Oförskämt och påträngande. Jag skulle nog gått därifrån.

#1: Min sambo frågade faktiskt varför jag inte bara ställde in soporna och gick. Och jag vet i ärlighetens namn inte riktigt.. Jag tror inte jag är konflikträdd då jag redan försökt resonera med honom. Kanske en önskan att få slänga soporna som jag borde få? Om det undermetvetet kanske känns som att jag förlorar om jag inte gör klart vad jag skulle? Jag har olika teorier men jag tror helt enkelt att det låser sig i huvudet på mig.

#0 Alltså wtf? Jag undrar verkligen hur han tänkte där. "Jag vet att jag inte är farlig så jag ska bevisa det genom att följa efter den här personen och göra den ännu mer obekväm och rädd"?
Hur ska det få dig att tro honom när han följer efter? För dig kan han ju lika gärna vilja styckmörda dig eller vad som. Varför inte bara backa då? 🤯

Personligen hade jag bara gått därifrån. Hade tänkt att det gjort mer nytta. Ser inget skäl över huvud taget att försöka övertyga dig om min ofarlighet, speciellt när du uppenbart inte är mottaglig där för en sådan försäkran. Är man rädd spelar fakta liten roll. Speciellt subjektiv "fakta". Att bara lämna dig i fred hade varit enklaste sättet att övertyga dig om att jag inte var hotfull. Hans beteende är korkat och onödigt, oavsett intension.

Men det är bra sorgligt att bara för att man är född man, ska antas vara farligare än om man varit född kvinna.

Jag har svårt att tro att någon skulle vara lika accepterande om man bytt ut det medfödda "man", mot något annat medfött. Prova att byta ut det mot något specifikt ursprung, sexuell läggning, religion.

Testa att byta ut "man" mot "muslim" eller "afrikan" i texten. Se om det känns lika accepterat.

Jag har stor respekt för din oro. Och jag förstår var den kommer från. Men om man skulle gå på brottsstatistik, är risken större att det är din sambo som gör dig illa, än manlig annan lägenhetsinnehavare i soprum.

Ps, jag såg och uppskattade klargörandet i rubriken.

#4: Det handlar inte om att män anses vara farliga bara för att dom är män. Det handlar om att män, rent fysiskt, är större och starkare än dom flesta Kvinnor och inte alla män har uppfostrats till att respektera sina medmänniskor. På det så krävs det bara några ynka minuter för att utsätta någon för ett trauma som kommer att följa med en person för resten av deras liv.

Om du får dåliga vibbar av en person eller en situation, skulle du gå in i ett litet rum där den enda vägen ut är blockerad? Om personen som står mellan dig och vägen ut är större och starkare än dig? Bara för att statistiken säger att det är större risk för mig att bli utsatt för något i mitt eget hem av någon jag känner väl så tar det inte bort risken för att det kan hända någon annan stans med en total främling.

Jag känner mig väldigt trygg ute bland folk, oavsett tid på dygnet. Men det beteende som TS beskriver är oacceptabelt och en enorm röd flagga. Om en man säger till mig att han inte är farlig så finns det inte ens chans att jag litar på honom. En person som inte är farlig har inget behov av att säga det, en ofarlig person kan samexistera med mig och ge mig utrymme, speciellt om jag verkar obekväm för det visar att dom har en grundläggande respekt för sina medmänniskor.

#4: Män är biologiskt sett starkare och utgör faktiskt ett större hot än vad en annan kvinna gör, att Kvinnor är rädda för vissa män är bara ren självbevarelsedrift.

#4 Handen på hjärtat så struntar jag fullständigt i hur många män som känner sig ledsna, sårade eller skriker sexism för att en kvinna känner sig rädd och obekväm med att vara ensam med en främmande man i vad hon uppfattar som en trängd och potentiellt hotfull och farlig situation. För värsta scenariona för båda parterna i situationen kommer ändå ner till att:

1. En man känner sig ledsen, sårad och dömd för att en främmande kvinna inte var bekväm med honom i en trängd situation där det skulle gått fruktansvärt illa för henne om han skulle visa sig vara hotfull och farlig.
2. En kvinna blir överfallen och om hon överlever attacken så får hon trauman och men för livet.

Du ser den enormt stora skillnaden där, hoppas jag? Även om statistiken skulle säga att det bara är 5 % chans att den främmande mannen i soprummet är farlig så är jag inte villig att ta en onödig risk som ärrar mig för livet eller kostar mig det om det skulle visa sig att han är en av dessa 5 % bara för att han inte ska känna sig sårad, ledsen och dömd. Det förutsätter ju också att statistiken är helt korrekt och att det inte finns ett gigantiskt mörkertal som aldrig anmäls och blir en del av statistiken..

Skyll inte på kvinnorna som är rädda och försiktiga, skyll på dom andra männen som ger kvinnorna skäl till att vara rädda och försiktiga.

Blir du verkligen så pass upprörd över att en främmande kvinna vill sätta sin säkerhet och trygghet före en mans känslor att du börjar hojta om sexism och försöker jämföra det här scenariot med rasism? Jag fattar, det suger. Det vore fantastiskt om Kvinnor inte skulle behöva vara rädda eller försiktiga, men så ser inte verkligheten ut.

Försök att inte ta det personligt för det är det inte. En person har bara ett ögonblick på sig, några ynka sekunder, att försöka avgöra om en annan person i den här typen av scenario är ett potentiellt hot eller inte. Gör du en felbedömning kostar det dig dyrt.

Har du aldrig gjort en riskbedömning och agerat därefter? Aldrig valt bort en lång, mörk gränd eller stig för att risken att bli överfallen eller rånad utan hjälp eller vittnen varit högre där? Aldrig vänt eller gått åt ett annat håll för att undvika en stökig grupp som ser ut att vara ute efter trubbel? Något annat i den stilen? Eller tänker du alltid på statistiken och är övertygad om att du är i den procenten som inte kommer råka ut för något illa?

För det är allt det är i grund och botten. En riskbedömning och du har bara ett ögonblick eller några få sekunder på dig att bedöma, även om du skulle lyckas ha massa statistik och annat i färskt minne i en sån situation.

#7: Jo, ofta. Inklusive förestående för hur andra kan uppfatta mig, oavsett om jag egentligen har rätt att göra något. Lägger in både hur jag hade upplevt det och försökt sätta mig in i hur t ex min fru eller döttrar upplevt situationen.

Och jag skulle inte gå rakt ut på ett övergångsställe utan att se mig för bara för att jag har företräde och bilar ska stanna. Jag hade prioriterat självbevarelsedrift.

Jag hade sannolikt också varit mer rädd för ett gäng invandrarkillar en än en grupp blonda tonårstjejer som firat att dom vunnit Karate-SM om jag mötte dom i en gångtunnel kl 23:30 i oktober. Förmodligen också mindre rädd för ett gäng bleka nördar som verkar ha spelat WoW hela kvällen. Eller ett gäng nyktra bodybuildare.

Alla hade fysiskt kunnat spöa skiten ur mig. Men mina förutfattade meningar om vilka som förmodligen skulle göra det skiljer.

Det är mer än fysisk överlägsenhet som spelar roll här. Och det är mer accepterat att anta att godtycklig man är farlig än någon annan medfödd egenskap.

#8 Fast det är inte bara en egenskap bland andra, att vara man. Med dels allt som kom fram med MeToo och hur det sett och ser ut tycker inte jag det är konstigt att man är rädd.
Jag undrar ibland om det finns någon kvinna som aldrig någonsin blivit rörd på ett ovälkommet sätt av en man. Det kan vi ju aldrig veta men jag har faktiskt svårt att tro det.
Och det där med fysisk överlägsenhet… Skojbrottades lite med en manlig kompis en gång och det som slog mig var: om han bestämde sig för att våldta mig skulle jag inte ha en chans fysiskt. Han var en "vanlig" man, tränade inte utan hade bara naturligt mer muskelstyrka. De flesta våldsbrott begås av män. Det är tyvärr så att könet är en variabel i en riskbedömning som kvinna.

#9: Jag undrar ibland samma sak. Eller så här, eftersom det verkar så otroligt vanligt att Kvinnor anser att dom blivit utsatt sexuellt på något sätt av en man, så undrar jag som man vad jag eventuellt gjort som kan ha uppfattats så.

Det skulle på riktigt förvåna mig om jag gjort något, då mitt ”problem” snarare varit det motsatta att jag varit för feg för att få hångla när det nog varit läge. Men med tanke på skalan av Kvinnor som känt sig utsatta undrar man ju.

Det är som att 90% av Kvinnor tycker att dom blivit utsatta, men mindre än 10% av män tycker att dom gjort något fel. Något med självbild, definition och tolkning av samma situation är helt galen.

Och ja, jag tror också fysik spelar stor roll. Teknik kan hjälpa, men har någon dubbla vikten och räckvidden spelar teknik förmodligen liten roll.

Finns en anledning till att den mesta fysisk sport är uppdelad i dam och herr.

#10: problemet är inte vad dugjort eller inte gjort, utan vad andra faktiskt gjort.

För snart 10 år sedan var det, just det, en man som bröt sig in i min lägenhet.
Jag klarade mig, men har ändå men för livet.

Visst finns det Kvinnor som har den avsikten, men faktum kvarstår att majoriteten varit män.

Men vi kan väl då komma överens om att både män och Kvinnor är offer för alla dom personer som är farliga eller obehagliga. Skillnaden är att de oskyldiga männen är offer för att placeras i en grupp och kvinnorna är offer för rädsla och överfall. Det tycker jag väger tyngre.

Nej, jag menar inte att män aldrig blir överfallna, jag menar inte heller att Kvinnor aldrig överfaller. Men jag tycker det är orättvist att jämföra mig med en rasist för att jag inte vill vara instängd med en okänd man i ett rum när jag bett honom inte vara där då hans uppgifter i rummet är klara. Ja han har all rätt att vara där men det spelar ingen roll, han kan fortfarande vara farlig och jag kommer utgå ifrån det.

#11: Fast om så många Kvinnor upplever att dom blivit utsatta, men så få män anser att dom har utsatt någon, så spelar det väl i allra högst grad roll vad män inte tror att dom gjort?

Det svåraste problemet, inkl grunden till den här tråden, är ju att det finns en enorm skillnad i hur Kvinnor och män uppfattar samma situation. Hur ska män någonsin kunna bli bättre på att inte framstå som hotfulla eller bete sig olämpligt om dom inte ens förstår att det är det dom gör?

Hur ska Kvinnor känna sig trygga i en ofarlig situation om dom tillräckligt många gånger blivit rädda?

Jag tror alla män behöver bli bättre på att förstå vad som gör Kvinnor otrygga.

Lösningen kan omöjligt vara att Kvinnor ska behöva förutsätta att alla män är farliga och alltid vara rädda i offentliga rum, eller att män inte får vara ute när det är mörkt eller kasta soporna för att inte skrämma Kvinnor.

Jag funderar också på hur mycket det här med fysik gör att en situation blir hotfull eller bara larvig.

När jag var mellan 18-22 spelade jag i band på lokala krogar. Det var inte ovanligt att berusade vuxna Kvinnor var sexuellt olämpliga och föreslog att man skulle sitta i deras knä. Jag har haft äldre kvinnlig kollega som många gånger över tid kallat mig "läckerhäck".

Inget av detta kändes för mig hotfullt. Om än rätt patetiskt.

Hade rollerna varit omvända hade det nog uppfattats väldigt annorlunda trots exakt samma situation.

Hade jag varit kvinna hade jag nog också skrivit #MeToo…

Är det verkligen bara att eventuellt kunna försvara sig fysisk som är enda skillnaden?

#13: om du inte förstår min kommentar, så kan inte jag göra något åt det.

Det är dock så svårt att förklara saker som bör vara uppenbara. "Känn av rummet" är en jättesvår sak att beskriva för någon om personen inte redan kan det. På samma sätt som Kvinnor har svårt att förklara för män när situationer är obehagliga så upplever jag att många män har svårt att ta in att dom kan uppfattas som obehagliga.

Igår som det färskaste exemplet så säger jag ju rakt ut att jag väntar tills han är klar för jag vill hålla avstånd och det respekterades inte. Hur kunde jag gjort det tydligare?

Jag vet flera Kvinnor som tydligt förklarat en situation och sedan blivit förminskade då mannen ifråga tar illa upp för "han menade inte som det uppfattas" och kvinnan ska därefter skärpa sig för hon har uppfattat situationen fel. Det är omöjligt för oss att fortsätta skrika oss hesa på hur vi uppfattar situationer när vi bara får höra av män hur fel vi har.

Jag är så tacksam om fallet är sådant att vi upplever mer hot än vad som faktiskt finns men hur ska vi någonsin lära upp män när övergrepp fortsätter ske, när känslor fortsätter förminskas och alla skuldfria män fortsätter kränkas av kvinnors rädslor?

#13: Kvinnor har växt upp med olämpliga beteenden från män, det är väl inte så konstigt att man blir rädd om man utsätts för sexuella trakasserier från stunden man kommer in i puberteten? Beteendet kommer från klasskompisar, tonåringar och även vuxna män. Om du tar dom beteenden som du själv utsatts för men tänk dig att exakt samma Kvinnor i den ålder som dom var när det hände, men att det hände när du var 13 år, 15 år, 17 år, hade det uppfattats lika patetiskt då? Eller hade du blivit obekväm och kanske rädd att dom skulle göra något mot dig?

Jag och en kompis blev förföljda genom ett litet samhälle av en bil med flera unga män i. När vi sett dom passera oss minst 4 gånger och vi närmade oss det ställe vi skulle till så sprang vi och gömde oss bakom ett hus så dom inte skulle kunna lista ut var vi bodde. Vi var 9 och 12 år gamla.

Jag har haft män som varit dubbelt så stora som mig och 3 gånger så gamla, iklädda enbart små badbyxor, som har följt efter mig på jobbet för att flirta med mig. Jag var 18 år.

Jag har haft en drygt 40-årig man som närmade sig bakifrån på en nattklubb, tog min hand i sin och kom så nära att han kunde prata i mitt öra och kalla mig sexig. 18 år.

Jag har haft en kille i min egen ålder och min egen storlek sträcka ut sin hand och tafsa på mig, på en buss med andra människor omkring oss. Jag var 19 år.

Jag och min kollega blev överraskade av en påverkad man på jobbet och han hade bestämt sig för att vi var där för att ha sex med honom. Min kollega knuffade ut honom ur lägenheten när han dök upp naken bakom henne efter att vi trodde att han gått iväg och lämnat oss i fred. Vi var 19-20 år.

Det här är några av dom saker jag varit med om och jag är medveten om att jag har haft tur att inget värre har hänt.

"om så många Kvinnor upplever att dom blivit utsatta"
Nej, Kvinnor upplever inte att dom har blivit utsatta, Kvinnor HAR blivit utsatta, ofta från en tidig ålder. Vi hör talas om Kvinnor som blir våldtagna eller misshandlade för att dom säger nej till en man dom inte känner. Kvinnor som blir våldtagna i parker. Kvinnor som inte lämnas i fred förrän en annan man dyker upp och kallar sig deras pojkvän, för män är mer villiga att respektera en annan man än en kvinna som säger nej.

#8: Fysiska attributer gör större skillnad vad än du tror.

Din sexualitet eller etnicitet ger dig inte fysisk överlägsenhet över en grupp människor. Men biologiskt sett har män övertaget i styrka jämfört med en alldaglig otränad tjej och det finns inget sexistiskt i att anta det. Att vara rädd för sin säkerhet kan inte jämföras med att vara sexistisk.

#14: Då har du som man inte känt dig hotad av dessa berusade Kvinnor, du bekräftar ungefär bara det vi andra säger. Hade du känt dig lika trygg om dessa berusade kvinnorna hade varit muskulösa män som betett sig sexuellt olämpligt och velat att du skulle sitta i deras knä?

#16:

Igår som det färskaste exemplet så säger jag ju rakt ut att jag väntar tills han är klar för jag vill hålla avstånd och det respekterades inte. Hur kunde jag gjort det tydligare?

Läs gärna det första jag skrev i en den här diskussionen igen. Tycker du det verkar som att jag tycker att du gjorde något fel? Tycker du det verkar som jag tycker mannen du träffade på är den som hade fel?

Jag tycker jag var tydlig med att han gjorde fel och valde helt fel väg för att få dig att känna att han är så ofarlig som han ville få dig att tro. Hur hade jag kunnat formulera det tydligare för att få fram vad jag ville få sagt?

Därefter gled jag in på en mycket bredare fundering än enskilda händelser. Om attityder i samhället och hur det i vissa fall är ett stort rött skynke att anklaga en grupp människor med medfödda egenskaper, medan det i andra sammanhang är så accepterat.

Johan, jag vet inte vilka av dina inlägg jag ska tagga, för det är så fruktansvärt tydligt att du inte förstår.

Först och främst, vet du hur genomsnittsförövaren ser ut? Det är ingen äcklig, obehaglig snubbe i konstiga kläder med kroppsspråk som ser så jävla misstänksamt ut som smyger runt i skuggorna som ett jävla monster. Titta på dig själv i spegeln, titta på dina manliga vänner, familjemedlemmar eller kollegor, kolla runt bland män när du är ute och går så har du svaret. Genomsnittsförövaren ser ut precis som genomsnittsmannen.

Det finns ingenting som skiljer honom från andra män i övrigt, annat än hans avsikter och dessa går oftast inte att se. I vissa fall och tillfällen så absolut, men generellt? Det är bara en kille i mängden, en helt vanlig kille i övrigt. Det är det som gör det så förbannat läskigt och det är därför Kvinnor är på sin vakt och rädda i situationer som TS beskriver. Det är inte ett monster i skuggorna, det är en varg i fårakläder.

Det handlar inte om att en man beter sig eller agerar på ett sätt som verkar hotfullt och skrämmande och oavsiktligt skrämmer en kvinna. Återigen: mannen i det här scenariot är en främling! Hur ska en kvinna i ett scenario som TS beskriver veta om mannen ifråga är en helt vanlig kille eller en varg i fårakläder när dom ser exakt likadana ut och beter sig likadant? Ska det vara försvarligt att hon tar risken av den enda anledningen för att mannen inte ska bli ledsen?

Jag vet inte hur jag ska kunna förklara saker och ting bättre för dig utan att behöva gå in på djupet på antingen mina egna personliga upplevelser eller andras personliga upplevelser, men här kan du få en lista över vanliga anledningarna som män använder för att ursäkta sina övergrepp i alla former och varför dom inte anser sig som förövare:

• "Hon sa ju inte nej, hur ska jag kunna veta om hon inte säger nej?"
• "Om hon inte ville skulle hon ha sagt något!"
• "Jag hade slutat direkt om hon sagt nej ju."
• "Det var inte så farligt, jag rörde henne knappt."
• "Vi bara skojade ju! Det var ju bara en liten klapp på X, vad hon överreagerar!"
• "Vi hade båda druckit för mycket och situationen ballade ur lite, det är precis lika mycket hennes fel som mitt."
• "Hon ville det då, hon ångrar sig bara nu i efterhand."
• "Hon missuppfattade situationen."
• "Vadå, X gjorde och betedde sig sådär också, varför är det bara jag som får skit nu?"

Jag kan fortsätta i evighet. Jag har hört så mycket mer, men det där ger en generell bild av det hela. Ingen vill se sig som förövare eller "ett av dessa monster" som förövare så färggrant kan målas upp som i media utan man själv är minsann annorlunda än dessa personer för den och den anledningen, men fler män bidrar till denna rädsla än vad dom tror. Fler män är förövare än vad dom vill tro, inse eller acceptera.

Det värsta i en kvinnas situation är det faktum att du vet inte och du är inte kapabel att försvara dig mot någon som i många fall är dubbelt så stor som dig och väger dubbelt så mycket som du själv gör. Kvinnor i Sverige får inte ens bära pepparspray, dom har inget att försvara sig med annat än sin egen fysiska styrka mot en mans fysiska styrka.

Du vet inte om det stannar vid "jag bara skojar ju" eller om det går längre. Du vet inte om mannen ifråga blir förbannad om du tar illa upp och eskalerar situationen ännu längre.

Du vet inte om mannen kan acceptera att du säger nej, att du inte vill eller inte tycker hans beteende är okej eller om han kommer ta det hela personligt, bli aggressiv, hotfull och bestämma sig för att ta vad han anser sig ha rätt till från dig för att sätta dig på plats.

Du vet inte hur långt en man kan gå för att bevisa att han inte är farlig eller hur rasande han blir om han inte lyckas övertyga dig och väljer att ta ut ilskan på dig istället och skyller på dig för att "han skulle bara visa att han inte var farlig och att du inte behövde vara rädd, men du provocerade honom och gjorde honom arg så det är ditt fel."

Vad du än säger eller gör som kvinna i dessa situationer så har du lika stor risk att göra det värre som du har att ta dig ur den. Allt beror på mannen ifråga och hur han väljer att ta det, vilket du aldrig kan veta om han en främling.

Tyvärr är oddsen så stora att mannen inte kommer ta det hela bra och agera på sätt som TS beskriver (eller eskalera det ännu mer och gå så mycket längre) att många Kvinnor väljer att inte vilja ta risken över huvud taget. Dom väljer att undvika dessa trängda, möjligtvis hotfulla situationer och tyvärr visar män som den som TS stötte på igår att dom gör rätt i att vara rädda, försiktiga och ta det säkra före det osäkra.

TS ville inte tillmötesgå en främmande man, han reagerade genom att vägra lyssna, vägra lämna henne ifred och följa efter henne för att "bevisa" att han inte skulle skada henne när allt hon hade behövt för att känna sig övertygad om det var att få vad hon sa respekterat och bli lämnad ifred.

Det #12 skrev.

Och det där vem som har "rätt" eller vem det är som överdriver; säg att en man lägger en hand på en kvinnas rumpa. Han tycker inte det är nån big deal, kanske han rent av nånstans tycker hon borde ta det som en komplimang, varför skulle han komma ihåg den grejen eller tänka att han gick över någon gräns?

Eller att många bara inte tar ett nej, fortsätter tjata om dejt eller telefonnummer, kommenterar kvinnors kroppar när de går förbi (gamla klichéen att män busvisslar efter snygga kvinnor) eller som någon sa: inte slutar tjata förrän det dyker upp någon som benämns pojkvän.

Sen är väl en del subjektivt också.
"Han våldtog mig"
"Hon var med på det"
Om mannen i det enkla exemplet rannsakade sig kanske han skulle komma fram till att det fanns signaler som tydde på att hon inte ville. Och då är han en vldtäktsman. Det är ingen lätt insikt om man ser sig som en som är schysst.

#19: Kan inte svara på det. Hade berott på hur dom gjort det.

Men självklart är jag också påverkat av samhällsattityden att män är förövare och Kvinnor är offer.

#22: Det är lite det jag menar..

Idag måste man ju vara riktigt jävla trög om man inte greppat att sådant beteende inte är ok.

För 50 år sedan var det knappt något man pratade om.

Det finns ju 1000 exempel till på hur vi behöver bli bättre på att förstå hur något som den ena tycker är harmlöst påverkar en annan människa.

Alla som är födda före 90-talet har nog i sin barndom inte tänkt mycket på att det äldre namnet på "chokladboll" var kränkande. Eller hur man använde t ex diverse fysiska eller psykiska sjukdomar som allmänna förolämpningar.

För 50 år sedan behövde män tillstånd från socialstyrelsen för att få vara föräldralediga med sina barn. Idag anses det konstigt att inte vara föräldraledig även som pappa.

Vi måste ju bli bättre på att bli tydliga med hur beteenden och ord påverkar. Speciellt när det inte är lika uppenbart för alla hur det påverkar.

#24 Ja, jag börjar tack och lov se lite att män börjar säga ifrån också när en kvinna blir utsatt (på Twitter eftersom jag sällan är ute i verkliga livet). Det är kanske där man får börja, att män säger till män att "det där var inte okej" för män lyssnar mer på andra män.

Vill ge dig cred iaf att du är här i tråden och diskuterar.

#23: Jag tror inte att någon här säger att Kvinnor aldrig är förövare för det händer ibland.

Men i en situation med främlingar kommer man känna sig hotad av någon som är fysiskt överlägsen och inkräktar på ens person eller möjliggör ett hot. Om en man skulle få för sig att göra något mot mig står jag ingen chans mot honom, mot en kvinna har jag en chans.

#25: Ja, det tror jag spelar riktigt stor roll. Att "in-gruppen" korrigerar andra i gruppen.

Jag tycker mig se ett mönster i alla sådana här fenomen.

1. Några få modiga påpekar ett olämpligt beteende/ordval
2. Majoriteten tycker det är töntigt att hetsa upp sig över det
3. Det blir en större diskussion
4. Fler och fler accepterar det nya
5. För yngre blir det nya en självklarhet
6. Även dom mest hårdnackade motståndarna anpassar sig till det nya

Ibland går det snabbt. Ibland tar det plågsamt lång tid.

Chokladboll, pronomen, föräldraledighet, jämställdhet, säkerhetsbälte, rökning på krogen, etc, etc.. Känns som allt följer samma mönster, men tar olika lång tid.

#13: Johan, hur hade du känt dig om du hade gått ner för att slänga sopor och det stått en två meter lång, muskulös kroppsbyggare där som, istället för att gå sin väg när han hade slängt sina sopor, hade vänt om och följt med dig in, ställt sig väldigt nära dig och talat om att "jag är inte farlig"? Hade du trott att han var helt harmlös då, eller hade du undrat vad han var ute efter?

Det fanns ju ingen som helst anledning för den här mannen som TS berättar om, att följa med och förklara att han inte är farlig. Han hade visat det mycket tydligare om han hade gått därifrån när han fått klart för sig att hans sällskap inte var önskvärt.

#28: Svara samma som tidigare (så "dig"/"du" är inte till dig, utan trådskaparen):

Läs gärna det första jag skrev i en den här diskussionen igen. Tycker du det verkar som att jag tycker att du gjorde något fel? Tycker du det verkar som jag tycker mannen du träffade på är den som hade fel?
Jag tycker jag var tydlig med att han gjorde fel och valde helt fel väg för att få dig att känna att han är så ofarlig som han ville få dig att tro. Hur hade jag kunnat formulera det tydligare för att få fram vad jag ville få sagt?

#29: Jo, jag läste det. Tänkte bara att det kanske skulle vara lättare för dig att förstå hur utsatta vi Kvinnor kan känna oss om du själv tänkte dig in i en liknande situation. Det finns många många fler, för som du själv konstaterat vet män ofta inte när de överträder gränserna. De tycker kanske själv att de är jättetrevliga, och bara flirtar lite, medan kvinnorna uppfattar dem som otroligt påträngande. Att Kvinnor backar och svarar undvikande tar de som ett tecken på att kvinnorna flirtar tillbaka, för männen har blivit itutade att Kvinnor ska spela svårfångade men att de egentligen är smickrade över uppmärksamheten.

När jag var ung var det inte lönt att klaga över killarnas tafsande för "han gör det bara för att han tycker om dig" och det klassiska "pojkar är ju pojkar, det är inget att göra åt". Så vi fick bita ihop och acceptera att vi var i underläge. Vi visste ju inte ens om att det var sexuella trakasserier. Det begreppet blev inte vanligt förrän väldigt långt senare. Tror nog att de flesta i min ålder har råkat ut för det flera gånger, men att det först efter metoo har gått upp för oss att det inte var okej, det vi blev utsatta för.

Ja men precis som du säger, den gamla goda "Han drar dig bara i håret för att han är kär i dig, han retar dig bara för att han är kär i dig", vi Kvinnor är upplärda från tidig ålder av vuxna att det är okej att bli kränkt och utsatt för övergrepp så länge förövaren "älskar" dig. Man lär hellre Kvinnor ta lite stryk än lära pojkar hantera sina känslor utan att vara primitiva.

Johan, jag är övertygad om att vi egentligen håller med varandra och jag vet att du också tycker att mannen gjorde fel, men jag tog illa vid mig när din första kommentar vinklades till hur synd det är om män att Kvinnor är rädda för dom. Och att det kan liknas vid rasism. Jag förstår om det inte var så du menade men från min sida så såg det ut så.

Sen en sak jag kom att tänka på: män blir ju matade med att de inte ska ge upp, var envisa, till slut kommer hon inse att du är hennes livs kärlek och tycka att din intensiva uppvaktning är jättecharmig.
Hur många filmer, tv-serier och låtar finns inte på det temat, att trägen "vinner"?

#32: Kom också att tänka på det. Om jag förstått det rätt så kommer det från en gammal förlegad kvinnosyn där Kvinnor inte fick vara för tillgängliga eftersom kvinnors sexualitet såg man ned på. Det var normalt på den tiden att Kvinnor sade nej även om de ville bli uppvaktade.

Låten Baby, it's could outside är ett bra exempel.

Det är en syn som nog försvinner mer och mer

50 no and 1 yes is still a yes…

Jag är inte så säker på att jag förstår din rädsla för män och i synnerhet din rädsla för en ensam man inne i ditt soprum. Visst, det förekommer allt ifrån tafsande, personrån, misshandel, knivskärningar till våldtäkter och mord med jämna mellanrum i Sverige där mannen är gärningsmannen och brottsoffret är en kvinna. Inget snack om det. Men hur sannolikheten är för att just du ska drabbas av detta i just ditt soprum varken går det eller ska spekuleras i. Däremot är jag nog tämligen säker på att hotet är avsevärt mycket större ute på offentlig plats typ gator och torg och icke att förglömmas ute i butiker trots att kameraövervakning börjar att bli mer och mer vanligt.

Btw, som liten var jag rädd för spöken, eller snarare för mörkret. Men det avhjälptes av att ha lampan tänd tills jag hade somnat. Nu är mörkret och spöken mina bästa vänner.

#35: sannolikt att du inte förstår därför att du är en man.

#36: Fakta och brottsstatistiken visar ju klart att det är betydligt större risk som man att bli utsatt från våld från en annan man än vad det är för en kvinna att bli utsatt från våld från en man. Samt att där en kvinna blir utsatt från våld från en man sker oftast i deras egen lägenhet. Dvs mannen ifråga är en man som kvinnan känner eller har en relation till.

Jaja… jag bara undrade i största allmänhet? Kan ju vara bra att få reda på orsaken så kan alla Sveriges män lära sig om den gyllene regeln för obevakade soprum. :-)

#37: Den gyllene regeln heter grundläggande respekt.

Om du håller upp dörren för någon till soprummet och personen säger något i stil med: "nej tack, gör ditt ärende därinne först så går jag in när du är klar och har gått ut" så svarar du bara okej och gör så. Svårare än så är det inte. Varsågod, du har svaret och det har Sveriges alla män också. Sprid ordet.

Orsaken till varför personen säger så spelar ingen som helst roll och ingen är skyldig att förklara sig. Ibland får man helt enkelt acceptera att man inte förstår, att man inte kommer kunna förstå och att ingen är skyldig att förklara eller rättfärdiga sina känslor och reaktioner för en. Speciellt inte om personen ifråga är en främling som bara vill kunna gå in i soprummet och slänga sina sopor utan att vara på helspänn och känna sig nervös och osäker.

#37 Kan ju hända att det finns ett stort mörkertal i den där statistiken också.
Och vad säger statistiken i de fallen en kvinna blir utsatt för ett våldsbrott? Är det oftare en annan kvinna eller en man?

Som det där exemplet där du har en skål med godis, några bitar är förgiftade. Du vet inte vilken, synligt finns absolut ingen skillnad men någon kommer kanske förgifta dig så svårt att du dör. Äter du av godiset och chansar?

#37: Den mannen som bröt sig in i min lägenhet för att försöka stjäla något jag inte vill ge någon var en total främling.

Men det hade kanske varit mer okej om jag faktiskt hade känt honom?
Låter ju nästan så. 🙄

#37: Det är inte så svårt att lyssna på sina medmänniskor, Kvinnor som män, och behandla dem utifrån vad de individuellt känner sig bekväm med. Det finns ingen generell regel men att kunna lyssna in andra är ganska grundläggande.

En kvinna som blir överfallen av en man har sämre förutsättningar än vad en man som blir överfallen av en man, lika hemskt båda situationerna men det är inte ologiskt för Kvinnor att ha större anledning att vara rädd.

Sedan tycker jag också att det är besynnerligt att man kan bli stött av vad andra, fullkomliga främlingar, är rädda för. Är jag ute och går med min hund så är det okej om folk är rädda för min hund, håller de sig på sitt avstånd som de känner sig trygga med så är det bara bra tycker jag. De har ingen skyldighet att förklara för mig varför de är rädda för min hund, det är fullt möjligt för oss alla att samexistera utan att det ska ske på någons bekostnad.

#35: Bara för att hotet enligt statistiken är större på andra platser än i ett soprum innebär det inte att det inte är jävligt obehagligt att en man följer med in i soprummet, ställer sig nära och bedyrar att han inte är farlig. Det är inget normalt beteende. Normalt beteende i det fallet är att slänga sina sopor och sedan gå därifrån.

Är du på riktigt öland4ever eller trollar du?

"Jag är inte så säker på att jag förstår din rädsla för män och i synnerhet din rädsla för en ensam man inne i ditt soprum. Visst, det förekommer allt ifrån tafsande, personrån, misshandel, knivskärningar till våldtäkter och mord "

Resten av den meningen behövs inte för om du ändå inte begriper varför så kommer du aldrig förstå, jag hoppas du kommer men jag är orolig för dig.

#35 Jag antar att det är bra att du tydliggör det flera av oss säger i den här tråden. Det var egentligen nästan samma historia som i TS.

"Män har faktiskt fler anledningar att frukta andra män säger statistiken så därför är Kvinnor löjliga och hysteriska som inte vill ha med en främmande man när de slänger sopor."

Och din spökliknelse… Wtaf? Vad vill du säga med den? Att Kvinnor är rädda för något som inte existerar..?

#45: jag reagerade också på spökinlägget. Om man bara blir vän med män som tänkt överfalla dig så är det inte längre ett brott, eller? Va? Då slopas ju hela "det är nästan bara nära relation som utför våldsbrott så att du är rädd på stan är orealistiskt"-argumenten som dom så gärna kör med…

Det jag kan tycka är trökigt som man, är att man ofta blir antagen att vilja något sexuellt, eller förhållandelikt när man "samspelar" med motsatta könet. Själv trivs jag nästan bättre att umgås med Kvinnor än män, trots att jag är man.

Jag föstår detta, och jag vill verkligen inte få det att låta som att jag hatar män. Jag har en fantastisk pappa och bröder, min sambo är underbar och jag har många män både i yrkeskrets och vänskapskrets som jag älskar. Jag vill bara påtrycka ett samhällsproblem, jag delade med mig av min upplevelse igår för att se hur andra hanterar liknande situationer och tankar kring det.

#48 Ja eller att man som kvinna knappt vågar vara normalt hyfsat trevlig ifall det skulle misstolkas.

Tismon:

Sedan tycker jag också att det är besynnerligt att man kan bli stött av vad andra, fullkomliga främlingar, är rädda för.

Om det delvis var riktat till mig, så handlar det inte om att bli stött av vad andra är rädda för. Inte det minsta. Det handlar om att någon förutsätter saker om mig, som jag som individ inte gjort mig förtjänt av, även om en grupp som någon placerar mig i mestadels har orsakat det.

I den bemärkelsen är det faktiskt ganska likt rasism, där man antas vara på ett visst sätt för att man har en viss hudfärg.

Och på samma sätt som jag som man inte fullt ut kan förstå hur det är att vara kvinna och rädslan hon känner när hon är ensam med en främling i ett soprum, så kommer Kvinnor har svårt att sätta sig in i den förnedringen det innebär att antas vilja misshandla och våldta någon annan bara för att man är född med viss kromosom-uppsättning.

Vi kan förstå och känna in massor av saker. Men vissa saker kan bara verkligen förstås av att upplevas.

#50: "så kommer Kvinnor har svårt att sätta sig in i den förnedringen det innebär att antas vilja misshandla och våldta någon annan bara för att man är född med viss kromosom-uppsättning."

Jag har aldrig träffat en kvinna som antar att alla, eller ens majoriteten av män vill misshandla och våldta Kvinnor. Problemet ligger i att det inte finns något sätt att veta vilka det är som är kapabla att göra det och vilka som är vettiga människor. Därför måste man vidta en viss försiktighet med alla män.

Jag förstår att det är jobbigt för män att se Kvinnor som blir obekväma eller rädda i deras närhet utan att dom har gjort något. Att män av respekt för Kvinnor känner sig tvungna att gå över till andra sidan av vägen när dom är ute och går på kvällen och dom får möte med en ensam kvinna. Att dom hela tiden måste vara medvetna om att dom kan uppfattas som ett hot bara av att existera och måste tänka på vad dom gör och säger. Men det är inte något man kan lägga över på Kvinnor när dom från barnsben omges av nyheter om mäns våld mot Kvinnor. När man växer upp med berättelser från sina kompisar, systrar och mammor om vad dom blivit utsatta för av män. När man själv utsätts för olämpligt beteende från killar och män regelbundet tills man blir äldre och inte anses vara tillräckligt attraktiv för att trakasseras regelbundet.

Olika Kvinnor påverkas på olika sätt av allt det där. Vissa vill inte ta risken att hamna i ett rum med en man som blockerar den enda vägen ut. Andra går in utan att tveka.

Helt rätt av Namiko att mäns sorg över att Kvinnor kan bli oroliga i deras närhet inte ska läggas på Kvinnor.
Och jag hoppas de flesta Kvinnor faktiskt värderar sin säkerhet högre än risken att kränka män som inte har onda avsikter även om det såklart är tråkigt för mannen att en kvinna inte vågar chansa.

Hur tror du att man känner sig när man konstant har fått blickar av män, män som närmar sig en och som pratar med en även ifall man visar tydligt att man är obekväm? Tror du man får en bättre syn på män när flera gjort likadant?

Bara för att de med kvinnligt kön känner sig tragiskt nog hotade av män så betyder det inte att du bara kan se det som att det är likt rasism, FÖR DET ÄR DET INTE. I detta fallet handlar det om KÖN, inte vad man har för hudfärg. Bara för att vi av kvinnligt kön känner sig hotade av män så betyder det inte att du kan jämföra det med statistik. Ja, det är tråkigt att många Kvinnor kanske reagerar, tar en annan väg eller liknande när de ser män. Men tänk på vad de kan ha hört, upplevt osv. Någon respekt får det vara?

Allt är förresten inte statistik och siffror i detta samhälle… några känslor måtte finnas. Just nu skiter jag ifall jag råkar bo med någon av manligt kön som jag dessutom KÄNNER jämfört med främmande män. Tror det är så för i princip alla.

Jag vill putta in att våldsbrott mot Kvinnor och rasism är två helt skilda samhällsproblem och jag tycker ofta dom blir ihopklumpade. Bpda problemen behöver tas tag i men klumpar man ständigt ihop dom så känns det som att man förminskar båda problem.

Sen handlar rasims om hat, fördommar och diskriminering. Kvinnors självbevarelsedrift är inlärd, instinkt och beprövad. Så jag tänker faktiskt inte hålla med om att det kan jämföras, jag ser faktiskt inte likheten.

Jag ger upp… Det kan uppenbarligen bara existera ett problem åt gången i samhället, och eftersom sexualbrott är värsta kategorin (tycker jag alltså), så kan inga andra/andras problem vara värda att pratat om…

Men ni kan ju fundera på det här…

För tio år sedan, osäker på om det ändrats, var det omöjligt att starta en organisation med statlig stöd för att stötta män som drabbas av våld i nära relationer. För ja, det existerar och är vanligare än man tror. Däremot kunde man få stöd för att starta organisationer som skulle vårda män som misshandlar i nära relationer.

Enda sättet då för utsatta män att med statliga medel att få stöd, var att vissa kvinnojourer även hjälpte män.

Betyder det att det är mer synd om misshandlade män än Kvinnor? Nej.
Betyder det att Kvinnor inte oftare dödas av sina män än tvärtom? Nej.
Betyder det att Kvinnor ska få mindre stöd och skydd från våldsamma män? Nej.
Vore det rimligt att män som drabbas av samma brott borde få likvärdigt stöd? Ja, det tycker jag är rimligt.

FLERA SAKER KAN VARA SANT SAMTIDIGT!

Som ni argumenterar, så låter det som att eftersom fler Kvinnor dödas av våld i nära relationer, så ska män som drabbas av fysiskt eller oftare psykiskt våld från Kvinnor, bara hålla käft, för vem fan bryr sig om det så länge Kvinnor dödas av sina partners?

Nu lämnar jag och mina icke-problem den här tråden.

#55: Låter som att det är lika bra det för det är uppenbart att du inte förstår eller ens vill förstå. Bara för att man diskuterar och fokuserar på ett problem åt gången betyder det inte att man ignorerar eller struntar i alla andra samhällsproblemen. Bara för att man inte anser att alla typer av samhällsproblem är jämförbara med varandra så blundar man inte för dom övriga samhällsproblemen och anser att dom är strunt eller inte lika viktiga.

Man kan inte ha varenda samhällsproblem i åtanke och ha med det i beräkningarna och jämföra med i varenda diskussion. Man kan inte diskutera alla samhällsproblem jämt i varenda diskussion man har. Var sak har sin tid och plats. Ingen i den här tråden har förminskat våldet som män utsätts för, det har inte ens varit en del av diskussionen.

Det här var en tråd där TS, en kvinna, ville diskutera och ventilera om sina erfarenheter som kvinna i en situation där en man agerade olämpligt och hotfullt mot henne i en trängd situation och undrade hur andra hade tänkt och gjort i samma situation. Då kommer du, en man och vill vrida diskussionen till att fokusera på hur synd det är om oskyldiga män som drabbas av det här och att vi minsann måste tänka på dom också och började hojta om sexism och rasism. Så helt plötsligt är männen offren för dömande Kvinnor. För all del att trådar har en tendens att gå OT, men det här kändes ganska opassande.

Jag tror jag förstår vad du försöker få sagt…?

Problemet är bara när du jämför rasism med att Kvinnor är rädda för män. Män är starkare än Kvinnor. Någons fysiska styrka sitter inte i vad man har för hudfärg.

Ingen har sagt att män har det bra, att män inte har problem, att män inte blir diskriminerade. Det blir de. Min sambo kom med ett bra exempel.
"Om du ser ett barn som gråter i en gränd, vad hade du gjort då?"
"Jag hade gått fram och hjälpt den."
"Det hade inte jag eller andra män kunnat göra, vi hade kunnat bli sedda som pedofiler."

Det finns mycket diskriminering mot män men det är inte något som individuella utsatta Kvinnor har någon skyldighet att lösa genom att putta undan sina egna problem, särskilt om de befinner sig själva i en situation där de befarar för sin säkerhet. Man löser inte sådant med att jämföra rasism (ett inlärt beteende) och ren självbevarelsedrift (vi har instinkter som säger oss att män är fysiskt överlägsna).

Tycker definitivt att mäns problem är värd att diskutera men kanske inte på detta sättet? Båda problemen existerar som du själv säger.

#55: den sortens whataboutism kan du lägga av med.
Det förminskar trådens ämne och det problem Kvinnor har, vilket knappast gör att man känner medlidande med dig.

Vill du ha en tråd där du belyser det orättvisa män kan utså, kapa inte någon annnans tråd. Skapa en egen!

#57:

Det här inlägget "skriver jag under på"…! 😊

#44: Känner du dig förföljd av en "stalker" eller ofredad rent allmänt kanske en polisanmälan är på sin plats. Svensk polis är ju bäst i världen på att upprätthålla lag och ordning så att den oskyldiga svensken kan känna sig tryggast i världen.

#60 Kan man göra. Då finns risken att man inte, blir trodd, förminskad och annat 'kul'.
"Vad hade du på dig?" är en klassiker av en anledning.
Dessutom pratar vi också om problemet i stort, att händelsen i TS inte är en enskild engångshändelse utan något många Kvinnor upplevt i olika former.

Gud förbjude att vi råkar fokusera lite på ett problem som drabbar Kvinnor i en sekund liksom, så kan vi ju inte ha det.. vi måste lösa alla andra världsproblem först, sen kanske man kan fundera på Kvinnor. Om det finns tid och ork över.. (sarkastisk såklart)

Så fult att vinkla det till att vi påstår att inga andra problem finns eller är viktiga, bara för att återigen försöka ta fokus från Kvinnor till män istället om och om igen. Jag är så mätt på den taktiken.

Jag är så less på att bli anklagad för sexism för att jag förespråkar en tryggare värld för Kvinnor. Jämförd med rasister, jo tack.. Jag har starka ord för den sortens retorik men jag vill inte bli avstängd så jag håller orden för mig själv.

Jag är så besviken på att aldrig kunna prata om bara detta problemet utan att blanda in andra sorters förtryck (som självklart också borde lösas). Jag tycker oftare att det är dom personerna som gör så som är mer benägna att bete sig om om det bara finns ett problem. Så som vi andra nu helt obefogat blev anklagade för att göra.

Och den ännu värre manipulativa taktiken när man lyfter våldet mot männen (som absolut också är ett problem ingen önskar) för att förminska våldet mot Kvinnor och göra det mindre viktigt. Männen ska såklart alltid komma först, förlåååt oss

Blä. Usch. Tvi. Skäms säger jag bara.

#60: Vad vill du ha sagt med dina kommentarer? Att det är bättre att bara tiga och känna sig otrygg? Att det är svårt för män att lyssna på en individ och respektera hennes önskemål?

Många män, nej de absolut flesta män, som jag känner hade inte ifrågasatt en kvinna när hon kände sig hotad utan de hade bara hållt sitt avstånd om hon önskade det. Det är inte svårare än så. Precis som de flesta Kvinnor jag känner hade inte gjort något som en man kände sig obekväm med. Könet spelar ingen roll när det kommer till respekt.

#64 Jättekul bild, verkligen. <<--- Väldigt tjock med sarkasm.

Har du försökt att ta in vad vi säger överhuvudtaget?

Jag är så nyfiken, vad var bilden om? Borttagen nu…

#66: Sverige förr: snygg sexig halvklädd brud
Sverige nu: folk i full utstyrsel (såg inte om det var burka eller vad för kläder det var)

Men herregud…

#68: hann inte riktigt se och läsa hela kommentaren ordentligt eftersom jag skulle sätta mig och köra och när jag kom hem var bilden borta men aa.

Vill nog inte veta vem som lade in bilden..

Eller, ok. Fick ett mail, så vet.

#66 & #67: vet inte vad det heter, men det var den där varianten man bara kan se ögonen på personen.

Röstade iallafall bort det tramsinlägget. 😑

Bilden var rasistisk Och misogyn smörja (2-i-1) hen svamlade om hur rättsväsendet funkar och att hen slipper kontakt med människor på sitt jobb nu för tiden eftersom allt sköts via mail.

Jag tror det är bra.

Jag är, på grund av mina erfarenheter, rädd för män. Alltså inte ni är alla på ett visst sätt utan genuint det går kalla kårar när en man står för nära i kassakön, och jag får panikångest om en okänd man skulle råka röra mig.
Min man kan inte krama mig bakifrån för att min hjärna automatiskt går in på att omvandla mig till ett skräckslaget bytesdjur som blivit jagad tills jag inte orkar mer.
Jag tror inte, rent logiskt, att alla män vill mig illa. Men min magkänsla när en man uppför sig konstigt är i pårincip, inte en gång till.
Och det gäller även män som verkar trevliga och snälla och ser ut som gemene man. För, som min man uttryckte det, "Det är väl självklart att du blir rädd med de erfarenheterna, Even pretty boys rape"

Och det här är något som smugit på mig i vuxen ålder när jag fått landa i att det inte är normalt att alla vill göra en illa och att man likväl kan utsätta sig för saker själv för man kommer ändå inte undan. Och jag förstår, inte alla män men hur hjälper det när min hjärna slår igång varningssystemet?

…Vill också säga, om jag får. Jag är nog lite rädd för Kvinnor också. Med mina erfarenheter av nära relationer. Men vill inte starta en vild diskussion… Den hoppas jag var klar.

Hade det varit jag som råkat ut för det skulle jag nog blivit irriterad ovanpå det. Så beroende på situationen och vad jag sett av honom och hunnit överlägga i mitt huvud vad det är för person….

1. Så skulle jag troligast bara ställt soporna där o gått.
2. Skällt ut honom o frågat vad det är han inte förstår.
3. Om han blivit för irriterande närgången och jag konstaterat att han troligen inte kommer kunna göra jättemycket.. typ knuffat undan människan. Ramlar han pga det är det ju hans eget fel i grunden.

Och ja, jag vet att det sistnämnda kan tolkas/vara lite för hårt. Men befinner jag mig i ett läge där jag anser att jag har försökt säga ifrån snällt utan att det gått in. och läget är rätt/på rätt plats. Då kan jag säga till på skarpen. Muntligt eller handgripligen. Tilll exempel knuffa honom ur vägen.

#75: det är ok att vara rädd, själv hade jag bara respekterat din rädsla. Det känns självklart att man visar medmänsklighet 😮

#77: Jo. Själv är jag alltid försiktig var jag går t ex, speciellt senare på kvällen. Går aldrig själv ute på stan efter 19-20-tiden faktiskt. Och då är jag man, över 30 år. Men i det läget är jag ju mer rädd för att bli rånad, misshandlad osv. Det har ju inget med kön att göra (som tråden här handlar om).

#78: Vad jag har hört så är män oftast rädda för att bli rånade eller misshandlande, medans Kvinnor är oftast rädda för att bli våldtagna. Olika rädslor men likaväl rädslor att ta på allvar.

Vad jag läst, så är det en väldigt liten del män som står för nästan allt våld i samhället mot såväl Kvinnor som män.
Jag är man men ovan fakta är inget som gör mig kränkt eller utpekad. Å andra sidan är det inte heller något som jag, baserat på mitt kön, känner ett specifikt ansvar för. Jag tar inte ansvar för andras handlingar.

#80 Reagerar du mot sexism när du ser det? Skulle du gå imellan om du såg en man vara uppenbart obehaglig mot en kvinna?
Obs, anklagar dig inte eller så, är genuint nyfiken.

#81 Det är lugnt, jag känner mig sällan anklagad :)

Jodå, visst reagerar jag i situationer som du beskriver. Det är ju i regel män (som jag beskriver) som beter sig så, men jag lägger egentligen inte något värde i kön.
Är det en kvinna? Är det en man?

#81 Hur reagerar och agerar du själv i dylika situationer?

#81 Jag hoppas jag skulle säga ifrån men är inte så mycket ute i verkliga livet och ser nåt. Säger ifrån när jag ser på internet men där får jag också välja mina strider. Det kan ta mer än det ger att hålla på och käfta. Vissa ställen har jag dragit ner min närvaro på rejält för det är mycket sexism och män står för merparten av det, mot Kvinnor.

#84 Ungefär så som en majoritet gör, oavsett kön, vill jag påstå. Även jag väljer mina strider, allt annat vore orimligt. Det kan inte förväntas mer av mig beroende på kön.

En absolut majoritet av befolkningen umgås i en relativt liten krets, ibland mixade kön, ibland homogent men en sak brukar vara gemensamt och det är värdering och beteende. Dvs den som inte uppför sig väl blir med tiden utesluten ur gänget.
Det är ju så att folk vill umgås med dem man trivs med och, till största del, har samma intresse och syn på saker & ting. Man har helt enkelt inte tid, lust och ork för att "käfta" och försöka omvända någon. I regel går det inte heller, det är för sent och de förstår heller inte varför de aldrig blir bjudna med längre.

Jag är 31.

Som barn fick jag lära mig både hemma och i skolan hur man ska agera och försvara sig mot vuxna män och pojkar.

Jag var sju första gången en pojke tafsade på mig och som alla andra så fick man ju höra pojkar är pojkar. Det är friskt och allt annat skitsnack som så många män har blivit inmatade är okej sedan barnsben. Lärarna försökte förbjuda oss att låsa till omklädningsrummet i flera år, trots att killarna kom inspringande från sju års ålder tills vi gick ur högstadiet.

Jag har blivit tafsad på av en kvinna också. Men det är en enda mot alla män som har kränkt mig och mina bekanta. Hon var dessutom i min egen storlek, så jag hade lättare att göra något än jag hade haft mot en man.

Med det sagt så finns det självklart situationer där jag inte litar på eller känner mig osäker med vissa Kvinnor också. Men det är inte lika ofta, eller vad diskussionen handlar om och Kvinnor brukar oftare ta till sig att man säger nej, till t ex sällskap i soprummet.

Jag blev verbalt sexuellt trakasserad varje dag, ett år i högstadiet. Jag hade "tur" nog att detta avtog efter att jag slog och sparkade gruppen med killar. Som många Kvinnor förstår, så hade det lika gärna kunnat gå illa för mig som sa emot och som till slut fick nog på riktigt. Nu undrar någon varför jag inte gick till lärarna? B l a för att en utav lärarna visste att en grupp killar misshandlade och kränkte en kille i klassen och vägrade agera. (Det här fick för övrigt jag stopp på genom att prata om hans situation med en annan lärare.)

När jag gick i gymnasiet så hade vi sex stycken manliga lärare på skolan. En kom det fram att han låg med minderåriga kvinnliga elever för att dessa skulle få bättre betyg (inte bara ett rykte). Det här försökte skolan tysta ner.

En annan tog varenda tjej på hela skolan på låren, försökte hålla om dem o.s.v, men rörde inte en enda av pojkarna. Jag var den enda som vågade säga ifrån när han försökte hålla fast mig i handlederna. Jag skrek så högt att han blev chockad och aldrig vågade röra mig igen. Jag frågade dem andra varför dem inte gjorde samma sak. De vågade inte, för han var lärare. Hade det här varit idag, så hade jag gjort en polisanmälan.

En tjej blev våldtagen på skolan och över hälften av killarna på skolan, kallade henne för hora och en del utav tjejerna. Tror ni att hon ville stanna på skolan? Tror ni att hon tänkte inte alla män?

Jag skaffade mitt första konto på internet när jag var 14. Jag blev arg över alla vuxna och ofta äldre män som kontaktade mig mer eller mindre subtilt. Idag har jag Instagram och blockerar äckliga män som kontaktar mig med mer eller mindre äckliga kommentarer, förslag och förfrågningar, i snitt varje till varannan vecka. Inte alla män, men 95% av männen i min inkorg. Därför svarar jag aldrig när någon skriver t ex hej. Inte värt min energi! På iFokus har jag aldrig råkat ut för det.

Av dem personer jag känner som blev våldtagna som barn, så var två flickor. Den ena var en grov överfallsvåldtäkt. Vilket statistiskt sätt inte är så vanligt men har det fått henne att må bättre och lita mer på män? Nej!

Den andra blev våldtagen gång på gång av en man i sitt hem och en annan brukade slå henne. Känner hon sig mindre rädd för främmande män, för att statistiken säger att det är mindre chans att hända med dem? Nej!

För övrigt så är ingen utav dessa våldtäkter med i någon statistik, då ingen anmälan gjordes.

Jag känner Kvinnor som med ren tur har lyckats fly, när män har försökt slita tag i dem på vägen hem en eftermiddag/kväll från tågstationen, på stadens mer "säkra gator" och andra liknande situationer.

Jag känner ingen kvinna som inte har blivit tafsad på eller utsatt för något grövre. Jag har träffat män som faktiskt är skyldiga till detta och grova brott. De tycker inte att de har gjort något fel. Så de är nog inte med i dem om jag minns rätt, 10% som nämndes tidigare.

Vet jag att det inte är alla män? Självklart! Anser jag att jag har tur som inte har blivit utsatt för något värre och bara har bra män i min familj. Ja!

Finns det situationer när jag känner mig rädd eller hotat bland män? Ja, det är väl en del utav att vara kvinna?

Låt oss säga att en utav 100 män inte är helt okej. Hur många män tror ni att en kvinna kan möta på en vecka? Hur ska vi veta vilken utav dessa män som är en förövare? Är det konstigt om vi är avvaktande mot alla/majoriteten utav dessa män? Framförallt när de inte respekterar att vi inte vill prata med dem, ha dem i soprummet eller få en kram?

Det är ju inte så att vi står och skriker till alla män att de inte får titta på oss eller komma in på kontoret. Det är inte så att vi helt vägrar att prata med män. Vad är det för hemskheter ni tror att vi utsätter män för egentligen?

Såg den här idag, apropå att killar ursäktas hela tiden

” Vad är det för hemskheter ni tror att vi utsätter män för egentligen?”

Mitt personliga svar: Inget alls.

Som jag tidigare skrivit så pekar statistik och fakta i en tydlig riktning , men frågan är vad som kan göras för att förändra situationen? Inte mycket, vill jag påstå.
Världen är full av idioter och det får vi nog dessvärre leva med. Inte acceptera, men leva med.
Alla har ett eget ansvar att förändra sig själv och som alltid är förtroende och tillit något man förtjänar, inte något som kommer per automatik.

#88: Jodå, det finns saker man kan göra. Ett av grundproblemen till det här är det som kallas för "toxic masculinity" eller giftig maskulinitet direktöversatt. Det är normerna, reglerna, förväntningar och kraven på hur en så kallad "manlig man" eller "riktig man" ska vara och som män uppfostras efter. Vilket börjar redan i småbarnsåren och som män fortsätter att upprätthålla mellan varandra livet ut. Kvinnor är absolut inte helt oskyldiga där heller vill jag tillägga, det finns dom som uppmuntrar till giftig maskulinitet också.

Det är inte bara Kvinnor som är offer för giftig maskulinitet och lider av det. Attityden, respektlösheten mot och objektifieringen av Kvinnor är "bara" en del. Tonvis av män gör det också, så det är definitivt ett problem som påverkar könen och alla medlemmar av samhället i helhet.

Det pratas förvånansvärt lite om det här och jag ska inte kapa den här tråden för mycket med OT, men det är något du kan göra. Läsa på om giftig maskulinitet, (finns massor att läsa på engelska under toxic masculinity) reflektera över om/hur du själv varit påverkad av det och om du själv gör saker som bidrar till den kulturen. Kan du ändra på det? Kan du sprida informationen till andra män, dela med dig om det och se om fler är villiga att öppna sig om det?

Jag uppmuntrar alla att läsa på om giftig maskulinitet för det är en rejäl ögonöppnare och ger massa insikt till många problem i dagens samhälle, men det är ett tråkigt faktum att män lyssnar mycket mer på andra män än vad dom gör på Kvinnor, lägger mer vikt i andra mäns ord och tar deras ord mer på allvar.

Därför är det så viktigt att män är villiga att lära sig om det här, se problemen och försöka se vad för saker dom själva kan göra (hur små dessa saker än verkar) för att börja motverka den här giftiga kulturen och lägga grunden för en bättre framtid för alla, oavsett könsidentitet och biologiskt kön.

#89 Det faller under individens ansvar, att bli den bästa möjliga versionen av sig själv.
Som sagt, jag tar inte ansvar för andra individers handlingar. Oavsett könsidentiteten.

PS Nej…jag är inte kränkt eller sårad.

#90: Nej, jag tror inte att du är kränkt eller sårad heller. Det du skriver gör mig mest bara nedstämd.

Det finns möjligheter att läsa på, att lära sig, att påverka andra i sin vardag och omgivning med små gester eller ord och du slår genast ifrån dig det och upprepar att det enbart är individens ansvar. När det är grupptryck och hets från andra via inlärda beteenden och normer som gör att giftig maskulinitet bara fortsätter.

Jag pratar inte om att ta ansvar för en annan individ och dennas handlingar. Jag pratar om att ta initiativ för att försöka bryta och säga ifrån till giftiga, skadliga normer som är konstant närvarande i vårt dagliga liv i alla möjliga former och uttryck.

Anledningen varför jag trivs bättre i kvinnors sällskap är nog för att oftast (inte alltid) så verkar Kvinnor ha ett mindre (mer subtilt) ego än män. Men jag har också blivit kallad pojkflicka… Vilket jag inte håller med om (det var nog mer ett "skällsord").

Minns dock en gång hos tandläkaren, där en äldre kvinna faktiskt tafsade mig högre upp på benet….😶

#91 I slutänden är det individens ansvar att förändra sitt egna beteende. Alltid och oavsett kön.
Män är inte en homogen grupp och jag vare sig träffar eller känner alla män.
Vi är inte ett kollektiv.
Som jag beskrivit tidigare, så finns det en mekanik i vilka man umgås med (se #85).

Som sagt, bli den bästa versionen av dig själv och hoppas att andra tar efter.

#93: Ingenstans har jag påstått något av det du beskriver heller. Men visst, det är lättare att leda efter exempel i tystnad än att öppna munnen och säga ifrån när någon i ens närhet beter sig illa, olämpligt eller utsätts för grupptryck och press från samhällsnormer som påverkar dom och deras mentala hälsa negativt. Oavsett kön.

#94 Var skriver jag att jag inte kan öppna munnen? Ingenstans.
Jag säger till när jag känner det befogat och då oavsett persons könsidentitet.
Men försök ändra någons fundamentala inställning och attityd, det är i regel ett omöjligt uppdrag.
Att däremot bli utesluten (se #85) svider mer, tro mig. Men å andra sidan bör man inte vara naiv att tro att man kan förändra världen.

Handling säger mer än ord. Många unga män och pojkar saknar manliga förebilder.

Hayabusa, det verkar som att du inte har förstått syftet med tråden eller de åsikter som framförts.

Ett problem är ju att så fort en kvinna berättar om sina upplevelser, för att få stöd eller tröst/förståelse av likasinnade, är att det alltid, alltid dyker upp ett par män som bara måste kläcka ur sig "inte alla män!"

Synnerligen irriterande!

Och de som redan har blivit drabbade av pervon och andra äckelgubbar, vad hjälper det de att höra att "inte alla män som gör så", vilket faktiskt bagatelliserar deras trauman och känslor?

#97-98 Det är möjligt att jag inte förstått syftet, men jag inbillar mig att det handlar om hur man förändrar ett samhälle?
Ingenstans har jag dragit ”inte alla män” kortet.

Fråga: Har jag, som man, ett större ansvar än andra individer (med andra könsidentiteter) och isåfall varför?

#99: ffa, kommentar 98 var inte ens riktat åt dig.

Tendensen till oförstående och plumpa uttalanden, kan man dock se även i denna tråden.

Om du ansträngde dig lite, kunde kanske du se/förstå problemet.

#100 Att män, rent generellt vad det gäller våld i alla olika former, är oerhört överrepresenterade är ingen hemlighet. Så är det. Det finns många män som är riktiga svin. Hur man får dessa individer upp på ”rätt spår” är en intressant fråga, men det finns ingen enkel lösning.

Däremot, som jag tidigare påpekat, så har man ett ansvar att bli den bästa versionen av sig själv och leda med handling. Att sikta på att vara en god människa och en god förebild. Det saknas manliga förebilder och där ligger en hel del av dilemmat.

#98: Män som gör så vill åstadkomma precis det du skrev, bagatellisera utsatta kvinnors trauman och känslor.

Sådana män drar ofta långa haranger om hur hemskt de har det och beklagar sig över att ingen någonsin bryr sig om männens problem. Hade de varit intresserade av en förändring så är de välkomna att själva engagera sig och lyfta frågan, men det gör de inte. De vill alltså inte ha en förändring utan vill bara hävda sig och underminera kvinnors problem. Ingen idé att diskutera med såna män, de kommer aldrig se förbi sig själva och ta in vad folk (kvinnor) runt omkring dem säger.

Om det nu är så att Kvinnor känner sig tafsade på eller sexuellt trakasserade men att män inte förstår varför så har vi ett problem.

Det är förhoppningsvis ett fåtal män som står för de grövre brotten men det är skrämmande många som "råkar" klappa en i rumpan när man går förbi eller om de passerar i kassakön på Ica. Eller klämmer en på brösten på en fest. Eller för den delen kommenterar samma kroppsdel mer eller mindre helt apropå "Du, de där var rejäla!".

Det är ännu fler som tycker att ovanstående "inte är så farligt", "det var ju bara på skoj", "vadå, det är ju en komplimang" och ja, "boys will be boys".

Jag har dansat sällskapsdans, i princip varje termin behöver instruktörerna ta upp att det inte är ok att "råka" ta på fel ställe på sin kvinnliga partner. Jag "råkar" inte tafsa min partner på rumpan eller i skrevet, märkligt att så många män tycks ha sådana svårigheter med koordinationen…åtminstone när det är Kvinnor de dansar med.

Vi har alltså grava problem mellan män och Kvinnor med att förstå vad som är "på skoj" och vad som är "trakasserier" men det är väl ändå jag som bestämmer hur det skall tolkas om någon kommenterar min kropp eller vidrör den?
Definitivt #inteallamän men #alldelesförmångamän

#103 Bra skrivet!

Och om en man inte skulle ta på eller vilja bli tagen på av en annan man, på det sättet. Varför tror de att en kvinna skulle vilja det?

Det här är en svår fråga och det som TS råkade ut för det var oerhört klumpigt av den mannen han hade kunnat nöja sig med att säga jag är inte farlig inte ens dom orden behövde han säga bara orden ingen fara sen dra därifrån och inte hänga kvar, nån måtta liksom stick direkt och lämna ifred när man ser att en människa är rädd och obekväm i situationen och bara ge f i att hänga kvar ha den respekten måste man ha om man verkligen menar det man säger att man inte är farlig.

Det här är en tragik att det sker och hur många som känner rädsla och utsatthet. Jag är kvinna och jag är också medveten om att männen utsätts det har jag både sett och fått berättat för mig så vi Kvinnor vi är inte bättre alla gånger vi heller men att det ens ska ske och hända i en tid där vi är så upplysta oavsett vi är man eller kvinna eller i samkönade förhållanden det övergår mitt förstånd vi borde faktiskt veta bättre vid det här laget att såna här saker är inte ok.

Det pratas om fysik i tråden att Kvinnor ofta är svagare än män och det kan kanske ligga något i det jag känner inte igen det eftersom jag alltid haft en fysik som slagit många karlar på fingrarna något som både uppskattats och dissats och jag har alltid kunnat ta mig fram både fysiskt och verbalt.

Det jag vill ha sagt är att det här är allvarligt och inget som ska accepteras det ska sättas stopp för innan det ens hänt för ingen ska råka ut ingen ska känna sig rädd alla ska kunna röra sig fritt i vårt land Sverige ❤️

#32 Stämmer tyvärr bra att många filmer, tv-serier och även böcker matar på av den skeva bilden att envisheten och att inte ta ett nej och ge sig (eller att förföljelse och kidnappning är) är sexigt.

Pop Culture Detective på Youtube har gjort bra informativa filmer om det! Mycket som jag själv märkt att jag inte reagerat på tidigare för det är så invant men som jag nu kan känna igen och kan reflektera över på ett helt annat sätt.

Bla dessa:
Predatory Romance in Harrison Ford Movies
Stalking for Love
Abduction as Romance
The Ethics of Looking And The “Harmless” Peeping Tom

#106 Tack för tipset! Den sista där har jag nog sett och den var bra. Ska se de andra också.

Fick mig att tänka på att Cinema therapy har gjort en video om Aragorn och "toxic masculinity", också bra.

#107: Tänkte jag skulle lagt till den också men det kändes som det blev tillräckligt mycket länkar i ett inlägg men den är är också bra (och även övriga avsnitt i olika ämnen de gjort, speciellt de andra där de visar exempel på bra relationer).

”Ta tag i din egen skit”