Om det visar sig att hon inte klarar av barnet gör man en orosanmälqn till soc. Man tar inte på sig ansvaret.

Och eftersom hon redan har soc inblandat och hon är så ung kommer dom automatiskt kontrollera att hon klarar det.

Såvitt jag förstår så krävs det väldigt mycket för soc att ta ifrån barnet sin familj. De kommer ändå vilja hålla kontakt med modern och jag är rädd att detta kommer påverka barnet. Tycker du inte att barnet hade mått bättre utav att ha någon faniljemedlem på sin sida som den kan lita på? Nu menar jag inte att jag ska ta över barnet. Men en stöttning? Hur mycket är för mycket är frågan

Jag reagerade på tre saker i din text som jag gärna vill kommentera här nedan. Tycker att du låter väldigt dömande om jag ska vara ärlig. Nu får vi ju bara höra din sida av den här historien så vi vet inte hur andra parter uppfattat saker och ting, har du verkligen varit så stöttande och öppen som du tror? För det sipprar in väldigt mycket fördomar i din text vilket kanske din släkting också känt av från din sida. Kan vara bra att reflektera över.

"Hon har skurit sig över hela kroppen och visar stolt upp detta genom att bära magtröja och tajta/korta kläder."

• Varför ska hon inte visa upp sina ärr? Varför ska hon behöva gömma dom? Hon har rätt att klä sig precis som hon vill. Bara för att man bär ärr så betyder det inte att man ska gömma sin kropp eller skämmas.
  Det är såna där uttalande som gör att folk med självskadeärr mår så fruktansvärt dåligt.

"…det är de som uppfostrat henne som felet ligger hos."

• Det är väl inte barnets fel att det blivit som det blivit. Det är hos dom vuxna det brustit och därför har denna person hamnat lite snett i livet med vissa dåliga val.

"Hon hoppar från kille till kille"

• Och det har hon all rätt att göra som byxmyndig. Det är hennes liv och hennes sexualitet. Vill hon ligga runt så får hon göra det utan att andra människor ska sitta och döma henne. Varför är det ett problem att ha många sexpartners?

"Varför ska hon inte visa upp sina ärr? Varför ska hon behöva gömma dom? Hon har rätt att klä sig precis som hon vill. Bara för att man bär ärr så betyder det inte att man ska gömma sin kropp eller skämmas. Det är såna där uttalande som gör att folk med självskadeärr mår så fruktansvärt dåligt."

Det är skillnad på att skämmas över det och vara stolt över det/göra det för uppmärksamhet. Det känns ganska tråkigt att vara stolt och visa upp sina ärr som en trofé och sedan ha barn. Barnet kan få för sig att skära sig är något bra och något man bör bara stolt utav. Jag har skurit mig med. Jag tycker inte det är okej att använda självskadebeteende som ett sätt att manipulera

Det är väl inte barnets fel att det blivit som det blivit. Det är hos dom vuxna det brustit och därför har denna person hamnat lite snett i livet med vissa dåliga val.

Ja till viss del. Jag har öppnat upp mitt hem för henne, hon har fått bo här gratis. Fått gratis mat. Kört henne i mitten av natten till psyk akuten. Ställt upp för henne i vått och torrt. Jag har försökt hålla texten väldigt sammanfattat. Vuxna har ansvar, men när man går omkring och skadar andra så kan man inte skylla på sina föräldrar

Och det har hon all rätt att göra som byxmyndig. Det är hennes liv och hennes sexualitet. Vill hon ligga runt så får hon göra det utan att andra människor ska sitta och döma henne. Varför är det ett problem att ha många sexpartners?

Jag tog upp detta för att förtydliga hennes problem. Hon får ligga med vem hon vill men när hon blir sårad över dessa killar och fortsätter ge dem chanser trots att man själv stått upp för henne så blir det väldigt frustrerande. När alla dessa killar ska gå före hennes egna mående.

Jag trodde precis som du i början, att alla var fördomsfulla. Jag sket i vilka hon låg med, accepterade hennes ärr. Men när allt vändes emot mig så gick gränsen. Ärren var bara för ge mig skuldkänslor. Alla dåliga killar hoppade hon bara tillbaka till. Jag har försökt sammanfatta detta väldigt, men det finns väldigt mycket som jag inte tagit med. När soc kom med anklagelser om prostitution var jag den som försvarade henne. När min egna familj var på mig om att inte hjälpa henne så hjälpte jag henne ändå.

Det ironiska i detta var att jag vägrade acceptera allt detta tills det bevisade sig vara sant. Jag trodde inte hon knarkade, jag trodde inte hon betedde sig såhär och att hon bara var missförstådd. Men efter att fått se det i första hand så var alla rykten sanna.

Jag påstår inte att jag är perfekt för det är jag verkligen inte. Jag är bara väldigt sårad över det hon gjorde och jag är inte den enda som blivit det. Det känns f*n hemskt att bli anklagad för att vara lat, att vara ute efter pengar, att inte ge henne mat osv när det inte stämmer. När jag pratade med henne om det så förnekade hon det. Men väldigt många har sagt till mig detta. Om hon nu mår så dåligt borde hon förstå att det inte är lätt att ha 100% koll på sitt liv, och ändå går hon omkring och hittar på lögner om mig.

Men detta handlade om barnet. Jag är orolig över barnet, att ha en förälder som beter sig på detta sättet

#2: nej det krävs inte mycket alltid. Folk blir av med vad många ser som skitsaker ibland. Och eftersom hon redan har varit i kontakt med soc och BUP lär det inte krävas speciellt mycket för att dom lägger sig i.

Och nej, jag ser inte att det är bättre att du med din syn på tjejen "hjälper till" med barnen istället för soc.

Soc kan erbjuda hjälp med stöd, kurser osv, om dom anser att hon kan ha det själv. Likaså stöd i hemmet finns att få.

Och ibland förändrar ett barn hela människans liv och då i rätt riktning. Barnet blir det viktiga i livet.

Var med om en väninna som skar sig, bråkade, söp, pundade, hade oskyddat sex med mååånga som blev gravid och behöll barnet. Hon gjorde en helomvändning. Började jobba, slutade med alla dåliga beteenden och har idag 3 barn, man och hus.

Så det kan bli bra, speciellt om soc finns med stöd.

Jag bara hoppas soc kan hjälpa barnet på rätt sätt. Och vad jag menade var att jag inte skulle, som sagt, ta över barnet. Men att finnas som stöttning? Inte istället för soc. Fast om du tror att det inte är bra så kanske det inte är det. Min syn på henne är inte något som bara jag har. Det finns sämre saker hon gjort, hon försökte få mig vräkt ur mitt hus trots att hon bodde där gratis och jag betalade för allt. Till och med soc har en negativ bild av henne, fosterhemmen likaså. Hon har ärligt ett ganska stort rykte även bland fd klasskamrater

Tror ni samma "person" hos soc kommer se efter henne och barnet i sådana fall så att de vet hennes historik? Om det blir en ny så kan hon lätt manipulera dem som hon gjort så många gånger.

Om det finns chans att hon blir bättre av att ha barn, så gör det mig bara såå glad! Hur gammal var den vänninan du hade? Denna tjejen har inte gått klart gymnasiet, men jag antar att det borde finnas stöttning för det?

#1: Du verkar ha ett gott förtroende för soc och BUP - tyvärr är det långt ifrån alltid de agerar som de borde. Beror kanske delvis på var man bor och vilken handläggare man får, det är definitivt ingen garanti att vända sig till dem.

#9: hon är redan involverad med dem, så hon har inget val.

Som du ser ovanför skrev jag att barn tas ifrån föräldrar för skitsaker. Så jag är fullt medveten om att det beror på vem som hanterar ärendet.

Många får inte den hjälpbdom behöver.

#3: känner dock inget dömmande i texten utan mer snarare som ett rop på hjälp..du skriver att hon inte ska dömma och vilket framgår i din text att även du gör,vi är här för att hjälpa..inte själpa el bringa misstro bara för att egot ser det så

#3 Tack så mycket. Det kanske låter fånigt men har haft ont i magen och oroat mig hela natten om att jag skulle uppfattas som någon dömande person trots att kontot är anonymt. Du tog bort den klumpen.

När jag ändå skrivit så mycket kan jag likaväl rada upp vad hon har gjort för min text var super-sammanfattad utan kontext:

• Anklagat mig för att misshandlat henne till soc
• Hotat med självmord för att få mig att köpa en hund till henne
• Uppfostrat hunden dåligt och när hon inte pallade med den dumpades ansvaret på mig
• Pressat mig på pengar för att jag hittade ett annat hem till hennes hund (hennes hund attackerade min egna hund och situationen var ohållbar)
• Försökt fått mig vräkt så att hennes dåvarande kille kunde flytta in i huset
• Spridit lögner om mig

Detta är vad jag kan komma på just nu, och detta är bara saker hon gjort mot mig. När jag var inblandad och försökte hjälpa henne gick det så långt att jag själv blev självmordsbenägen pga all skuld jag fick. Så jag tycker definitivt att hon är en hemsk människa och när hon sedan skyller på sin uppväxt eller totalt förnekar allt köper jag det inte längre.

Tycker det hela värkar ytterst märkligt. Om hon nu är en så hemsk människa och verkligen har utsatt dig för det du påstår, har du ju tillåtit det om du inte brutit kontakten.

Och nej, du bör inte ha något alls med varken barnet eller henne att göra. Det är myndigheter som måste reda ut det och ingen som hatar mamman.

Fokusera på ditt eget liv. Du är trots allt bara 6 år äldre.

#13: Jag har cuttat kontakten med henne så inget jag själv vill utsätta mig för nej. Jag får höra från andra i släkten att hon blivit gravid, därav blev jag väldigt orolig.

Jag oroar mig för mycket, det vet jag. Jag vet inte när man ska sluta bry sig. Behövde ventilera och bara prata, för vad gör man om barnet hamnar hos någon okunnig hos soc?

Tack det ska jag försöka med