Att vara syster oavsett ordningen är svårt. Man jämför sig. Själv har jag varit storasyster och inte fått synas för lillasyster alltid tog illa vid sig om någon gav mig beröm. Drömmen att få vara den man är togs ifrån mig alltid.
Hon såg sig orättvis behandlad men det var jag som var den som var eftersatt. Fick alltid ta hand om henne, jag hade ingen . Men jag är starkare och aldrig brytt mig. Men jag vet hur det var! Jag önskade alltid min lillasyster det bästa.
Mvh/WL

Jag tror dem flesta syskon jämförs på något vis.. Jag är den introverta stora systern som jämförs med min extroverta bror, har hört alldeles för många gånger att jag borde släppa böckernas och teknikens värld och vara lite mer som min bror, speciellt vid större sociala tillställningar 🤷🏼‍♀️

Hur många års skillnad är det mellan er?
Det är klart att man kan jämföra syskon, men då jämför man väl mer deras personligheter utan att värdera. Ingen är ju bättre eller sämre, men man är ju olika.
Är ni i liknande livssituationer så att det är aktuellt också för dig med giftermål och barn? Då är det bara att köra tänker jag. Vill du inte att era bröllop ska jämföras så välj som ni vill ha och och kanske aktivt gör olikt hur din syster gjorde. Livet är ju liksom ingen tävling där man ska bocka av vissa saker. Jag tror ju inte din syster valt att aktivt bli gravid för att "hinna före" dig, utan hoppas att det är för att det är det de önskar.

Du måste jobba mer med självkänsla och vara den du är. Om det märks att du avundas din syster så blir det svårt för övriga i familjen att se dig för den du är.
Har ni alltid konkurrerat? Det är ingen hälsosam relation och gör det svårt att komma närmare varandra.
Jag har tre yngre syskon, varav en är sladdis, de har alla barnbarn, men jag har inga, fast jag har fyra barn. Det är ingen tävling om det, eller någon sorts rättighet.

Jag tycker du skall gå och prata med någon om dina underlägsenhetskänslor, de påverkar säkert mycket annat i ditt liv.
Det är tråkigt att din syster har en dålig attityd mot dig, kanske ni borde prata ut om jargongen i familjen. Din familj kanske inte har en aning om hur du känner. Men det finns absolut ingen "rätt" för den förstfödde att göra allting först, så lämna det därhän.
Du skall såklart varken gifta dig eller skaffa barn förrän det är något du verkligen vill eller är mogen för.

Jag tror ofta, när det kommer till den här konkurrensen mellan syskon, att det är den som den som känner att den halkar efter lägger mer värderingar i än någon annan. Ingen av de saker du räknar upp, som jobb, giftermål eller att skaffa barn är saker man gör med hänsyn till någon utanför de som är inblandade i själva beslutet i närmaste familjen. Det är saker man måste göra för sig själv i sitt eget liv, precis som att du skaffar barn och gifter dig när det är dags för dig. Om din syster skulle behöva ta hänsyn till dig inför alla sina stora livsbeslut hade det varit både orättvist och troligtvis gjort henne olycklig. Att tro att ditt bröllop eller din graviditet kommer vara mindre värt ligger i dina egna värderingar. Alla barn är unika, alla bröllop är unika och alla dessa tillfällen är fulla av glädje och förväntan.
Du kommer inte kunna leva ditt liv och vara lycklig om du hela tiden ska gå runt och jämföra dig med din syster och vara missunsam inför hennes val. Lägg ditt fokus på dig, sök hjälp om du känner att du inte kan reda i det själv. Bara för att man är älst har man inte förtur till saker. Lär dig att leva ditt liv och se lyckan i det istället. Det du håller på med är nämligen vare sig snällt mot dig själv eller din syster.

Tack för svar, jag är tacksam för dina synpunkter eftersom jag måste få perspektiv från någon utomstående.

Ja, det är inte alls sunt och eller snällt för den delen men så kan jag inte hjälpa vad jag känner. Jag insåg efter detta att det är ganska mycket känslor som påverkar mig som jag inte varit medveten om riktigt förrän nu. En del av de förtryckta känslorna verkar komma till ytan nu eftersom jag alltid känt mig sämre än henne. Det påverkar mitt självförtroende också. Jag ska försöka släppa det fast jag vet inte hur riktigt. Jag måste få känna mig respekterad men också känslan att hon inte påverkar allt i mitt liv.

#6 hon påverkar ingenting i ditt liv, du påverkar ditt liv. Att hon skaffar barn, gifter sig, har bra jobb… det är ingenting som påverkar dina möjligheter eller chanser mer än genom de hinder du sätter upp för dig själv. Det är otroligt energikrävande för dig, och någonting som din syster känner av.
Jag undrar, vem är det som förminskar dig mest? du själv, eller din syster? av det du skrivit i ditt första inlägg handlar nämligen mycket om vad du tror kommer hända, att du tror att man kommer tala om att du får fart efter din syster, att du tror att din familj kommer se ditt barn som nummer två eller ditt bröllop som en repris. Du sätter upp dina egna hinder och det är dessa du behöver fokusera på. Du kan inte påverka din systers liv, du kan bara påverka ditt eget liv. Om du inte själv kan komm aur spiralen är det dags att söka hjälp. Just nu slösar du bort ditt kanske enda liv på att vara bitter på din syster och det är, i mina ögon, den största sorgen i det här.

Jag håller med oh-la och har även egna funderingar.
Jag hade en styvsyster som var två år äldre än mig och avundsjuk på mitt liv, uppenbart.
Hon sa själv att hon tyckte att det var jobbigt att se mig och min man tillsammans för att hon inte hade någon till exempel.

Sedan satt hon och till och med flörtade med min man första gången han hälsade på mina föräldrar och sa till och med till mig att "Är inte du homosexuell?"
Nej, jag är bisexuell och har alltid varit, men det var liksom så himla jäkla tydligt att hon var avundsjuk. Efter det slutadew jag prata med henne helt. Eller ja, hon ringde mig något år senare och sa att hon inte ville ha kontakt. Bra.

Jag tyckte det var extremt jäkla jobbigt att behöva försöka dölja de få glädjeämnena jag hade i mitt liv bara för att det skulle passa henne.
Mitt liv blev betydligt lugnare när hon försvann.
Var försiktig med hur du känner, för det blir inte bara jobbigt för dig om du visar att du är avundsjuk.

Problemet ligger hos dig och inte hos henne. Varför måste du vara först? Jag förstår inte det här överhuvudtaget. Bara för att du är äldre betyder inte att du måste vara först med något.

Det är tråkigt att du inte tycks vara nöjd och glad i ditt liv utan att jämt behöva känna av att du måste på något vis komma före din syster på ett eller annat vis. Kan du hitta glädje och lycka i ditt eget liv utan att jämt behöva tävla med din syster?

Min svägerska höll på sådär, ville jämt vara först med allt medans vi brydde inte oss om saken. Hon gjorde allt till en tävling och det ändå hon lyckades med var att förstöra en massa relationer pga att hon ville vara först med allt.

Vi kom ut med nyheten att vi skulle gifta oss och ett par veckor efter att vi hade gift oss så gifte även de sig. Det var väldigt "rushed" vilket syntes eftersom de beslöt sig för att ha den stora festen ett år senare (vilket aldrig hände för hon blev gång på gång gravid). Det kom även fram att hon var arg att vi gifte oss först då hon är den äldre systern och hennes bror är hennes lillebror.

Hon även läxade upp mig då jag berättade att vi ville ha vårt andra barn ganska snart efter vårt första barn då vi ville att de inte ska vara många år emellan dem. Hon predikade över vilken dålig idé det var och själv fortsatte hon att ha barn med väldigt korta mellanrum. Vi vi fick höra av hennes man att det var för att hon ville få alla hennes barn före oss.

Nu är hon i farten igen och har planerat en födelsedagsfest för alla hennes fyra barn i juli (alla hennes fyra barn fyller år i januari). Helt ok men hon har valt vår sons födelsedag, då han fyller ett år. Vi hade redan planerat en liten fest den dagen men fick ställa in då hon hade planerat en jättestor extravagant fest. Min man försökte prata med henne om att nästa år så skulle han uppskatta det om hon hade festen två veckor efter vår pojkes födelsedag (eftersom hon kan fritt välja när festen ska ske) men hon sa att hon kunde ha festen en vecka före oss istället. Hon vill alltjämt vara först och bryr inte sig om något annat.

Jag har accepterat mycket men om det kommer att fortsätta så här och gå ut över mina barn så känner jag att det får vara färdigt. Jag orkar inte med dessa avundsjuka osäkra individer. Jag vill bara ha ett hälsosamt förhållande med min mans familj. Jag vill inte tävla! :(

Allt du skriver får mig bara att tänka på hur småaktigt allt sådant här är. Slöseri med energi. :( Försök ta itu med din egen osäkerhet istället för att riskera att förstöra något. Det är INTE viktigt vem som kommer först med ditten och datten! Det viktiga är väl att du är lycklig och nöjd med dina val.♡

#0: de där du beskriver än mer vanligt än va man tror. Svartfåret och favoriten. Men en sak som oxå är vanligt är att din syster troligen ser upp till dig på många sätt. Han kanske ser egenskaper hos dig som hon önskar hon hade. Förstår att de är en svår tanke . Men oftast så är de så. Men de blir aldrig sagt. Den skötsamma duktiga kan nog önska sig mer självständighet och friheten att vara obrydd eller modig. Den orättvisa känslan mellan syskon är hemsk för den som känner dom. Min tanke var en möjlig teori som är vanlig. Man avundas varandras styrkor som du kanske ser som brister.