Hur man tar en sådan diskussion är nästan omöjligt att säga. Med en person som din partner, som inte gärna pratar om jobbiga saker, är det kanske ännu svårare. Men ett första steg vore kanske att prata om polyamori på ett mer opersonligt sätt, genom att fråga hur hen tänker om det rent generellt, om hen kan tänka sig att leva i ett öppet förhållande eller kanske i ett förhållande med fler än två personer. 

Du kan till exempel säga att tanken på alternativa sätt att leva fascinerar dig och att du vill förstå hur människor som lever så tänker och känner. Då öppnar du vägen för att hen kan tänka på och tala om det utan att direkt och rakt ut säga "Jag vill ha flera partners!" Det kan vara svårt att ta in och accepter om man aldrig funderat över alternativ till tvåsamheten och den som får det över sig oväntat kanske låser sig.

Hur du sedan innerst inne vill göra och leva kan ju bara du komma fram till.

Gronstedt har bra tankar, tycker jag. Sen vet jag inte hur gammal du är? Det där med att "leka av sig" tror jag mest är en skröna. De som gjorde det när jag var ung är fortfarande likadana, även om de möjligen lyckas hålla sig inom skacklarna - men tendenserna finns där. De som å andra sidan inte höll på så gör det inte nu heller. Visst kan man mogna och" landa" i ett förhållande när man blir äldre men jag tror som sagt att det till stor del hänger ihop med hurdan man är. En annan sak att fundera lite över, hur skulle du själv må i ett polyamoröst förhållande? Trivas som fisken i vattnet och tycka att det är skönt med "öppna dörrar" åt alla håll så att säga, eller känna dig bedragen när/om din partner är med någon annan? Nu har jag inte särskilt stor erfarenhet av olika typer av förhållanden och det finns säkerligen alla möjliga varianter, men det är nog vanligast att båda i förhållandet har andra relationer, inte bara den ene. Men så länge båda är överens (vilket givetvis även ska gälla tillfälliga partners!) så spelar det ju ingen roll hur man gör. Är det "bara" sexet eller annat också som du söker? Kan du sätta fingret på varför? För en del är det så "enkelt" som att de tycker att sexet med partnern har blivit trist, då KAN det funka att man hottar till det på något sätt - kanske genom att ta in en person till just för den biten? Sen får man nog vara beredd på att andra har en väldans massa synpunkter så länge man inte lever enligt normen, dvs ett monogamt heterosexuellt förhållande men det ska väl andra skita i så länge som ni själva är med på det!

Fan också… skrev ett skitlångt svar men sen uppdaterades sidan så allt försvann. Får försöka återskapa det bäst jag kan…

#1 Väldigt bra tankar det du skrev. Jag ska prova det när det känns som rätt tillfälle. Tror inte detta är något som bör stressas fram… Och du har nog rätt i att det kan bli extra svårt pga hens ovilja att prata om jobbiga saker.

#2 Ja, jag vet ju som sagt inte hur det är att leka av sig eller så, eftersom jag aldrig har gjort det, har aldrig "levt singellivet". Eller ja, jag har ju fått prova på det ett par gånger nu om man ser det så… och det var kul. Grejen är att jag bara vill ha KUL. Är liksom inte nödvändigtvis sexet jag vill åt, men jag vill flörta, kyssas, ja ni fattar. Jag tror inte jag är speciellt intresserad av att typ vara på tinder eller sådär då jag har lite svårt för att umgås med nya personer utan tror snarare, om jag nu hamnar i ett öppet förhållande, att jag bara kommer agera på det ganska sällan om jag råkar träffa på någon som jag klickar med på "det sättet". Har ju hänt typ två gånger nu på mindre än ett år. Är inte som att jag vill springa ut varje helg och ligga med nya personer. Jag vill kunna göra det om jag hittar någon helt enkelt, inte känna mig instängd och begränsad. Och jag tror att jag skulle vara ok med att min partner träffar andra med. Visst det kanske skulle kännas lite jobbigt, det är ju svårt att veta innan det händer. Men jag har tänkt väldigt mycket på detta iom att jag har funderat mycket på öppna förhållanden. Och jag tror inte det blir några problem.

Som sagt så är det inte sexet det är fel på, så tror inte att det skulle hjälpa så mycket att förändra saker där. Fast jag har varit intresserad av att testa att ta in en tredje person och har faktiskt pratat med partnern om det några gånger då det kommit på tal, alltså ungefär så som #1 beskriver. Inte sagt att jag vill, utan mer försökt känna på vattnet liksom. Hen verkade inte heeelt motvillig men kanske inte supersugen heller. Så har jag tur kanske hen inte är HELT främmande vid tanken på att på ett eller annat sätt träffa andra.

Så, min slutsats är att jag har nog kommit fram till att jag egentligen vill både ha kakan och äta den. Jag vill ha ett långt tryggt förhållande men jag vill också ha spänningen i att träffa någon ny då och då. Men jag menar, är det något fel med det? Jag tycker nog inte det? Så länge båda är överens ska man väl få ha sitt förhållande hur öppet eller stängt man vill?

#3, Absolut kan man ha det som man vill så länge som samtliga inblandade är med på det! Faktiskt är en av mina bästa vänner lite i samma sits. Hon vill visserligen ha ett stadigt förhållande med lite "villa, Volvo, vovve-stuk" men också kunna flirta och kanske mer än så men inte precis "knulla runt" eller hur man nu ska uttrycka det. Som du skriver, ett tryggt förhållande men spänningen med att träffa en ny då och då.
Nu är hennes partner definitivt inte med på det och där tycker jag att min kompis är rätt ful eftersom hon gör lite som hon vill i hemlighet.
Det viktiga i såna här lägen är väl att man har en hyfsad kommunikation men det behöver ju inte innebära att man vräker ur sig alltihop på en gång utan tar det lite sakteliga som #1 föreslog.
Faktiskt kanske ert förhållande blir ännu bättre och starkare av det?

#4 Oj vad tråkigt att hennes partner inte vill, men jag håller med, dålig stil att gå bakom ryggen. Ett sådant förhållande skulle jag inte vilja ha, om min partner inte vill så får man ju överväga om det är värt att fortfarande vara tillsammans. Men det är ett senare problem. 

Ja, jag kan ändå tänka mig att förhållandet kan bli starkare av det. Sen behöver det ju inte vara öppet för alltid. Bara för att man öppnar ett förhållande behöver det ju inte vara öppet för alltid tänker jag. Det är ju bara att stänga igen om det inte blev bra.

Gud vad skönt att få diskutera detta lite med någon. Har inte vågat berätta det för någon irl än men behövde få ur mig det och få lite perspektiv.