Jag och min kille har varit tillsammans i 2.5 år och han har lämnat mig några gånger då han pågrund av att vi bråkade mycket i början av vårt förhållande. Jag va bara 17 när vi blev tillsammans så va inte helt mogen och han va 20 (ska tillägga att jag e hans första tjej så han hade lite svårt att anpassa sig i början att de inte bara e på hans villkor och att man måste lösa problem inte bara lämna dom)

I vintras så trodde han att min familj inte tyckte om honom då min mamma blev sjukskriven och inte orkade va lika glad och prata med han lika mycket som hon gjort tidigare. Och istället för att prata med mig och fråga mig angående detta så gjorde han slut med mig för han inte ville att jag skulle bråka med min familj pga honom… han sa att han inte älskade mig men av olika anledningar visste jag att de inte stämde och att de fanns en annan anledning.

Men vi började båda två ha kontakt och träffa andra endast några veckor efter att vi gjorde slut och inte i hopp om att hitta nån man älskar men för att dagarna skulle gå. Och nej ingen av oss har haft sex eller sådana saker med nån annan. Han hörde av sig efter två månader och berättade sanningen för mig och efter att vi har varit helt ärliga mot varandra så bestämde vi oss för att tänka igenom allt och det gjorde vi så två veckor efter blev vi tillsammans.

Allt gick jätte bra och efter två månader berättade han för sin mamma som alltid tyckt om mig och vårt förhållande och hon blev arg på han eftersom vi hade hållit på med andra så ”älskade vi inte varandra påriktigt” och ”vi va inte för varandra” hon menar även på att han och jag kommer bråka i framtiden pga att vi snackat med andra, men varken han eller jag har valt att lägga energi på de eftersom vi har varit ärliga om allt.

Men vi trodde ju självklart båda två att hon skulle ge sig när hon såg att de funkar bra men nu har de gått två månader och hon vägrar acceptera vårt förhållande. Min kille är sjukt olycklig och har börjat må psykiskt dåligt men hans mamma bryr inte sig… de känns inte som att hon förstår att hon inte bara förstör mitt och hans förhållande utan även deras.

Jag har inte pratat med henne eftersom han säger att de kommer bara göra allt värre men jag känner mig helt förtvivlad för han betyder verkligen allt för mig och jag hatar att se att han mår dåligt. Pga henne så träffas vi nästan aldrig längre för hon vill inte att han träffar mig och han orkar helt enkelt inte bråka med henne. Så för mestadels så umgås han med henne hela tiden och träffar mig några timmar i veckan.
Förra helgen försökte vi lämna varandra för att han skulle må bättre. Och när han berättar för sin mamma att de e hennes fel att de tog slut mellan oss så bryr hon inte sig, han gråter aldrig men han gör de nu hela tiden för han vill inte lämna mig eller hans mamma.

Jag personligen tycker att de är elakt av henne och försöka bestämma över sin son som är 23 år, de är inte hennes liv och då inte hennes val vem han ska leva med. Och han håller med mig, de har gått till den gränsen att han har börjat hata sin egen mamma som han aldrig ens har bråkat med innan hon satt sig emot förhållandet.

Ska tillägga också att hon har bett han lämna mig…

Va gör man i denna situationen?
Vi båda två vill så gärna lösa detta men hans mamma vägrar?
Är de han och jag som gör fel eller är de hon?
Kommer hans mamma nån gång ändra sig?
Någon som varit med om liknande där de löst sig?