Relationer iFokus

Relationer

Etiketterkänslorvänskaprelationer
Läst 466 ggr
snowy00
1

Ta avstånd, och glömma

Jag har haft ganska ständig kontakt med en kvinna i snart ett år nu… Och ungefär lika länge har jag haft känslor för henne. Saken är den att hon har partner vilket jag vetat hela tiden, och därför har jag inte gjort något "försök" eller närmanden på mer än kompisnivå.

Nu är det så att detta äter lite på mig inifrån, och jag funderar på att ta mer "avstånd" även på kompisnivå en tid. Antar att jag hellre skulle vilja närma mig, men det passar sig ju inte när hon har partner redan, så klart.

Jag undrar nu om det är rätt sak att göra att ta lite mer avstånd en tid för att få lite andrum till det hela? Det är ju en god vän, och jag vill inte svika någon… Men börjar känna att det hade varit skönt att bara glömma saken och tänka på något annat…

Hur hade ni gjort..?

(och snälla, inget trollande i tråden, tack)

[Devya]
7
#1

Det låter som om du faktiskt borde ta avstånd. Jag skulle inte gilla det om en av mina bara vänner såg mig mer som en vän. Jag har själv tagit avstånd från en nära vän som hade starka känslor för mig. Det kändes inte ok mot honom eller mot min partner.

Så det låter som en bra plan om du tar avstånd från den här personen för det låter inte som om du mår bra av den här situationen.

snowy00
1
#2

#1:

Nej, det kan vara lite jobbigt att bry sig om någon som både vän, och något mer. Man vill ju inte förlora vännen, men det är också svårt att hålla tyst om en sån sak i längden och bara hålla sig passiv, som man borde. Så jag får väl göra så som jag tänkte antar jag.

[Mia-45]
1
#3

Jag skulle ta avstånd.

Karmatarerskanise
0
#4

Eftersom ditt psykiska mående tar stryk så låter avstånd bra. Men jag tycker det är viktigt att du berättar varför du kommer ta avstånd. Så slipper hon eventuellt tolka ditt avståndstagande.

snowy00
1
#5

#4:

Jo, men frågan är ändå hur mycket jag kommer/behöver ta avstånd. Det kanske räcker med inte så många "privata samtal", och lägga det hela på en annan nivå.

Men om jag tänker mig mindre kontakt helt ett tag (dock inte för alltid…) skulle jag hellre som du skriver säga hur jag känner och har känt, och eventuellt låta henne känna och bestämma hur mycket avstånd som behövs för hennes del.

Själv känner jag ändå att det negativa kommer och går för min del, det är inte alltid det är jobbigt. Nu de senaste dagarna, och när jag skrev huvudinlägget var det en svacka, som jag ändå kommit upp ur redan.

  • Redigerat 2023-05-12 03:50 av snowy00
Condor
2
#6

#5:

Det är inte det fysiska avståndet eller antalet kontakter som är det avgörande, utan hur det ser ut i ditt inre. Om du klarar av att släppa loss henne i ditt inre, spelar avstånd och kontakter ingen roll. Om någon har en partner är det bortslösad livstid att göra sig förhoppningar eller att sakna henne. Och även om hon skulle lämna sin partner för dig, skulle exet alltid finnas i bakgrunden och risken att hon går tillbaka till partnern finns till. Sånt är alltid invecklat. Att vara ihop med en partner som man måste vara rädd att förlora igen är värre än att inte ha en partner.

Du är en för värdefull människa för att slösa bort din livstid på någonting som är meningslöst. På så vis blockerar du att lära känna den partnern som är den rätta för dig. Världen är full med mödrar som har vackra döttrar är ett ordspråk i mitt land. Ett annat ordspråk är att det finns ett lock för varje gryta. Öppna dig för världen runt omkring.

Om du klarar av att släppa taget, ska du se vilka energier som frisätts inom dig.

snowy00
1
#7

#6:

Ja, jag har egentligen inga större förhoppningar att det skulle bli något mellan oss. Det är mer känslan som är svår att släppa ibland. Men det är okej ändå, och jag håller med dig 🙂

_Fisken
1
#8

Jag måste hålla med övriga; Ta smällen och dra ner på kontakterna med damen. Det är självskadebeteende på sätt och vis.

snowy00
0
#9

#8: Förstår hur du tänker, men nu mår jag mycket bättre igen. Som sagt var det "bara" en kortare svacka.

_Fisken
1
#10

#9: Det är genom svackorna man lär sig. Inte glida fram på ett bananskal.

snowy00
0
#11

#10: Exakt, därför känns det nu dumt att ändra något i kontakten pga det, ist för att ta smällen och lära sig något av svackorna 🙂

_Fisken
1
#12

Så kan man se det också. Jag tror den där förälskelsen lägger sig efter ett tag. Eller säger du rent ut till henne vad du tycker. "Fega pojkar får aldrig kyssa vackra flickor". Vet du inte det? :-)

snowy00
0
#13

#12:

Ja, jag har funderat på att berätta, men har gjort det vid tidigare liknande tillfällen, och visst, det har känts lättare inombords… Men inte lett till nå mer än så.😛

snowy00
2
#14

Det blev att jag berättade för henne hur jag känner, och hon tog det jättebra… Så känner mig väldigt lättad nu😊

_Fisken
0
#15

Härligt. Haha. Nu har hon nåt att fundera på.

snowy00
0
#16

#15: Hehe. Bara hon inte funderar för mycket 😉

ZodiacCat
0
#17

Tycker personligen att det är fel. Om du lyckas förstör du livet för hennes partner.

_Fisken
2
#18

#17: Det är inget argument. Såna risker ingår om man ska syssla med förhållanden och kärlek. Vill man inte riskera och utsättas för hjärtesorg ska man inte ge sig in i "leken".

snowy00
1
#19

#17: kan hålla med om att det är fel om man berättar av anledningen att bli ihop med personen som redan har ett förhållande (som jag försökt förklara i flera trådar här). Men nu var det inte därför jag berättade.

ZodiacCat
1
#20

Det är min åsikt och inget argument. Ni behöver inte hålla med