Till min man säger jag det ofta.Tyvärr inte lika ofta till mina barn.

Japp, säger det dagligen och får höra det själv ofta. För mig känns det viktigt.

Jag säger det rätt sällan, mest till barnen när dom går och lägger sig.

Tycker handlingar är större än ord.

Jag är inte särskilt beroende av att höra det. Orden betyder lite för mig.

Men min fru vill höra orden oftare än jag säger dom, vilket med jämna mellanrum leder till konflikter.

Vi säger det ibland. Inte ofta. Vi visar det på andra sätt.

Jag är uppväxt med att få höra, och därmed lära mig att säga det ofta till dem jag verkligen älskar. Men jag lärde mig också tidigt att inte missbruka ordet älska, utan kan säga istället till folk att "jag tycker om dig". Älska är så starkt att det sparar jag till mina närmsta.

Min man och jag säger det alltid till varandra kvällen.
Man vet aldrig, man kan vakna och vara död😃

I princip varje dag till sambon. Annars händer det nästan aldrig att jag säger det till någon. Jag och mina föräldrar har aldrig använt de orden till varandra vad jag kan minnas. Och inte mina syskon heller. Även om vi ofta ses och har bra relation till varandra.

Nej, jag säger det nästan aldrig och hör det nästan aldrig heller. Jag är uppväxt i en kärleksfull familj där jag aldrig tvivlat på att min familj älskar mig, men det visades i handling och sades sällan i ord. Så jag är väl inte så van vid att det sägs helt enkelt.

Känner i nuläget inte så stort behov av att höra (eller säga) det heller. Får se hur det blir om/när jag får en partner :)

Ganska ofta tycker jag. Men aldrig av slentrian, bara när jag känner det, fast tyvärr inte alltid när jag känner det. 🙂

Säger det ibland både till barnen och maken. jag får också höra ibland att de älskar mig.

Ordet i sig är inte så viktigt tycker jag. Utan det är handlingen vad man gör som är viktigt. Jag får ofta konkreta bevis på at mina närmaste verkligen älskar mig genom deras handlingar snarare än ord.

Jag säger det varje dag till mina barn. Då jag växte upp fick jag jämt höra det själv från min mamma och jag minns det med värme. De som säger att handlingar säger mer än ord, det stämmer inte för mig. Både handlingar och ord betydde (och ännu idag) mycket för mig då jag var liten. Som sagt, jag minns dessa ord med värme, de gånger min mammas röst mjuknade och hon sa de orden samtidigt som hon höll om mig.

Så, jag försöker visa mina barn lika mycket kärlek som jag själv fick, både i ord och handlingar.

Jag vet inte hur ofta jag säger det till min man dock. Det kanske har att göra med att jag själv aldrig såg min mamma och styvpappa säga sådant till varandra? Det kommer liksom inte lika naturligt för mig. Däremot försöker jag visa det på annat sätt, att vara snäll och massera min mans axlar efter en lång arbetsdag osv.

Jag tror dock att då man är liten så betyder både ord och handlingar väldigt mycket.

Till min mamma säger jag det lite då och då. Började med det som vuxen. Inget vi gjort i vår familj. När jag har partner säger jag det ofta.

Hör det lite då och då.

Jag har jättesvårt att säga det. Till någon. Inte för att jag inte älskar dem, men för att orden verkligen är svåra för mig att få ut. Jag vet inte riktigt varför, men det tar emot stenhårt. Sist jag sa det var när mamma låg på sin dödsbädd. Det var över ett år sedan. Jag får liksom inte ut orden. Däremot på engelska kan jag bra mycket enklare få fram det. Vet inte varför där heller. Men I love you är mycket enklare för mig att säga än jag älskar dig.

#13: Tror nog det, i ditt fall, kan grunda sig på din mors bortgång. Du sa jag älskar dig som något av det sista du sa till din mamma innan hon gick bort, och därför tror jag att det nu kan vara svårt att säga det till någon annan 💖

#14: Det hade kunnat stämma om det inte var för att jag alltid har haft svårt att säga det. I hela mitt liv.

#13: Det att det är lättare att säga I love you kan ha att göra med att det är inte ditt modersmål. Ditt känslospråk är säkert först och främst svenska, vilket kan göra att det är lite svårare för dig att säga det. Du kanske inte sätter lika mycket värde på de engelska orden?

Har du fått höra orden lite för sällan i din barndom kanske?

#16: Jag fick aldrig höra det från min pappa, som jag genuint tror inte ens älskade mig. Inte ens pyttelite. Men jag har aldrig älskat honom heller, så tror inte det är där skon klämmer. Mamma sa det nog relativt ofta, inte varje dag eller sådär. Kan vara så att jag helt enkelt är den typ av person som hellre visar någon att jag älskar dem, än säger det.

#17: Tråkigt det med din pappa. Min mamma lämnade oss då jag var tre år gammal så jag har alltid haft känslan att han aldrig ville ha mig. Han stannade inte ens kvar i landet utan flyttade utomlands, som om han verkligen ville fly från oss.

Som tur är så sa mamma min de där orden till mig varje dag och flera gånger om dagen så jag har verkligen fått höra det helt massor. Det gjorde att jag kände mig älskad av någon åtminstone.

Det kan ju förstås ligga i din personlighet också! Vi alla är ju ändå så olika oberoende vår bakgrund! :)

#18: Nuförtiden har jag helt kommit över att min biologiska pappa inte finns i mitt liv. Jag har haft turen att ha två underbara styvpappor genom åren som fortfarande finns med i bilden. Speciellt den senare som var gift med mamma tills hennes bortgång. Vi äter lunch då och då han, jag och lillebrorsan. Däremot oss syskon emellan (har en del stycken) tror jag aldrig vi sagt det… Eller jo, syrran har nog sagt det och då har jag sagt det tillbaka. Men inte jag och bröderna.

Egentligen är det väl inget stort problem just nu att jag inte har lätt att säga orden. Jag är singel och har inga barn, för det är där jag skulle känna att det var viktigast att kunna med ord uttrycka de känslorna.

Jag tycker inte att det känns riktigt naturligt att säga "jag älskar dig" på svenska. Vi sa inte det i min familj när jag växte upp, och mina föräldrar var inte heller uppvuxna med det. Jag skulle bli jätteförvånad om någon av mina föräldrar sa "jag älskar dig" till mig eller till varandra, men jag är ändå övertygad om att de känner så.

#18: Jag tror du menade pappa i din andra mening. Stämmer det?

#21: Oops, det menade jag faktiskt! Vet inte riktigt hur det blev så fel. :)

För mig är I love u mindre laddat och därför lättare att säga . Att säga jag älskar dig känns så himla djupt och tungt mmedans i love u känns lätt och bättre i situationer som inte kräver fullt allvar på vad det betyder.

Även om jag säger det på engelska menar jag det. Men eftersom jag matats med de engelska orden via teve, film, böcker och spel känns dom mer enkla. Och de svenska som jag inte har hört mycket i livet, så klart känns mer allvarliga och svårare att säga eftersom det inte känns naturligt.

Hade vi varit frikostiga med jag älskar dig i vår familj hade jag garanterat inte tyckt det var svårare än i love u.

Min partner säger och skriver "Jag älskar dej" sjuttioelva gånger per dag.
Liiiite tröttsamt. Dessa ord är så speciella.
Jag vill inte höra de så ofta..tycker det blir uttjatat och jag tar det till slut inte på allvar
Ofta svarar jag inte tillbaka när han skriver i det i varenda messenger-konversation.
Då skickar jag bara ett hjärta.

Fortfarande efter 42 år blir jag så glad varje gång jag får höra det. Även om det är många gånger varje dag.
För mig har orden inte blivit slitna.
Han är min älskling och jag är evigt tacksam över att få vara hans.
Förstår inte riktigt varför man ska spara på dessa ord.

#24 Har du pratat med honom om det? Tänker det kan vara en viktig sak.

#26: Jag ska det. Känns ibland som lite för mycket.
Han vill bara väl men får nog säga att jag tycker så.

Har nog bara sagt det till min man (och till partners i tidigare förhållanden jag haft), möjligen till någon kompis också.

Min man och jag säger jag älskar dig åtminstone några gånger i veckan och då menar vi det båda två 😊

Jag säger det till min sambo minst en gång per dag. Har svårt att somna om jag inte sagt det.

#29: Oj, hur kommer det sig att du har svårt att somna om du inte har sagt det? Jag säger de där orden flera gånger om dagen till mina barn men till man kommer det mindre sporadiskt, inte ens varje dag eller varje vecka. Jag känner att han är tillräckligt vuxen att förstå att jag älskar honom ändå, medans mina barn växer ännu och har mycket att lära, så jag vill verkligen att de får höra det tillräckligt.

#30 För om något skulle hända skulle jag vilja att han fått höra det den dagen. Säger det självklart då & då annars också. Men ska han iväg och jobba och jag ska sova så säger jag det. Han jobbar bara nätter och jag tycker det känns skönt att han får höra det innan han åker hemifrån. Lite katastroftänk av mig kanske, haha! Men men, han är det finaste jag har och det förtjänar han att få höra☺️

#31: jag är likadan. Vissa saker som sänggående gör att jag måste säga det, ifall något skulle hända.

Säger ofta de själv

#33 Till dig själv?

Säger det ganska ofta till min man, han inte lika ofta till mig. Skulle vilja höra det oftare, men det är ingen stor grej. Han är helt enkelt inte sån som säger det, men han är bra på att visa det i handling.

Säger det inte till mina nu vuxna barn, och har heller inte fått höra det från mina föräldrar när jag växte upp. Tycker att visa det är viktigare än att säga det. Mina barn vet att de är älskade, liksom jag visste det när jag var barn. Kan tänka att de som strösslar med de tre orden tar bort den djupa mening jag lägger i just de orden.

#34: nej till min familj och sånt

Nej, aldrig säger jag detta till någon! Jag känner sällan så stark kärlek att jag har behov att uttrycka det muntligen och även om jag skulle få en så stark känsla att jag fick en impuls att uttrycka dessa ord så tror jag att det hade krävts ytterligare något för att jag skulle säga det, liksom bli puttad över kanten för att säga det. Jag tror det skulle krävas ett rus av eufori. Tyvärr känner jag ett sådant rus nästan mer när jag tittar på småfåglarna i min trädgård än när jag träffar mina mest älskade anhöriga (man , mor, moster, styvbarnbarn) . Till saken hör att jag ej har barn och att mina föräldrar skilde sig när jag var fyra år och att vi flyttade mycket när jag var liten så jag fick aldrig kompisar såsom andra brukar ha eftersom jag samtidigt var väldigt rädd och blyg av mig (och är fortfarande). Dessutom är jag sär såtillvida att jag är extremt kritisk och dömande både mot mig själv och andra. Få kommer igenom nålsögat för att jag ska älska dem och då är det vänner oftare än anhöriga som blir ”godkända” och till dem kan man ju ej gå omkring och säga ” jag älskar dig”!.. även om man ju kan tänka det!

Folk som uttalar dessa ord titt som tätt tar jag ej som seriösa, tvärtom känns det som att ju oftare de säger det desto mindre kärlek känner de förmodligen, det blir som en desperat försäkran, som ett mantra…! Man bör spara dessa ord till en stund av ”allvarstal” eller som sagt euforiska glädjestunder tycker jag!

#37: Oj, jag tycker inte ord man verkligen menar slits ut. Tycker att säger man något man genuint tycker så har de alltid samma styrka oavsett om det är första gången eller 1000ste gången liksom.

Jag har sagt till exempel till min mamma att jag älskar henne och att jag är glad att ha henne så många gånger. Men effekten förströs inte för det. Det väcker ju samma varma känsla inom henne nu som första gången jag sa det.

Själv älskar jag att påminna personer om hur bra de är, eller vackra och hur mycket de betyder för mig. Jag tror det är något alla behöver få höra och alla mår bra av att påmmias om. Framförallt i tuffare livsfaser eller när man har det jobbigt. Men även när livet ärbra skadas det inte att påminnas om hur underbar man är som människa. Tror nog ingen kan låta bli att småle eller fyllas av en värme när de hör det!

#38: Samtidigt tänker jag att de förlorar i "tyngd" om man använder dem för lättvindigt.
Att säga dem till någon man verkligen älskar ofta holkar inte ur dem, men att säga "Jag älskar dig" till var och varannan person blir liksom…urvattnat.
För mig är det något dyrbart som ett fåtal personer får höra, inte något jag slänger mig med till vem som helst.

Men jag säger det definitivt oftare till min hund än till min mamma som jag älskar minst lika mycket. 😘

#38: Ja, som ”god morgon”, ”hej” eller ”hej då”.