Låt tiden utvisa sig hur det blir.

Jag tror att du ska ta en rejäl funderare över ert förhållande.
Visserligen tenderar man att skriva just när saker inte är bra, men att döma av dina tidigare inlägg om din partner så är relationen rätt svajig?
Självklart går alla relationer upp och ner, frågan är var man lägger den "nedre gränsen"? När är det värt att kämpa och när är det bättre att gå?

Hur mår DU i det här förhållandet?

Man behöver definitivt inte bete sig på det viset för att man är bipolär, ibland är det som att folk tar det (eller npf) som en ursäkt för att bete sig illa.
Det är svårt att påverka hur man mår men om man är i ett förhållande så tycker jag att man har ett ansvar att försöka må så bra som möjligt.
Om han inte är villig att ta den biten så har ni nog inte mycket att bygga på, tyvärr.

Dessutom tycker jag VERKLIGEN att han ska tänka på hur han beter sig, att vara förälder är ett betydligt större och livslångt ansvar!

Han borde få hjälp med sin Bipolaritet.

#3: Jag vet. Men han vägrar..

#4: Det är inte lätt….
Har han fått diagnosen av sjukvården?

#4: Inte för att jag är mycket för att ställa ultimatum, men där tycker jag nog att det kan vara läge.
Om han är beredd att satsa på er så får han försöka handskas med sin sjukdom och få hjälp, skiter han i det så hade jag sagt hejdå för gott.

#6: Jag försökte med det. Ett tag sa han att han skulle pröva med medicin.För att sedan återgå till förnekelse om att han minsann inte är sjuk.

Jag klarar inte riktigt att lämna honom.
Jag älskar honom otroligt mycket och är rädd för att jag aldrig ska få uppleva den kärleken igen.
Samtidigt vet jag att detta i längden är ohållbart så länge jag inte klarar av att parera i bergochdalbana..

#5: Nej..
Och ja det har han. Han menar nu på att den diagnosen är felaktig och att han låtsades för att få en diagnos och ett svar på varför han Mådde som han gjorde. Samt att det är hans exfrus påhitt..
Både hon och hans äldsta son var delaktiga i utredningen..
Han var öppen om det mot sin familj när han fick diagnosen. Men vägrade även då ta medicin av olika anledningar..

Tycker som #6 att det kan vara dags att ställa ultimatum angående detta. För i längden blir detta ohållbart för dig.

Först det här med giftermål ??? Är det så viktigt, kärleken finns även om inte förlovning o giftermål finns i bilden. Giftermål innebär ett ansvar för respektive. Eftersom du har det läget som du har så skulle jag avråda dig från det. Jag vet att älskar man någon så gör man det o vill försöka få det så bra man kan, men man skall tänka på vad man ger sig inpå.
Tror att du mår som du gör o kommer att må likadant efter ett påtvingat giftermål.
Hade en duva på mitt fönsterbäck i en vecka, vit o vacker, matade den.
Hade en ring på klon med ägare, sen försvann den…
Gav mig en tanke….

#10: ursäkta men läste du inlägget verkligen!?
Jag skrev u början att giftemål INTE är något jag tjatat om någonsin!
Han har tagit upp det.
Så vart du får påtvingat ifrån vet jag faktiskt inte!
Det jag skrev var att det sårade mig.

TS, har du själv barn också?
I så fall kommer ju ytterligare en aspekt in i det hela, hur de mår i situationen och hur mycket hans labila beteende påverkar dem.
(Får dock intrycket att det bara är han som har barn från tidigare förhållande?)

Hans egna barn är ju hans ansvar även om det inte låter optimalt för dem heller.

#12: Nej jag har inga barn.. Isf hade ju situationen varit annorlunda.
Hans barn kan man inte göra så mkt för mer än att tala om att jag finns här.
Min sjukdom har tyvärr gjort att jag har hamnat lite utanför där. Jag fick en hjärnskakning som inte blev bra och sen visade det sig att jag har ms.Så jag har inte riktigt orkat vara så delaktig det senaste året.
Absolut inte optimalt. Då jag inte har mått bra av att hela mitt liv vänta upp och ner.Dåligt samvete osv.Men jag börjar bli lite bättre även om det går otroligt sakta.

Förlåt om jag sårade dig, men jag hade en tanke att han inte visste själv hur han ville ha det.
Det verkar som han vill o inte vill.
Därav "påtvingat" att man faller lätt för kärlek för stunden som alla tänker på när man har någon. Ger o tager.
Förlåt.

#0: Oavsett hur du väljer att göra sen tror jag att det är bra om du berättar för honom om dina tankar och vad som gör dig ledsen. Han kan inte göra något åt det han inte vet. Precis som du verkar rätt anpassningsbar kanske han också är beredd att vara det om han vet vilka saker som är viktigast för dig.

Jag tycker också att du ska fråga honom varför han inte vill gifta sig, om det fortfarande är så. Det kan finnas anledningar som det går att göra något åt.