Alla får ju göra och tycka som dom vill, men personligen håller jag med dig.

Jag vet att det är ganska vanligt att fira på olika håll. Ibland i kombination med att också fira tillsammans någon gång, det vill säga fira julafton flera gånger.

Jag vet flera par med barn på varsitt håll i min bekantskapskrets som åtminstone vissa år firar separat. Oftast handlar det om att varje part vill ha julafton med sina barn och att det av någon anledning inte går att fira alla tillsammans. Annars är det väl att man delar upp juldagarna och varierar från år till år vem som får julafton, firar flera gånger, firar alla tillsammans eller liknande. Jag tycker inte någon lösning är fel eller konstig så länge man är överens. Så jag tycker inte du är ute och cyklar men jag tycker inte han är det heller.

Om jag förstår dig rätt har ni firat gemensamt åren ni har varit tillsammans hittills? Det är såklart upp till er att komma överens, men min spontana tanke är att det kanske är värt att testa hans idé i år och sedan utvärdera vad ni tyckte om det? Att ni gör det ett år måste inte betyda att det är så för alltid och då har man ju testat hur det kändes att fira var för sig och kan ta med sig det när man ska komma överens för nästa år.

För tex min mamma har julen alltid handlat om oss barn, även nu när vi är vuxna. Hon accepterar om vi väljer att fira på annat ställe (tex mina syskon som har partner och vissa år firar med partners föräldrar) men är det upp till henne så väljer hon alltid att vara med oss på julafton, och det går före allt annat. Så det är ju olika hur man tänker och prioriterar liksom.

Till saken hör att hans barn bor annan ort och då kommer vi inte alls att ses i jul. För mig har alltid varit en självklarhet att man firar tillsammans med den man älskar och barnen.
Det är väl det som gör mig lite ledsen när man försöker att pussla och mannen inte vill möta upp mig.
Ge och ta i en fungerande relation är väl
Ändå det sundaste alternativt.

Vi har under årens gång haft varannan julafton med mina barn/ hans barn.
Har även alltid sett till att vi firar någon av juldagarna med barnen som vi inte firade med på julaftonen.
Har även en gång tidigare firat på var sitt håll men det blev tyvärr inte bra.
Min jul blev okey medan hans jul blev total kaos.
Så det är nog därför jag reagerar så starkt på skilda jular.

Självklart får man göra och tycka vad man vill i denna fråga.

Är julen en stor grej för honom då? Jag tänker att han kanske bara är lite mätt på jul och känner inget personligt behov av att fira högtiden, att det kanske absolut inte är riktat mot dig eller så.

Min särbo känner att julen kan kvitta så han är hos sin familj hela dagen medans jag åker runt till min familj under dagen för att till sist avsluta kvällen hos hans familj och det för mig är betydligt trevligare än att ha med honom när han inte vill 😂

Jag hade inte varit okey med det. Speciellt inte när det uppenbart går att lösa och barnen är vuxna och man bor ihop.

Av vilken anledning vill han göra så? Hur har ni gjort tidigare år?

#4: har du sagt hur du känner? Vad säger han om det?

Jag skulle inte tycka att det var en så stor grej. Jag känner att alltför många människor stressar kring själva konceptet, att man måste definitivt vara tillsammans just på julen, och fira tillsammans. Det finns så många andra dagar i ett år då man kan umgås, varför måste julen vara så himla viktig?

Jag har spenderat många jular helt ensam och kunde inte ha brytt mig mindre. För mig är det bara ännu en dag i kalendern. Så tänker jag kring saken men det är tydligt att du värderar hela konceptet kring jul så då blir det ju knepigare. Jag förstår dock inte vad som är så himla illa med att bara spendera julen med dina barn. Du har väl andra dagar som du kan spendera med din partner. Ursäkta att jag inte riktigt kan förstå din situation till fullo här pga min likgiltighet inför jul. =/

#8: julen måste ju inte vara viktig, men många inklusive jag tycker det är bästa dagen på året. Då vill man gärna vara med alla man tycker om. Ofta är julen också en tradition. Det är inte som alla andra dagar. Det ligger något i luften under jul 😁

Julen för mig är viktig och då vill man vara tillsammans med nära och kära.
Att bara fira med mina egna barn det skulle jag gärna göra hela tiden.
Tycker ändå som ett par att man kompromissar och försöker göra det bästa för varandra.
Man har ju av någon anledning valt att ta det steget tillsammans.

Ja och jag vet att man inte äger någon och att jag bestämmer över mitt eget liv. Det är inte det handlar om.
Jag ville egentligen bara veta hur vanligt eller ovanligt der var att fira på var sitt håll.

Jag tycker det är märkligt tankesätt. Vi är inte gifta men firar tillsammans

#0 Vi firar alltid julen tillsammans. Så jag håller med dig. Barnen kommer alltid hit på julafton, antigen på morgonen eller på kvällen.

Hade varit helt okej för min del. Hellre det än att stressa runt mellan olika julfiranden för att hinna "umgås" med alla - så som många verkar göra idag.

Det har jag aldrig hört talas om faktiskt. Jag personligen hade visserligen inte brytt mig så mycket, även om det hade känts lite tråkigt att fira utan sambon. Men jag bryr mig egentligen inte speciellt mycket om julen så hade han inte velat fira ihop hade jag varit okej med det. Men jag har alltid tänkt att man firar med sin egen familj (separat) typ när man är väldigt ung eller om förhållandet är nytt/inte så seriöst, men sedan när det blir mer seriöst, speciellt om man är sambor eller gifta, då firar man tillsammans så får man köra vartannat år eller så, om det behövs.

Du skriver (i #4) att "Ge och ta i en fungerande relation är väl Ändå det sundaste alternativt." Ändå har jag tolkat det som att du inte är beredd att ge. Det ska vara som det alltid har varit och absolut inte på det sätt han föreslår. Eller?

Själv jobbar jag i stort sett varenda jul, så min man är ensam. Vilket inte stör honom, då det enda han värdesätter med julen är maten! Och lite träffas vi ju ändå!

#15: om man läser det jag har skrivit mellan alla andra, så tycker jag att jag har gjort det.
Vi har prövat en gång tidigare att ha separata jular och då blev det inte så lyckat.

Så gett har jag gjort, det måste man när man inte har barn tillsammans.

Jag har aldrig varit i er situation med vuxna barn på var sitt håll men varför inte testa? Det kommer fler jular😉

Jag har firat jul utan min partner och istället varit med min mamma. Numera jobbar jag dock så har inte den möjligheten att åka hem. Vet att min mamma och hennes sambo också firat separat. Då har han åkt till sina barn.

#0 Förlåt om du redan har svarat på det någonstans, i så fall har jag missat det, men har du frågat varför han vill göra så och inte som du föreslår? :)

Julafton är en väldigt speciell dag för oss och den skulle jag inte vilja fira utan min sambo. Första åren vi var tillsammans blev det lite så att våra respektive familjer drog i oss och ville att vi skulle vara hela julafton hos just dom och inte åka iväg till nästa ställe efter ett tag.
Vi pratade lite då om att eventuellt dela på oss och att jag firar med mina föräldrar och syskon och han med sina, men sen löste vi det genom att helt enkelt stanna hemma på julafton och de som vill komma hit är välkomna att komma och fira hemma hos oss. Det har funkat bra nu i flera år.

#15: Fast är det att ge och ta att ge honom EN jul på "sitt sätt" under alla år, och sedan dissa det helt? I mitt förhållande hade vi kört vartannat år om vi inte ville samma sak.

Jag och mannen har varit tsm i 10 år. Många år har vi firat isär.

Hur vanligt det är vet jag inte men jag skulle aldrig vilja fira jul utan min partner. Det är en sak om någon av oss jobbar. Då är det ju som det är att vi är på olika håll.
Men att välja att fira åtskilt och fira med var sin släkt skulle vi aldrig göra.
Det skulle kännas jättekonstigt också ifall att mina föräldrar skulle fira åtskilt från varann. De som varit gifta i 25+ år Skulle kännas konstigt att åka hem till dem om en av dom ska åka iväg och fira på annat håll.
Nej i min släkt gör vi så att varje par håller ihop och firar tillsammans. Sen kan man förstås inte fira med alla personer alla jular. Jag och sambon är varannan jul med hans släkt och varannan jul med min släkt. Men vi delar inte på oss utan följs dit vi ska och fira.
Blev kanske lite rörigt inlägg men tror ni fattar.

I min värld så försöker man leva sitt liv så att man mår så bra som möjligt. Om det innebär att fira själv, eller med andra än sin sambo/fru/man eller inte firar alls eller BARA med sin sambo/fru/man… ja HUR man än vill. så är det rätt. Man ska inte behöva anpassa sig till andra mer än nödvändigt. Hur kul är det med människor som firar något när de helst av allt vill vara någon annanstans?

Tycker alla påtvingade traditioner i Sverige är så stela och tråkiga. Man slutar väl inte vara familj/par osv. för att man vill olika saker ibland?

En helg som Jul är tänkt att vara en positiv upplevelse men förefaller, för alldeles för många, vara fylld med gnissel och konflikter.
Hur många som firar på skilda håll, det vet jag inte men en gissning är att konflikterna kring jul är väldigt vanligt förekommande.
Så var det även i min familj, men sedan många år tillbaka (tiden går fort) så bryr jag mig inte alls. Det är skönt att vara ledig och göra något trevligt under den mörka & kalla vintern, men exakt hur - det spelar mindre roll.
Skulle årets julhelg inte bli den bästa, hav förtröstan för det kommer alltid en ny :)

#24: här är ju problemet att man vill olika. Så någon måste anpassa sig.