Är tillsammans med en muslimsk man
Hej! Jag har sedan 2 år tillbaka varit tillsammans med en muslimsk man. Är själv inte muslim utan kristen. Hans familj är medvetna om att vi är ett par. Dock har jag nu på senaste året märk mer och mer hur jag inte passar in strävar inte efter att passa in. Jag är själv uppväxt i en kristen omgivning men haft en inblick i många av mina tidtagare vänners muslimska kulturer och känner inte att det är något jag är redo att stå för. Jag älskar min man och är sjukt glad över att ha honom i mitt liv men allt blir bara en aning mer komplicerat när man har konstanta ögon på sig från hans familj. Blev en enorm tystnad och en besvikelse fyllde rummet när jag blev presenterad och varit en sådan känsla emot mig sedan start. Jag vet att det har med att jag inte är från landet och inte är muslim men jag känner att jag inte ens får en chans eller att jag blir noterad, mer exkluderad trots mina ambitioner om att älska deras sån har dem knappt något intresse av att veta av mig som person. Har liksom aldrig fått en ärlig chans. Märkte dock efter ett tag att jag blev mer intressant i det praktiska delarna när det mer och mer efter en gång jag hjälpt med disken skulle göra allt för dem som att städa, servera och plocka undan efter dem. Men trots vidare ansträngning av någon slags sökande bekräftelse så är jag inte mer än så värd. Det kan kännas otroligt ansträngande för mig då det även finnas visa riktlinjer man ska följa. Man ska sitta fint, äta fint, laga mat, städa, behaga alla förutom sig själv, prata om ytliga saker och känns som att även känslor är tabu. Några tips på råd i dessa typer av förhållanden ?
Så länge han respekterar och älskar dig borde familjen vara mindre viktig. Det är ändå honom du är tillsammans med.
Även om man träffar en med samma tro råkar man ut för familjer man aldrig kommer nära.
Har ni samma mål och syn på framtiden så hade jag försökt bry mig mindre om familjen och fokuserat på förhållandet :)
#1: Håller verkligen med men har verkligen även känt att hans familj påverkar honom gällande vårat förhållande. Lagt märke till små vibbar, kommentarer på deras språk och även att de pekar på mig i en negativ stämning.
Går det inte att prata med honom om detta ? Om han älskar dig och verkligen vill vara med dig, så borde han vilja försöka lösa de konflikter som evt finns mellan dig och hans familj ?
#2: tala om för din man att han får säga till familjen att man pratar svenska nör du är där. Förklara qrr det känns riktigt obehagligt och du känner dig utsatt.
Man måste också förstå att detta är en helt annan kultur än den som finns här. Den kan vara svår att förstå för den som inte är uppväxt inom den. Många utlänningar, muslimsk som kristen, skulle bli besvikna om barnet kom hem med en svensk partner. Precis som många svenska föräldrar skulle bli det om deras barn kom med en utlänning. Alla är inte lika öppensinnade, så har det alltid varit och kommer alltid att vara.
Nu är det din partner du ska vara med, så älskar du honom och vill ha ett liv med honom så får du nog tyvärr stå ut och hoppas på att saker och ting blir bättre med tiden, samtidigt som du måste vara berädd på att det kanske inte blir det. Det är erat förhållande som är det viktigaste och ibland får man tyvärr inte med sig dom runt om.
Vad jag tycker du ska ha i åtanke är att ni troligtvis har vuxit upp med väldigt olika syn på förhållanden och hur man förhåller sig till andra människor utanför förhållandet. Prata och diskutera detta innan ett eventuellt giftermål.
Jag vet inte hur försvenskad din partner är och vilka värderingar han har, men se till att du själv vet detta.
Menar det inte som att "skrämma" eller "varna", men det kan bli en otrolig krock.
Mvh en med föräldrar från olika kulturer
- Redigerat 2021-11-15 10:51 av [pamm]
#0: jag vill inte vara den typen som påpekar uppenbara saker. Ifall den utsatta inte själv märker bristen av en viktig egenskap eller annat. Som brist på respekt, likavärde och kärlek oavsett religion ellee narionalitet. , så är det som det är och oftast ör det försent då poletten trillar ner.
Bag kan nara inte sätta mej in i atleva med en muslim. Har inget gemensamt med dom och som oftast finns det en otrevlig stämning ifall jag hamnar i ett sällskap av bara muslimer. Läs koranen, finnas ju på svenska. Lär dej vad det innebär att du är kristen i en slökt av muslimer och dom verkar inte respektera dej iallafall de är ju helt klart. Men så see dom dej som en otrogen, smutsig, opålitlig och slampig. Bara är så.
Har hört så många Kvinnor som hittat dröm mannen för att efter giftermålet eller första barnet vända på livet ni levt. Nu är du en ägodel och barnmaskin. Vara bekant med en muslim, visst! Men mer än så skulle jag aldrig gå. Över 80% av muslimerna är för sharia lagar. Det säger en heldel.
Frågan är väl hur troende din kille respektive du är?
Man kan ju bara råka vara född till en viss religion men inte vara särskilt religiös för det.
Det är ju något ni måste diskutera. Ska någon av er abdikera eller bara låta det vara. Framtida barn, (om) ska de tillhöra någon religion? Äktenskap? Hur ska ni göra där? Eller låta bli att gifta er?
Hur stor plats ska era släktingar få ta?
Det finns tusen frågor 😉
/Maria