Det korta svaret är: Ja.

Det är lite jobbigt när det är nåt jag inte kan googla fram. Historien med ordet tulipanaros är lättare att googla än om kassörskan i affären är nöjd/busschauffören/receptionisterna på sjukhuset/vem som helst egentligen är nöjd med sitt jobb, hur hen hamnade där liksom och om hen drömde om ett annat yrke. Det skulle bli väldigt obekvämt om jag frågade men jag är bara nyfiken som sagt och menar inget illa. 😅
Har miljoner frågor jämt och jag har börjat ställa några ibland (beror ju på) men frågvishet är ju nåt som är mer förknippat med barn och man vill inte vara otrevlig heller så lägger band på mig.

Ja. Sedan beror det vad det handlar om då jag alltid varit mer intresserad/nyfiken när det gäller vissa saker. Dock så älskar jag allmänt att föröka förstå saker, finna kopplingar, etc.

Jag hatade även som barn när man i skolan blev tillsagd att man först om några år får lära sig varför eller först då lär sig förstå. :’)

#2 Eller hur.
"Jag är klar med uppgifterna"
"Du kan väl läsa en bok då, eller rita en fin teckning?"
"Varför kan jag inte få något svårare att göra?"
"…"

Hur svårt ska det vara att hämta en bok från en högre klass? 🙄

#3: Eller när lärare kommer med en mer komplex lösningsväg (matte) medan man själv hittar en som är enklare och kortare. Men nej! Min fick jag absolut inte göra då läraren ju inte visat den. Flera år senare och jag tror läraren inte gillade att en 11-åring hittat enklare vis att göra saker på där man inte kunde råka göra lika många fel. (Han var inte mattelärare men undervisade oss ändå…) Men rätt hade jag. :’)

Men det var alltid så tråkigt då jag aldrig fick extrauppgifter medan de killar som var bra på till exempel matte fick gå separata mattelektioner…

#4 Om jag minns rätt är du ganska mycket yngre än mig också, låter ju inte som att det blir bättre 😕 (fast du gick inte i svensk skola?)

#1: Att fråga om någon trivs med sitt jobb tycker inte jag låter som något konstigt.

#0: Om du i samband med att du frågar också förklarar att du är en nyfiken person och tycker om att förstå saker borde du inte bli ifrågasatt.

#5: Schweiz och vårat system är egentligen betydligt bättre, men dåliga lärare finns alltid och är ingen bra kombination med min autism. :’)

Blir bättre med nivån. I 7an till 9an skapade matteläraren separata uppgifter till mig.

#6 Fast jo, jag skulle tycka det vore konstigt om någon frågade busschauffören helt appropå om de ville köra buss eller egentligen drömde om att jobba som tandhygienist. Det är väldigt personligt känns det som, inget jag skulle fråga en person jag inte har någon närmre relation till. Det skulle vara mycket större risk att personen skulle känna sig ifrågasatt, och om hen faktiskt inte är nöjd utan bitter över hur livet blev så skulle det bli ännu mer fel. Tänker jag i alla fall.

Om jag känner personen, ja absolut, men jag skulle nog ändå tänka mig för lite ändå.

#6: jag lägger ofta till att jag är genuint nyfiken eller frågar för att jag verkligen vill förstå hur andra tänker. Det hjälper tyvärr inte om en person är inställd på att man är ute efter att sätta dit dom.

#8: Okej, om du ställer frågan på det där ledande sättet förstår jag om det inte tas emot positivt varje gång. Ställer du däremot en öppen fråga utan värderingar tror jag inte det tas emot fel särskilt ofta.

Fel: ”Hatar du ditt jobb och vill hellre vara lycklig och göra något meningsfullt av livet?”

Rätt: ”Hur trivs du med ditt jobb?”

😉

#10 Såklart. Jag vill inte göra någon ledsen bara, så jag undviker att fråga helt.

Känns också som att det blir för intimt med någon jag inte känner, att jag inte ser mig själv som någon som pratar och ställer frågor (den tysta, blyga) så det är fler än en faktor som spelar in.

Okej. 👍🏻

Jag fick alltid hör att jag var för nyfiken som barn. Och något av det värsta var när jag hörde saker som jag trodde att jag förstod, men förstod också att det där skulle jag absolut inte veta något om, eller ha hört. Och hur jag försökte krångelvägen fråga mig fram för att få bekräftat att det jag trodde var rätt. Men nej! Det ar så himla frustrerande.

Känner igen det där med skolan också. När alla andra satt och försökte förstås addition eller subtraktion med små kulor i olika färger fick jag snällt räkna 25 - 50 övningstal som var i princip likadana. Även mina barn har upplevt samma sak. Snacka om att tappa intresset för skolan. Hjärnan kopplar ju loss totalt när den inte får jobba med utmaningar.
Nu blev ju inte jag en stökig unge för det, men det är många av de stökiga i klasserna som har precis samma problem. De blir stökiga och provocerande för att deras hjärnor behöver mer.

Jag funderar inte så mycket på saker som det där med att knappen tänder ljuset och hur det funkar. Det är sånt jag bara är nöjd med att det funkar.

Däremot är jag väldigt nyfiken på hur människor tänker, tycker och uppfattar saker. Tex hur två personer kan uppfatta exakt samma sak helt olika beroende på erfarenheter osv.

Det första exemplet, teknik, tror jag inte är så intressant för mig eftersom det funkar likadant vem det än är som tänder lampan. Samma sak ger samma resultat. Det är liksom extremt objektivt och ofta rätt tråkigt. Typ fakta rakt upp och ner. Såhär är det.

Däremot, om man börjar spekulera i hur den som tänder lampan uppfattar det blir det plötsligt väldigt intressant. Upplevelsen är subjektiv och även om själva "handlingen" är densamma för alla människor rent mekaniskt och fysiskt så upplever vi inte samma saker. Det är otroligt spännande när man börjar gå djupare in i varför folk gör som de gör, tycker som de tycker osv.