jag skulle vilja ha en storasyster, inte en massa småsyskon som retas slåss och jag får aldrig vara ifred. bara om jag skriver något på msn till en kompis så springer min lille bror och skvallrar. och när jag var liten skrev jag i dagbok och gissa vem som fortfarande retar mig för vad jag skrev i den, om kompisar och födelsedagar o julen och sånt

Jaa du…troligtvis för att du är tonåring…..uppror är en standardgrej hos tonåringar….föräldrar är och förblir idioter , särskilt för tonårsflickor , som ofta tror att de kan allt, vet allt och är fullkomligt osårbara.. (jag säger inte att du är så) …men det är faktiskt generellt…det brukar bli bättre i nitton - tjugoårsåldern…..*S*

Hmms det låter som du skriver om mig :P *hihi*

jag vet desvärre inte hur det är att ha äldre syskon.. Men skulle med vilja ha : (

ska jag berätta att jag ska ut och festa på tisdag eller bara sticka? :P jag kan säga att jag är hos en kompis :P jag vill ju helst inte säga det antingen kommer dom att säga nej, det tror jag för dom jag ska åka iväg med dricker och röker och det vet mamma om… men jag dricker också men det vet dom inte för jag är duktig på att spela nykter. jag går inte och trillar som pappa gjorde igår :) det ser så roligt ut när han är full :)

Hej Miss_Miley. Jag tycker det låter som du går igenom det dom flesta får gå igenom när man är i tonåren. Det är ju otroligt mycket som händer inom en i den åldern och man är varken barn eller vuxen.

Jag vet när jag var 14-års åldern så hatade jag mina föräldrar nått så innerligt, dom var nog det mest korkade som fanns. Nu går det ju tack o lov över. Om några år när du kommit igenom denna fas så ska du se att dom va nog inte så farligt pinsamma iaf, och en hel del av det dom sagt va kanske inte helt fel iaf.

Fram till dess så är det nog bara att försöka göra det bästa av situationen, försök sätta dej ner och prata med dina föräldrar, och framför allt, försök att lyssna och FÖRSTÅ vad det är dom säger i sin tur. 

Lycka till iaf, och berätta gärna hur det går, hur du än gör.

#4 Hur gammal man än är så en sak ska man ha väldigt klart för sig ..Som man behandlar andra blir man behandlad själv.Tänk på det nästa gång du gapar på dina föräldrar..Om jag skulle komma på min dotter/son med att ljuga eller gå bakom ryggen på mig så skulle den dottern/sonen få skylla sig själv om jag sen ALDRIG litade på vad den sa..tänk på det

#6 jag har inte gått bakom ryggen på mina föräldrar eller ljugit för dom1 det ska du ha klart för dig!

#6 och det har med att sticka och säga att jag e hos en kompis det skojja jag ju med. antingen kommer jag inte fråga dom och strunta i det, eller så frågar jag och inte får åka dit.  lägg dig inte i mitt liv om du inte vet all fakta först! jag gillar inte folk som får mig att känna mig skyldig för nått jag vill ha hjälp med EX kunna prata med mina föräldrar!! det var därför som jag började skriva här från första början!

#8 Att folk svarar dej utefter vad du har frågat det får du ju räkna med när du ställer frågan. Sen är det ju väldigt svårt att förklara en hel situation i en liten text. Det är heller inte lätt att avgöra i en text vad som är lite på "skämt" och vad som är allvar.

Sen är kanske inte alla svar precis dom man vill höra, för om man bara accepterar dom svar man vill ha så behöver man ju inte fråga heller? Jag tror att om du "taggar" ner lite och ser mellan raderna vad abbi skriver så ser du att hon har ju faktist en poäng, det kanske är så att dina föräldrar har lite taggarna utåt för att du oxå har det?  Det första man bör göra är ju att se till sej själv och kolla om man kanske har om än så liten men en del i det hela?

asså jag ville ju bara ha hjälp hur jag ska kunna prata med mina föräldrar sen behöver ni inte skriva en massa anatt skit! jag har bara varit snäll mot mina föräldrar, när mamma har bett mig att damsuga så har jag dammsugit och dom är ju jätte snälla mot mej, men jag vet inte vf jag inte kan prata med dom om nått.   men glömm att jag har skivit här! jag bryr mej inte längre, tack vare er så känner jag mej mer nere än vad jag har gjort i hela mitt liv.  det verkar som om ni tror att jag skriker åt mina föräldrar och att jag hatar dom men jag älskar dom och sånt gör jag inte!. ni har till och med fått mej att gråta… hur kan ni tro sånt om mig???

känner ni er stolta nu hackar på en 14årig tjej som inte vet vad hon ska göra!

glömm bort att jag ens har skrivit på denna sajt! så ska jag gråta mej till söms! GODNATT!!

Jag kan ju berätta lite om min dotter…..så kan du jämföra…..allt vi sade var fel…hon och bara hon hade rätt….

Hon träffade en kille…andra dagen kunde hon inte leeeeva utan honom….första helgen de varit ihop vill hon sova över…vi sade "nej vänta lie tills ni känner varann bättre" dessutom bor han sex mil bort….på måndagen var vi idiotförklarade på Lunar….tionde dagen hade de gjort slut…..nästa kille var en riktigt otrevlig typ…..bar sig illa åt när han kom och hälsade på första gången…jag tog väldans illa opp….sedan var det samma visa igen …jag och hennes mamma var idioter….hon hatade oss…skulle än det ena än det andra….Lunarstorm blev en bibel….

tog slut med killen efter åtta veckor….mitt fel på lunar som pappa för jag "inte respekterade hennes val  i livet" …..

Killen stal ett par månader senare en bil på fyllan och trängde en ambulans under utryckning av vägen….utan körkort och med en jäkla massa promille.. förståss… 

flera gånger har liknande saker hänt….bara för att hon "minsann visste bättre"…

Tror du inte att det är så att dina föräldrar bara är rdda om dig, kanske har du gjort ett par dåliga val och de har inte velat säga det rätt ut….. mitt råd till dig är…Lyssna på din mor och far nu….de må vara mossiga, idioter och allt annat …men de vet..de HAR erfarenhet, och de KAN råda dig!  Tro mig!

#11 En liten fråga, i inlägget #11 är du 14 år, på din presentation har du skrivit 15 o texten brevid på presentationssidan står det 16 år…inte för det spelar ngn roll men man blir lite konfunderad.

Ditt dilemma med föräldrarna känns jättesvårt för dig just nu men det är nog en utvecklingsfas i tonåren. Som tonåring vet man inte riktigt vad man själv vill, man är kluven. Det enda jag kan trösta dig med att det går över… jag vet, har själv varit där. Vem av dina föräldrar har du lättast att prata med? Välj den föräldern o prata med, ta det stegvis o berätta lite om hur du känner lr vad du gör. Dina föräldrar har oxå varit unga o just därför vet de hur ungdomar fungerar (de måste kanske påminnas lite, åldern gör sitt till *S*) o just därför vore det bra om du kunde prata med ngn av dem.
Mina döttrar är små nu men när de fyller 12 ska jag låsa in dem på livstid på sina rum *nej, skojar* men orolig kommer jag att vara. Förhoppningsvis kommer de att kunna fortsätta att ha det förtroendet för mig att de berättar för mig om vad de ska göra, hur de mår etc. Det stillar en mors oro, för mig får mina barn göra vad som helst (inte riktigt så då, men jag vet inte hur jag ska formulera det) bara att jag får reda på det av dem o inte bakvägen. Bättre att erkänna än smita…. ngt jag redan präntat in i dem att mamma blir mer arg om man inte berättar än om man talar om vad man gjort lr ska göra.

herreguuuud …ge mig ett tonårslexikon…du har inte gått bakom ryggen säger du…men du dricker bakom ryggen på dom..14 år …du är bara barnet…för gud skull

Det du känner för dina föräldrar är vanligt…De flesta tonåringar känner att de int kan prata med sina föräldrar, men det går som flera redan sagt över..

Och vill du ha lättare för att prata med dom så; sätt dig ner nån kväll med dom och börja förklara hur du känner.

14? på presentationen står det 15, på det andra 16, du ska verkligen INTE ut på juldagen och festa! Du ska vara hemma och mysa med föräldrarna inte vara ute o ränna!

"men jag dricker också men det vet dom inte för jag är duktig på att spela nykter."

"jag ska åka iväg med dricker och röker och det vet mamma om…"

"ska jag berätta att jag ska ut och festa på tisdag eller bara sticka?"

Jag tror inte ens du vill veta vad jag tycker om sånt här… 14 åringar (93.er) kan väll vara ute, men inte på juldagen o för liten för att dricka klokt. Det är få som dricker för det är gott, majoriteten dricker för att bli knök fulla. men.. 14 år? du är ju inte ens Straff/byxmyndig.

Jag tycker det är otroligt dålig stil som du håller på med när du går bakom ryggen på dina föräldrar, det är du själv som satt dig i det här.  

" dom ställer alltid upp för mig."

Då är det på tiden att du ställer upp för dom! För som det låter, gör du verkligen inte det.

för övrigt. man kan inte spela nykter, bara för att du går rakt finns det tusentals andra tecken på att man inte är nykter. lukt, språk, talet, uppförande, röda/glansiga ögon, fnitter m.m.

Hemma har vi alltid "kört med öppna kort". Sonen hade aldrig några tider men kravet var att han hörde av sig var han var. Tack och lov för mobiltelefoner. Han skötte detta perfekt.

Föräldrar är inte dumma. Visst märker man om barnen druckit men det bästa är att ha en dialog. Där får du ställa upp lite mer moget.

Med facit i hand så vet jag att det är många saker vi aldrig fick reda på men alla har rätt till egna hemlisar.

Allt dina föräldrar vill är för ditt bästa, så missbruka inte det förtroendet. Bjud på dig själv så kan ni säkert kompromissa fram lösningar där man både får ge och ta.

Hemma hade vi alltid ett måtto -Det finns inget som är så illa att man inte kan komma hem och berätta utan att bli utskälld. Vi får lösa problemen tillsammans.

Har alla glömt hur det va att vara tonnåring eller?? ush, hemska tid.

Jag ärr uppvuxsen med en ganska fri hand, tack och lov, annars hade nog jag varit väldigt upprorisk.

Jag bara funderar, MissMiley, för jag fattar inte riktigt - vad är det du känner att du skulle vilja prata med dina föräldrar om? Hur du har det och vad du gör? Du skriver att de alltid ställer upp för dig så då antar jag att du måste ha någon sorts förtroende för dem?

Fattar inte riktigt, du får gärna utveckla vad du menar.

asså jag kan ju erkänna att jag inte kan prata med mina föräldrar. jag vill inte att pappa ska veta Nåt alls, och jag vet att mamma berättar för honom det jag säger och jag klarar det inte så jag håller tyst. mamma är väldigt öppen med allt och fattar helt enkelt inte att jag inte vill att mitt liv ska pratas om öppet.

de vet inte ens att jag är singel nu, fast det beror väl mest på att jag inte vill erkänna det och försöker förtränga det…