Tycker det var tufft gjort av dig att skriva om det här, även som anonym.

Nu var det ett tag sen jag satte mig in i BDSM men finns det inte en term som beskriver just den här typen av relation, life…lifestyle? Var det så enkelt? Äsch, hur som helst.

Är ni båda med på vad som händer och vart gränserna går så kör på säger jag. Skulle det visa sig att den ena eller andra parten inte trivs med det här upplägget så är det ju inte värre än att ni backar och diskuterar fram alternativ som ni båda känner er trygga och bekväma med.

Så länge alla inblandade är 100% med på noterna så tycker jag folk ska få leva sina relationer som de vill. Tror ni att era närstående skulle vara alltför dömande så måste de ju inte heller veta alla detaljerna.

Det här var inte svar på din fråga men jag ser inget fel eller sjukt i det hela. Många av oss har liksom våra kinks utan att det finns någon bakomliggande orsak till att vi har dom.

Först och främst, du är INTE sjuk i huvudet. Det du beskriver är ett ganska typiskt BDSM-förhållande där BDSM-delen förekommer även utanför sängkammaren och utöver den sexuella biten. Sex och BDSM går ofta hand i hand, men långt ifrån alltid och det finns många som enbart kör BDSM utan sexuella inslag över huvud taget.

Det låter på dig som om du vill ha mer än bara sexdelen och det är inget fel med det alls. Vad två vuxna människor väljer att göra tillsammans i sitt egna hem och samtycker till kan resten av världen helt enkelt strunta i så länge som ingen blir skadad, (allvarligt skadad) ingen blir utnyttjad och ingen är i beroendeställning till den andra. Ungefär som med vilken relation som helst egentligen.

Det går inte att jämföra med misshandel, det finns inte ens på samma karta. Så det tycker jag att både du och sambon kan släppa. Han blir inte och räknas inte som en kvinnomisshandlare av att örfila och smiska sin sambo när denna har gett samtyckte till det och vill det. Han blir inte heller per automatik ett kvinnoförtryckande svin för att han skulle spela en sån roll i er relation heller om ni båda uttryckt en önskan om det, gett samtyckte till och vill det.

Feminism handlar väl i grunden om alla individers lika värde, rättigheter och rätten att kunna välja och styra över sitt eget liv. Det här är hur du vill ha det i ditt liv och så länge du och din sambo är överens, bekväma, lyckliga och trivs så tycker jag att ni ska köra på det och ha kul. Livet är alldeles för kort för att andra människor ska få diktera hur ni ska leva och ha det.

Har du eller ni varit inne på några forum för BDSM och läst eller skrivit där? Den här typen av relation du beskriver är väldigt vanlig inom BDSM (tror det faller in i typ vardaglig dom/sub, vilket kan se väldigt olika ut beroende på personerna involverade) och jag tänker att ni kan få andra, insatta personers tankar, åsikter, förslag, tips och idéer?

Det kanske även kan få din sambo att känna sig lite bättre att anonymt få prata med andra män i samma/liknande position?

Jag har levt i ett TPE 24/7 förhållande och det är underbart med rätt partner, och rätt kommunikation.
Men man ska nog ta det väldigt försiktigt till en början och testa sig fram.

Jag är feminist, men även en undergiven masochist och för mig har det egentligen inte haft med någon jämställdhet att göra. Utan det har ju berott på vilken läggning jag och min partner har haft.
För tre år sedan kunde jag till exempel få en örfil för att maten var för kryddad och liknande. Idag kan vi till min stora sorg inte leva ut det, utan får acceptera att det hamnar mer i sänghalmen iom att jag har en sjukdom som jag inte riktigt får behandling för.

Så det blir liksom för triggande och fel, men så ska det inte kännas det ska kännas just sådär helrätt som man känner när man kommunicerat fram det med sin partner och börjar pröva innan man faller in i det naturligt.

Däremot är nog inte FSOG den bästa litteraturen att jämföra med, den är riktigt dåligt skriven av en kvinna som inte kan ett dyft om BDSM.

Tack för ert stöd och er förståelse <3

En till fråga bara: Varför tror ni att jag är så här? Vad är psykologin bakom att jag praktiskt taget vill bli behandlad som ett olydigt barn från förr i tiden när aga var vanligt - i vardagen?! Samtidigt denna stora avsky jag har för barnaga (de är iofs just barn, kan vara därför), men jag vill själv bli behandlad precis exakt så av min sambo. Jag vill inte ens behandlas som en vuxen, utan som en trotsig tonåring som tuktas till lydnad. Varför? Är det något vissa bara föds med? För jag har liksom inte riktigt något barntrauma att skylla på.

#4: Återigen, BDSM har ingen som helst koppling till faktiskt våld, misshandel eller tortyr så försök släppa den biten. Det behöver inte ha något att göra med tidigare trauma i livet eller under uppväxten heller.

Precis som att sexuella akter och handlingar kan vara bland dom bästa upplevelserna i hela världen när det görs med samtycke och alla parter är med på det, så kan samma sexuella akter och handlingar vara det mest traumatiserande, fruktansvärda och vidriga någon kan utsättas för om det görs utan samtycke och mot deras vilja.

Det går inte att ställa på samma nivå bredvid varandra och jämföra, om du förstår hur jag menar?

Om du vill veta den faktiska psykologin bakom behöver du nog kontakta en psykolog som är utbildad inom den typen av område. Jag har fått höra, läst om och funderat själv på en massa olika tankar, teorier och resonemang bakom det, men i grund och botten tror jag att det helt enkelt handlar om att det är något vissa föds med.

Precis som att vissa gillar fötter, vissa gillar rollspel, vissa gillar att bli uppbundna, vissa gillar smärta och vissa gillar att tillfoga smärta, bara som några exempel. Det är så olika och individuellt vad man gillar, vad som får en att må bra och vad som triggar positiva känslor och associationer i hjärnan på en.

Det är inget man behöver skämmas för eller må dåligt över. Skulle man göra det så är det absolut en bra idé att hitta någon form av samtalskontakt (gärna med utbildning inom ämnet) och prata ut om det med.