Vet inte hur jag ska vidare
Hej,
Jag och min sambo har varit tillsammans i 4 år och har varit sambos i ungefär 3 år. Allt har fungerat bra men min sambo har en bakgrund av psykisk ohälsa som vi ibland har tampats med. Dock har hon varit väldigt stabil en längre tid. Hon flyttade till mig från en annan stad och började studera.
Jag menar att vår relation började bli sämre i våras då hon var mycket psykiskt påfrestad vilket gjorde att hon inte klarade slutpraktiken på hennes studier och inte kunde ta examen när hennes klass gjorde. Hon gjorde om praktiken och är nu färdig och har ett arbete.
För någon månad sedan berättade hon att hon skulle flytta och att vi skulle ta en "paus". Hon sa då att hon flyttar för våran skull och att hon vill att vi börjar om. Jag fick anpassa mig efter hennes önskan, det var det alternativet eller att göra slut. En vecka senare "ångrade" hon sig och sa att hon tog beslut i affekt. Och sedan tog hon tillbaka det och skrev på ett kontrakt på en lägenhet. Tilläggas är att hon nu har tagit kontakt med vården och ska få medicin och behandling.
Hon får lägenhet i mars. Hur gör vi tills dess? Jag orkar liksom inte gå runt här och vänta på att hon ska ångra sig igen eller att relationen helt plötsligt blir bra. Hon håller sig undan och orkar inte prata om något. Hon hade chans att få en lägenhet i december men det ville hon inte med risk att hon "ångrar" sig. Hon har också valt en i närheten av vår lägenhet. Hon säger att det inte handlar om någon annan och att hon älskar mig. Jag har bett henne att göra slut men det vill hon inte. Har någon annan erfarenhet av liknande? Hur det är att leva med någon med psykisk ohälsa?
Något jag reagerade på var "Jag har bett henne att göra slut men det vill hon inte." Varför gör inte du slut?
// Harley
Det är en bra fråga. Men jag har fortfarande en känsla av att vi kan ordna det här tillsammans och att saker händer och att relationer går upp och ner. Livet har inte varit snällt mot oss det senaste året..
#2: Samtidigt skriver du att du inte orkar gå runt och hoppas på att relationen blir bra igen?
Ursäkta om det känns som att jag hjälper dig att måla Fan på väggen, det är inte meningen. Kanske kan ni gå och prata med någon gemensamt?
Även den som inte själv drabbas av psykisk ohälsa kan behöva prata och få stöd, antingen ensam eller tillsammans med sin partner.
Att beskriva livet med en person som brottas med psykisk ohälsa är svårt då den typen av problematik kan se så otroligt olika ut beroende på hur den yttrar sig och hur personen hanterar det osv, osv.
// Harley
#0: För mig är det hon gjort tecken på att hon vill lämna, men rädslan för ensamheten spökar.
Hon vill behålla tryggheten, men slippa ansvar.
Be om samtal med psykiatrin tillsammans. Vägrar hon det har du svaret.
#3: Med det menade jag att antingen så bestämmer man sig för att arbeta för relationen eller gör man inte det. Det är i det här vakuumet jag blir helt tokig.
Hehe-du ska inte skämmas för att du målar fan på väggen. Det gör jag ganska bra också.
#5: Då är jag med på hur du tänker och känner. 😀
Tycker #4 skrev klokt där.
// Harley
#4: Ja, det finns ju såklart en stor risk att det är så det ligger till. Men jag vet inte, jag tror på ett sätt att hon hade packat sina grejer och flyttat direkt till sin hemstad där hon har sina vänner och familj. Finns ingen anledning att vara kvar här
![[XO13]](/images/avatar-dead.svg){kind=avatar}
Hon kommer inte att glömma dig.. vänta o se.
#8: Vad menar du?
Parterapi vore kanske något för er?
/Maria
Tror att hon är lite vilsen i sina tankar, ibland så ser man en annan tid framför sig o glömmer den trygghet man har. Söker en lägenhet nära dig, hon vill ha dig nära för att du är hennes trygghet. Ibland vill man vara ensam o det tror jag att hon har haft en känsla av. Äta kakan men ha den kvar. Du kommer att ha det här mycket länge tror jag. Hon tycker om dig med hjärtat, alltså det som betyder allt. Älskar du henne så kommer du inte ha något problem, hon kommer aldrig o släppa dig trots att hon bor själv, frågan är vad tycker du själv. Hon vill nog forma sitt eget liv, känna något att det här är jag.
#11: är det du som är hon?
Om inte kan du inte sitta och säga vad hon känner.
#12Jag är inte "hon" läs texten så kanske du förstår vad hon känner.
Du förstår att tankarna kan fara lite hit o dit när man är i det läget som hon är, har du aldrig varit tvivelaktig på hur du lever, "lite grann" alltså, det är mänskligt alltså, o så hittar vi tillbaka.. eller inte, finner något nytt som är attraktivt o hoppas att livet blir bättre det man lämnade.
Vem vet.. ingen vet, bara vänta o se när livet blir som vi vill.
#13: poängen är att det lika gärna kan vara så att hon känner motsatsen till vad du hävdar. Så skriv inte som att du vet vad hon känner och lova ts saker.
#5: Berätta precis det för henne och förklara att hon får välja om hon vill jobba för relationen tillsammans med dig eller att ni ska göra slut.
Väljer hon inget har hon gjort sitt val. Väljer hon att jobba med dig förklarar du att det betyder att hon måste göra det så att det syns. Det är ett tungt lass för henne men ingen kan göra det åt henne.
Starta ny diskussion