Överreagerar jag eller är detta ok?
Jag har skrivit här förut har problem med min man sedan snart 9 år tillbaka. Jag är sjuk jag har en hjärntumör som gör mig funktionshindrad så pass att jag bara är hemma i stort sett hela tiden. I somras drack min man enorma mängder alkohol men sedan semestern tog slut har han knappt druckit något. Han är fortfarande permitterad. Jobbar 2 dgr i veckan. Nu till mitt dilemma. I förra veckan kom han hem efter jobbet o säger. Om 2 veckor ska du och jag och NN ut o vandra ca 10 km eller mer. Jag bara satt och gapa. Vad tror han? Jag kan inte ens gå 1 km. Och han vet det. Nu knöt det sig i magen på mig. NN är en fd arbetskollega o kvinna. Han nämner henne då och då i förbi farten. Stöter på henne här och där. Som jag har förstått var det inte så att de håller kontakt. Jag är inte svartsjuk annars. Men nu dök det upp funderingar. Var detta planerat han visste att jag skulle säga nej. Han ska då ut och iväg med en okänd kvinna. Jag har sett henne 1 gång då hon ursäktande stod utanför min dörr och frågade efter min man som inte var hemma. Han har då alltså kontakt med henne bakom min rygg via mobilen såklart. Den han sover med. Alltid ringer när han går ut. Ofta plingar det i mobilen och han läser sms o sitter o ler. Det kan ringa och han svarar inte. Det behöver ju inte betyda något men genom sig själv känner man andra sägs det. Sådär var jag när jag var otrogen mot min exmake. Nu blinkar det röda varningslampor i huvudet på mig. Vi har NOLL sex. Han är otrevlig mot mig. Frågar aldrig hur jag mår. Han ser mig inte. Jag känner mig mest som ett hinder. Är det OK att börja umgås med någon annan kvinna sådär? Kan han inte ge mig uppmärksamhet ska han då lägga sin energi på någon annan? Denna kvinna är singel. Känns bara väldigt olustigt som att han drog upp att jag ska med fast han såväl vet att det inte går. Är det ett sätt att få hans flirt o verka oskyldig ? Det är som att han lever singelliv har det bra han har ju mig jämt här. Äsch jag vet inte. Kan jag säga att det inte känns bra alls det här? Eller respekterar jag honom inte då?
Rent spontant så tänker jag att det verkar som att det är han som inte respekterar dig, snarare än tvärtom.
Visst kan man ha vänner av motsatt kön, men att ens partner skulle umgås ensam med en annan… nej, det känns inte okej.
Nej det är väl så jag känner jag också
Vissa personer glider isär, och så är det. Det är inte schysst av honom att agera som han gör, men man kan inte heller säga att saker stannar oföränderligt. Har läst några av dina tidigare inlägg och förstår inte varför du inte bara lämnar honom.
Men just detta med att umgås med motsatt kön tycker jag inte behöver vara så illa, utan det handlar väl snarare om att ni inte är trygga i er relation längre. Samt att det inte blir på ett schysst sätt för dig.
Tycker inte det är okej. Jag skulle konfrontera honom och ifrågasätta, vad han håller på med.
Jag vet inte varför jag inte lämnar honom. Rädd kanske. Eller nej det är så. Jag känner mig ännu mera otrygg när han gör såhär. Nej det är inte fel att ha vänner av andra könet. Men att han smygered det är ju ett tydligt tecken på att han inte vill visa det för mig för han vet att det är fel och jag skulle bli sårad. För mig handlar inte otrohet om sex alla gånger. Otrohet är det man gör bakom ryggen på sin respektive när man sviker sin partner med medvetet val. Jag skulle aldrig göra sådär. Jag var gjort så mot mitt ex. Jag smög för jag visste att han inte skulle uppskatta mina manliga vänner…
Sen är det ju så enligt egen erfarenhet att jag har haft mkt sk manliga vänner. Förr eller senare har det uppstått spänning och attraktion. Man har ju sin vän för man gillar dem. Det behöver inte ligga långt borta att man trillar dit. Jag gjorde det. Mina killkompisar sa att de från dag ett tänkt på sex med mig men det tog bra mycket längre tid för mig. Uppenbarligen gillar han ju henne. Man vill ju inte umgås med någon man inte trivs ihop med. Och han smusslar. Det får mina varningsklockor att ringa ialf. 😖
#7 Vad håller dig från att prata med honom om det och varför väljer du att stanna kvar trots hur allt är?
För han är expert på att vända detta mot mig. Jag vet hur det kommer bli. Han tystar mig och får mig att känna mig dum och att jag överdriver. Som jag skrev stannar jag för jag är så jäkla rädd att bli ensam just nu. Har inte varit så förut det är nytt iom min sjukdom. Ingen ursäkt det är så. Jag har tagit upp andra saker o han vet precis hur han ska få mig att backa. Har läst om det där beteendet och att det är psykisk misshandel. Varför stannar Kvinnor hos män som misshandlar dem? För man är nedbruten totalt.
Inte mycket i din mans beteende är OK, det har du fått svar på i tidigare tråd också. Det finns bara en lösning och det är att lämna. Vad är det som får dig att tro att du inte skulle klara dig själv?
Är du gift får du inte stöd av vården på samma sätt som om du bor ensam. Och eftersom du inte får stöd av din man så hamnar du i luften.
Vad har du honom till? Ta kontakt med en kvinnojour i närheten, de är inte bara till för de som blir slagna av sina män.
#8 Fast är du inte egentligen redan ensam? Jag menar, gör han egentligen någonting för dig? Ger han dig sällskap och stöd?
Att folk kan vända saker emot en kan såklart hända ja, men om man bestämmer sig före man går in i diskussionen och det handlar om att man ska lämna, då är det inte omöjligt. För då är redan slutsatsen bestämd. Såklart är alla olika, och jag kan bara skriva utifrån min erfarenhet.
Din sjukdom är troligen inget du kan förändra just nu, men kan du inte förändra din vardag så du lever bättre? Försöker inte dra ner dig med detta meddelandet, snarare så att man behöver börja dra i någon tråd om man vill ta sig ur en dålig situation. Men såklart om du tror att ditt mående på långsikt kommer vara värre av att lämna honom i detta skede eller diskutera det i detta skede, då är det ju så. Du känner ju till din situation som bäst.