När det kommer till pengar, tyvärr, blir folk väldigt lätt avundsjuka.

Jag kan känna igen det där.
Avundsjuka var ett signum när jag växte upp. Min pappa var en katastrof när det gällde pengar så det var "upp som en sol och ner som en pannkaka" hela hans liv. Det var alltid andras fel och jag kan höra avundsjukan de dåliga tiderna.
Jag gjorde uppror mot mycket när jag var ung och avundsjuka var en av sakerna.

#0 Hur man kan vara avundsjuk på sina barn är för mig en gåta. Så ledsamt.

Jag brukar hålla tyst om goda ekonomiska nyheter. I likhet med er har jag lärt mig den hårda vägen att det är bäst så.

Jag brukar inte heller prata om sådant med vänner eller familj. Jag har dock inte ett behov av att dela med allt som går bra i mitt liv, utan kan vara glad i tysthet. :) Så va glad och nöjd på egen hand om folk inte kan glädjas med dig. :)

Tack och lov, så har jag turen att ha föräldrar som blir glada för sånt. Jag har även en bror som inte är det minsta missunnsam. Min syster däremot blir däremot ofta avundsjuk på allt positivt. Pengar eller annat.

Sambons familj är svårare. De har också extremt svårt att bli glada över hans/våra framgångar ekonomiskt, jobbmässigt eller något alls nästan. De ska hävda sig själva eller vända det till något negativt. Mycket tråkigt och jobbigt!

Vad jag märkt brukar de som har liknande inkomst och sits kunna glädjas mer över andras framgångar. Dock känner jag även ett fåtal som har det sämre ställt och av dessa gynnar vissa inte andra som befann sig i samma sits att helt ”plötsligt” börja ha det ekonomiskt bättre ställt och betydligt stabilare.

Själv är jag uppvuxen med att man ändå kan prata med släkt och familj om sina framgångar.

Jag har inte själv särskilt gott om pengar, men har inga problem att glädjas åt om det går bra för vänner och bekanta. Tycker bara det är roligt för dem. Skulle det hända att jag vinner något eller får pengar på något annat sätt, så hoppas jag att de tycker detsamma för mig.

Jag tycker det skiljer från situation till situation. Alltså om jag t:ex knappt kan köpa mat en månad och vet att jag kanske måste dröja med att hämta ut medicin för jag inte har råd, och en vän till mig vet exakt hur tufft jag har det och ändå tycker att de måste skriva femton sms om hur fint de har det ekonomiskt… jag kan bli irriterad då. Inte för att jag inte är glad för deras skull, men för att jag inte förstår varför de måste välja att dela det med just mig när de vet att jag har en krisig månad och mår jättedåligt över det.

Annars stör det mig inte.

I min familj (mamma, syskon) tycker jag vi är bra på att dela ekonomisk glädje, generellt sett. När vi växte upp hade familjen rätt dålig ekonomi, på grund av att mamma hade lågbetalt jobb + sjukskrivning och att min pappa inte kunde hålla i pengar, så vi har alla den erfarenheten med oss. Nu har vi syskon helt okej till väldigt bra ekonomi men uppväxtens ekonomi sitter kvar i varierande grad hos oss. Men jag tycker vi är bra på att glädjas åt varandra när det går bra, oavsett om det är ekonomiskt eller på annat sätt. Och vår mamma har alltid varit stolt och glad när vi barn har haft goda nyheter att dela, oavsett vad. Även när hon själv oroar sig för sin egen ekonomi
Men det finns tillfällen där det kan skapa lite irritation. En ingift i familjen kan ha väldigt dålig timing när hen berättar sånna nyheter och har även en tendens att låta mer skrytsam än nödvändigt, vilket irriterar. Då är det svårare att svara rent positivt.

Men annars har jag inte funderat så mycket på hur jag själv reagerar, så jag är inte helt säker. Men tillfällena jag kommer på har jag inte reagerat med missunnsamhet utan glädje för personen, oavsett om det är familj eller någon annan bekant. Varför inte, jag vill ju att mina nära och kära har det bra såklart :)

Grattis till löneökningen!

Trist att inte kunna dela med sig av goda händelser.

#0: Jag har läst ditt inlägg samt några kommentarer. Ser att några nämnt avundsjuka typ som anledning. Vilket säkert kan stämma i många fall.

För min del är det avsaknad av intresse. Jag skulle komma med världens tråkigaste svar Typ på det sms:et. Modell "okej. Vad trevligt…" o skulle visserligen mena det men släppa allt lika snabbt.

Jag aldrig pratar pengar och ekonomi med familj eller vänner. Mer än möjligen vilken hytt vi ska boka på kryssningen…

Men det beror också på vem som säger det och vad. Skulle min kille komma hem tex efter jobbet med ett: "Hej älskling! Du kan inte gissat vad som hände idag. Min chef gav mig en löneökning…" Då är det självklart att jag skulle gratta honom! Dels för att jag förhoppningsvis älskar honom. Men också för att han är glad samt även för att det indirekt betyder bättre för oss gemensamt.

Skulle han börja prata om hur mycket han tjänat genom att sälja aktier av nåt slag, då finns det risk att jag efter ett tag greppar närmaste kudde och tar en powernap eller lagar mat eller nåt annat. Även om det iofs är bra för hans och (beroende på hur man delar upp det…) kanske också dem gemensamma ekonomin, så är fortfarande inte aktier något större intresse från min sida och ligger rätt långt ner på listan över samtalsämnen.

#11: Det är inte ämnet du borde intressera dig av, utan att det är något som din partner blivit glad av. Speciellt om det blir som en slags belöning för en ansträngning.

#12: alla har helt enkelt olika intressen. Jag kräver inte av mi partner att han ska sitta o prata melodifestivalen med mig om han inte har intresse för det. :)

#13: Nej, det är ju inte det jag påstår heller.

Men du kanske förväntar dig att han kunde bli glad för din skull om du fick en biljett till mello-finalen som tack för något bra du gjort och han slapp följa med.

Hur hade du känt om hans respons mest var att det var orättvist att han inte kunde gå på konsert med hans favoritband, istället för att tycka du var värd din biljett?

#14: Ledsen att göra dig besviken. Du får inte deg svar du önskar. Men det skulle inte göra mig så mycket. Jag dör inte av det. O hellre att jag får ett ärligt svar.

Jag är en person som är lättsam på det sättet. :)

Jag har aldrig förstått människor som känner avund och jag lider tack och lov inte av avundsjuka tvärtom det är glädjande om det går bra för människor oavsett det är ekonomiskt eller något annat så får jag en glad känsla inom mig för den det går bra för och tycker det är roligt.

Att känna avund mot andra måste vara jobbigt och göra ont inombords men gläds man istället så får man en positiv kick själv också och jag kan inte annat än känna glädje för någon som får bättre ekonomi eller som det på något annat vis går bra för.

Avundsjuka personer stör mig och när jag upptäcker dom blir det väldigt snabbt att jag håller distans för vem orkar med såna typer och dom mår mest dåligt själva men deras avund ska inte få förstöra glädjen för andra då kan dom sitta i sin ensamhet och kvida.

#16: Å andra sidan kan man inte alltid välja sina känslor heller. Jag kan som sagt generellt sett bli väldigt glad för vänner om det går bra för dem ekonomiskt. Men jag har även haft "vänner" under de perioder då jag t:ex hade det så strängt ekonomiskt att jag bara kunde äta varannan dag och jag knappt hade råd att betala hyran och de tyckte att just jag var det viktigt att informera om alla pengar de hade, om alla nya kläder de köpt, hur de precis köpt nya mobiler och skaffat ny dator och planerade en stor resa till sommaren. Kul för dem att de har råd med sådant naturligtvis, men när jag sitter och gråter av hunger dagligen och de vet om det så tycker jag det är vansinnigt onödigt att dela den informationen med mig specifikt.

Om de skulle skriva om det på sin fb eller något så är det något annat.

Hur jag känner beror i ärlighetens namn på vem som får en ekonomisk framgång, dvs. hur god ekonomi den personen redan har (jämfört med mig) och hur stor betydelse den ekonomiska framgången har för den personen. Att någon som redan har mer pengar än den behöver och mer därtill får ännu mer pengar är inte något jag känner anledning att glädjas över.

#18: Nej, det kan jag hålla med om. Men när det är en ansträngning som gett en bra belöning tycker jag det är skillnad. Då är det inte "grattis till pengarna" som blir grejen för mig, utan "grattis att ditt hårda jobb lönade sig". Och det tycker jag är oberoende av om det är någon som hade 50 kr och fick 25 kr extra, eller någon som hade 500 000 och fick 250 000 extra.

Jag tror också att i takt med att man har mycket, desto mindre glad blir man över nästa extra slant. Då kommer det krävas så mycket mer för att det ska påverka en.

#17: Sant, det är svårt att kontrollera känslor. Tror det är därför jag slutat berätta saker för vissa, för jag vet att dom kommer ha för svårt att höra vad man egentligen är glad för. Då är det enklare att själv begränsa sig, än att bli irriterad på dom (igen).

#19: Dock tycker jag man har lite eget ansvar för att visa takt också. Och att t:ex inte gnugga sina ekonomiska framgångar i ansiktet på någon som ligger på gränsen till hemlöshet eller hunger dagligen. Man kanske inte MENAR att gnugga det i ansiktet på dem, men man kan ju ställa sig själv frågan "varför känner jag att det är just DEN personen som jag vet har panikångest och vrider och vänder på varenda krona de har för att ens överleva som jag måste skicka meddelanden till eller ringa och berätta om min egna väldigt positiva ekonomiska sits?"

Lika mycket skulle jag tycka det vore otroligt okänsligt om någon t:ex precis fått reda på att de väntar barn - vilket naturligtvis är jättefint - men istället för att dela det med x eller y så väljer de att dela det med en person de vet som kanske haft flera missfall senaste åren och som tillsammans med sin partner lider fruktansvärt av att de själva inte lyckats få barn trots flera års försök.

Varför väljer man att dela informationen specifikt med människor man vet förmodligen kommer må dåligt över det även om de inte MENAR att känna så? När en av mina vänner fick så dåliga betyg i en kurs på universitetet att hon blev kallade till möte med läraren som sa att hen inte var säker på att hon passade för yrket (och hon berättade det för mig med tårar i rösten) så knep jag ihop med att jag hade fått ett av de högsta betygen i klassen i samma kurs samt jättefina ord av läraren om hur bra jag kommer passa i yrket.

Jag visste att trots att hon skulle vilja bli glad för min skull så är det samtidigt fullt naturligt att just i den stunden är det mer eller mindre omöjligt.

Man kan ju tänka sig för en eller två gånger ibland med vad man säger till vem, även om man inte menar illa så kan det göra någon illa ändå.

#20: Absolut. Håller med dig. Men det är inte dessa halv-extremer jag pratar om.

Dessutom var det ingen större skillnad från när jag började jobba heller. Min första riktiga anställning var 1997. Jag var då 20 år och jag fick en ingångslön på 15000 kr som programmerare. Knappast något märkvärdigt garanterat lägre lön än övriga familjemedlemmar med jobb hade. Ändå var det liksom mer ojande över att jag fick 15k utan att ha någon formell utbildning. Att jag däremot ägnat uppskattningsvis 6 timmar varje dag dom tidigare 6 åren åt att programmera och lära mig på egen hand på fritiden var liksom inte en faktor.

Så det handlar i vissa fall inte ens om att ha mer än andra.

#21: Det var just det jag nämnde i mitt första svar i tråden. Att det skiljer sig mycket från situation till situation. Men att man samtidigt får ta eget ansvar också för att visa takt vid vissa tillfällen. En del i tråden verkar ju tycka att om någon inte blir enbart glad för ens skull oavsett situationen så är det irriterande och dåligt av dem. Och det är det jag motsätter mig, för det kan finnas många olika faktorer.

Sen om någon genuint ALDRIG blir glad för ens skull när man delar med sig av goda nyheter trots att de själva har det lika bra eller t.o.m. bättre… ja då kan jag förstå att det blir frustrerande i längden.

Läste din trådstart och det är ju jättetrist att just ingen delar din glädje. Det är väl lite avundsjuka och "nu skryter han" tankar hos de du berättar för, skulle jag tro. I vissa fall kanske ointresse.

Själv har jag det inte fett ställt, tillsammans med min sambo klarar vi vardagen utan problem dock. Med det sagt, jag kan genuint bli riktigt glad när det går ekonomiskt bra för andra. Som min bror, han hade noll och ingenting i 20-åren och fick sedan ett bra jobb efter utbildning. Nu har han gott om pengar på banken, har goda aktieresultat (ja, förutom under senaste tiden då, men det är ju långsiktigt) och har köpt hus. Allt jag känner är glädje och inget annat. Liknande har en god vän klättrat jobb- och lönemässigt och lyckats med ungefär samma sak som min bror, jag är så himla glad för hennes skull.
Jag förstår inte varför det är så svårt för många när det är pengar det handlar om. Det är ju kul när det går bra för vänner och familj!

Jag hoppas du hittar någon som kan glädjas med dig när du berättar, istället för stt få sura miner och/eller negativa kommentarer.

Calcifer jag håller helt med dig här för nån känsla i kroppen måste människor ha och vet man om att någon kämpar och har det svårt så kan man gott låta bli att skriva dom på näsan om man vunnit eller fått påökt eller skryta och berätta om nya telefoner, resor med mera.

Ibland undrar man varför en del inte kan låta bli fast dom vet att en person kämpar ekonomiskt. Känner dom sig duktiga och överlägsna eller vad är det frågan om när det verkar finnas dom som även finner nöje i det. Klent och uselt till tusen, fult och lågt agerat men en sak är säker att nånstans där inne kommer ånger och tanken varför man agerade så att det finns ett samvete som sticker ganska bra i bröstkorgen.

#24: I extrema situationer så ja, då känner jag verkligen att den som delar med sig av sina goda nyheter borde visa bättre omdöme.

Men sen som jag nämnde skiljer det sig ändå från situation till situation. I vissa lägen har man verkligen ingen anledning att bli irriterad när det gått bra för någon annan och då är det onödigt av en själv att bli sur eller komma med träliga kommentarer om hur den andre "skryter".

Ibland kommer tankarna på gamla talesätt (ordspråk) när jag läser här.

Delad glädje är dubbel glädje - delad sorg är halv sorg.

#0: Jag gläds gärna över familj och vänners ekonomiska lycka. Det försämrar inte på något sätt för mig och det gör dem glada. Ju bättre det går för min omgivning, desto bättre går det för mig, resonerar jag. Ibland kan det dessutom finnas lärdomar att dra av HUR andra har gjort för att förbättra sin ekonomi. Det finns bara vinnare. Bortsett från inflationen förstås. 🙂

#27: Mja, men om vi ska jämföra den situationen med säg två syskon då. Där ena personen är psykiskt frisk och fysiskt frisk och kan studera heltid på universitet och få bra betyg och sedan ett bra betalande jobb. Med ett syskon som antingen psykiskt eller fysiskt har extrema begränsningar som gör att de varken kan studera eller arbeta på samma nivå och därför aldrig kommer få ens en bråkdel av vad andra syskonet får.

Ska den som har begränsningar fortfarande känna att de borde kunna lära sig av den som inte har begränsningar och sen må dåligt för att de genuint inte kan?

Om två personer har samma förutsättningar men ena personen väljer att inte fokusera på studier/arbete på samma sätt som den andre så är det för mig självklart att ja ena personen kommer ju tjäna mer. Och där kan den som valt att inte arbeta lika hårt för samma framgång inte riktigt klaga på det.

Men om två personer inte har samma förutsättningar så fungerar det inte riktigt.

(Jag har t:ex fem syskon, där alla har andra förutsättningar än mig för jag är den enda som har flertal diagnoser som gör att jag kan varken studera eller arbeta i den utsträckning de kan. Jag tycker inte att jag ska behöva tänka att jag måste "dra lärdomar" av dem. Jag kan inte. Punkt.)

#28: För mig handlar det inte om att jag ska känna att jag kan lära mig något av den som gjort något smart. Jag bara gör det om jag ser att det finns en lärdom. Det är inget jag är tvungen att göra. Hur mina syskon tjänar mer eller mindre pengar än jag drabbar aldrig mig även om jag förstås helst ser att de tjänar mer än jag.

#28: Tycker fortfarande du tar så extrema exempel.

Och jag ser heller inte hur mitt liv blir värre eller påverkas alls av att min brorsa berättar att han fått högre lön oavsett min situation.

Tycker det är något heeeelt annat än att t ex gång på gång välja dyra restauranger trots att man vet att någon i sällskapet inte har samma resurser.

#30: Fast detta är ju ingen klinisk utforskning utförd av läkare. Så att använda anekdoter är väl ungefär det mesta man kan ha som bakgrund till sitt ställningstagande?

Dessutom har jag även sagt att i mindre extrema situationer är det en helt annan sak. Även i mitt meddelande till Niklas skrev jag även att om två personer har samma förutsättningar så är det annorlunda än om de inte har det.

Har man inte samma förutsättningar tycker jag det är fel att beklaga sig över att den som har det sämre ställt inte kan bli extremt glad för ens skull jämt. Men har man samma förutsättningar eller att den andre parten har sämre förutsättningar än en själv så tycker jag absolut man kan bli frustrerad (som jag redan sagt) över att de aldrig verkar kunna bli glad för ens skull.

#8: Jag förstår dig och håller helt och hållet med dig.
Det du skriver om låter snarast som skryt, och jag undrar vad det är för personer som känner sig tvungna att kompensera för sin låga självkänsla genom att ideligen tjata om sitt välstånd. Mådde de bra och verkligen kände sig rika skulle de inte bete sig så fjantigt. Bedrövligt. Blockera? Du behöver inte såna personer i ditt liv.
Det är en annan femma om de skulle skriva i lycka och glädje över en oväntad löneförhöjning (vilket jag ser som erkännande från jobbet), eller en oväntad vinst, eller liknande. Då delar de med sig av sina goda nyheter. Men det här låter ju snarare som "jag är bättre än du för jag är jätterik och det är inte du". Jag kan ha missuppfattat och ber i så fall om ursäkt, men det här är min uppfattning.

#32: Jag har tvingats ta bort en del sådana människor från mitt liv. En som nästintill jublade när jag var tvungen att hoppa av universitet pga min psykiska ohälsa för att jag tekniskt sett hade bättre betyg än dem i nästan alla ämnen. "Skönt att någon som du inte kommer bli lärare iaf" var väl ungefär vad de sa. Trots att jag som sagt hade bättre betyg än dem, och dessutom hade vi samma handläggare för VFU (verksamhets förlagd utbildning) som råkade nämna till mig att hen trodde mer på mig som framtida lärare än andra personen…

Tack men hejdå.

#28 Jag ser när jag läser dina inlägg att det här är en mycket känslig fråga för dig och som du skriver att du kunde äta varannan dag det gör uppriktigt ont i mig för du har uppenbarligen gått igenom den hårda vägen och mat för dagen ska vara en självklarhet för alla.

Jag kan förstå att du känner dig bitter när du fått och får kämpa som du gör och jag hoppas innerligt att du en dag får en lott och vinner storkovan det vore verkligen något bra där pengarna skulle hamna rätt.

Jag tycker och står på mig ändå att oavsett förutsättningar ska man kunna glädjas med andra som det går bra för oavsett det är pengar eller något annat så mår vi bättre om vi kan glädjas än att känna avund för avund drar ner vår energi medan glädje lyfter oavsett vilken situation vi må befinna oss i.

Det här med pengar är en fråga som är känslig och upprör men ärligt pengar är inte lyckan alla gånger men det är vårt eget välmående det är det absolut viktigaste vi ska ta hand om så är det hur vi mår det kan pengar aldrig styra.

Det finns folk som är så rika så dom aldrig kan göra av med det dom har på banken men är alla lyckliga för det ? icke det finns mycket tragik i att ha för mycket stålar också precis som det finns tragik i att ha för lite stålar.

Jag tycker det är fantastiskt roligt om någon får påökt eller vinner pengar oavsett det är stora eller små summor så kan jag inte annat än bli glad för den personen.

Sen handlar det inte om pengavärdet det kan vara en mindre summa också som någon känner sig glad för att ha fått påökt och då ska den personen kunna säga det utan att bli bemött med avund för personen kan vara glad för ett par ynka tusen mer och den glädjen ska ingen ta ifrån personen.

Däremot som jag skrev ovan att vet man om att någon har det svårt kan man hålla inne med sin löneförhöjning oavsett hur stor eller liten den är men det kan också uppstå situationer där någon inte vet om att en person kämpar och har det ekonomiskt svårt där någon i bara farten berättar om sin påökning.

Personligen har jag inget behov av att berätta om jag skulle få påökt och vill min omgivning kolla upp mig i nyfikenhet så gör dom det så enkelt med dagens teknik så det är något vi inte behöver berätta själva vi behöver bara leva våra liv.

#33: Jag har också haft missunnsamma personer i mitt liv. Som du säger, tack men hejdå. Det är det enda raka att göra.

#34: Nej, generellt sett är jag inte bitter, för många har haft det mycket värre än mig. Jag har nämnt specifika situationer. Men generellt sett är jag som sagt inte bitter.

Det som jag motsäger mig är när en del verkar tro att ALLA har samma förutsättningar och blir nästan förnärmade när någon som har en skitig förutsättning i jämförelse med dem inte kan jubla och hurra när de skriver direkt till denna person (alltså inte på sin publika fb eller twitter) om hur jääääkla bra deras liv är och ja usch trist för dig som inte kan äta kan jämföra med när vi inte hade råd med en iPhone 5s utan fick ta en iPhone 5 heartbroken.

Mina syskon har alltid haft det bättre ställt än mig, men när de delat med sig av glädjestunder i sina arbetsliv har de valt att göra det när de märkt att jag mått lite bättre och de har inte varit skrytsamma alls utan mer "hej syrran, så hemskt ledsen att det är tungt för dig just nu, säg till om jag kan hjälpa till kanske med ett besök eller så" (alltså inte, jag erbjuder dig att låna pengar, utan bara sällskap) och i samma veva sagt att de fått löneförhöjning. Istället för att enbart säga "oj tråkigt att du svälter, jag fick en massa extra pengar nu ska jag gå och köpa svindyra kläder du aldrig kommer ha råd med".

Det finns en extremt stor mängd av nyanser. Både när det gäller pengar och annat. Man kan tänka sig för ibland, just gällande takt, på hur man uttrycker sig. När jag ärvde pengar efter mamma och hade en vän som inte ätit på tre dagar för hen inte hade råd så sa jag ingenting om hens ekonomiska situation, jag sa bara "jag vill inte att du inte ska ha råd att äta, jag har råd att hjälpa nu om du låter mig, så låna en slant, du kan betala tillbaka i din takt". Jag sa inget om vilken summa jag hade fått eller nåt sånt. Bara att jag kan hjälpa, om du behöver det, jag vill inte att du svälter för jag vet hur hemskt det är. Och när jag visste att de kämpade så hårt med att ens kunna betala hyra eller mat så skrev jag inte en massa meddelanden till dem specifikt med listor på allt roligt jag köpt. Varför? Vad får jag för nöje av det? Mår jag bättre för att jag listar upp exakt hur mycket mer pengar än dem jag har? Nä. Det gör inte jag iaf.

Sen om det handlade om att jag jobbat stenhårt mot alla mina motsägelser och motgångar och lyckats klara en kurs och fått A trots att alla odds var emot mig - då har jag inget problem med att skriva det stolt på min fb. Men jag skickar det inte privat till en person som sitter och gråter för att de fick F i samma ämne och inte klarade kursen.

Takt.

#35: Det är samma här det har funnits missunnsamma personer i mitt liv och dom kan vi gott vara utan eller så kan vi tänka tvärtom att vi har något som dom inte har och sträcka på oss och vara nöjda med vårt.

#0: Det är inte många jag kan dela glädjen med heller, men jag har min storasyster. Hon och jag står väldigt nära varandra, hon glädjs åt min lycka, vare sig det är ekonomi eller något annat, lika väl som jag glädjs med henne när något går bra.

Personligen har jag inget behov av att prata om pengar eller "lyckade affärer".
Mina allra närmaste, dvs mina 3 barn, vet om min ekonomiska status men det är inget hett samtalsämne. Den yngsta och jag kan prata ekonomi i allmänna termer och gå in på hur aktieportföljen, sparande m.m. ser ut men jag förväntar mig inte ett samtal varje gång hon gjort en bra affär eller liknande.
Skulle jag vinna en större summa på t ex Triss så kommer jag inte att berätta det för någon.