Jag har inte dina upplevelser och vill inte säga att jag förstår dig 100% för att det kan ingen göra. Men med eget trauma och tidigare upplevelse så kan jag relatera väldigt mycket till det du skriver. Människor som dött i mitt liv när jag var ett barn och erfarenheter där all makt och allt som betydde något för mig togs bort har också gett mig väldigt extrem separationsångest. Det krävdes en kraschad och överbelastad förhållande och (hemska saker som kan trigga andra) för att förstå att något måste ändras.

Jag vet inte om känslan om att vara sönder någonsin kommer att gå bort. Jag jobbar fortfarande på det. Man kanske får acceptera att saker är på det här sättet och istället lägga energin på att hitta saker för att underlätta. Skapa bättre självkänsla. Man kan försöka. Sedan, vad som är en bra självkänsla för någon annan är kanske inte vad det skulle innebära för dig. Någon annan kanske anser att agera utåt, våga vara modig och prata inför andra osv är bra självkänsla men för dig så kanske det är att acceptera dig själv och vara snäll mot dig själv.

Personligen jobbar jag väldigt, väldigt, väldigt mycket på att hitta en balans i självständighet. Jag vet inte om jag kommer vara så självständig som jag vill vara, jag vet inte vad som är acceptabel nivå men det jag vet är att ingen kan vara det till 100%. Ibland behöver vi bekräftelse från andra, ibland behöver vi någon som håller vår hand. Problemet uppstår när en och samma person blir den som förväntas göra allt. Jag gjorde detta misstaget en gång och allt slutade med en instabilt övertrött ex som jag fortsatte skuldlägga och fortsatte påstå att han aldrig hade älskat mig. Det var en situation där ingen av oss hade någon idé om vad som var funktionellt och realistiskt och fantasin var för oss båda en räddare som skulle hjälpa mig att läka. Tyväre fungerar det inte så.

Du kan ibland behöva höra från honom att han fortfarande älskar dig då och då, och jag tycker du ska berätta att du behöver det pga dina osäkerheter. Däremot kan du inte förlita dig på den konfirmationen, du kan inte belasta honom som jag gjorde och han kan inte vara din enda vän. Det är inte hälsosamt för någon av er då du också måste ha egna ben att stå på. Det är här du måste arbeta på dig själv, jobba på din självkänsla och inte låta ditt värde vara beroende av vad andra säger.

Jag vet inte hur man får tankarna att försvinna, jag vet inte hur ångesten att bli lämnad går bort för fortfarande skrämmer detta mig varje dag och när jag tänker på tanken att bli övergiven mår jag så dåligt att jag nästan vill spy. Men små steg. När du börjar övertänka att en liten handling skulle innebära att han inte älskar dig så får du stänga ned facebook, ta ett bad, se en film, något annat som får dig att må bättre. Jag kan inte säga att jag är jättebra på detta, man börjar nästan att obsessa över saker och laddar om sidan konstant för att se om de svarade. För mig hjälpte det att ta bort facebook, att bara chatta via sms och att ha sms signalen inställd som alla andra ljud. Då blev det att när jag hörde det ljudet så innebar det inte att det bara var ett sms, det kunde vara lågt batteri, systemmeddelande eller vadsomhelst. Så när jag till slut hörde sms plinget så slutade hjärtat banka varje gång och till slut blev man van och kunde obsessa mindre. Kanske kan du hitta någon lösning som fungerar för dig.

Sedan är det viktigt att du skaffar dig andra vänner. Umgås med andra människor. Jag har också det problemet, det är jättesvårt att lita på andra. Men du behöver inte rusha saker och lita på dem 100%. Ta det långsamt och anförtro olika saker till olika människor beroende på hur det känns, belasta dem alla med olika små saker så behöver inte detta jättebagaget hamna på din kille. Sök också validation hos dessa människor (de du känner dig bekväm med uppenbarligen) så behöver han heller inte ensam ansvara för det. Jag läste att du omringade dig med dåliga vänner men dessa vänner motsvarar inte majoriteten av människor som finns, även om det känns så. Hitta nya cirklar, nya intressen, positiva platser så kanske du kan undvika energitjuvarna och alla falska idioter. Det finns aldrig en 100% garanti men så är det med allt i livet. Som sagt så är detta också något jag kämpar med och jag finner många gånger att jag isolerar mig för mycket - vilket får mig att må ännu sämre och lita på andra ännu mindre.

Klar kommunikation är nog ett av de bästa tipsen jag kan ge dig. Var rak på sak om hur du känner, hur du fungerar och lyssna på vilken typ av person han också är. Han kan respektera hur du är och vad du behöver och i sin tur så får du respektera vad han behöver, hur han fungerar och begränsningarna han har där han också måste få ta avstånd om saker skulle bli för jobbigt. Med avstånd menar jag inte lämna. Jag menar bara att du får inse att han också mår dåligt ibland och då kanske inte bara dina känslor spelar roll. Att han mår dåligt handlar inte om att du är dålig, att han inte älskar dig eller något som är vänt mot dig. Jag glömmer ofta detta men det är så himla viktigt att komma ihåg och inte ta allt personligt. När dessa tankar börjar komma igång så återigen distrahera dig med något roligt och något som får dig att må bra.

När det kommer till sak nummer 2 så tycker jag att du tar upp det med honom. Säg exakt det du skrev här. Förklara att han får gärna umgås med vänner och familj men någon gång vill du också gärna ses lite tidigare så att ni kan göra saker som att gå på bio. Han kommer inte förstå detta förrän du säger det, trots allt så kan ingen läsa tankar.

En viktig sak jag glömde nämna i förra inlägget är det jag funnit att vara bästa sättet att ta hand om sitt mående och bygga självkänslan. Det kommer ju självklart vara olika för alla men jag tror det finns några gemensamma punkter och det är att hitta ett sammanhang:

• där du inte känner någon press överhuvudtaget
• där du känner dig trygg
• där du inte känner dig ensam, bortglömd eller obetydlig
• där du känner att du gör något betydelsefullt
• där du känner dig kapabel och kan växa och bli bättre på något (vilken kan få din självkänsla och självständighet att växa. Att bli bättre på något innebär inte en särskild sak utan du kan bli bättre på saker som man inte tänker på t ex att våga ta plats)
• där du har roligt

Denna platsen/aktiviteten kan vara en tillflykt från verkligheten, en plats där du samlar dina krafter och därför är det så himla viktigt att detta är en plats där du känner dig trygg. Ett plus är om detta sammanhanget innebär någon typ av rörelse eftersom motion är bra för själen. Du kan skapa denna plats var som helst, men lättaste är att hitta den via någon aktivitet. För mig är denna platsen ett stall där hästarna lugnar mig och hjälper mig. I min tur får jag känna mig viktig genom att motionera (rida) dem så att de håller sig friska, hjälpa packa hö så att de får äta och bara vistas med andra människor som uppskattar mig och ger mig självförtroende.

#0: Förklara för honom hur du fungerar, så som du har gjort här, och berätta hur han kan hjälpa dig att tänka mindre på fel saker. Om han förstår vill han säkert göra det för både din och sin egen skull. Säg att du behöver mer tydlighet än många andra han känner. Försök på samma sätt vara tydlig mot honom också.