Men oj! Låter väldigt oansvarigt att hon som har dig hemma blir tillsammans med en så ung människa OCH han flyttar in. Och att hon beter sig som en kär 14åring är illa.

Hat du sagt till din mamma hur du känner?

Måste du bo hos din mamma varannan vecka?

Försök prata med din mor när hennes partner inte är hemma. Det verkar som om det nog vore lättast att kanske få ett allvarligt samtal så.

Finns det annars en möjlighet för dig att bo hos din far ett tag? Tills saker och ting lugnat sig eller tagit slut. Kan knappt föreställa mig hur det är när ens förälder är ihop med någon jämngammal. Hon är vuxen och på så vis är allt du kan göra att prata med henne om hur det hela känns för dig men även antagligen verkar utåt (och att han skulle kunna vara din bror…) samt att du kan försöka se till att du i alla fall slipper bo hos henne.

Det är ingen direkt enkel sits du befinner dig i och jag tycker att det din mor gör är väldigt oansvarigt.

Kanske borde hålla koll på att hon inte blir lurad på hus och pengar.

Så måste det ju inte vara, men det är svårt att inte bli misstänksam på ålderskillnaden och att allt går så snabbt.

Många som blivit lurade för att dom tror att det är för kärlek.

Min mamma blev ihop med min bästa vän när han fyllde arton. De har varit ihop i ett år nu. Känns fortfarande fel då han var min barndomsvän och hon liksom sätt honom springa runt som naken 4-åring tilsammans med mig men jag kan inte göra något åt saken.

Du är i alla fall inte ensam även om det är konstigt och bara känns knäppt

Be om att få bos hos din pappa.

Vidrigt beteende.

För pappa får jag bo hos honom men inte för mamma.
Fast jag känner lite; vad kan hon göra? Knappast tvinga mig att bo hos henne. Jag är ju inte 7 år. Och hon vill ju ändå aldrig prata mer med mig. Och ja jag har försökt att prata men hon är konstigt. Hon säger att hon är "precis som vanligt, som jag alltid varit" men det är hon då absolut inte.
Och jag tror egentligen inte hon tjurar om att jag måste bo där halva tiden för att hon VILL det. Tror mer att hon gör det för att hon inbillar sig att det är det som är rätt och att hon lättar sitt samvete. som att hon intalar sig att hon "tar sitt ansvar" om hon har mig 50%

Ja han kanske tänker lura av henne hus och allt, vad vet jag. Men hon är ju så korkad så hon nästan får skylla sig själv i så fall. Det är väl klart man inte flyttar ihop och förlovar sig direkt. Men jag vet inte hur länge de träffats. Hon vägrar att erkänna att det var medan hon var gift med pappa utan efter det. Vilket är heelt omöjligt för han flyttade ju in typ direkt som pappa åkte.

#7: Ja, låt din mamma ta ansvar för sig och sitt vidriga beteende. Precis som du säger kan hon inte tvinga dig. Stanna hos din pappa. Du ska inte behöva försvara ditt egna välmående, särskilt med tanke på att en mamma borde bry sig om sitt barn och göra det som deras barn mår bäst av. Vilket inte verkar stämma här då hon låter självupptagen och egoistisk.

#7: kanske minns fel, men du får väl bestämma vem du ska bo hos själv när du är över 14 eller 15?

Och om hon blir lurad skäl han även från dig i förlängningen. Tids nog är det ju ditt arv.

Jag vill inte lägga någon värdering i det…

Men min bandomskompis, HON flyttade som 20-åring ihop med en 45-årig man, de var förälskade och har idag två vuxna döttrar och barnbarn… Mannen dog i somras i cancer 70 år gammal.

Skulle det vara mer OK? Om kvinnan är yngre än mannen. Det är relativt offra, som män "byter ut sina fruar mot en yngre årgång".

Det är svårt att vara skilsmässobarn, så jag menar absolut inget illa. Men som tonåring, bör man ändå känna igen känslan av att vara nykär. Man kan känna sig ung och nykär, även när man som jag… (nej jag har tyvärr inte hittat den rätte) är 56 år ung. Jag känner mig fortfarande ung :)

Ålder är bara en siffra.

Det är tufft, jag förstår det. Men försök prata med din mamma och går inte det, ensam eller eventuellt med stöd av tips och input från skolkurator, är mitt råd att "flytta mer" till din pappa i stället om du inte accepterar din mammas val.

#10: Jag håller inte med. Jag kan inte ens tänka mig att dejta en 18 åring och jag är 25. Som 18 åring var jag en helt annan människa och jag har mognat mycket sen dess… Som 40 åring kommer jag antagligen ha ännu fler erfarenheter i bagaget. Ålder är inte bara en siffra.

Man eller kvinna eller allt där i mellan, det spelar ingen roll, så stora åldersskillnader är läbbigt tycker jag .

#10 Nej jag sa aldrig att det är mer ok med ung tjej och äldre man. Jag hade känt exakt samma om mamma blivit utslängd och en 20-årig tjej flyttat in till pappa i huset bara 2,5 VECKA senare.

#10: ålder är inte bara en siffra nej.

Och det kvittar hur det är att vara kär när man är tonåring. Hennes mamma är vuxen och har barn, då an man inte bete sig som i tonåren.

Vem som är den vuxna i förhållandet spelar ingen roll, den är föräldern som borde veta bättre.

#0: Tänker lite som de flesta andra, be att få bo hos din pappa på heltid. Du är 16 år, så din mor kan inte göra så mycket åt det, om din pappa går med om det.

Det känns lite obehagligt om jag skall vara ärlig, jag är bara några år äldre än din mor, men jag skulle aldrig kunna bli tillsammans med någon i mina barns åldrar 🥴

Bo hos din pappa.
Kan inte din mamma bete sej på normalt vis så ska du inte behöva se eländet.
Du är så pass stor nu att du har rätt att välja vem utav de du vill bo hos.

Oj det här var verkligen en svår situation för dig och jag hade reagerat lika som dig när jag var i din ålder om min mamma eller pappa hade valt någon yngre. Nu är dom inte skilda och jag är upp i åren själv men tänker jag mig in i situationen så hade jag aldrig accepterat den men vad kan man säga och göra när man är så ung som du är.

Finns det någon du kan prata med som du känner förtroende för och jag tänkte exakt som Johan skrev om att lura av din mamma huset och det är ditt arv så där ska du se upp för det handlar om din framtid och hus stiger i värde så där kan du få en fin liten summa en dag så det är inget du ska nonchalera tvärtom vara vaksam på och här tänker jag om det finns någon som du kan prata med som på något vis kan hjälpa dig för den unga killen om han har den avsikten ska inte beröva dig på ditt arv.

Ålder har ingen betydelse säger många men nog har den det alltid. Jag är 56 närmar mig 57 i vinter och skulle inte kunna föreställa mig att ha sällskap med någon som är så mycket yngre.

Som flera i tråden skrivit be att få bo hos din pappa för den rätten har du om du inte trivs av olika orsaker i din mammas hem. Hoppas det löser sig för dig Amanda2006.

Hej! :)
Jag är själv i den åldern din mamma är i och jag skiter i ålder så sett, bara man är myndig, MEN…. jag skulle ALDRIG göra som din mamma gör om jag hade barn och de var i din ålder och jag var i samma sits!
(Jag är 42 och min kille snart 35, så inte jättestor skillnad, men ändå).

Att din mamma prioriterar bort dig på det där sättet, inte introducerar dig för pojkvännen och låter honom flytta in sådär fort är inte vettigt och det hade inte spelat någon roll angående åldern i det avseendet. Du ska aldrig behöva känna dig i vägen eller försummad heller för den delen. Jättekul att din mamma hittat en kille, fine!… men som vuxen så måste man tänka lite mer på hur man beter sig inför sina barn när ni är så nära i ålder som du och hennes kille är. "Gulligulla" som dom gör kan de göra när de är ensamma och du inte hör det så att säga.

Så ja, som många andra skriver, försök ta upp detta när hon är ensam och lyssnar hon inte, så kanske du kan få bo permanent hos din pappa förhoppningsvis. Du kan ju uppenbarligen tala för dig och vara mer mogen än din mor i detta läget och verkar överlag mogen som tonåring.

I övrigt angående arv så kan han inte ärva något alls såvida han inte gifter sig med henne, men även då har du som dotter rätt till arv han aldrig kommer kunna få då DU INTE är hans barn och gällande huset så måste han DELA det arvet med dig, så du kan inte bli lottlös så sett och då måste den ena köpa ut den andra ur huset beroende på vem som vill ha huset och du har rätt att ta vad du vill i huset också innan du köps ut i så fall. Sen om hennes kille försöker lura henne på pengar vardagligt medan de är ihop är inte mycket du kan göra åt och det är hennes ansvar också att inte bli "för blind" av kärleken. Hon är just nu uppenbarligen nykär.

Jag hoppas verkligen att det löser sig för dig!

Tack för ordet!

#17: Han kan få mamman att skriva testamente på merparten utom det som måste gå till TS som bröstarvinge.

Men han kan ju ffa få mamman att skriva över hus och annat på honom redan nu och sedan dra om han känner för det.
Förhoppningsvis är det "bara" två omogna personer som fallit för varandra och inget annat på gång men man blir lite fundersam.

I vilket fall är det illa gjort av mamman, är man förälder så får man uppföra sig som en också och inte som en omogen tonåring.

#18: Ja i det fallet har du ju rätt. Han skulle ju kunna få henne att ge ifrån sig saker reda nu. Får verkligen hoppas att han inte gör något sådant dock. Och ja i övrigt så undrar man ju vart föräldern i den där människan tagit vägen.

Ja må vara som en nykär fortfarande i min kille, MEN, vi kan gulla bäst vi vill, vi har inte barn någon av oss, men skulle någon av oss haft det när vi blev ihop så hade vi ju såklart tänkt oss för och speciellt om det hade varit samma åldersskillnad mellan hon om och mig som i det här fallet.