Behöver oberoende åsikter!
Jag skulle behöva råd från er för jag försöker reda ut om jag överreagerar eller om jag reagerar helt normalt. Jag har ett distansförhållande sen ett par-tre år, vi har gjort slut några ggr men blivit ihop på nytt. Vi brukar ses ungefär varannan helg. Det är samma anledning att det tagit slut som jag behöver lite råd om nu. Är det ok att ens distanskille blir kompis med nya kvinnliga vänner som han träffar, ringer, sms:ar med? Är det ok att han fortsätter ett vänskapsförhållande med nätdejter där det ”inte blivit nåt” (som han träffat dom perioder vi varit isär) Samtidigt vill han att vi ska ta det lugnt, inte skynda fram nåt, han kan inte säga till mig att han är kär i mig eller vill satsa på oss två, för om jag frågar om det tycker han att jag stressar honom och är frustrerad (det är jag). Han säger att han tycker om mig och trivs med mig, vi har kul ihop och han vill att det ska växa fram. Men jag blir ju orolig och sotis när han odlar andra kvinnliga bekantskaper, men han är samtidigt öppen med att han har kontakt med dom. Han menar att han måste få vara vän med vem han vill, och det har han ju rätt i. Så jag är så kluven! Överreagerar jag?
Du överreagerar inte. Låter som att han letar efter något nytt och har kvar dig "sålänge". Sedan tycker jag inte att han verkar vara mycket att ha - ni har varit tillsammans ca 3 år men han tycker att du stressar honom för att du vill veta om han älskar dig eller vill satsa på er? Slösa inte bort fler år med en sån tölp, du är värd mer än så.
Efter 2-3 år hade jag lämnat om han fortfarande inte var kär eller ville satsa. Du slösar din tid tyvärr.
Det med kvinnliga vänner är inte ert största problem utan det faktum att han vet inte vad han vill. Han verkar inte ta ert förhållande seriöst. Jag skulle dumpat om han inte visste vid det här laget vad han ville. Det är slöseri med din tid.
Håller med vad övriga skrivit. Som någon som också är i ett distans förhållande vet jag hur extra viktigt det är att man vet vad man vill och är öppen med det. Efter 2-3 år tillsammans borde han veta detta, även om ni har gjort slut x antal gånger under perioden. Är själv en person som är ganska sen med att veta vad jag vill om saker och ting, men jag är fortfarande öppen med tankar och tycken tills jag kommit fram till något. Låter bara som att han vill ha kvar dig till han hittat något annat. Prata om hur du känner och vad du tycker och i värsta fall ge honom ett ultimatum.
Det är sant att problemet inte är dom kvinnliga vännerna utan hans otydlighet. Men han gör mig förvirrad för han vill alltid att vi ska ses när vi har möjlighet, han är alltid kärleksfull mot mig på ett fysiskt sätt. Pussar, kramar, hålla handen osv. Men han uttrycker aldrig i ord att han tycker om mig (utom nån gång när han druckit). Och när jag tar upp ämnet så känner han sig pressad och säger att han inte vet. Han ger så dubbla signaler så jag vet varken ut eller in.
Dessutom känner alla hans vänner, familj och arbetskamrater till att vi träffas. Men jag har fått en känsla av att dom kvinnliga vännerna visserligen nog känner till mig, men tror nog inte det är så seriöst. Att jag är nån han träffar lite då och då bara. Och för att vara ärlig så är det ju det jag är. Men det har t ex aldrig hänt att han ställt in våra träffar till förmån för något/någon annan.
#5 Sätt ett högre värde på dig själv! Upplever inte dig som krävande så att det skulle vara orsaken, snarare tvärtom. Han vet inte vad han vill. Du sjunker dessutom lite i hans ögon då du nöjer dig med smulor. Han har säkert känslor för dig , dom går upp och ner men han vill vara hundra procent kär. Grejen är den att en person som velar blir inte mer säker på sina känslor om partnern är lite av en dörrmatta. Dessutom är det faktiskt mer än möjligt att han har en eller flera på lut. Om du vänligt och bestämt drar dig ur så kan det bli intressant att se hur han reagerar. Kanske stiger intresset för dig igen. Men det kommer troligtvis sjunka om du går tillbaka, i synnerhet om du återigen accepterar nonchalansen från hans sida. Det intressanta här är i slutändan din egen självbild, din känsla av värde, varför du väljer ett distansförhållande? Någonstans gör man ett val, frågan är varför? Kanske är det något med detta att sakna och längta som du känner igen från barndomen? Bara en tanke. . Ta hand om dig!
If you bring forth what is within you, what you bring forth will save you. If you do not bring forth what is within you, what you do not bring forth will destroy you.
-Gospel of Thomas
#0 "Han menar att han måste få vara vän med vem han vill, och det har han ju rätt i. " Det där l å t e r förnuftigt, men handen på hjärtat hur tror du han reagerat om du odlade "vänskapsförhållande" med nätdejter? Samlar han på vänner? Lyssna till ditt förnuft inte på hans struntprat.
If you bring forth what is within you, what you bring forth will save you. If you do not bring forth what is within you, what you do not bring forth will destroy you.
-Gospel of Thomas
Pingpongboll, du sätter huvudet på spiken. Det kunde varit hans egna ord, att hans känslor går upp och ner men han vill vara 100% säker. Vi har ju pratat om detta, det har också tagit slut flera ggr pga just detta. Jag vill ha kärlek, - han vet inte vad han känner. Men han har alltid hört av sig efter en tid igen och vi har återupptagit kontakten. Jag vet inte heller vad jag känner längre, jag har varit tvungen att trycka undan mina känslor så länge. Det är också sant att jag sätter dåligt värde på mig själv, iallafall när det kommer till djupare plan.