Jobbiga känslor
Hejsan!
Måste bara skriva av mig lite innan skallen exploderar av alla känslor och tankar. Bor fortfarande ensammen efter separationen, snart 6 månader sen. Har väl börjat finna mig tillrätta lite. Har även fått en beundrare som jag har träffat som är omtäksam, uppmärksam, romantisk, ger mig kel och närhet mm. Vi kan prata om allt :-)
Men nu när det närmar sig julen (första julen ensammen på många år) och jag fasar för den. Brukar tycka julen är mysig i vanliga fall. Men nu vill jag bara hoppa över jul och hela allt, och landa i februari 2008! Får bara krypningar nu när julen närmar sig!! Och i såna lägen så känns tanken att gå tillbaka till ex:et lockande. Tillbaka till tryggheten och det invanda. Och ändå vill jag inte ha den invanda fysiska aktiviteten som var i det närmaste obefintlig. Jag har ju också förstört hans jul och nyår också. Jag har svårt att släppa taget helt och gå vidare. Speciellt när han säger att han inte har något inplanerat över jul och nyår. Och att han har RUM att ha hunden vid nyår.
Men nu efter att ha fått sex och närhet av den nya killen så vet jag ju vad jag har saknat. Visste inte att det kunde kännas så bra! Nu vet jag vad folk pratar om när de säger att sex är skönt. Men ändå, varför alla dessa ambivalenta känslor och tankar. De tar musten ur mig.
Förlåt mitt nötande, har åtminstone minskat ner det ;-) Måste bara ventilera lite, för dessa tankar drar ner mig.
Kram Trazzel
Det har förmodligen inte mycket alls att göra med dina känslor för någon av dessa män, eller någon egentlig längtan tillbaka.
Syster, utan direkt klinisk undersökning skulle jag diagnostisera jag detta som ett fall av familjehögtidssjukan.
Jag separerade för 4 år sedan och kommande jul är den första jag kan möta me lugn, utan att vilja krypa ur tillvaron. Hur än livet sett ut i övrigt under dessa år så har jag alltid drabbats av julångest. Samma lika med påsk och midsommar, även om julen spelat i en liga för sig.
Andas, det blir februari 2008 tids nog….bara andas så ska du se att julen kommer och går och att du kommer att stå hel och hållen när julgransfoten ska upp på vinden igen. Det sägs ju att det ska kännas att man lever.
Jag och sambon ska fira julafton alldeles alldeles själva utan ungar..vi gör så vartannat år då barnen är hos x-en..Kommer bli skönt då vi jobbar till 13 och sen bara kan koppla av utan att tänka på julmat etc etc..
trazzel…Har du ingen släkt att fira med så du slipper tänka på karlar*L*
En krukmakare och bloggare http://krukmakerihemjord.blogspot.com/
![[SharpMissy]](/images/avatar-dead.svg){kind=avatar}
Jag ställer frågan som abbi gjorde, har du ingen du brukat fira jul med sedan tidigare? I annat fall är du välkommen hem till oss, det är bara vi och barnen. Inga andra utomstående. Bara vi. =)
Jag ska jobba och sen ska jag väl till mina föräldrar. Men det känns ändå inget kul. Pappa dricker rätt mycket, men brukar nog hålla sig ganska bra på julen, full visserligen men brukar inte bli packad. Och då brukade mitt ex stötta mig.
#1 du har förmodligen rätt i att det är familjehögtidssjukan jag lider av. Trodde inte jag skulle drabbas av den. Trodde jag var starkare än så. Det känns verkligen att jag lever.
#3 tack för inbjudan SharpMissy, jättesnällt av dig!! Att bjuda in en främmande människa. Du är go du :-)!
Det är väl bara att hoppas att julen går över fort! Tror jag ska äta pizza och se på skräckfilm! Bara det att mina känslor drar ner mig, och jag orkar inte bli nerdragen, när jag just har börjat komma upp ovanför ytan!!
Starta ny diskussion