del har det funkat fint. Min man och jag separerade för 12 år sedan, levde i varsitt nytt förhållande under många år och nu är vi gifta sedan ett par år tillbaka. Så visst kan man hitta tillbaka till varandra, trots att man har lite skit i bagaget. :-)

oh vet ett par.. min sambos kompis..

de gjorde slut efter ett x antal år tillsammans..
var isär 1 år och blev tillsammans exakt efter ett år igen..
förra hösten fick de en liten dotter och flyttade i samma veva in i sitt egna hus :)

så visst kan det gå bra..
men som de andra skrivit, beror helt på Hur det tog slut..

jag skulle Aldrig gå tillbaka till mitt x .. aldrig nånsin!
även om han så var den sista på jorden..
han behandlade mig så fruktansvärt illa och vi bråkade varje dag, flera ggr om dan ibland t.o.m
då finns det ju inget kvar lixom..

ta dig en funderare på varför det tog slut ..
och om du verkligen orkar gå igenom allt igen om det blir likadant…

#24 Om jag hade varit du så hade jag aldrig gått med på att vara madrass åt honom när det passar honom. Be honom använda fröken höger eller söka sig nåt nytt istället.

I would never go for the second best. Jag är värd mer än så!