Föräldrar lägger sig i...
Jag har en tuff uppväxt bakom mig men trots det har jag valt att ta upp kontakten med föräldrarna igen! Det går ganska bra & nu har kontakten varat i 2 år, men trots det har jag stor ångest över allt jag gör & känner att jag behöver anpassa många val utifrån att de ev kan bli sura på mig. Det konstiga är att jag är ju vuxen & har ju en sambo som jag har eget liv med, och det är jag så medveten om. Men samtidigt har jag vetskap om att mina föräldrar sitter och retar sig på vad vi gör! Ang midsommar fick jag en spydig kommentar av dem innan att ”Bli nu inte för fulla!”. Jag blir så ledsen över dessa kommentarer & känner mig lite som ett barn. Det kanske är av välvilja men samtidigt, Vi dricker knappast, möjligtvis ett glas vin till maten eller så. Men det är ständigt konstiga kommentarer och ”antaganden” som inte ens är snarlika med den sanning vi lever i. Jag tycker det är jättejobbigt att de har fel bild av oss & upplever det ansträngt att umgås med dem. Samtidigt vill jag ju inte säga upp kontakten! Hm…
/Anonymos
Kan det ha varit ett skämt? Det kan man ju säga om det finns alkohol med.
Att det finns taggar kvar från barndomen är väldigt vanligt och både barn och föräldrar blir missförstådda. Ibland går det inte att prata ut och ställa frågorna man alltid undrat över. Jag försökte min mamma satt som på nålar, tillstod inget. Jag lade ner. Vi hade ändå kontakt och jag tog hand om dom tills de dog, trots en mycket svår barndom.
Ibland kan man inte bättre, mycket görs inte av elakhet utan av brist på insikt och oförmåga.
Minsta sak kan tolkas på så många sätt. Har en väninna som hade en svår barndom, hon försökte beskriva hur hon upplevde sveken i barndomen.Mamman var inte mogen att ta in vad hon sade. Mamman svarade skrattande-nej så var det sannerligen inte, du var ett så svårt barn, inget dög åt dig, vad man än gjorde- faktiskt blev detta värre för vännen efter det, hon ångrade att hon sade något.
Jag har en son som brutit med oss, tre barn som tycker de haft så fin barndom. Svårt för båda. Jag har försökt, bett om förlåt, gett pengar, försökt på alla sätt. Men han är oförsonlig. Jag måste också lämna för att inte uppslukas av detta.Han är sjuk och jag får förlåta och gå vidare.
Olika känslighet har vi i våra gener, det som går andra helt förbi, fastnar och blir till sår hos andra. Fint att du tog upp kontakten, visar på kärlek och en god vilja..Mvh/WL🌺
Svårt att vet hur vi som läser här skall tolka det de sa. Var det öga mot öga? Mail? Sms?
Öga mot öga kan man ju se om det är en humoristisk glimt i ögonen, men på dig låter det inte så. Lever de själva ett liv där det är naturligt att "dricka till" på¨helger så är det ingen konstig kommentar för dem. Är de däremot måttfulla/fördomsfulla mot alkohol så är det ju inget trevligt.
Är det svårt att skriva till dem exakt hur du känner inför en sådan kommentar? Inför deras kritiska ögon?
Har du bjudit hem dem någon gång så de får se och uppleva hur ni lever? Då kanske de skulle ändra inställning.
Annars tror jag mycket på glädje och skratt, men det kan vara svårt om du inte upplever att det är du. Att skämta bort en del av deras dumma kommentarer och antaganden kanske kan vara ett sätt.
Jag har själv som vuxen upplevt att föräldrar har en felaktig bild av en, men det har inte varit sårande på det sättet du skriver om. Som förälder kan jag delvis förstå det, för det lilla barnet finns alltid där. Men jag försöker verkligen tänka på det och se vilka mina barn är idag.
Kanske dina föräldrar upplevt att du inte visar tillräckligt vem du är? Eller också är de helt enkelt inga bra personer som du kanske inte skall ha så djup kontakt med. Håll den på en lagom nivå, och framförallt, träna dig på att bli stark i dig själv så att du kan låta dumma kommentarer rinna av dig, bara ignorera dem helt enkelt.
Tack för svar! Grejen är att de menar det med allvarlig ton när de menar ”Bli nu inte för fulla”. Jag vet inte anledningen till att de ens säger det mer än att jag vet att de har en annan syn på alkohol & att det inte är något som alls behövs. Så fort de ser en person dricka förväntar de sig att den ska bli full! samtidigt köper de alltid hem alkohol om vi är hos dem fast att de själva inte dricker. Det känns jättelustigt! Jag menar, vi har ju inga problem att de inte unnar sig ett glas till helgens mat till exempel.. Hm… Jätteknepigt! Angående att försöka skämta bort saker blir svårt. Min mamma är bipolär & har svårt att tolka signaler vad som är på skoj respektive sant!
/Anonymos
#3 Om du vet av att de har en sån syn på alkohol så kanske bara lämna bort alkoholen helt och hållet om ni går och besöker dem? Jag skulle åtminstone gjort så om det kändes obekvämt att dricka då de är med. Inte så svårt att lämna bort alkoholen.
Sen igen borde ni kunna acceptera lite kritik och om inte så kanske det är dags att tuffa till sig lite? Jag tar inte åt mig allt det min mamma säger och hon kan definitivt vara kritisk och fördömande. Jag har dock lärt mig att inte ta saker och ting för personligt, speciellt om jag vet att hon har fel om det hon säger. Min mamma har också en diagnos och kan vara otroligt jobbig att handskas med. Hon är verkligen en energitjuv men jag har lärt mig att inte ta åt mig av allt det hon spottar ur sig.
Inte kul med människor som är sådär jobbiga men man kan faktiskt lära sig att tuffa till sig. Åtminstone har jag lyckats med det för jag vill ändå ha kvar min mamma i mitt liv, oberoende hur jobbig hon ibland kan vara.
Ja ingen har valt sina föräldrar, inte vilka barnen blir heller för den delen. Min mamma var heller inte alls som andra mammor, gjorde inget som andra mammor gör. Det har gjort ont många gånger. Men jag älskar dom trots allt.
Varje generation har sina sätt att sköta barn, uppfostra och respektera barnen. Då jag var barn skulle barn inte ses höras eller ha behov. Mina föräldrars föräldrar var rigida, hårda många barn fick svår aga.
70 talets barn skulle kompenseras för tidigare generationer materiellt, man fick det bättre materiellt. Men kraven gick före ibland före barnens behov av att synas.
Mina barn fostrar barnen ganska fritt, det är resor och en helt annan ekonomi. Men är barnen lyckligare. Aldrig har barn mått så dåligt läser man. Ja hur man gör så har man ändan bak hur man än vänder sig.
Min mamma tyckte våra barn var så uppnosiga och kaxiga. Mina barnbarn säger-vadå jobba, pappa betalar.- Jag satt på fabriken då jag var 14 år, arbetade heltid på löpande band. Tufft, hårt, mycket rädsla för förmän och äldre arbetskamrater, gubbar som var äckliga.
Varje generation har sina brister tror jag…Mvh/WL🌺
#3 Problemet är att vi aldrig tar med alkohol men däremot har de köpt alkohol till oss när vi kommer. De dricker aldrig annars & vi har aldrig bett eller krävt det, vi behöver inte det alls ärligt talat. Försökt prata med dem om de men det hjälper inte. Mycket märkligt!
/Anonymos
#6 Jag förstod så pass mycket men varför ändå inte tacka nej till alkohol om de bjuder? Man behöver ju inte dricka fast det erbjuds. Åtminstone skulle jag tacka nej om det inte kändes ok att dricka i deras sällskap.
#7 Ja men det gör vi ju! Men de handlar oavsett mer och mer alkohol varje gång vi ska ses.
/Anonymos
Jag tror att de dricker men inte vill erkänna det. Dricker man inte så köper man inte hem något. De talar inte sanning. Tror att de har problem med sig själva.