Men jösses…
Jag hade blivit jätteglad. Eftersom du aldrig fått en julkalender tidigare och att ni har bestämt att skita i julklapparna i år så blev det ju en extra överraskning.
Det ska väl vara småsaker i kalendern? Det är ju bara en kul grej och han har dessutom tänkt på dig i år.
Att sitta och värdera att kalendern max kostat 100 kronor och en lucka innehöll godis för max 8 kronor kan jag tycka är småaktigt.

Ja, jag tycker du är väldigt otacksam och det har förmodligen märkts så detta lär nog bli den första och sista kalendern från honom😉

#1: Fast det är ju inte gjort med omtanke om man köper saker han bör veta att jag inte har någon glädje av.

Jag tänker - Herregud!
Det är inte lite krav du har på din partner. Han skall tänka, känna och göra som du. Och dessutom ha förmågan, tiden och fantasin.
Om du inte kan acceptera att ni är olika kommer du att ägna mycket tid åt att försöka förändra honom att passa i din mall och det blir aldrig bra.
Jag gillar att köpa presenter, och fixa små överraskningar till min man och andra. Jag räknar däremot inte med att det är en sorts nollsummespel där allt skall vara "rättvist".
Vissa människor får svår ångest bara av att tänka på att köpa presenter till andra. Min man tillhör dem och jag ser det hos några av våra barn.
Precis som vissa kan hjula och vissa inte.
Det som räknas är den verkliga kärleken och det dagliga livet.

Jo, det kan visst vara omtanke, han har känt att du "kräver" att han gör något för dig och nu gör han efter sin förmåga. En del är bra på det ena och en del på det andra. Ta det med lite humor istället för att låta så bortskämd och grinig.

#3 Du har bara beskrivit två grejor och en penna är alltid användbar och godis är ju gott. Han kanske inte tänkte på att du inte gillade just de bitarna.

Vad är det för saker du väntat dig i luckorna?

Den stora omtanken är ju att han faktiskt fixat detta enbart till dig.

Älska din man för att han faktiskt gjort en kalender till dig! På sitt sätt! 🥰💗

#5: Låter som att du daltar med mansbebsiar när du säger så

#4: Men det var ju min egna penna han slog in? Min jobbpenna. Men absolut jag ska vara tacksam.

#6: Va????

#3: Ångest av att köpa presenter = mansbebis som inte orkar bry sig, men okej xD

Jag har lagt kanske 10,000 kr på honom genom åren och han kanske har lagt 1000 kr på mig. Han tjänar dubbelt så mycket som mig.

Höga krav? Tycker snarare det är du som har väldigt låga.

#6 Ah, du tycker att din man är en mansbebis eller?

Att han slog in din egen penna var väl lite roligt kan jag tycka. Humor är bland det bästa i ett förhållande. Att man kan skratta ihop.

#10

Alla har olika typer av humor, jag uppskattar inte den typen av humor.

Nej tycker inte att min man är en mansbebis då detta inte är något som upprepat sig. Men att ni blir tacksamma för att era män slår in en penna som redan är er eller att era män skyller på att det har ångest över att handla presenter ser jag som att dalta med mansbebisar.

#5: Jag älskar min man över allt annat, men jag har fortfarande rätt att bi besviken.

Herregud, säger jag igen!

Visste han det då, att det var godis du inte gillar?
Tror inte tanken med kalendern var att du skulle bli ledsen.

Men om det känns så pass, eftersom du ventilerar här, kanske borde du tala med din partner och förklara hur du känner.

Jag hade inget krav på att ens få en julkalender, men om han då gör en tycker jag att han bör göra en som han lagt ner tid på och inte bara handlat in grejerna på 10 minuter och sen slått in.

Tycker det känns extremt tråkigt.

Det låter som om den här kalendern kan vara starten till ett uppbrott eller slutet på ett förhållande beroende på hur man tolkar det.

Man kan ju inte värdera allt i pengar. Då hade min man lämnat mig för många år sedan😉

#14: Det har jag gjort, ville ha andra synpunkter.

#16: Oj är det så lätt för dig och din man att bryta upp bör du nog lämna, känns inte hälsosamt.

Man måste få bli besviken över olika saker i ett förhållande lilla gumman.

#17: okej, det framkom inte i OP.

#19: Sorry!

Så du tycker att han ska dalta med dig för att du ”förtjänar” en kalender med dyra presenter?
Det är väl tanken som räknas!

#20: Det är lugnt. 🙂

#18 Lilla gumman???

Jag har faktiskt aldrig under 40 år blivit besviken i mitt förhållande. Jag blir glad av tanken bakom och jag skulle aldrig värdera saker i pengar.

#21: Men det handlar inte om att jag vill ha dyra presenter. Det handlar om att om jag ens ska få en kalender vill jag att den ska vara gjord med omtanke.

Jag hade blivit superglad om det endast var fina ord skriva på en papperslapp varje dag.

Det som gör mig ledsen är att kalendern varken är gjord med någon tanke eller någon finare sak i.

#23: Då har du nog inte några större krav på kille :) Man måste ha krav om man vill komma någon vart och inte bli trampad på.

#16: Jag värderar inte allt i pengar. Hade blivit överlycklig om det endast var små papperslappar med något fint ord på.

#25 Nej, jag har inga krav på min underbare man. Det räcker med att vi älskar varandra och har roligt ihop.❤

#27: Jag har krav på min underbare man!

Jag har kraven att han hjälper till hemma, diskar, dammsuger, går med soporna.

Jag har kravet att han inte ska ligga med andra.

Jag har kravet att han ska visa omtanke.

Men absolut, lev du ditt liv utan några krav.

Låter som att du borde ta upp med din partner att du föredrar att inte få något alls om presenten inte är genomtänkt och personlig. Du har all rätt att vara besviken, men eftersom det här verkar vara problemet och han inte verkar särskilt bra på att hitta på personliga presenter så får du nog förvänta dig att det inte blir många presenter från honom i framtiden.

#29: Ja men det är ju just det, jag hade ju inte några förväntningar över huvud taget och har aldrig haft. men när jag fick kalendern fick jag ju såklart förhoppningar.

#28 Skillnaden är väl att jag inte behöver ställa sådana krav alls.😉

Det ingår liksom i kärlek att man hjälper varandra , inte är otrogen och man är omtänksam per automatik om man älskar varandra.

#31: Så sant Maria!

#31: Jag behöver inte heller ställa de kraven, det var bara ett exempel på krav man bör ha när man går in i ett förhållande.

Jag vet vad som ingår i kärlek.

Vi har ett fantastiskt förhållande med mycket skratt, kärlek, sex, vi hjälper varandra, pratar känslor med mera.

Men jag blev besviken på den här julkalendern, och då tycker du att det låter som början på ett uppbrott.

Grattis till dig som aldrig har blivit besviken i ditt förhållande för minsta lilla sak, skriv en bok!

Förstår inte riktigt hur man kan dra slutsatsen att någon har ett dåligt förhållande på grund av en besvikelse över en julkalender.

#33 Haha ja det låter ju nästan så eftersom man kan gå i taket för en banal sak som en julkalender.

Vad säger han när du tagit upp detta?

#32: Har jag gått i taket? det visste jag inte!

Har knappt visat mig besviken inför min man angående detta än, då jag ville höra någon annans synpunkt på om jag var otacksam. Fick istället till svara att vi har ett dåligt förhållande och att det är början till att göra slut.

Lägg inte ord i min mun är du snäll, du har ingen aning om hur jag har reagerat angående detta.

#35 "Kan vara" skrev jag om förhållandet.
Med "gått i taket" menar jag med att du gör en affär av denna händelse. Så pass att du skriver om det här inne.

Varför är du så aggressiv. Du önskade ju att få höra vad andra tycker. Då kanske svaren inte alltid blir vad man tänkt sig men det går väl att resonera normalt.
Nu kommer du säkert kommentera ordet aggressiv men det får stå för dig, det är så jag uppfattar det.😊

Min man är lite likadan man måste tala om för honom vad man vill ha och inte bara förvänta sig att han ska göra nått skulle han få för sig att ge mig en sån kalender skulle jag nog undra ifall det var nån utomjording i min man. Jag har sagt till honom tydligt vad jag vill ha i julklapp och vad jag vill ha i strumpan jag har även varit med och handlat dem han får ångest av att hitta på nått själv så vill jag ha något får jag se till att det köps. Vi köper 2 trisskalendrar tillsammans + jag spelar fågelbingo annars har i inga andra julkalendrar . Julklappskalendrar till vuxna känns lite mycket jag är mera van vid att man ger sånt till barn men om man får en ska man nog vara glad för tanken åtminstone och jag antar att han kanske fick panik när han förstod att du förväntar dig rätt mycket och han tänkte inte alls när han slog in paketen han var bara tvungen få till 24 paket snabbt.

#37: Jag tror inte han hade någon panik då jag inte sagt ett ord om en julkalender eller julklapp. Förväntade mig inget alls så det var en överraskning från hans sida, vilket är en jättefin gest, hade bara önskat att han verkligen tänkte till när han gjorde den.

#36: Jag tycker att du har en rätt hård ton du också.

Du tar förgivet saker om mig och mitt förhållande och skriver på ett sätt med härskarteknik. Därför jag har bemött dig som jag har gjort.

OK, men jag har inte kallat dig lilla gumman😉

#40: Det skrev jag för att jag var fruktansvärt trött på att du skrivit saker som

"Men jösses.." (Jävligt nedlåtande)

"du är väldigt otacksam och det har förmodligen märkts så detta lär nog bli den första och sista kalendern från honom😉"

"viktigt att man kan skratta ihop" (Som att vi inte gör det?)

"man kan inte värdera allt i pengar". (Det gör jag inte?)

Saker som inte ens stämmer med det jag har skrivit utan saker du bara tar förgivet och som är extremt passivt aggressivt att skriva.

Onödigt av mig att skriva "lilla gumman" ber om ursäkt.

#41 Jag ber också om ursäkt om du uppfattat mig nedlåtande för det var inte avsikten.

#42: :) <3

Jag tycker att det känns ganska uppenbart att mannen är en jäkla mansbebis? Rekommenderar alla i tråden att följa mansbebisar på instagram (det är ett privat konto, så ni måste ha ett konto för att kunna läsa inläggen).

Jag tycker att TS har helt rätt i att känna besviken när hon lägger ner sin själ i ett förhållande medan mannen slår in en gammal penna till henne. Det är inte kul - det är typiskt mansbebisbeteende.

Och vad är poängen med att berätta att en själv har ett superbra förhållande, hur ska det hjälpa TS? Med tanke på grejer som orgasmglappet och det obetalda hemarbetet och dylikt, tycker jag att det känns ganska rimligt att tänka sig att de flesta Kvinnor är besvikna på sina manliga partners men att det är så normaliserat att många Kvinnor kanske inte ens själva fattar det.

Hej, jag heter Harley. Jag är en mansbebis, tydligen. vinkar nervöst och sätter mig ner

Jag vill så gärna vara en sån som köper "bra" och "rätt" presenter utan någon som helst guidning. Men tji fick jag i livets lotteri där, för jag tycker det är skitsvårt. Jag vill inte göra mottagaren besviken eller ledsen.
Sen när är man en mansbebis för en sån sak?

TS, jag tycker du säger emot dig själv när du skriver att du hade blivit glad för fina ord på papperslappar. Flera gånger har du ju nämnt i tråden att kalendern bara kostat runt 100kr att sno ihop, godispåse för kanske 8kr, din penna osv. Du har lagt ner 10 000kr på honom han 1 000kr på dig.
Om 100kr för kalenderns innehåll är för lite när han ändå köpt något hur hade det då låtit och han använde papper och penna som fanns hemma?

Jag tror du får ta och skruva ner dina egna förväntningar och ge honom mer tydliga hintar om vad du faktiskt vill ha.
För en del räcker det med att man säger "jag vill ha en bok som får mig att skratta" och du får just det medans en del av oss andra, vi mansbebisar, behöver få veta vad som får dig att skratta, vem får dig att skratta osv.

Tycker du har en väldigt tråkig attityd i det här både mot din kille och de andra i tråden.

#0: Jag skulle säga att det är tanken som räknas inte vad som är i den. Även om det är småsaker som inte kostar så mycket.

Det låter lite väl småsint av dig att reagera så bara för att du har lagt ut så mycket pengar på dina kalendrar som du har gjort tidigare.

#44: inte alla vi i tråden som sagt något sådant.

Han har gett henne hennes egna jobbpenna, hon har lagt ner tid och pengar på en fantastisk julklapp till just honom. Hur kan ni tycka att det här är okej? Vad har ni för slags förhållanden?

Det handlar INTE om pengar eller om hur bra en är på att ge just presenter (men det är presenter som är exemplet i denna tråd) - det handlar om att visa uppskattning och omtanke. Det är inte omtänksamt att ge någon ens egna jobbpenna när den andra partnern verkligen har kämpat för att ge en fin present.

#48: Nyss fräste du ifrån när folk berättade om sina egna förhållanden…
Och vad är poängen med att berätta att en själv har ett superbra förhållande, hur ska det hjälpa TS?

TS skriver också själv att de har ett bra förhållande.
Vi har ett fantastiskt förhållande med mycket skratt, kärlek, sex, vi hjälper varandra, pratar känslor med mera.

Om man vill lägga ner stora summor pengar, mycket tid och energi på presenter så är det ens eget val. Jag tycker inte man kan förvänta sig att mottagaren gör detsamma bara för det.
Men det kanske bara är ytterligare tecken på att jag är en mansbebis.

Sen för att agera djävulens advokat så har TS inte öppnat hela kalendern än (förmodar jag), vem vet vad som finns i resterande presenter. 😉

#48: med ditt första meddelande så riktade du dig till alla i tråden, vilket jag tyckte var orättvist då det inte var alla som hade sagt något "taskigt" till henne överhuvudtaget.

Vad gäller present, så står det i OP att de kommit överens om inga julklappar i år, så hon har inte köpt något till honom alls.

Vad gäller pennan ska erkännas att jag blev aningen förvånad, ja ,men som #49 säger, så vet varken TS eller vi vad som finns i resterande "luckor".

Ja jag tycker nog att du verkar lite både bortskämd och otacksam.

För har ni ett så bra förhållande tror jag inte du skulle hakat upp dig på om din partner inte var bra på att ge de "rätta" presenterna. Har han fixat en julklapp för varje dag så är det 24 stycken (i mina ögon väldigt många).

Jag hade omöjligt kommit på såå många olika som också ska vara genomtänkta och personliga till min partner. Det hade säkert blivit lite småplock bara, (suddgummi, godis, penna, linjal, kortlek) Typ..

Jag förstår din känsla TS. Jag är en som alltid tänker efter och ger bort saker som är personliga och väl genomtänkta för att personen som får det verkligen ska känna sig uppskattad.

Det är sällan jag fått det samma och i förra förhållandet önskade jag så att han skulle bry sig så mycket om mig att han någon gång gav mig något som visade att han tänkte på mig när han gjorde/köpte presenten eller överraskningen. Det hände aldrig.

Jag hade verkligen inte skrattat om han hade gjort en present och pga bristande fantasi gav mig min egen penna. Det är ju bara lathet och inget annat!

När man har en partner som är givmild och ger bort riktigt bra presenter som är genomtänkta så behöver man inte vars ett geni för att räkna ut att partnern skulle uppskatta det samma någon gång. Bryr man sig om sin partner och vet att den skulle bli glad av en personlig gåva så anstränger man sig. Tycker jag.

Är det verkligen att kräva mycket, att önska att ens kärlek tänker till och ger något personligt till den som borde vara en av de viktigaste personerna i dennes liv?

Tänker man inte anstränga sig så skiter man i den där kalendern istället för att ge bort mottagarens egna saker och opersonligt skräp, ja till och med saker mottagaren inte tycker om. Bara slöseri av pengar. En fin blomma är bättre tex. Att du Maria hade skrattat beror på att ni då är sådana som skämtar så., och då blir det något personligt och internt. Uppenbarligen är det inte så för TS och då är det väl inte konstigt att hon reagerar på att få sin egen penna och strunt.

Så jag relaterar. Ser det inte som att TS är otacksam eller bortskämd. Hon vill bara bli sedd och känna att hennes partner bryr sig och känner henne.

Jag tvivlar på att TS aldrig har uttryckt något om det här någon gång under deras förhållande. Det brukar komma upp även om man inte säger det rakt ut. Tex om man är besviken över vad familjen gav en, att dom gav något som man redan har eller inte har användning för. Att man önskar att dom tänkte mer på ens person när dom gav bort något.

Då tänker en del av er att man måste säga det rakt ut till partnern. "Jag önskar att du gav mig något som visar att du tänkt på mig" Det kan man göra. Men då förlorar det en del av det personliga och omtänksamma i det eftersom kommer från en själv och inte ens partner. Tycker att en som är omtänksam snappar upp det när partnern lägger ned tid på sina gåvor och tex utrycker att den hoppas att familjen kommer ge något för intresset den här så det inte blir ännu en present som inte kommer till användning. Typ "Aha, min sambo vill ha saker hon behöver eller gillar" Bara ett spån tänker "Nu måste jag ge något igen. Jag fick en bil och massage. Då är det rimligt att jag ger hm.. godis jag vet att hon inte tycker om för det finns i kiosken på gatan. Och jag kommer inte på mer obetydliga saker så jag tar hennes penna jag såg på bordet så jag blir klar. Nu slipper jag höra att hon vill ha en kalender fler gånger. Nu får hon vara nöjd. Var jäkla jobb att göra den."

Jag testade med tydliga hintar första åren. Sedan sa jag rakt ut att det hade betytt oerhört mycket om han tänkte på mig och vad jag älskar om han ville ge mig något. Sista åren fick jag säga vad jag önskade mig exakt, om det skulle bli något personligt. Visst, jag fick något personligt. Men känslan av omtanke och känslan av att bli glatt överraskad över en gåva som visade att han kände mig och hade tanke bakom gåvan fanns inte. Det var mer pliktlydigt, hon önskar sig ett flugspö. Han slapp bry sin lilla hjärna vid vad som kunde passa gav mig pengar och jag själv fick inhandla spöet. En no brainer tycker jag eftersom det enda jag älskade var fisket, jag älskade flugfisket men hade inte ett eget flugspö eller rulle och lånade ett av hans. Jag berättade att om jag fick lite extra pengar längre fram skulle jag köpa ett eget. Hur svårt kan det vara för en normalt begåvad person med ekonomisk möjlighet att tänka att ett spö blir en bra gåva, tex. Eller en liten summa på ett presentkort till fiskebutiken som bidrag till sparandet?

Inget konstigt att önska sig någorlunda samma omtanke, eftertanke, energi och generositet av sin partner om denne faktiskt har alla möjligheter till att kunna ge det. Ger man bort presenter för 2000kr 2 år i rad och för andra gången får något opersonligt för 150kr tillbaka blir summan också något man tänker på. Inte för att man kräver lika dyra presenter eller ger bort saker för att få saker av samma värde, utanför att man inser att partnern inte bryr sig när man själv lagt ner sitt hjärta och sina pengar.

Är en annan sak om man har olika ekonomiska förutsättningar. Har man liknande förutsättningar Tror jag inte någon i tråden faktiskt själva hade tyckt att det var ok att ge bort er mans gamla vantar han själv köpt och sedan en mössa köpt på rea trots att han redan har 10 stycken som aldrig används när han gett er en stor bukett av era favorit blommor ena året för flera 100kr och sedan gav er den där symaskinen som ni suktat efter lång tid för flera 1000kr. De flesta hade skämts att varken ge något riktigt omtänksamt eller åtminstone något av pengavärde när man mottagit sådant själv.

Tyvärr är min erfarenhet att om det inte kommer naturligt och man behöver be om något som borde vara självklart ,att det aldrig ändras eftersom dom inte känner samma sak för en. Antingen får man själv ändra sitt tänk och känslor och leva med det, eller fortsätta hoppas och bli besviken gång på gång eller fundera på om det är rätt person.

För mig är det en viktig del. Inte att partnern köper dyra saker men att den gör saker för att göra mig glad, och gör det genom att lägga märke till min person och mina egenheter. Att partnern tycker om att få mig att må bra och gör det på samma nivå. För då uppskattar också han det på ett helt annat vis än exet som blev glad men saknade förmågan till att förstå vad sakerna på riktigt betydde. Det är mycket roligare att ge någon som verkligen uppskattar det den får något som man själv verkligen ger av omtanke och har tänkt till om.

Hade jag fått en pruttkudde hade jag skrattat så jag grät för det är jag. Hade jag fått min egen penna och ett suddigummi från ica, och min penna är en bläckpenna vars linjer är permanenta, hade jag blivit sårad och arg! Vafan han kunde väl åtminstone gett mig tippex. och förmodligen hade jag hällt bläcket på hans vita skjorta och sen gett honom schampo mot löss, fast det var blekmedel han hade behövt mot bläcket. Han borde vara nöjd, han väntade sig ju ingenting egentligen 🤪

Små lappar man skriver fina meningar på med citat eller uppskattande ord och sedan gömmer i sin partners jackficka, plånbok, träningsväska osv är så enkelt att ordna. Känner ingen som inte hade uppskattat att vid oväntade tillfällen hitta lappar med varma ord. Det kostar någon krona bara, men det är inte av vikt när själva omtanken är så stor.

Det är när man inget får som allt, även pengar plötsligt blir något man tänker på. Att inte ens pengar har han tyckt att jag är värd, trots att jag gett dyra fina saker till honom genomsyrade av min kärlek, kärlek som jag så gärna vill känna mitt håll också.

Man måste SE sin partner. Ett bra sexliv och att man pratar mycket ger en inte känslan av att man är betydelsefull och älskad. På egen hand säger det att man antingen är attraktiv och tänder sin partner, att partnern är kåt och gillar sex, är social och har mycket att säga och kan lyssna.

Genom små saker i vardag och vid högtider visa att man förstår vad partnern blir lycklig av, tycker om genom personliga gåvor/handlingar blir sex plötsligt något som kan ha med kärlek att göra och samtal något var partnern faktiskt tycker det man säger är intressant, klokt och roligt. Därför behöver jag med många känna oss sedda och bekräftade på samma vis som vi så självklart ser och bekräftar dom vi älskar.

Jag kommer aldrig igen stanna i ett förhållande var vi är på olika nivå gällande hur man visar uppskattning. Jag tänker inte tala om hur man gör för att visa uppskattning och omtanke eller försöka vänja mig vid att han inte tänker som jag. Det suger energi och får en att sukta efter något som alla borde få naturligt.

Avundas personer som säger att dom inte behöver bekräftelse eller den typen av omtanke. Att dom vet att partnern älskar dom trots att det inte yttras eller visas genom sånt här. Då behöver man aldrig bli besviken eller behöver oroa sig över att man kanske inte är älskad lika djupt som man själv älskar. Samtidigt känns det väldigt tråkigt att inte kunna sitta där på ålderns kant och fortfarande känna den oerhörda känslan man känner när kärleken kommer hem med favoritchokladen på årsdagen trots att man egentligen bara firar 0 åren efter 40 år tillsammans, och man inte haft den chokladen hemma på 10 år. Den djupa känslan av omtanke!
För jag kan inte tänka mig att en ask med chokladen, som saknar några bitar redan, på 40 årsdagen, ger samma känsla. För du har fått påminna om dagen och sagt att han får köpa hem chokladen. Att han åt av den innan är ok, för du sa inte att den var till dig. Han köpte den på rätt dag och mer kan man inte kräva? Ni vet att ni älskar varandra ändå?

Svävade iväg en hel del nu. Har suttit och letat julklappar samtidigt och skrivit inlägget i omgångar 😂 Ber om ursäkt på förhand för eventuella oklarheter eller konstiga hopp mellan ämnen.

Men tanken med kalendern hade varit fin om han hade gett saker hon tycker om. Det hade räckt med hennes olika favoritgodis om han hade svårt att komma på saker. Att ge en kalender för att partnern blir glad av det och tro att en kalender i sig är det viktiga och sedan krysta fram julklappar bara för att det ska finnas något i luckorna och till och med ge hennes egen penna, saknar ju helt omtanke. Har svårt att förstå att flera stycken tycker att TS borde uppskatta det. Om ni önskar er något en lång tid och sedan får den tomma kartongen med gamla tidningar i utan själva saken, hade ni uppskattat skräpet då för att det såg ut som den ni önskade och man inte kan eller bör vänta sig mer? För att alla ju inte kan tänka som ni så ska man vara glad över att man alls får något?

#3: tror du verkligen att det kan vara det bästa han kan göra? Godis hon inte äter och hennes penna? Det är min skäl inte höga tankar du har om folk. Mitt ex hade trivts med någon som tänker så.

Är man någon som får ångest av presenter väljer man inte en som kräver 24!!! stycken 😂 Man köper en färdig eller så berättar man troligtvis det för sin partner och man kan tillsammans göra det bästa av situationen. Få människor skulle kräva att en person med sådan ångest över presenter ska lyckas med en omtänksam present. Ännu färre skulle önska sig en kalender som kräver 24 presenter.

#51 Om du också hade gett saker som är personens egna, saker som inte kommer ätas av personen och skräp utan någon annan tanke bakom än att fylla luckorna, så hoppas jag att du låter bli sådant. För det är respektlöst, slöseri och det finns tillräckligt med skräp som kastas pga överkonsumtion.

Man ger inte saker bara för att. Skulle du känna att du gjort ett bra jobb och vara stolt över vad du åstadkommit fast att personen som får det inte vill ha det och aldrig kommer ha användning för det?

Har man så dålig fantasi att man under åren inte kan komma på 24 små saker att ge den man säger att man älskar finns det idag Google. "Tips på små julklappar" eller "julklappar till kalender vuxen" man kan fråga på forum om tips. I grupper på Facebook.

Du vet, lägga lite ansträngning på det för sin partners skull. Vara brydd vid att det man gör har en meningen. Istället för att sitta och kalla en främling bortskämd och otacksam när den önskar att partnern bryr sig lite, är mindre som du uppenbarligen är, eftersom det hade betytt så mycket.

Är det verkligen svårt att tex skriva 10 lappar med olika "presentkort" var man ger bort tex olika handlingar som tex helkroppmassage valfri längd och happy ending, att man ensam städar hela huset osv. Sedan små påsar av favoritsnacks som godis, nötter och chips i 10 luckor. 2 framkallade inramade foton på er och någon familjemedlem eller djur partnern älskar och sedan något som den önskat sig? Eller ett presentkort till någon affär eller behandling om den inte önskat sig något.

Låter befängt att det enda man skulle komma på skulle vara trams. Så gjorde vi som barn när vi var väldigt små utan pengar och började ge våra föräldrar presenter. Gick och packade in saker vi hittade där hemma och gav dom. Vi hade inget val. Vi är vuxna och har val. Orkar man inte tänka till för en kalender med 24 luckor och partnern verkligen vill ha en kalender kan man göra en adventskalender. Då är det bara 4 luckor.

Och din kommentar om att dom inte kan ha ett bra förhållande eftersom hon reagerade på kalendern. Inget förhållande är perfekt eftersom vi är människor. Det kommer alltid uppstå saker som gör en ledsen, upprörd, arg eller något annat när man delar sin vardag med någon annan. Det betyder inte att man har ett dåligt förhållande utan det betyder att man är en tänkande person med känslor. Det finns dom som bråkar ljudligt ofta, men som är lyckligare tillsammans än paret som aldrig haft ett bråk. För dom älskar varandra intensivt och är hetlevrade personer, som behöver avreagera sig ofta utan problem i grunden. Ett par utan synliga problem som bråk kan vara olyckliga för den ena vågar inte säga sina åsikter och undviker konflikt och den andra önskar att partnern någon gång hade åsikter så dom hade något att säga varandra.

Jag känner lite att om man känner behov av att tala om för någon på nätet att man inte tror på att dom har ett bra förhållande eftersom hon är besviken och upprörd över en gåva och ventilerar sig på ett forum, så kanske man själv inte har det så bra och medvetet eller omedvetet projicerar sitt eget på någon annan.

Likadant med att man känner behov av att berätta vilken bra relation man själv har utan problem. Hur är det relevant för TS? Och jag skrattar när man påstår att man under 40 år aldrig blivit besviken. Det skulle innebära att man från dag 1 helt saknade förhoppningar om en enda sak som sedan inte hände och att man kände varandra in och utantill direkt. Alla har ibland förhoppningar som inte slår in eller är som man tror och alla bliv ibland besvikna på en partner. Ingen gör precis som man hoppats alltid. Speciellt inte när man är nyförälskade och lär känna varandra. Eller när man bor tillsammans för första gången.

Det är hur man hanterar de problem som man ibland stöter på i alla relationer som avgör hur bra förhållandet är.
Inget förhållande består enbart av kärlek för varandra och skratt. Det är inte juste att påstå sådant så någon tror att det existerar förhållanden utan problem och sedan letar efter det.

Och dessa upprepade ord. "Det är tanken som räknas" Jovisst. Om det finns någon tanke och den tanken är riktad på mottagaren. Som tidigare nämnt är en tom kartong så när på lite skräp, inte en tanke som någon borde räkna. Innehållet, meningen i det är tanken som räknas. Ens egen penna istället för något man hoppats och trott på har ingen tanke alls.

Jag är förvånad över och lite besviken över att bara en utöver mig i tråden förstår ts. Att ni hängt upp ett på att pengar nämnts och missar att ts bara behövde ventilera och att det inte är pengarna det handlar om och att hon kallas otacksam, bortskämd mm när det är så tydligt att det inte är det hon är utan det var en kass present som de flesta hade blivit besvikna över om man hoppas på att för en gångs skull få lite av den omtänksamhet man själv är så frikostig med utan förbehåll. Ni brukar vara mer förstående tycker jag. Så det är inte konstigt att ts fick uppfattningen av att det inte var trevligt. Det är inga trevliga kommentarer i början.

#53 Jag förstår att din text riktar sig mycket till mig .
Jag kan faktiskt inte förstå hur en julkalender kan röra upp så mycket känslor. För mig så känns det som att då är problemet något annat.

Jag har faktiskt aldrig blivit så besviken på min man att jag har behövt ventilera det med någon annan utan vi tar tag i saker direkt och så är saken över.

Detta är mina åsikter och jag har redan bett om ursäkt till TS om hon uppfattade mig som otrevlig.

#54: Ja en del var riktat till dig.
Var ser du "Så mycket" känslor? Vilka känslor är det?
Jag ser att hon är ledsen och besviken. Men vidare mycket av de känslorna ser jag inte. Hon funderar inte på att lämna honom eller skada sig själv. Hatar inte honom.

Det är inte almanackan i sig som hon reagerade på utan att gåvan saknade omtänksamheten som hon förståeligt nog hoppades på med tanke på att det är vad han fått och det hon önskat sig.

Om du inte kände att din man tyckte det var viktigt att göra dig glad, att lite planering kring en gåva som är viktig för dig och en tradition du haft sedan du var barn, tror jag även att du hade önskat att han visade att han faktiskt är omtänksam och tänker på dig. Ibland i alla fall. Och att även du skulle bli ledsen när du istället fick något som visar att han inte orkade anstränga sig den här gången heller för att visa uppskattning och omtanke och saknar känsla för vad som är rent fult att ge i jämförelse med vad man själv mottagit i flera år. Det är ju ren hyffs att försöka ligga på en liknande nivå efter några gånger när man inser att partnern är mycket mer givmild och omtänksam eller säga att man vill ha en gräns på vad inköpen får kosta.

Jag förstår att det är svårt att tänka in sig i just denna situationen om man aldrig saknat den uppmärksamheten den omtänksamheten ger från en partner. Men i andra situationer har alla någon verkligen hoppats på något innerligt för att det betyder så mycket för en, och sedan känt känslan när det inte blev så. Sorgen när hoppet grusas. När man undrar varför man lägger ned sin själ i det trots att det inte uppskattas eller ger något till slut.

Visst ser väl du att man ger och tar i en relation? Inte 50/50 så klart. Men ett visst mått av bryddhet när man märke4 att man får och får och aldrig ger tillbaka kan man nog anse vara mänskligt. Man brukar vilja återgälda efter ett par gånger om man gett vantar och strumpor och själv fått en ny smart tv till husvagnen och ett 10 kort till husvagnstvätt och husvagnen är ditt intresse. I alla fall inte fortsatt ta och ta.

Om du ensam fick sköta allt kring hushållet och gjorde det eftersom du älskar honom och din Man låg och pillade navelludd och bara hjälpte till att ställa sin tallrik i disken hade nog även du till slut önskat lite engagemang och att han hjälpte till eftersom han vet att du avskyr det. Inte för att du väntar dig det eller gör det för att han sen ska göra det, utan för att det hade visat omtanke.

Och jag vet att du inte gör allt, att han inte ligger och pillarnavellud och jag vet att han hjälper dig med allt som du behöver ;) men om det var annorlunda.

#55 Ledsen och besviken är stora känslor för mig.

För övrigt är jag klar här. Jag har ingen anledning att spekulera TS känslor med någon annan än henne själv.
Vi har bett varandra om ursäkt.

Vad bra du är på att formulera dig, Nina! Du sätter ord på det jag försökte få fram, men jag lyckades inte lika bra för jag blev så arg haha.

#54: angående behovet av att ventilera med någon annan än partnern så är en del privata av sig och håller det mellan 4 ögon andra behöver ventilera för att hantera det bättre.

Om man inte når fram med det man säger är det ju mer givande att prata med utomstående till slut än att fortsätta prata med den som inte tar till sig det. För att få andras synvinklar och råd. Eller bara få skriva ur sig det och sen gå vidare.

Härligt att ni löser saker direkt utan problem. Är det bästa sättet. Men det kräver att båda är likadana. Ofta är en mer långsint, en behöver distans till det innan diskussion andra lämnar det olöst.

Och jag såg att du bad om ursäkt senare i tråden. Jättebra. Jag ville bara försöka få fram att avsikten såg ut att vara lite nedtryckande och att ni var bättre än att bry er om sådant. Att man ska vara tacksam för det man får oavsett. Så ni ser det och inte ber om ursäkt utan att se varför. :)

#56: Beror ju ändå på situationen? Blir man ledsen i en sorglig film eller Blir man ledsen när ett husdjur dör . Man är ledsen i båda situationerna men på helt olika nivåer. Kan inte tänka mig att du inte känner olika mycket av samma känsla.

Men är det fortfarande omöjligt att förstå att det är stora känslor när man längtar och blir utan gång på gång, utan att det betyder det rört upp en massa känslor. Ett par känslor. Som alla borde kunna relatera till och förstå varför dom uppstod i ts situation om man ser djupare än på kalendern i sig och att pengar nämns. Ser längre än att säga att hon är otacksam eller bortskämd och kräver för mycket och att hon väntar sig att han ska tänka och vara precis som hon. Hon önskade sig något personligt som visade att hon är viktig och värd det. Hon fick sin penna….Hon kräver inte att han tänker och gör som hon någonstans. Men hon precis som de flesta väntade sig mer än sin egen penna i sin personliga julkalender.

Hur kan man inte förstå TS och istället säga att man ska vara tackam för skräp, att han gjorde vad han kan, när han gav hennes EGEN PENNA för att han glömde ordna 24 saker. Hur brydd är någon som tar närmsta sak där hemma istället för att i alla fall fixa mer godis hon inte gillar? Det hade åtminstone varit en liiiiiiten ansträngning.Ja jag tjatar, för var gång jag tänker på det blossar känslorna upp igen över hur märkliga helt oförstående svar hon fått.

Om något är viktigt för ens partner och man beslutar sig för att genomföra det, då får man ha respekt nog att göra det ordentligt. Att göra som han är inte bara illa eftersom han inte brytt sig utan dessutom inte respekterar att det är en sak hon tycker om och bryr sig om. Han tar det och trampar på det som tack för det hon gjort för honom.

Vendelay snällt skrivet. För det känns som jag försöker förklara på olika sätt om och om igen men inte får fram det ändå: :) och sitter fortfarande och gapar över svaren.

#60: Du har verkligen satt ord på det jag känner och hur jag tänker! Tack så jättemycket, skönt att höra att man inte är helt galen! :)

#45: Hej Harley! Ber om ursäkt, skrev det i ren frustration och ilska.

Men jag tycker tyvärr att det är lite att dalta med mansbebisar om man gång på gång accepterar ett beteende där mannen inte orkar visa omtanke för att den är lat.

Anledningen till att jag använde mig av ordet mansbebis var på grund av att två användare skrev att jag hade för höga krav och att de aldrig hade blivit besvikna på sina män.

Att de inte har blivit besvikna på sina män tror jag beror på att de är okej med att deras män beter sig lite hur som helst, vilket väldigt många Kvinnor fortfarande trots all utveckling är. Många Kvinnor tar extremt mycket skit och blir inte besvikna för att de tror att det är som det ska.

Jag tycker inte att min man är en mansbebis, men jag tycker att det låter som att deras är det om de aldrig har blivit besvikna på minsta lilla och tycker att det är ett högt krav av mig att antingen vilja ha en kalender med omtanke eller ingen alls.

Det var någon som skrev att besviken är att starkt ord för dem, det är det inte för mig i detta sammanhanget. besviken kan man bli för att man fick med sig fel paket majs hem från affären, det behöver inte alltid vara en stor grej.

Jag förstår såklart att det kan vara svårt att köpa presenter, men jag tycker inte att det ska vara något man kan skylla på och sen skita i det gång på gång.

Anledningen till att jag tog upp olika summor är att jag tänkte att antingen köper/gör man något med omtanke eller så köper man en vanlig kalender. För mig känns det snålt att slå in min egna penna. Onödigt att jag ens tog upp pengarna då det egentligen inte har någon större betydelse! :)

#49: Jag är mycket väl medveten om att man inte kan förvänta sig att någon lägger ner pengar på en, absolut!

Jag säger det igen, jag hade inte förväntat mig något över huvud taget. Men när jag då fick den här julkalendern fick jag förväntningar, något jag tror att alla hade fått och med tankar i huvudet om allt jag gjort till min man blev de ganska höga, vilket jag önskar att de inte hade blivit nu i efterhand.

För att förtydliga: Jag har inte gett min man presenter och lagt ner tid på honom för att få något tillbaka, absolut inte! Det har jag endast gjort för att jag tyckt att det varit roligt.

Däremot har jag tyckt att det varit lite tråkigt att han aldrig gjort något tillbaka, men det har aldrig varit något krav och inget jag lagt större energi på.

När jag då fick kalendern fick jag förväntningar att "åh detta kanske är i ungefär samma stil som det jag gett honom, vad roligt"

Tyvärr blev jag ledsen då jag fick upp förväntningarna.

Jag försöker sätta mig in i situationen om det hade varit tvärtom. Min man hade gett mig fina presenter och julkalendrar och jag bara fixade nått i sista minut utan omtanke. Då hade jag inte haft mage att ge en kalender med hans egna grejer och godis han inte tycker om tillbaka.

#46: fast om du läser igenom tråden så handlar det inte om pengarna i sig.

Anledningen till att jag tog upp olika summor är att jag tänkte att antingen köper/gör man något med omtanke eller så köper man en vanlig kalender eller så gör man inget alls. För mig känns det snålt att slå in min egna penna. Onödigt att jag ens tog upp pengarna då det egentligen inte har någon större betydelse! :)

#62: har funderat lite grann, och kom då på den gången jag gav min mamma egengjord presentkort för diskning där hon under tio ggr när som helst kunde be mig att ta hand om det för att underlätta.
Som jag minns det blev hon glad för att jag hade tänkt på vad som skulle göra henne glad när jag inte hade råd att köpa mer än en present åt henne (tonåringar har ju inte så gott om pengar…).

Det var typ något i denna stilen du menade, väl?

#65: Precis, jag har gett liknande till min man för några år sedan! och sånt tycker jag är väldigt fint!

#66: okej, då förstår jag bättre.
Jo, när det är gett från hjärtat så betyder det mindre vad det är, när man känner att känslan finns där.

#67: Ja men exakt så!!

Så bra TS att du hittat några som håller med dig. Tycker dock tråkigt nog att tonen här varit otrevlig och ibland rent kränkande mot oss som inte gjort det.
Vi har blivit avfärdade som undergivna offer som blivit hunsade och illa behandlade av våra män och stått ut med allt för att vi inte fattat bättre.

Om man själv blir kränkt av att andra dömer ut ens eget förhållande, så bör man inte hamna i samma fördömande fåra själv.

Vi tänker alla olika och värdesätter olika saker i livet. Det viktiga i en relation är väl att man värdesätter saker någorlunda lika.

Jag är personligen helt ointresserad av dyra presenter och hyllningar.
Däremot har jag en man som (mirakulöst nog) fortfarande är våldsamt kär i mig trots min snart 70-åriga kropp, som tycker att jag är världens mest intelligenta, sexiga och snälla kvinna. Det är en lycka jag aldrig kunde drömma om som ung. (Han är också våldsamt snygg, sexig, ungdomlig och håller sig i superform.)
Han har sett till att vi har en bra ekonomi så vi får en trygg ålderdom, det är mycket värt. Han skulle gärna köpa alla sorts dyra presenter jag vill ha, men jag är inte intresserad. Visst har han köpt saker på egen hand och ibland har det varit fantastiska överraskningar, ibland inte.
Jag har alltid varit tydlig med vad jag förväntar mig av vårt liv ihop och det har inte alltid funkat, livet går upp och ner, men han städar och diskar och fixar en massa saker i hemmet, det är viktigare för mig än presenter.
Jag älskar att överraska andra med saker och presenter, men det är min glädje och min tillfredsställelse det handlar om. Har aldrig haft en tanke på att få lika tillbaka, från vem det än är.

Så acceptera att vi alla är olika och att saker betyder olika för oss, förhållanden kan var fantastiska på olika sätt, huvudsaken är att båda (eller alla) parter är nöjda och lyckliga.
Kanske din man kan göra något annat för din skull än att köpa presenter. Följa med dig på något han inte gillar egentligen, t ex. Säg det i så fall till honom, han kan inte läsa dina tankar.

#69: tyvärr blir tonen så ibland när man möts av oförstående, utrop som herregud! när man behöver lite stöd och man kallas otacksam och bortskämd. Saker som "Det är inte lite krav du har på din partner. Han skall tänka, känna och göra som du. Och dessutom ha förmågan, tiden och fantasin." Och genom det antyder att hon är orimlig i önskan om något genomtänkt av omtanke. Hon kräver inte att han ska tänka känna och göra som hon gör.

Men visst kan man vänta sig att en vuxen man har förmågan och har tid för det här om dom vet vad det gör för partnern. Jag skulle aldrig acceptera att en vuxen människa skippade saker som är jobbiga om det är betydelsefullt för den andra. Ångest för att ordna något fint för sin partner är säkert jobbigt. Men en vuxen har förmåga till att ta hjälp av någon och ser den andras välmående som viktigast.

Fast ts har inte en partner med ångest och inget antyder det. Det är din man som får ångest redan av tanken. Varför har han fått för sig att kraven på presenter är så hög att han inte klarar det? Och några av barnen också. Var kommer pressen från?

Det är märkligt att säga att vissa är bra på en sak och andra något annat. Detta handlar inte om att vara bra på något. Det handlar om att vara personlig. Om att bry sig.
Du har faktiskt låga tankar om du tycker att det är ok att ge partnerns egna tillhörigheter i present och att du känner att det är någons bästa. Kom igen. En vuxen man. Hur får man så låg tro på vad män klarar? Så låg att man säger att någon borde vara tacksam för att partnern gav NÅGOT.

Det var visst inte så trevligt att själv bli dömd och känna sig kränkt. Och det stämmer att alla är olika och bryr sig om olika saker. Därför säger man inte att någon är otacksam och bortskämd när den bryr sig om något ni inte förstår för att ni hängt upp er på saker som inte var viktiga.

Du skriver "Kanske din man kan göra något annat för din skull än att köpa presenter. " och har fortfarande inte förstått att det inte är KÖPTA PRESENTER hon önskar sig.

Nåja. Ts vet nu att hon inte ska skämmas över att bli ledsen över det som hänt. Det hade fler blivit. Vissa hade varit tacksamma istället. Och det visar hur olika vi alla är. Och att man ofta bemöts som man bemött andra.

Jag har aldrig skrivit att presenterna var OK, eller att man skall vara glad för att få något överhuvudtaget. Däremot så undrade jag om man inte kunde ta det humoristiskt. Nu är det omöjligt för någon att veta vad just den mannen tänkte, om han tänkte humoristiskt eller kränkande, eller bara var lat.
Jo, jag läste att hon hade blivit lika glad för små rara lappar. Vad jag menade var att hon kan säga att -till present vill jag att du går med mig på det eller det, eller att vi åker dit eller dit. Det gör jag.
Men eftersom hon nämnde summor hon lagt ned och summor han lagt ned så lät det som om det var viktigt.

Nu använder du härskarteknik och antyder att pressen kommer från en mamma/hustru som har orimliga krav på sin familj. Inget kunde vara mer fel, vi har hela tiden jobbat precis tvärtom med våra barn. Men vissa saker sitter i generna. Nuförtiden tar vi det med presenter mer humoristiskt och där är det ingen brist på fantasi.

Det viktiga är att man kan prata med varandra om allting och klargöra hur man tänker, hur man reagerar inför vad den andre säger/gör. Det är inte fult att börja meningar med -Jag…….. Tror vi är fler som fick intrycket att TS bara gick och väntade på att mannen skulle förändra sig helt plötsligt, så funkar det oftast inte.

Därmed lämnar jag den här tråden, men en önskan om en fridfull och lugn jul för alla.

#71: härskarteknik?? 🤔 jag undrar hur det kan bli flera i en familj som känner sådan ångest för något du sagt inte är viktigt för er. Jag frågar frågor. Antyder ingenting. Men nog är det märkligt att det kan bli så när det inte funnits sådan press. Inget konstigt att jag frågar.

Klart hon kan be honom följa med någonstans. Men det är inte samma sak som att han hade lagt ner tid på att uppfylla hennes önskan om att få känna att han gjort något personligt. Som visar att han vet vem hon är och vad som gör henne lycklig. Att han ser henne helt och uppmärksammar hennes behov.

Hur som helst. Även om det hade varit menat som ett skämt, var det respektlöst eftersom det är en viktig sak för henne och han inte blivit vilseledd till att tro att det är till för skämt.

Skämtar ni om eller tramsar om saker era män tycker är viktiga? Om ja, varför?

Kan förstå att det kändes snopet att få sin egen penna i julklapp.

Fast eftersom ni tydligen hade bestämt att i år inte ge varandra några julklappar så kanske det egentligen kvittar om han ändå ger en tramsjulklapp? Jag menar du hade väl inte förväntat dig att få något alls egentligen.

#73: Det står vad det handlar om längre upp

du borde fråga honom hur han tänkte när han la i pennan,svaret kanske förvånar dig ist,vi tänker väldigt olika och pennan har kanske även en betydelse för honom beroende på hur mycket du använder den..så även om det känns ihopslafsat så är det tanken på hur han tänkte när han la i dessa saker..om han nu tänkte,men du borde åtminstonde fråga

Ni har varit ihop i 5 år, du måste lärt känna honom under den tid. Hur gjorde ni när den dagen föll in. Att vara uppskattad är viktigt både för dig o honom, det kan bli lite slentrian att man har den man har men inte ger det vad den andra behöver. Själv har jag råkat ut för att mitt barn har fått min doppresent i julklapp o upphittade handskar på en buss i sthlm storlek 44, gick i sopporna direkt.
Du har känt honom i 5 år o har lärt dig hur han fungerar, att han missar så handlar det mest om hur mycket han älskar dig, kramar o allt det andra. Det är viktigaste. 5 år …. då ska ni kunna prata med varann. Bara han älskar dig o ger vad du vill ha känslomässigt så kommer allt bli bra.
Kommunikation är det viktigaste i en relation.
Ekonomi har en stor del i det hela.
Att du gjort en julkalender !!! en sån som du skulle jag vilja ha…
Skulle älska Dig för resten av mitt liv, tror att han oxå gör det.
Ta det lugnt, du känner själv hur du vill ha det.
God Jul o Gott Nytt År.

Besviken får du förstås gärna vara för man rår inte för sina känslor men du kan fundera på hur du ska hantera situationen. Är det här något som är värt att diskutera med din man om så gör det, men det kan finnas en risk för att han själv blir väldigt besviken på dig nu då han har faktiskt gjort en ansträngning. Sen är ju inte julkalendern slut ännu, så det kanske kommer andra saker som poppar upp innan jul? :)

Min man är inte särskilt bra på det här med presenter. Jag älskar överraskningar och vill inte veta vad jag ska få som födelsedagspresent eller julklapp men han klarar aldrig av att vara tyst så jag får alltid veta flera veckor i förväg vad det är jag ska få! Han har även glömt bort min födelsedag vissa år men jag klandrar inte honom för även de åren hade jag själv glömt bort min födelsedag och endast kommit på det dagen efter. Som du kanske märker så blir jag inte besviken angående sådana där grejer, men det har säkert mycket att göra med att min man visar uppskattning på andra sätt genom året vilket känns mer genuint än att få presenter då det är förväntat. Om din partner inte visar uppskattning på något annat sätt genom året så förstår jag ju att det känns tråkigt.

Har ni det bra för övrigt så skall du inte ha så stora förväntningar på honom.
Älskar han dig o VISAR det oxå så skall du inte tänka på det här. Männens minne är inte som kvinnornas, tänker på annat. Puss o Kram är vad som gäller, hjärncellerna är som det är, men de är goda. Från hans sida sett, födelsedagar !!! påminn honom, bara han älskar dig o ger uttryck på det så skit i det andra. Du mår bra i alla fall bara känna hans armar omkring dig, då mår du o han bra.