För mig är det nog mycket pga hur jag växt upp, det var inte mycket att säga att man älskar, tycker om varann. Nu vet jag ju inte hur det var när jag var riktigt liten, det kommer jag inte ihåg. Men så långt jag kommer ihåg har det inte varit mycket så, och då har det nog överförst på mig.
Men sedan jag träffade min sambo har jag blivit bättre på det och lovat mig själv att mina barn ska få höra att de är älskade och omtyckta. Försöker bli bättre på att visa det för  vänner också.

Intressanta funderingar där. Själv är jag oftast för uppe i det jag sysslar med för att hinna tänka på sånt.

Tex när jag kommer hem från jobbet "propsar" min sambo  på att vi ska ha kramstund, helst innan jag ens tagit av mig jackan. Supergulligt och jättetrevligt men än så svårt när man är stressad och bara vill in och slänga sig i soffan eller diska undan disken osv osv. Det är många ggr svårt att ta sig tid att bara slappna av, kramas och säga "jag tycker om dig", om än då bara till sin sambo. Därför uppskattar jag verkligen att han "coolar ner mig" eller som han säger: har lite "quality time".

Vad gäller personer utanför närmsta familjen är sånt här ännu svårare, jag håller med. Jag försöker iaf vara spontan och ge komplimanger, men just känsloyttringar är destå svårare… hehehe… Man vill ju lixom inte släppa in någon innanför ens sfär, eller vad 17 handlar det om?

#1

Känner igen mig i det där. För min del har uppväxten även bidragit till att jag har svårt att ta när någon annan säger det till mig också. Men som vuxen och har bestämt mig för att ta kommandot över mitt eget liv. Ändra allt gammalt som jag inte vill dra vidare på. Jag är inte färdig än, men jag jobbar på det! Kan också tacka min man för att han fått mig att ändra på mycket…

#2

Ja, jag undrar om det är rädsla för riva sina egna "murar" som gör att man är som man är… Någonstans pockar väl en rädsla för att visa sig sårbar och känslig, jag vet inte. Jag har t o m svårt för att ge komplimanger, på något vis tror jag att det jag säger är så betydelselöst. Men det är det förmodligen inte. På samma sätt som att jag tror folk bara vill vara "snälla" om de säger något positivt om mig, fast man egentligen blir jätteglad.

Jag vill gärna säga oftare hur mycket jag tycker om mina vänner, men tyvärr så är nog de flesta rätt så "stela" i sin förmåga att ta emot det, så jag avstår oftast.

Jag har ju märkt på dig Sajberlena att du har svårt att höra att jag gillar dig jättemycket!! Så nu ska jag säga det varje gång vi ses så du kanske vänjer dig!

Jag försöker säga det så ofta jag kan, det får mig att må så bra :)

Har inte heller med mig det hemmifrån, att säga att man älskar varandra eller att man tycker om en.

Men jag har tagit för vana att alltid visa min uppskattning till andra.

#4

Äh, lägg aaaaav….

#6 I rest my case. :-/

Tack för initiativet! Må så vara att folk kanske reagerar lite konstigt, men jag tror att 99% av dem man säger det till uppskattar att få höra det även om de inte visar det.

Förresten: SajberLena - jag tycker om dig för att du kommit tillbaka till forumet och skapar lite roliga tänkartrådar. höll på att svimma av av alla sex-trådar där ett tag… hehehe…

Åh, tackar… Va glad jag blir!

Men svimma av sex är kanske inte så dumt det heller…?

haha, jo det vore en upplevelse värd att minnas!

#3 Ja jag kan heller inte ta emot komplimanger, är usel på det och brukar oftast skämta bort det eller mummla något till svar.

eh jag tycker om alla er. nu har jag sagt det :P

man kanske skulle börja sina kommentarer med orden: jag gillar er,men…………. :P

#13

Hahaa, ja, det är ju ett bra sätt att ha ryggen fri och kunna säga vad man vill! Tror jag ska anamma det!