Vad ska jag göra nu då?
En av mina kompisar (före detta nu då kanske…) som jag känt i 3 år har just anklagat mig för att vara hjärtlös och kall…
När vi träffades var hon en glad tjej, en härlig blondin som tyvärr just fått reda på att hon har diabetes. Vi blev snabbt kompisar och hon, jag och mina två andra närmsta vänner var en tight grupp i ett år. Sedan började hon lyssna på Green Day och liknande musik (inget fel i det alltså) och färgade håret svart. Efter ytterligare ett par månader så var det sönderklippta kläder som gällde. Vi funderade såklart på vad som hänt, från rött och gulligt till ja… Men vi accepterade att hon trivdes så och allting fortsatte. Sedan var det lugnt ett tag, vi började 6:an och skulle välja språk. Jag valde franska och det gjorde även hon, härligt då slipper man vara helt själv med alla andra i franskagruppen som man inte känner. Men efter ett tag försvann hon, kom aldrig på franska lektionerna. Så jag satt där och fick ursäkta henne för läraren varenda vecka. När vi började sjuan så hade hon gått igenom mängder av olika musikgrupper och nu ansåg hon att det töntigaste som fanns var Green Day, som hon tidigare dyrkat. Nu var det istället Ebba Grön och liknande. Hon började klä sig riktigt konstigt (enligt mig) det var stålhättor i kängorna och nitar överallt. Men fortfarande så fick jag ju acceptera detta, men visst började hon väl ha väldigt konstiga åsikter om saker och ting. I sjuan så var hon i skolan typ. 0.5 % av tiden. Hon kunde komma korta stunder och sedan försvinna spårlöst medan vi satt och väntade på henne. Efter ett par månader in på HT, så hamnade hon och min ena kompis (kallar henne K) i bråk. Och avsade sig allt vad relationer heter. Jag tyckte det var trist, men vad kunde jag göra? Så jag fortsatte vara med K eftersom hon står mig närmast. Men när den andra tjejen dök upp i skolan så var jag alltid trevlig och frågade hur hon mådde och så. Ytterligare lite senare så hamnade även min tredje kompis (kallar henne A) i tjafs med den första. Efter detta var både K och A otroligt trötta på tjejen, men jag övertalade dom att vara trevliga mot henne ändå och så klart så ställde dom upp för mig så som dom bästa kompisar dom är. I somras var vi enligt vår tradition ute i A's sommarstuga. Jag övertalade de andra två att ta med tjejen för att försöka laga vår relation och försöka börja på nytt. Hon blev jätteglad över inbjudan och vi hade trevligt därute. Hon och jag tummade även på att vi skulle hålla oss i skolan mera (jag har haft det jobbigt med skolan i år nu pga. att jag ständigt mår illa och har ont i magen, men enl. läkarna är det inget fel på mig…) Nu i åttan har hon nästan inte vart i skolan någonting, alla i klassen har lessnat på henne (hon är med i elevrådet och jag själv är nog en stor andledning till att hon fortfarande är kvar i det, alla andra i klassen tycker att vi ska byta ut henne eftersom hon bara går på mötena men aldrig är i skolan för att kunna berätta vad som tagits upp, men jag har verkligen försvarat henne massor i den frågan då jag vet att hon gärna vill vara engagerad i det hela). I början av terminen så sa jag till många tvivlare att hon lovat att försöka vara mer i skolan, jag har försvarat henne i flera månader nu när resten av klassen varit på och gnällt hos lärarna över att hon aldrig är där. Men för en månad sedan slutade jag, eftersom jag helt enkelt inte orkar försvara någon som inte ger något tillbaka till mig.
Mitt uppe i det här så ingår även en hel del självmordshot från tjejen (jag har alltså oroat mig till illamående över henne, legat sömnlös måånga nätter eftersom jag vet att det är nära till tågstationen och hon ofta går ut om nätterna). Dessutom finns det en tjej (kallar henne B) i klassen, hon är ganska annorlunda liksom resten av familjen. Och hon har varit utstött sedan förskolan. Hon är ganska jobbig att vara med, i sjuan så skötte hon sin hygien dåligt och luktade inge vidare dessutom ser hon ut på ett sätt som får många att flina. I sjuan så försökte jag väl inte hjälpa henne så mycket, jag hade fullt upp med nya skolan och att klara mig själv från elaka nior. Men nu i åttan har jag verkligen gått in för det och som Friends representant för vår klass är det ju min uppgift. Nu har jag lyckats få in henne mycket mer i tjejgruppen (som är väldigt liten) och det är inte alls lika många som gör fula miner bakom hennes rygg. Dock är detta något jag ständigt måste försöka hålla uppe hos några av de andra och pga. prov så var det lite dåligt med aktivitet från min sida ett tag för några veckor sedan, men jag har nog tagit igen det nu.
Men nu har den här tjejen då kommit och sagt över nätet att hon tycker jag är en hjärtlös person som slickar röv (vet dock inte vems hon menar). Och att hon tycker jag är otroligt elak och inte gjort någonting för B. Och även att jag och mina två bästa vänner A och K är naziluder (nazist luder?).
Just nu känner jag mig så tom… Jag har alltid sett mig som en omtänksam person, om någon omkring mig mår dåligt så gör jag det också. Och jag har alltså sedan dag ett bekymrat mig för den här tjejen. Hon går hos BUP och samtalar ofta med skolsköterskan och psykologen tillsammans med sin mamma och vår handledare. Och i alla dessa fall så framställs hon ju som den drabbade, det är henne det är synd om. Men oss andra då? Omgivningen… Är det ingen som tänker på oss? Fattar hon inte vad jag mått dåligt för hennes skull, jag har suttit och gråtit varje kväll i en vecka eftersom jag inte kommer på någonting för att göra hennes liv bättre. Det är väldigt svårt att göra någonting åt hennes jobbiga liv om hon aldrig talar med oss om det, hur kan vi då hjälpa? Hennes mamma var framme hos A's mamma på ett föräldramöte i höstas och skällde ut denne för att vi behandlar hennes dotter så illa, något i stil med "Hon uppskattar sommarstugebesöket i somras också men ni kanske kunde försöka lite mer?" sas också.
Vad ska jag göra nu då? Ska jag bara ignorera henne.. Visst hade det varit skönt att få slippa henne, jag har flera gånger varit på väg in i väggen eftersom jag inte klarar av att bära mina egna problem + hennes + många av mina kompisars. Men samtidigt, hur ska jag kunna bara strunta i en person som så länge tagit en stor del av min energi även om hon inte talat med mig på mycket länge nu så känns det svårt…
//Hanna
Hanna
Hej Abico! Det var ett långt och ingående "brev" du skrev! Jag har nästan varit i samma situation som du för ett antal år sedan så jag känner igen det du berättar om, din kompis som inte ställer upp för dig, eftersom du har ställt upp för henne. Ja jag vet inte riktigt vad du ska göra riktigt. Jag har svårt att lita på folk som en gång har svikit mig. Jag har försökt att ställa upp på kompisar så gått jag har kunnat, men dom har inte gjort ett handtag för att ställa upp på mig, aldrig! Visst är det jobbigt. Så man undrar vad som är galet, när man själv inte får hjälp ngn stans ifrån. Vissa har jag bara ignorerat helt, eftersom dom efter en tid har vänt ryggen åt mig:( Det är inte snällt tycker jag.
Kan ta ett exempel: Jag jobbade på ett ställe några månader för några år sedan , där jag blev halvt bekant med en som redan jobbade där. Så länge jag jobbade där då var allt "frid och fröjd" Men när jag sedan slutade där, ja då ville denna person inte veta av mig :( Lika bra det kanske. för hon var lite mysko tyckte jag på ngt sätt. När jag efter en tid såg henne, då "gömde" hon sig bakom en tidning på en bänk :( Hon låtsades inte se mig, fast jag visste att hon hade sett mig på avstånd, det förstog jag. Henne har jag inte ngn som helst kontakt med i dag. Hon svarade inte heller i telefon när jag försökte ringa henne. Jag ringde vid alla möjliga och omöjliga tider på dygnet, men icke :( Hon utnyttjade mig väldigt när vi jobbade ihop :( Så det är lika bra att vi inte har ngn som helst kontakt idag tycker iaf jag. Sådant gillar inte jag iaf, så jag hoppas det ordnar sig för dig på ett bra sätt med din kompis.
Kram och lycka till!
Sessan1
![[Vargnatt-]](/images/avatar-dead.svg){kind=avatar}
Oj, det var inte lite du har att tänka på.
Först, jag känner så igen det där du skriver att du har magproblem och illamående, jag hade det ungefär från mellanstadiet och sedan genom hela högstadiet! Läkarna hittade inget fel på mig men efterhand har jag själv kommit fram till att det var för att jag precis som du, inte tog hand om mig själv ordentligt, alla andras problem kom först, jag kom alltid i andrahand! Kanske är därför du också har så?
Sen kan du inte göra så mycket mer för den här kompisen, du har gjort så mycket redan och inte fått tillbaka, en relation ska vara både ge och få. Du har gett allt, du kan inte göra mer nu tycker jag. Börja istället tänka lite mer på dig själv så du klarar dig, för jag gick in i väggen av att tänka på alla andra och dessutom klara av skolan samtidigt!
#1 - Jo, det blev en del ^^ Men det var väldigt skönt att få ösa ur sig en hel del. Jag ringde även min närmsta vän strax efter att jag fått all skit fårn den här tjejen och hon sa helt enkelt att jag skulle skita i allt som hade att göra med personen ifråga. Och att jag var den i hennes bekantskapskrets med störst hjärta :')
Den här tjejen har väl varit där en del för mig, vi har haft härliga snack ibland. Men ett exempel på då hon inte gjort det var när vi bestämt att vi skulle träffas för en liten promenad. Jag stod och väntade i 1½ timma på henne, sedan kom hon i lugn takt gående emot mig och förklarade att hon inte hittat några strumpor. Sånt käns ju ganska så surt…
#2 - Det skulle nog kunna vara så. Och sen så är jag lätt stressad och nervös å så och allt sånt sätter sig i magen.
Hanna
#3 Precis som mig, du måste lära dig att ta det lite lugnt och tänka på dig själv :). Väääldigt svårt och det tar lite tid men det är värt det.
Jag förstår att det här suger ur all energi ur dig, men samtidigt måste jag ändå säga till dig att du ska försöka skärma av dina känslor från den här tjejen. Om du går omkring i livet med alla dina nerver utanpå huden, så lär inte det här vara sista gången som du mår dåligt pga någon annan.
Vore jag dig skulle jag lägga energi på mig själv och se till att må bra på egen hand, umgås med det fåtal vänner som ger mer än de tar.
Jag måste också hålla med dig om att det är rent ut sagt för jäkligt att allt handlar om henne hela tiden. Att alla andra ska anpassa sig till henne för att hon mår dåligt. Där är ett stort problem i vårt samhälle, där man hela tiden ska stötta individen som blir ännu mer centrerad kring sig själv. Att det är alla andras fel att personen mår dåligt.
Egentligen skulle du och dina vänner författa ett genomtänkt och välformulerat brev till skolspykologen där ni förklarar hur ni känner, alternativt boka en tid hos henne. Berätta hur det tär på er alla och att ni känner att ni gör vad ni kan.
Lycka till nu!
*kram*
//SharpMissy
#4 - Jag ska jobba på det, jag lovar :) Jag har faktiskt lyckats ovanligt br amed att komma iväg till skolan nu i höst. Ända sedan jag började gå upp klockan 6 ist. för halv sju, då kan jag ta det lugnare och hinner tänka igenom dagen innan jag kastar mig ut i värkligheten. Men det mindre braiga med detta är att jag sover grymt lite ^^' 7 - 8 timmar per natt, max.
#5 - Precis. Det är ju bra om samhället kan hjälpa dom som mår dåligt men jag tror det kan bli så att "det är så synd om mig" känslan förstärks en hel del.
Hanna
#6 Det är bra :) Man måste unna sig att det lugnt ibland :). Tänka sig själv både kroppsligt och själsligt innan det går för långt :).
Oj, det låter väldigt jobbigt det där Hanna… Lider med dig =( Dt är väldigt jobbigt när man hamnar mellan vänner sådär när man vill va kompis med alla och vill att allt ska vara bra.
Har inte några nya råd att ge dig… men jag tycker också att du måste börja tänka mer på dig själv. Även om du är Friends representant så måste du sätta dig själv i första rum. Du mår ju helt klart väldigt dåligt av det. Tycker också att du ska försöka dra dig undan denna kompis som inte gett dig någonting tillbaka.
Hoppas verkligen att det löser sig på något sätt. Det kan ju ta lite tid, men se det såhär… det kan inte bli sämre… så det kan ju bara bli till det bättre. Stå på dig tjejen och var stark för dig själv för en gångs skull! =)
Nu har det hänt något. Hon har lagt upp en bild på sig själv där hon har en sån där slang upp i näsan. Och massa nadra grejor bundna kring magen… Jag vet inte om det är på riktigt eller om det är något hon hittat på själv. Men det är otäckt. Tänk om det verkligen hänt henne något :'(
Hanna
En slang som man får på sjukhus menar du? Eller? Hur som helst lät det inge vidare trevligt iaf. Om det lugnar dig så kan du väl i såna fall ringa hennes mamma och fråga om det hänt henne något?
För mig låter det som att du är än jättebra tjej och en superkompis. Tyvörr kan man inte hjälpa alla, och om hon mår dåligt ska du inte ta åt dig av vad hon säger. Det är inte ens säkert att hon menar det!
Nej du ska ta hand om dig själv i första hand :)
#10 - Jo från sjukhus. Men jag har hört av henne nu, och det var tydligen så man misstänkte att hon inte får tillräkligt med syre på natten, så dom hade någon grej som skulle kolla av det nu.
Men shit, vad rädd jag har varit :/
Hanna
Starta ny diskussion