Det är fel. Han är inte ens myndig än.

Fortsätt umgås och lär känna varandra ännu mer 😁
sen tänker jag att han iallafall behöver vara 18 innan ni startar ett förhållande

Jag var 17 år när jag hade ett förhållande med en man på 35 år.
Det slutade inte så bra. Året efteråt träffade jag min man som jag än idag är gift med.

Vad jag vill komma till är att ni nog ska ta det väldigt långsamt. Jag tycker inte det är fel men ni kommer säkert stöta på många fördomar.

Jag vet ett annat förhållande där hon är 18 år äldre än honom. De träffades när han var tonåring och det var inte lätt för dem. Idag är de gifta och har en tonårig dotter men det var inte lätt i början.

Han är inte myndig än, hans hjärna kommer inte att vara färdigutvecklad förrän om 8 år och han saknar massvis med livserfarenhet som du har. Även om du tycker att han känns mogen för sin ålder så är det fortfarande ett stort glapp mellan er mentalt.

Själv träffade jag en 18-årig tjej när jag var 22. Det fungerade jättebra tills hennes bristande mognad och livserfarenhet visade sig. Helt plötsligt kändes hon som ett barn jämfört med mig och attraktionen försvann. Det spelade ingen roll att hon var vuxen på papper, det kändes som att det var så mycket mer än 4 år mellan oss just för att jag hade så mycket mer livserfarenhet än henne medan hon inte hunnit börja sitt liv som vuxen än.

#0: han är inte myndig, så det är nog inte så bra. Spelar ingen roll hur mogen han är, han är fortfarande omyndig. Föräldrarna hans lär nog inte tycka det är så lämpligt, och kanske inte dina föräldrar eller omgivning skulle tycka det heller.

Umgås som vänner och se var det tar vägen. Vänta åtminstone tills han är myndig innan ni ingår ett förhållande. Du/ni vet inte vad han känner om ett år. Du kanske är säker på dina känslor, men jag tror inte en 17 åring är riktigt redo för ett seriöst förhållande riktigt ännu.

Jag är 26 och var i ett förhållande med en som var 21. Det höll lite över ett år för vi var på helt olika platser i livet och han har mycket mognad kvar att gå igenom.
Då hade vi ändå varit kompisar i nästan 2 år innan vi blev ihop. Man ser helt andra sidor av folk när man kommer nära under en längre tid.

#0: Han är ett barn. Och oavsett om han verkar mogen eller inte lär det även efter att han blivit myndig finnas stora skillnader mellan er. Inte bara vart ni befinner er i livet samt planen för det kommande åren utan även hur man ser på olika saker. Ålderskillnad är i sig inget problem, även när den är 11 år, men det beror på när i livet personer träffas. En 17-åring har fortfarande väldigt mycket att lära sig och ta sig igenom innan han är mer eller mindre på samma plats i livet som en individ på 28 år.

Jag tycker du inte ska fundera på åldern. Det är den mentala mognaden och känslan mellan er som är det viktiga. Jag kan inte komma på nåt argument MOT faktiskt.

Förlåt, det här kommer säkert att låta väldigt hårt men jag skulle se dig som en pedofil. Jag säger detta pga att jag själv har blivit utsatt för någon som var äldre än mig.

Om det skulle vara omsvängt, vad skulle en 28-årig man vilja ha att göra med en 17-årig tjej? Nej Förlåt, men jag personligen mår dåligt av att höra allt det här. Känns som grooming är på g här och visst är jag kanske biased här pga egen erfarenhet.

Detta är nu min åsikt och kanske inte en populär åsikt med tanke vad andra skriver här. Folk ser kanske inte så stor skillnad då han bara är ett år från att bli 18. Men faktum är att en 18-åring är också en tonåring, likaså en 19-åring. I min bok är man ännu väldigt mycket ett barn i den åldern ännu. De har inte haft tid att vara vuxen ens, medans du har den erfarenheten. Känns som en väldigt stor obalans oberoende hur du försöker rättfärdiga det med att säga att han är mogen för sin ålder….

Fundera kanske på vad som saknas i ditt liv om du faller för ett barn, en tonåring, då du är nästan 30 år gammal. Jag skulle säga samma sak om du var en man.

Är beredd på att detta är säkert inte en populär åsikt men det här var min omedelbara reaktion och tankar som säkert är färgad av mina erfarenheter då..

#9: Du har inte helt fel faktiskt. Pedofil är väl att ta i, men å andra sidan, precis som du skriver, hade det varit mannen som var 28 och hade ett förhållande med en flicka på 17, då hade det blivit annat ljud i skällan.

Så pedofili kanske låter starkt, men är det verkligen det ?

Sen funderar ju jag på vad en 17 årig kille ser hos en 28 årig kvinna. Mina yngsta söner är 18 och 20, och de tycker det är "grouse" när äldre flickor ( 22 och över) visar intresse för dem. En 28 åring skulle de nog lägga benen på nacken och fly.

#9: Precis min tanke, jag vågade bara inte riktigt uttrycka mig. Grooming förekommer vilket kön man än har

#10: I min bok klassas det som pedofili men som sagt, säkert pga mina egna erfarenheter. Enligt lagen är det kanske inte så, åtminstone inte i Sverige. Det kan dock vara värt att kolla upp för att vara på den säkra sidan, med tanke på ålderskillnaden.

Sen är det värt att tänka på att om den här killen blev 17 i år, så var han faktiskt 16 år vid något skede i år. Den tanken får mig verkligen att bli obehaglig till mods…Nej, jag förstår inte varför en vuxen människa springer efter en tonåring. Hon måste nog hålla i åtanke att folk kan komma att reagera starkt på det, medans vissa kan vara helt ok med.

#11 Jo, det är ju sådana tankar som poppar upp och kanske bara jag som vågade yttra dessa tankar. Det låter säkert väldigt hårt också då jag använder dessa ord, men det är liksom min omedelbara reaktion. Jag är INTE objektiv i detta fall kan ju tillägga.

Det kan därmed också finnas andra människor i deras omgivning som tänker likadant. TS måste också tänka på att om hon jobbar, beroende på vad för jobb hon har, så kan det få konsekvenser där, speciellt om hon dessutom skulle jobba med barn.

Till ts, fundera verkligen noga på allt det här, är det verkligen värt att satsa ditt rykte, famileförhållanden, vänskaper (eventuellt jobb?) på spel pga att du är kär i en tonåring? Är du också faktiskt kär i den här tonåringen? Vad kan denna person erbjuda dig som ingen annan kan? Är du faktiskt medveten om att han är en tonåring och kan komma att ändra sig många ggr om innan han blir vuxen? Du kanske värderar förhållandet på ett helt annat sätt än honom. Han är ännu ung och kan komma att vilja pröva på saker och ting där du inte passar in.

Du skriver också att du är rädd för vad folk kan komma att tänka om dig och här har du ju fått ett par exempel. Du måste fundera på om en tonåring är värt att eventuellt kasta iväg ditt rykte på. För många så spelar inte rykte någon stor roll i deras liv, men för vissa är det viktiga och du tycks vara en som bryr sig om vad andra tänker med tanke på vad du har skrivit. Så tänk noga genom det här.

Tycker många övriga skrivit bra grejer. Skulle du tycka att det kändes okej om könen var motsatta, en tonårig omyndig tjej med en vuxen snart 30årig man? Jag hoppas åtminstone inte det, och detta är lika fel. Att fortsätta umgås och bli tillsammans när han är myndig låter som en form av grooming. Låt barn vara barn, låt ungdomar vara ungdomar.