Jag älskade att fylla år som liten. Tyvärr är det inte lika spännande mer. Vill folk fira mig får de gärna göra det. Jag väntar ännu på den dagen då vännerna och familjen ställt upp med ett surprise party :)

Jag har dock inte haft gäster på min födelse dag på många år.

Man behöver ju inte fira att man blir äldre, utan bara se det som "sin" dag.

Om man inte vill ha gäster, och har sagt ifrån om det, så ska man inte sen stå och baka " ifall någon kommer". Då rasar ju allt. De som är oförskämda nog att komma ändå blir nog lite snopna och känner sig dumma om man tar blomman i dörren och säger: tack det var snällt, men jag har sagt ifrån om att jag inte vill inte ha gäster. Ni får komma en annan dag. Svårt, nästintill omöjligt att göra så, men det är ju det man BORDE göra.

Och det är bara egofis att dyka upp ändå fast vederbörande sagt ifrån om att inte bli uppvaktad. Det är bara för att stilla sitt eget dåliga samvete, eller något. Det är iallfall inte att visa respekt.

Och om man vill vara säker på att verkligen få vara ifred, så flykta till okänd ort ( eller SPA/träningscenter/restaurang)

För egen del, så är jag urkass med att komma ihåg allt vad födelsedagar och uppvaktningar att göra, så jag förväntar mig inte så mycket tillbaka.

Kaffe och kakor med familjen brukar det bli iallfall. Ett år fick jag snilleblixten? att jag skulle ha kakbuffé. Det gör jag aldrig om! Det var dyrt, tog lång tid och var allmänt geggigt. Jag tror det kostade mer än det smakade den gången. 

Tanken har funnits må ni tro, att bara dra igen dörren framför näsan på Faster Gertrud! Men….det är ju verkligen på gränsen till max i oförskämdhet.

Men samtidigt, vilket är mest oförskämt - att dyka upp fast personen tackat nej till födelsedagsuppvaktning eller säga "tack för grönsakerna!" och sen stänga dörren? 

Tipset var bra, Kermit!  Ska nog pröva det nästa gång tror jag.    :-) 

Jag firar inte födelsedag egentligen, men det brukar bli glass eller nån annan smarrig efterrätt efter maten. Ibland köper jag tårta, mest för att det är viktigt för barnen att fira mammas födelsedag. Vissa år bjuder jag in nån väninna på fika, men säger att hon inte måste köpa nåt.

När vi fyller 5 eller 0 så brukar jag fira lite extra. På min och makens gemensamma 30-årsfest hade vi alla våra kompisar här. Nu när vi fyllde 35 bjöd vi väl hem någon/några i alla fall.

Barnen firas alltid, inte alltid att de får ha barnkalas i och för sig. Vi uppvaktar inte alltid syskonbarn och förväntar oss inte heller att de ska uppvakta våra barn. Varje syskon har 3-6 ungar per familj och det skulle bli ett himla bytande av paket året runt om vi skulle göra så.

Jag älskar att fira min födelsedag och andras för den delen men vet jag att nån inte vill så gör jag inget, faktum är att jag sällan går hem till folk om jag inte är inbjuden eller ringer före.

Själv skulle jag bara bli överlycklig om folk kom ihåg min födelsedag och kom förbi, present är inte nödvändigt - sällskap är nog. :)

"BESTÄMMA SJÄLV " citerar dig! När jag fyllde 20 år, fick jag betsämma ALLT och då menar jag PRECIS allt, det är SÅ som en födelsedag SKA vara!!! Det är den enda dagen som verkligen är DIN! Inga måsten för skjutton :(

Vad kan vara en  bättre gåva en det!?

om jag ska vara ärlig.. jag fullkomligen hatar att fylla år, mår illa av bara tanken och får nästan en panikångest attack (jag lider av det ja.) :S jag gillar det verkligen inte!

 jag vet inte varför det är så, jag vill verkligen inte fylla år o så ska det verkligen inte vara när man bara är 16 år ung? eller? visst, jag har ingenting imot att bli ett år äldre men det är just själva dagen… men det har blivit mer och mer dom senase åren men iår var det nog endå värst. men endel hänger nog på att jag fyller på en så "tokig" dag.. dom senaste 8 åren har bara mormor o morfar o så min faster grattat mig, resten skickar varken kort eller ringer och när man är liten vill man bli uppvaktad och synas.

sen när ens storasyster fyller år ( i början av mars, jag fyller 21 september) och halva släckten kommer för att fira henne så gör det ganska ont…

tänk er själva.. hela scenariot, du är kanske 8-9 år gammal, stora syster fyller år och mormor o morfar, farmor o farfar, mostrar, morbröder, fastrar farbröder och kusiner kommer så nästan hela huset är fyllt. sen på din födelsedag, kommer mormor och morfar och en faster. du minns att alla kom till din systers födelsedag men bara 3 personer kommer för att fira dig.

så var det många år i rad och är fortfarande. 

då blir man ganska ledsen när ingen verkar bry sig.. nu för tiden orkar jag inte ens vara hemma på födelsedagen, jag firar den med mina 3 närmaste kompisar istället men endå slutar det med att jag sitter o grinar för att alla känslor bara svämmar över…  

 oj nu blev det ganska långt hoppas ni orkar läsa..

kram Emma

#7  Jag förstår verkligen hur ont det måste göra, att känna sig totalt bortglömd av sin släkt.

*stor kram*

#7 Det där lät inte roligt alls, vännen. Hur menar du när du skriver att de tycker du fyller på en "tokig dag"? Vad är så märkvärdigt fel med 21 september?

Jag förstår att du är ledsen över att ha blivit negativt särbehandlad under din uppväxt och det är sorgligt att höra! Att ingen ens förstår att de sårat dig så mycket…

*många varma kramar till dig*

Tycker nog det är lite jobbigt att fylla år, bättre att skippa det och inte bli nått äldre!

jsg vet inte varför 21 september är en tokig dag.. det är det dom skyller på, dåligt med pengar till en blomma eller ett kort kanske? ;) vad vet jag…

*kramar båda två tillbaka*

Min födelsedag är härlig - för mig. Maken och barnen har bakat tårta - och den äts till frukost (vidrig tradition från maken sida av släkten)!

Maken brukar gnälla om att jag fyller år en hopplös tid på året - efter lucia, mitt i julstöket.

Presenten från maken brukar jag köpa själv men för barnens skull ger han den.

Vanligtvis tar jag ledigt på min födelsedag men i år är det en lördag så jag fick ta ledigt på fredagen istället…