Vet ej hur jag ska hantera det här, kärleksproblem
Hej!
Så jag går nu sista året i gymnasiet, när vi fick sommarlov i tvåan så träffade jag på folk på kvällen, på en park i vår stad. Jag började snacka med ett gäng, sedan på något sätt fick jag någon av de på snap. Dagen efter följde jag honom på instagram för att se vem det var. Efter någon dag började han snapa mig och jag svarade tillbaka. Sedan efter ett tag började han starta lite udda konversationer och då fattade jag att han ville snacka men visste ej hur. Så jag gjorde det mer naturligt för honom.
Sedan började vi snacka väldigt mycket, trots att jag jobbade väldigt ofta under sommaren och nästan hela dagen. Sedan började hans jobb, dock inte i vår stad, i en stad 1-2 timmar bort. Men vi snackade nästan varje dag, trots att vi jobbade helt olika tider på dygnet och jag älskade våra pratstunder, vilket han också verkade göra. Vi hade väldigt kul när vi skrev och sedan började den bästa sidan av honom, där han retade mig för saker. Vilket enligt mig är väldigt kul och då blev jag mer intresserad av honom. Vi blev varandras 1a på snap och jag snapade honom så fort jag hade chansen, trots att jag jobbade.
Viktigt att poängtera är att vi nästan alltid hintat om att ses.
Eter en månad frågade jag lite om hans jobbtider för den aktuella månaden och sedan frågade jag om han skulle vilja ses någon gång, då svarade han "ja vi borde göra något men är inte i (vår stad) förrän två veckor", sedan var det lite konstig stämning mellan oss men efter det var det lungt igen, sedan efter två veckor var han här utan att säga något, jag såg det på snap, han var alltså 100m från mitt jobb utan att säga någonting till mig. Liknande händelser skedde tre gånger, att han var i vår stad utan att nämna något trots att vi snackade samma natt (absolut, han kanske hade ärenden men han kunde iaf nämnt att han ska åker ner hit). Men sedan var det som vanligt mellan oss. Vi snackade som vanligt. Men dagarna innan skolstart var han här återigen, utan att nämna något till mig. Dagens efter var jag i staden han jobbade, vilket han såg på snapkartan och sedan på kvällen frågade han vad jag gjorde där och vi började snacka som vanligt IGEN. Sen skulle han gå ut med vänner, under de dagarna var jag ledig för första gången på länge, och det visste han om. Nu var han här tänkte jag och jag är ledig, så då borde han fråga om vi ska ses. Men nope, han gjorde inte det, trots att han var hemma hela dagarna. Efter tre dagarna åkte han tillbaka för att jobba i 1-2 dagar innan han började skolan, återigen utan att nämna något för mig.
Sedan kom han tillbaka och vi snackade inte så mycket, han har varit väldigt off osv. Men för en vecka sedan fick jag nog så jag frågade honom om han ville se och att det har varit oklart. Då svarade han "ja hahah" men att det har varit mycket i skolan och så, fast att vi borde ses snart? skolan hade börjat den veckan så jag förstår inte varför han använder en sådan dålig ursäkt? Men jag frågade när han börjar bli mer ledig. och då sa han att han hade fullt upp på helgen (förra helgen alltså), men att någon gång nästa vecka borde gå. Vilket jag svarade på med att det går bra efter skolan och sedan är ju jag ledig den helgen, sa jag till honom. Detta skrev vi en fredag eller torsdag, han sa ju då att han hade fullt upp den helgen, men när han skickade bilder på snap så var han hemma hela dagen i sängen typ? förutom på kvällen när han hade träning. Och nu är den veckan vi hade tänkt att ses på, här. Det är onsdag och han har inte skrivit någonting? men sedan skickar han bilder för att få mig att starta en konversation såsom att han gäspar för att jag ska skriva om han är trött, det var en grej vi hade förut. att jag skrev det ofta. Eller att han skickar bild på när jag äter vindruvor och han går upp från sin soffa för att skicka bild på vindruvor hos honom?
Jag förstår verkligen inte varför han ska hålla på såhär, det är som att han vill att jag ska göra ALLT. Jag har frågat TVÅ gånger om att ses och han håller ändå på såhär? Dessutom har han en egen lägenhet här så jag förstår inte varför han inte bara kunde åka ner hit under hans lediga dagar för att träffa mig, när han hade sovplats och allt? han har dessutom fått många chanser, vi brukar inte ta upp såna saker med varandra men det tar så mycket energi av mig. Särskilt när jag tänker på hur mycket vi skrivit och om vi nu kanske träffar på varandra? Han skriver liksom ingenting men sedan förväntar sig att jag ska starta en konversation med honom? hela min sommar bestod av honom och jobb. Men vad jag hört är han lite osäker och kanske inte van med att skriva med tjejer men det har verkligen gått 2-3 månader utan att vi har träffats och jag vet inte ens om jag vill ses längre? Jag minns inte honom riktigt från den kvällen så jag vet inte om jag tyckte om honom "irl", därför ville jag ses i en tidig stadie för att känna av, men han drar ut på det något otroligt mycket. Jag tänkte iallafall vänta tills på söndag eller något, efter det kommer jag nog vara väldigt kall mot honom.
Vad hade ni gjort i en sån situation? jag förstår inte vad han har att förlora i en sån situation?
Jag hade blockat och gott vidare till någon som vill träffas. Han vill uppenbarligen inte det oavsett vad han skrivit.
Det är ju ganska uppenbart att han inte vill ses men sen vad det beror på vet ju bara han. Jag hade slutat fråga om att ses och låtit det vara lite, skulle han vilja ses eller vara intresserad på nåt vis så borde det visa sig ifall du backar. Om inte så är det inget att slösa energi på.
Jag hade frågat rent ut ungefär som du har skrivit här.
/Maria
![[Mia-45]](/images/avatar-dead.svg){kind=avatar}
Jag hade inte skrivit mer när du får börja hela tiden.
Och jag känner igen det där med att de inte har tid. Men sen märker de att de egentligen har hur mycket tid som helst.
Då är det bara ett spel för de.
Jag vet själv av erfarenhet att det är svårt att dra sej undan. Men till slut så går det till vägs ände och man har fått nog.
#4: Ändring i text:** Men sen märker man att de egentligen har hur mycket tid som helst. **
Går inte att hantera inläggen och ändra.
Jag skulle ha slutat att skriva till honom. Inte blockera, utan bara låta bli att svara, om inte annat för att se hur han reagerar på det.
Vill han fortsätta eller ses, så borde det komma fram då.
Förstår mig inte på det här sociala spelet, och gå ut och fråga andra vad han kan tänkas tycka och vilja. Fråga honom, han är den enda som vet!
#7: Många ggr så kanske man vill skriva av sej och även fråga om råd.
Lite därför denna sida finns tror jag.
Ja, absolut, men det är i första hand tänket att "bestraffa" honom genom att hålla honom kort från en viss dag jag reagerar mot. Rak kommunikation är så mycket enklare för alla inblandade.
Typ "Det verkar inte som om du vill träffa mig. Har jag tolkat det rätt? Det är helt okej i så fall, men då kan du väl säga det, så jag vet."
På det har han inte så mycket annat val än att säga 'Ja, du har tolkat mig rätt', eller 'Jo, jag vill visst träffa dig (men…)'
#9: I en perfekt värld kanske. Jag har försökt med rak kommunikation då jag dejtade och det fungerade aldrig. De vågade ändå inte vara ärlig och kom med vita lögner. Pga det så tvingas vissa att spela ett spel för att ta reda på hur det egentligen står till så att man inte slösar bort tiden att vänta på någon som egentligen inte är intresserad, men de vågar bara inte säga d rakt ut.
I det här fallet dock så är det ganska självklart att den ena försöker mer än den andra. Det är inget jag personligen skulle acceptera eftersom då vet jag att jag inte är intressant nog för den andra personen. Jag skulle gå vidare utan rak kommunikation eller något onödigt socialt test.
Jag håller med om att det inte är någon vits att spela spel men rak kommunikation fungerar ju bara om båda är med på tåget så att säga. Tyvärr upplever jag det vanligt att folk ljuger om att vilja ses, av en eller annan anledning.
Jag skulle säga att handling talar högre än ord. Om han velar träffats hade han kunnat träffats eller åtminstone varit aktiv i konversationen.
#11: För att inte tala om de som håller på med något spel för att det ska bli mer spännande eller nåt.
"Alla män gillar att jaga" sade min kompis för ett par år sedan och hon kör uppenbarligen någon sorts ömsesidigt spel med att vara lite svår ibland, sen lättare, hålla på halster och så vidare.
Det får tydligen inte vara för lätt för någon av parterna.
Något jag aldrig har begripit mig på överhuvudtaget - och jag är ganska övertygad om att det finns en hel del män som inte uppskattar det heller.
"Jag är inte klok men jag är smart!"
Toktantens dagbok: www.raskva.wordpress.com
håller både med #9,10 och 11 och jag e kille dessutom,dom som inte är intresserade el håller ut på det är igentligen inte alls intresserade,att vara rak och ärlig verkar inte funka i dagens samhälle tyvärr..man bli snarare en bad guy om man börjar ifrågasätta varför det blir så,skulden läggs på den som frågar och vill ha ett rakt och ärligt svar…om han velat vara med dig så hade han sagt det och visat det och inte haft undanflykter..just nu är det bara ord men inga handlingar..klart det blir något spår efter man frågat ut ärligt..men om det inte blir någon förbättring är det dax att gå vidare utan förklaringar ist för att man själv ska gräva ner sig pga att andra inte vågar vara raka..kan dock inte förstå hur vissa kan se det som en sport att hålla på halster..är det för att utnyttja andra?
Starta ny diskussion