Jag tror också att jag uttrycker mig olika beroende på ålder. Framför allt om det är stora åldersskillnader mellan mig och vederbörande.
Det där med kön däremot tror jag faktiskt inte spelar roll. För mig alltså.

Ja jag pratar nog lite olika beroende på ålder och kön. Ofta tror jag i alla fall.

Jag skulle nog vilja hävda att största skillnaden blir att jag anpassar mitt ordval. Jag har en kärlek för ord som inte brukas lika mycket nuförtiden men när jag vet att yngre (då syftar jag dock främst på under 18 år men även vissa av mina släktingar som är mellan 20 och 30) antingen ska läsa det eller tar del av en konversation så väljer jag att undvika ett par uttryck eller ord. Dock så överraskas jag ibland över vilka ord som vissa inte känner till. Belamrat är enligt mig ändå ett ord som används en hel del men ack så fel jag hade. 25-åringen jag pratade med hade aldrig hört ordet tidigare.
Annars avviker sättet jag uttrycker mig på bara beroende på sammanhang.

Helst skulle man ju veta kompetensnivå i ämnen man pratar om, men det är ju inte lika enkelt som att sätta "Johan, han/honom, 47".

#3: Känner igen den beskrivningen.

Med äldre skriver jag mer ordentligt och med yngre använder jag mer förkortelser, orkar inte rätta mina skrivfel då heller.

Kvinna, man, det spelar väl ingen roll. Det är väl snarare personen bakom som man anpassar sig efter om man känner dem väl.

#4: Det skulle nog underlätta en hel del om man kände till kompetensnivån. Både spara tid och nerver. Men åldern hjälper enligt mig redan en hel del. Med vissa undantag som antagligen är oundvikliga.

#7: Ja, åt båda hållen. Ålder kan på gruppnivå båda avslöja okunskap och erfarenhet.

Jag tycker det är en viss social trygghet att ha en grov bild av vilka kulturella referenser man kan ha som exempel.

Samma som #3. Får jag vara ofin och fråga hur gammal du är, Undertaker? 😊

Jag skulle ha mycket mer kulturella beröringspunkter med en som är 20 år äldre (eller mer) än mig än nån 20 år yngre. Ingen koll alls på ungdomar 😄

#9: Jag är 18 år. Det är därför jag alltid blir brydd när jämngamla eller äldre inte känner till vissa ord som jag brukar.

Ja när det gäller ålder uttrycker jag mig nog väldigt annorlunda. Men jag gör inte skillnad på kön direkt. Sen spelar det in hur väl jag känner personen jag pratar med också. Är det någon jag känner väl men som kanske är mycket yngre eller äldre än mig så anpassar jag mig inte direkt, för då känner jag att vi har väl pratat så pass mycket att de nog förstår hur jag menar etc.

Jag använder allt jag vet om en person för att anpassa mitt språk.

Inte medvetet, men kanske omedvetet.