#0: Efter att ha levt i ett förhållande med en (fungerande) alkolist i 15år har jag insett att vill h*n inte ha hjälp eller ens inser sitt problem så spelar det ingen roll vad man som utomstående säger eller gör.

Dystert men sant.

Hejsan !

Säger som "Herveaux" , tyvärr går det inte . Dem vill inte sluta dricka .
Man måste till "kärnan" på problemet , varför dem dricker .

Då , kanske det går.
( kan berätta att jag har en bra vän som jag tycker dricker för mycket , så gott som varje dag , han vet om det själv men tycker inte att det är för mycket. Då lyssnar han inte på mig eller någon annan, utan skrattar bara bort det .)

Lycka till!

#1: Det vet jag innerst inne. I min släkt är alkoholism vanligt och det är bara jag och min mor som inte dricker. Så jag vet ju att det inte finns någonting man kan göra.

Men i detta fallet, med mitt ex, är det svårt att bara se på, det är jobbigt när man ringer flera gånger i veckan och varje gång möts av att han är full.

#3: Nu är dysterkorpen igång igen men det bästa du kan göra för dig själv då är att sluta ringa alt avsluta samtalet så fort det går när du hör att han druckit.

#4: Ja, jag får väl försöka lägga på.

#5:
Tyvärr håller jag med "Herveaux" i detta , med. Lägg på luren.
Jag kan säga det att DU själv mår inte bättre utav att tycka synd om honom . Han måste be om hjälp SJÄLV!

Ja, men nu tycker jag inte synd om honom just. Jag får försöka säga till i förväg när vi ska prata och be honom vara nykter tills det är gjort åtminstone. Är väl det man kan göra.

Finns det nån möjlighet för dig att övertala honom att gå till en riktig psykolog? nån som kan rota fram den egentliga orsaken till varför han dricker!
Jag vet att det inte är samma sak, men jag kan inte sluta röka fast jag vill, jag tror jag finner lugn och ro i min cigg, min hjärna har väl vridit till det att det är min bästa kompis, det är säkert lite åt det hållet med alkoholen, många finner det som det enda som ger dom lugnet och glömmer bort "roten till problemet" för stunden.

#8: Om det ändå vore så enkelt.

Psykologer är bara människor de också och har man en patient som inte vill inse att det finns en problematik att rota i så kommer man högst troligen då inte heller komma till roten av ett problem som inte vill erkännas till att börja med.

TS ex har ju också varit inlagd för sitt beroende hela 3ggr och det innebär oftast lite mer än att man sitter i fyllecell tills man är nykter och sen sparkas ut med en klapp på axeln. Så återigen tror jag inte att (ännu en?) psykolog skulle göra mer framsteg än de exet (troligen) redan har träffat.

#9: Man måste ju chansa och hoppas, psykologer på rehab kanske går på rutin efter många år där och har ett recept för alla.
Sen om denna person har vart på behandling och kanske ser det som ett ont måste så lyssnar han ju inte, tog han ett eget kliv mot en psykolog kanske han har en annan inställning.
men det är bara förslag, jag vet ju hur man kan vara själv med envisheten att aldrig ha fel, sen en vacker dag dyker nått upp bara som gör att man tänker annorlunda och ser att även andra kan ha rätt :)

#10: Grundproblemet kvarstår att det är den sjuke som måste vilja söka hjälp. Vilja inse att det finns ett problem. Vilja arbeta med problemet.
Att boka tid hos en psykolog kan alla göra, men för att få ut något av besöken så måste viljan finnas där, en helvetets massa vilja i dagens vård.

#11: Det var därför jag "frågade" om det fanns en "möjlighet" att han ville!

#12: Hade han velat hade han redan haft tid bokad hos en psykolog eller hunnit ett par besök in i sin nya terapiomgång.

Vill man så gör man. Enkelt.

#13: aha du känner honom, det visste jag inte!

Man får nöta och nöta med personen som har dessa problem…tills denne själv förstår att han/hon måste ha hjälp. Kan absolut hjälpa med en psykolog/psykiatriker då man måste försöka gå till botten med själva grundproblemet. Man kan inte bara lämna folk i sticket så fort det hettar till med diverse problem. Men det är jag det. Så orkar du Elelli…så stötta…nöta…..Och går det inte så har du iallafall försökt. Jag har en i min närhet som dricker alldeles för mycket. Och jag har nu fått denne till att boka en tid till en psykolog. Man måste prata…prata och prata ännu mer så att de förstår att de måste ha hjälp. Men visst…vissa kanske inte inser sina problem och fortsätter ändå…men då har man iallafall försökt. Inte en gång utan flera.

#14: Men lägg av.

#16: Du pratar ju som det enbart finns ett sätt för alla och så är det inte!

Jag jobbade med en kille för många år sen, han kunde formulera sig och hade nån trygghet/förtroende i rösten och kroppsspråket som gjorde att människor lyssnade, han frågade en på jobbet om han sökt för ADHD och killen tog inte illa upp alls, skulle en vanlig person göra lika blev det ju alla taggar ut, så om rätt person kanske pratar med den killen det handlar om här kanske han tänker på ett positivt sätt, nu kanske han får alla taggar ut när nån säger nått om hans problem.

#17: Precis som du verkar göra så talar jag av egen erfarenhet.

Min består av de olika missbrukare jag haft i min närhet i form familj, släkt, vänner till familj och släkt, bekantskaper på olika behandlingshem, kunder jag jobba de med när jag hade företag, mina vänners anhöriga och deras partners, mitt eget ex… Listan kan göras lång.

Klart det kan lossna om rätt person pratar med missbrukaren, men oddsen att en missbrukare ska snubbla över en sådan person är inte så stora, speciellt inte när missbrukaren är ovillig att söka hjälp till att börja med.

#18: Nä men man kan inte ge upp heller, man måste ju leta nån i personens närhet den respekterar och kanske ser upp till som kan prata.
Övriga tror jag inte hjälper, det ger nog lite tvärtom effekt och han ser det som "tjat" och tjat hjälper ju sällan, men det är bara vad "jag tror"!

#19: Tror som du peterhan.
Hittar man någon som personen har förtreonde för och lyssnar på så kan det gå.
För då uppfattas det inte som tjat utan mer som en hjälpande hand. Och det kan vem som behöva.

Tråkigt att personen har den problematiken. Men om man inte vill ha hjälp så kan man inte få rätt hjälp heller. Det är inte värt att riskera ens egna hälsa för att hjälpa någon, som inte ens vill ha hjälp.

Men javisst, om du sannerligen till fullo tror att du utan risk för dig själv kan fortsätta försöka hjälpa honom, då är det väl bara att försöka fortsätta tills något förändras.

Annars är det bara att gå vidare, man både hamnar och väljer olika stigar i livet. Och tyvärr är inte allas så lyckliga.

#21 Hur menar du att det skulle vara en risk för min hälsa att försöka hjälpa honom?

Jag "hjälper" honom verkligen inte för min skull.

#22: Jag tror att ThinkingMe menar att risken är att du lägger ner för mycket energi på att hjälpa så du mår dåligt av det.

Men jag ser det inte så. Det känns bra att hjälpa andra i en sådan sits så man får någon slags energi av det. Nu menar jag inte att man får energi för att den andra personen har problem/mår dåligt.
Utan jag menar mer att man kan må bra själv av att hjälpa andra.
Men känner man att det blir för tungt ändå så kan man ju backa lite.

Tycker inte om det egoistiska tänket: Nä han har problem och jag orkar inte så jag skiter i att hjälpa.
Vi är alla medmänniskor och hade man vart själv i en sådan sits så hade man uppskattat den hjälp man får. Om det så bara är ett öra som lyssnar på en. Och även om man inte fattat själv än att man behöver hjälp så vill man ju ha någon som talar om det för en.

#23: Det kan faktiskt vara ett sätt att hjälpa det också. Att vända ryggen till och visa att ens handlingar har konsekvenser. Alla blir inte hjälpta av silkesvantar utan behöver få den bittra sanningen kastad i ansiktet för att fatta allvaret.

Jag har förhandlat, tjatat, hotat, bönat och bett, pushat, gråtit och skrikit på min exmake i 15 år utan resultat. Till slut fick jag bara nog.
Vill han supa bort sitt liv och förstöra sin kropp? Varsågod.
Tydligen var alkoholen viktigare än vår relation då jag ställde ett ultimatum att sök hjälp annars blir det skilsmässa. Jag kom på honom med att dricka bakom min rygg (bokstavligen) och ingen hjälp söktes.
Jag fullföljde mitt löfte, jag valde att inte se på längre.

Edit. Det känn som att vissa har någon konstig romantiserad bild av alkoholister som trasiga själar som bara behöver någon som lyssnar, säger rätt saker och stöttar lite så blir allt bra.
Alkoholister kan vara både nedlåtande, manipulativa, elaka och våldsamma även när man som utomstående kommer med goda avsikter.
Så jag håller helt med #21 kommentar.
Vill man stånga pannan blodig för att försöka hjälpa en alkoholist som inte vill bli hjälpt, kör på!
Men kalla inte oss som inte vill eller kan för egoistiska för att vi väljer att inte göra samma val som er.

,

Oj. Jag skulle redigera min text så försvann hela kommentaren. Skriver igen på datorn sen.