Hade inte gett något om man inte är bjuden

#1 Även om det var nära släkt?

Nej, absolut inte. Kan inte tänka mig att de förväntar sig någon gåva från dig. Det kanske snarare ger dåligt samvete att de inte bjöd dig.

Nej absolut inte. Är man inte bjuden ger man INTE något.

Okej, tack då känner jag mig lite säkrare på att jag inte gör något stort fel om jag inte ger dem några pengar.

Tycker att det beror på hur nära släktskap man pratar om här.
Min bror kommer att gifta sig snart, och visst är jag bjuden på bröllopet, men även om jag inte vore det så skulle jag iallafall ge honom och hans framtida maka en present.

Pratar vi kusiner, sysslingar etc så tycker jag att det är en annan sak…

#6 Hm okej ja det gäller min bror här faktiskt. Vi har aldrig stått varandra nära. Är inte osams eller så men inte heller så att vi brukar umgås heller. Min bror är ganska många år äldre än mig så när jag växte upp så hade han typ flyttat hemifrån redan. Jag fick reda på av mamma att han skulle gifta sig snart och mina föräldrar och min andra bror var bjudna, men alltså inte jag.

Ja jag får väl klura på om jag då ändå borde ge något. Men de har ju alltså sagt att de bara vill ha pengar…. hm… klurigt. Jag har inte jättebra ekonomi heller så 500 kr är smärtgränsen för mig. Och både mina föräldrar och min andra bror ska ge en betydligt högre summa än 500. Jag tycker det är hutlöst att känna att man behöver ge så dyra gåvor. Då känner jag mig som en sämre person att "bara" ge 500. Svårt.
Mamma är också lite besviken på min bror att han inte bjudit mig, hon tycker att han borde göra likt eftersom min andra bror är bjuden men ärligt så skiter jag i det. Jag stannar lika gärna hemma, det var mest present eller inte jag grubblade på.

#7: Är resten av familjen bjudna men inte du så tycker jag inte finns någon som helst anledning till att du ska ge present/pengar.

#7 Det är faktiskt helt acceptabelt att ge 500kr, speciellt om man inte ens är bjuden. MEN, jag tycker faktiskt inte att du ska ge dem något. Du är inte bjuden fast du är hans syster, vilket jag absolut inte kan förstå. Oberoende, slösa inte bort dina pengar på någon som inte ens sätter värde på ditt sällskap.

#7: Köp ingen present, ge inga pengar. Alla var inbjudna förutom du så det känns ganska taskigt. Det hade varit en sak om du blev bjuden och du tackade nej men nu blev du inte ens bjuden

#7: sade bara hur jag själv skulle göra men är ju skillnad från hur det är för dig.
Och detta var ju tydligen en bror du inte står särskilt nära…

Efter vad du skrivit, så kan jag inte tänka mig att de förväntar sig någon bröllopsgåva heller.

Tycker inte du skall ge dem något eftersom du inte är bjuden.

Är man inte bjuden ger man inget, inte ens till sina syskon.

Är man inte bjuden så tycker inte jag att man ska ge något alls

Ja… nu är det ändrade planer. Jag ska till bröllopet ändå - med blandade känslor.
Min bror ringde och blöd mig nu muntligt, långt efter att övriga gäster fått skriftliga inbjudningar.
Känns verkligen som en sistaminuten-inbjudan 5 dagar före bröllop! Och jag blev så ställd i telefonen så det gick av bara farten att jag sa "Ja tack jag kommer gärna"
Men det känns lite si sådär. Jag vet att mamma "bråkat" på honom och sagt att hon tycker han är "orättvis mot sin enda syster"
Sen känns det fel att han bjuder mig för att han kanske känner sig tvingad till det. Men nu är det som det är. Jag kunde inte riktigt tacka nej heller rätt i örat på honom.
Fast 5 dagar före bröllop känns väldigt sent kan jag tycka. Hade ju inte förberett med kläder och så när jag var inställd på att inte närvara.

Jag tycker att du ska ta emot inbjudan och glömma att du gick det på telefon.
Det är väl bra att han tänkt om.

Jag är tveksam till om jag hade tackat ja om jag blivit bjuden via tele fem dagar före bröllop samtidigt som de andra blev bjudna långt tidigare.
Då är det ganska uppenbart att det var inte tänkt att jag skulle bli bjuden egentligen, men som TS skriver; mamman hade "bråkat" på och sagt åt sin son att han var orättvis som inte bjudit sin syster så han ändrade sig pga det.
Så hade ialafall jag tolkat det.

Jag hade nog gått på bröllopet i alla fall.
Den som hanterat det här knepigt är ju TS bror och för att slippa kommentarer i framtiden för att man tackat nej så hade jag offrat några timmar.

#18 jag är också inte på den linjen.

Jag hade inte gått när inbjudan inte är broderns önskan om att ha sin syster där utan plikt som mamman påtvingat. Varför skulle jag fira en bror jag inte har en relation med?

#20 Fast vi vet ju inte om det är så. Han kanske "tänkt om"

Jag hade gått för fridens skull. Oavsett anledning.

#21: för mig skulle det inte spela roll om han tänkt om. Om det behövdes så lång betänke tid för att bjuda sin syster hade jag inte varit intresserad. Friden får lösas innan jag skulle vilja umgås på det viset.

Det är ju inte en liten sak att inte bjuda sin syster som som borde varit självklar oavsett bråk. Det skulle nog få mig att helt tappa intresse av mer kontakt.

Familj är inte så viktig att man måste ha kontakt när man inte gillar varandra.

Om min bror inte bjudit mig från början men sen ändrat sig bara dagar innan hade jag tackat nej, för jag hade tolkat det som att han uppenbarligen inte ville ha mig där. Annars är väl ens familj (om man är nära varandra) de man liksom bjuder först? Att bli sist bjuden, dessutom över telefon, bara dagar innan hade gjort att jag inte känt mig viktig nog och känt mig mer som besvär än att jag var bjuden för att han hjärligt ville ha mig där.

Ja, jag förstår helt ni som inte skulle gått på bröllopet i samma situation som jag. Och jag håller med om att närmaste familj som föräldrar och syskon är väl de man först tänker på att bjuda. Dessutom när jag vet att mamma varit besviken över hur han agerat och att hon säkerligen har en stor del i att han till sist ändå hörde av sig till mig.

Allt det får mig såklart att känna att det kanske inte är genuint menat utan mammas önskan som han rättat sig efter. Men lite går jag för mamman skull också.
Jag tror det skulle betyda mycket för henne att även jag är där. Och skulle han mot förmodan tänkt om att han faktiskt vill ha mig där så då vill jag inte göra något "opassande" som att tacka nej.
Jag är väl kanske även lite konflikträdd också och vill inte röra upp känslor i onödan.

#24: Jag skulle också gå för min mammas skull om inget annat, så gör det för hennes skull. Tydligen så betyder det ju mycket för henne.

Hur blev det?