Vad har ni för ålder?

Om det är såhär illa för din vän så borde hen söka vård, lite mer åt det intensiva hållet. Klart man kan ställa upp för vänner men inte på så kraftig bekostnad av sig själv. Du ska flytta in till ditt nya hem och leva ditt liv och ni ska ha en hälsosam relation för så som vännen behandlar dig nu tär så mycket på er att hen kommer snart stå helt ensam om det fortsätter. Vad skulle hända om du inte svarade/öppnade dörren?

Din vän måste absolut söka hjälp hos vården. Att ständigt ha någon hos sig hjälper honom inte att dugg att läka.
Jag förstår precis ditt behov av vila och egentid.
Sätt upp regler för när du är tillgänglig och inte, och håll de tiderna skarpt. Svara inte i telefon, öppna inte dörren.
Hur tänker han om framtiden? Skall han ha dig som ständig "snuttefilt"?
Det är inte hållbart i längden och kommer sannolikt att göra att er vänskap tar slut.
Det är inte farligt att bryta ihop och gråta. Låt honom göra det, så småningom tröttnar han på det också. Då kanske han kan komma ut på andra sidan.

Vi är båda 22 år.

Han lägger in hela dagarna meningar om hur dåligt han mår, vilken tur det är att jag är där osv som någon typ av manipulation och varje gång jag försöker vara bestämd om att jag verkligen behöver få vara ensam så lyckas han prata så att jag tillslut känner mig självisk.

Den enda som är självisk är din vän.
Är det en väldigt gammal vän som annars betytt mycket för dig?
Jag skulle villkora er fortsatta "vänskap" till att han skall respektera dina behov, annars är det slut på vänskapen. Han får välja mellan 50% och 0.
Han mår säkert dåligt, men verkar använda dig mest som en estrad för att spela ut och gotta sig i sitt lidande.
Han mår ju trots allt inte bättre av det och har inte kommit någonstans i sin utveckling. Låter mer som ett bortskämt och egoistiskt barn.

#5 Känt han i typ fem år och är typ den enda "familj" jag har (även fast han inte är det biologiskt). Vad borde jag säga till honom som jag inte redan sagt? Att han borde söka professionell hjälp? Känns som att det är det enda som kommer hjälpa men han har bara blivit sviken de gånger han sökt hjälp för sitt mående förut

Är du orolig för att han ska ta livet av sig? Erbjud dig att följa med till psykakuten. Om han mår så dåligt att han inte klarar av att vara ensam så behöver han professionell hjälp. Han kanske behöver bli inlagd så att han har människor omkring sig hela tiden?
Du ska inte hjälpa honom så mycket att du själv mår dåligt.

Du gav han fingret och han tog hela armen. Det där med att vara själv och hämta andan känner jag väl till. Det är faktiskt din reaktion du kan göra nåt åt. Att "rädda" han undan hans dåliga mående och på så sätt ge dig lite tid för dig själv verkar vara lönt att misslyckas.
Se över din egen reaktion och dina gränser. Jag tror du gör mer än vad som kan förväntas så du behöver aldrig ha dåligt samvete om du "snor" 2-3 timmar till dig själv. Varför inte informera honom om att du ska vara själv vissa dagar i veckan? Fråga inte. Informera. "Jag har bestämt att…." börjar du.

#7 Han skrev in sig självmant senast han mådde såhär och jag följde med honom dit så han blev inskriven på psykakuten men han skrev ut sig igen efter mindre än en timme för att han kände sig instängd. Jag vet inte hur jag ska göra, en person som inte vill få professionell hjälp i första taget kommer inte ta emot den hjälp de får.

#8 Jag ska försöka det. Just nu har det blivit så dåligt att jag hela tiden är okoncentrerad och glömmer hela tiden vad det var jag skulle göra. Sover inte heller för han sover ju på natten och det är den enda tiden jag i alla fall lite grann får vara ifred. Är så himla lättirriterad just nu att om han bara öppnar munnen blir jag irriterad och sen genast känner mig skitelak. Jag har förklarat för honom om hur jag stänger ner när jag inte får vsra ensam och han bekräftsr att han förstår mig men går sedan vidare till att sägs att jag är bäst som stannar hos honom och idag sa han att han inte vet vad han skulle göra med sig själv om jag gick nu, vilket jag tog som något slags hot om att han kommer göra sig illa om jag drar.

Ditt ansvar är att ta hand om dig själv så att inte du blir sjuk.

Jag sa nu till honom att vi kan komma överens om att jag går hem när han har somnat och sen komma tillbaka på morgonen men han blev inte glad över det, nu kommer han troligen inte somna. Återigen försöker han ge mig dåligt samvete och jag sa ännu en gång att det inte är personligt mot honom. Blir troligen en till natt utan sömn.

Det är jättetråkigt om han mår så dåligt men inte vill ta emot hjälpen på psyk.
Men du kan heller inte vara där och finnas till hands hela tiden.
Inget blir ju bra av det då du inte får sova eller vara ifred.

Säg till honom att du går hem till dej för att sova och ladda batterierna igen. Vila.
Om han då börjar på att ge dej dåligt samvete så försök strunta i det och gå.
Ringer han så bara säg då att du måste få lite space för att orka med.

Du måste ta hand om dej själv.
Gå hem och låt han sen tjata.
Kanske att han sen fattar att du behöver vila och att du kommer tillbaka.

Nu har det blivit såpass dåligt att han ibland börjar storgråta och jag bara sitter där och känner INGENTING, jag har blivit helt känslokall. Tycker det är skitjobbigt nu. Han sköter inte heller sin hygien och stinker riktigt mycket, vilket jag snällt sagt till om men han orkar inte duscha.
Nu fick han ett vredesutbrott och kastade saker i väggen och när jag sa att om han gör det en gång till så började han gråta igen. I förrgår kom vi överens om att jag går hem på kvällarna och kommer tillbaka på morgonen men det har nu gjort så han inte sover på nätterna för att jag inte är där. Jag vet verkligen inte hur jag ska göra.

Du kan inte göra mer.
Kan du inte prata med hans föräldrar? Han behöver vård. Tycker nästan synd om honom. Nåt är allvarligt fel.
Vet inte om man kan göra en orosanmälan när nån mår så dåligt som han verkar göra? Nån som vet?

Du kan inte ha det så här. Er vänskap är helt ensidig.
Han måste ta ansvar över sitt eget mående. Han utnyttjar dig nu och så länge du inte sätter ner foten så kommer det inte bli någon förändring.

#14: Han har själv pratat med sin mamma men hon har sina egna problem och kan inte hjälpa. Jag ska kolla upp det där med orosanmälan.

#16: Ja jag tror man ska kunna göra det även på en vuxen.
Han behöver riktig vård och hjälp från de som kan sånt här.
Men du ska heller inte ta hela lasset längre.

Ring Socialtjänsten i den kommun han bor i.
De ska kunna hjälpa dig med detta. Om de inte kan göra något så kan de hänvisa dig vart du ska vända dig.

Du behöver verkligen komma ifrån den här personen. Han kommer bara att dra ner dig och han är inte i en position där han kan tänka på någon annan än sig själv just nu. Han tycks vara väldigt sjuk och tyvärr så har du inte kapaciteten till att hjälpa honom. Han behöver hjälp från profesionellt håll.

Det är fint att du vill hjälpa men om han själv inte vill bli hjälpt av de som faktiskt KAN hjälpa honom så måste du släppa taget om honom vid något skede. Du är ung och du borde få leva ditt liv såsom du vill och inte såsom han vill. Du har faktiskt lov till att vara självisk här. Det är ditt liv, inte hans. Han äger inte dig och har ingen rättighet att kräva de saker som han kräver av dig. Det är inte en vänskap det här längre, det har blivit något som ingendera av er mår bra av. Han mår inte bra av att vara så beroende av någon och du mår inte bra av att bli kvävd på det här sättet.

Det jag kan tycka i detta är att han verkligen behöver hjälp av vården.
Orkar TS så tycker jag att hon ska kolla vart man kan vända sej för det. Inte bara skita i honom.
Ringer hon Socialtjänsten i den kommunen så kan de hjälpa till med vart TS kan vända sej eller tar de en orosanmälan.

Men…jag tycker du TS ska åka hem till dej. Så du får vila och bara vara. Men du kanske kan hjälpa honom med att få den hjälp han behöver. Det kan du inte ge honom.
Det är så lätt att bara säga att : skit i honom….
Men när någon verkligen mår så dåligt som han gör kan man bara inte vända ryggen till.
Man kan hjälpa på avstånd så du TS kommer ifrån just att vara med honom. För det suger ur energin totalt.

Jag gjorde en orosanmälan tidigare idag och nu för en stund sedan ringdes han upp av en person som fått den här orosanmälan men han nekade att han behövde hjälp. Känns som om det inte finns något sätt att hjälpa honom. Som Mia-45 säger så vill jag inte helt överge honom för han är ändå min vän och jag bryr mig mycket om honom men när jag dras ner i detta så är det ju inte bra. Men vad ska jag göra när han vägrar ta emot hjälp?

#21: Vägrar han kan du inte göra mer.
Det är synd att hans mamma inte finns tillgänglig.

Det du kan göra är att försöka få honom att förstå att du inte försvinner även om du behöver ha egentid. Vet att det inte är helt enkelt. Har inga svar på det tyvärr.
Jag förstår också att du inte vill överge honom när han är din vän.
Det hjälper inte att visa denna tråden för honom?
Så att det verkligen går in att du inte kan hjälpa honom och inte finnas där hela tiden?

Ring soc igen och fråga om de har något Familjens hus i er kommun.
Det är en form av soc som inte för journal som man kan få hjälp av

Hur går det?

Det är himla fint att du vill hjälpa och stödja honom, men du MÅSTE ta hand om dig själv i första hand. Förklara för honom att du inte kommer kunna hjälpa honom alls ifall du inte får ta tid åt dig själv. Det kommer enbart sluta med att du går i väggen, själv åker på psykakuten eller blir allvarligt fysiskt sjuk. Då kommer du inte kunna hjälpa honom alls.

Tyvärr blir vissa väldigt själviska när de mår dåligt, de ser inte att det de ber om bryter ner kompisen, föräldern, syskonet eller liknande. Mår man så dåligt kan man inte räkna med att ens bekantskapskrets ska sätta sitt eget liv på paus och bara släppa sitt eget liv. Försök förklara för honom att du mår precis lika dåligt som han (fast på ditt vis) och att du MÅSTE få ta hand om dig själv genom egentid också.

Orosanmälningar kan man göra hur många gånger som helst. Ju fler anmälningar de får, desto mer tar de det på allvar. Då kan socialtjänsten ordna med tvångsvård och på så sätt omhänderta din vän så att han får ordentlig vård. Det känns kanske lite väl drastiskt, men jag tror att i hans fall kan det vara vad som behövs för att inte du också ska krascha.

#13: det att han inte klarar av att sköta sin hygien längre visar också att han mår riktigt dåligt.

Tycker att du borde göra en ny orsoanmälan där tar du tar upp allt, och bland annat detta med den bristande hygienen, så att de förstår hur långt gånget hans problematik är.

Det har blivit lite bättre. Jag tog tillfället när han hade en bra dag och förklarade för honom hur min hjärna funkar, att jag behöver ensamtid och att det verkligen inte är personligt mot honom. Han förstod och har på sistone gett mig mer space. Vi har även pratat ut om att han behöver hjälp, den här gången så var det han som började konversationen och erkände själv att han behöver hjälp vilket jag tyckte var ett stort steg och jag erbjöd att följa med till psykiatrin om han ville. Han ska dit den 12 juli.

#27: Det låter mycket bra!

#27: Vad bra!
Det är verkligen jobbigt när man inte får den egentid som man behöver.

Jag råkade snubbla in i den här tråden idag… Men efter att ha läst igenom allt vill vill bara säga att jag blir så glad av ditt senaste meddelande, hur ni lyckats hitta ett sätt att kommunicera, kompromissa och lösa. Och vilken fantastisk vän du är!

Vad härligt att höra.
😀

Har börjat få ut honom på promenader, det verkar också få honom att må bättre och han har börjat duscha och borsta tänderna igen så det går framåt. Såklart så går det verkligen inte över en dag att må bra igen, han har fortfarande fler "dåliga" dagar än bra vilket är förväntat men kommer fortsätta motivera honom och finnas där

#32: Du är snäll du som stannade kvar och hjälper honom.
Glad att höra att han förstått att han själv måste ta tag i saker.
💖

#33
Blir dock lite ledsen över att han inte är lika hjälpsam/stöttande när jag har mina dåliga perioder. Vid tillfällen då jag mått väldigt dåligt så har han sagt något i stil med "ditt mående påverkar mig på ett dåligt sätt" så jag erbjöd mig att gå hem, när jag verkligen inte velat vara ensam. Minns att jag gick hem och grät hela natten vid ett tillfälle. Jag förstår ju att det påverkar honom men hans mående påverkar ju mig med men ändå offrar jag mig varje gång för hans skull, för han är ju min vön. Vet inte om jag är för snäll för mitt eget bästa…

#34: Tyvärr är det ju så att de som mår så dåligt som han..de kan inte stötta nån annan.
De har inte kraften eller förmågan till det.
Då är det nog lika bra att du går hem när du behöver det. Och kanske prata med nån annan om dina problem som dyker upp.

#34 Jag förstår att du blev ledsen när du inte fick samma stöd tillbaka. Tyvärr är det ju så att när man mår dåligt är det ofta så att man helt enkelt inte tänker på att ers vänner kan ha det minst lika tufft. När man inte ens kan ta hand om sitt eget så kan någon annans "skit" kännas helt överväldigande.

Andra är såna som hellre hjälper sina vänner än tänker på sina egna problem. Många som liksom begraver sig i att ordna åt alla andra för att slippa tänka på sig själv och hur man själv mår.

Det viktiga är att man kommunicerar. Berättar man inte för varandra hur man känner så finns ju inte nån chans alls att situationen förändras. Så tala om för din vän hur du känner, be honom berätta hur han känner och så tar ni det därifrån.

Det har blivit värre igen. Jag är inte hos honom nu pga halsfluss men han hotar med självmord. Borde jag ringa någon?

Ring 1177 och fråga.
Men jag tror inte han kommer att göra något, han vet att det är ett bra sätt att utpressa dig.
Det är bara att utpressa tillbaka.
Kör samma taktik själv. - Om inte jag får lite egentid så…….

#38 Jag håller med.

Detta måste få ett slut.

#37: Hotar han med självmord och du verkligen tror han kan du ringa till psykakuten och höra vad du kan göra. Jag tycker det låter som att han behöver tvångsinläggas (om han inte frivilligt vill).
Du har gjort orosanmälan förr ser jag, det är bara på det igen. Känns säkert skittrist, men ju oftare och fler orosanmälningar han får desto större allvar måste de ta din anmälan på.

Kag tror inte riktigt på hans hot om jag ska vara ärlig. Han har hotat om det är väldigt många gånger men känns som man måste ta varje gång på allvar. Jag har ringt iaf och dem skulle komma och kolla till honom, osäker på om han kommer släppa in dem dock

#41 Då har du gjort vad du kan. Om han inte släpper in dem är det inte ditt ansvar utan hans eget.

#37:

Själv var jag tillsammans med en tjej när jag var yngre som på slutet av vårat förhållande började dagligen hota om självmord. Jag tog till en början allt sånt från henne på allvar… Men till slut höll det ju inte så klart, så vi bröt kontakten och hennes familj fick ansvara över henne…
Det är inte hållbart i längden.

Vi snackade ut igår och allt är ok. Han lever.

Låter inte som om det lär bli bättre. Det låter nästan som ert förhållande håller er båda två tillbaka på basen av det du har berättat. Det här kan vara ett av de fallen där ni båda två skulle må bättre om ni avslutade den här vänskapen. Han är alltför beroende av dig, så pass att han kan inte må bra utan dig och du tycks inte heller må bra av dem här vänskapen. Det är inte hälsosamt och inte hållbart i längden.

#45 Tycker det du säger Devya är väldigt tydligt!

Det är en ganska så farlig sits. Du kan inte rädda honom, det måste han göra själv. Kanske är det bättre att gå skiljda vägar så att han får ta hand om sitt och du kan fokusera på ditt.

Börjar också tänka så. Han hotar återigen med självmord pga jag missade ETT samtal

#47: Det verkar vara ett tomt hot som han tar till för att försöka styra dig. Var han manipulativ innan han började må dåligt också?
Du har inget ansvar för honom. Er relation är osund. Ta hand om dig själv istället. Vad han eventuellt väljer att göra utan dig behöver du inte ha dåligt samvete för.

Verkar som att jag blivit förbytt mot någon annan. Och jag förstår honom helt såklart för hon är yngre, Hon är coolare, snyggare, smartare, mer talangful, har mer att säga än mig, har mer energi.
Jag vet att jag pratat om att inte få ensamtid i början av tråden men det är praktiskt löst nu. Problemet är att han är ju praktiskt taget min enda familj och bästa vän men även på bra dagar så umgås vi inte längre för då har han redan planerat något med henne.
Innan ni blir arga, jag respekterar 100% att han umgås med fler än mig. Några av er undrar om det kanske är ett blommande förhållande. Jag har frågat och han säger att måendet han är i nu så är
Men det är bara det att jag vid flera tillfällen frågat honom om han velat göra något senare och han har svarat tex "Nej jag vill bara spela och ha lite egentid" men sedan fått reda på att hon varit hos honom hela kvällen.
Vet inte riktigt vad jag gjort som var fel.

Jag tror att din "vän" bara är intresserad av någon han kan behärska helt. När du inte ställde upp på det, så hittade han någon som gjorde det. Få se hur länge hon står ut.
Att du inte har andra vänner är ju en följd av att du hade en som svalde dig hel. Men tro mig, det går att hitta nya vänner. Det går via jobb, studier, föreningar eller intressen.
Kanske en grupp med människor som har samma behov som du och kan umgås lagom.

Ja men dem hat bara kul ihop verkar det som. Han vill knappt kommunicera via sms heller. Saknar honom :(

Då tycker jag att det han gjort mot dig är ännu värre.
Då var allt tjat och gråt och hot bara ett sätt att manipulera dig. Fy så vidrigt gjort.

#51: Jag håller med Sindri. Om det är så det är så betyder det att han är en väldigt manipulativ och självisk person. Du ska vara glad att du inte behöver dras med honom för vill du verkligen bli utnyttjad? Han brydde sig inte då om dina känslor så det är inte konstigt om han inte heller nu bryr sig om dig och dina känslor. Du förtjänar så mycket bättre!

Det kanske känns tomt nu då han inte konstant försöker få dit dig och ha dig att lyssna på hans gnäll men tro mig att det här är det bästa som kunde hända dig. Försök koncentrera på dig själv, gör sådant som du tycker är trevligt, skaffa dig trevliga hobbyn och kanske även hoppa på en sajt där du kan träffa nya vänner som behandlar dig bättre.

Jag tror inte du egentligen saknar honom för han behandlade ju dig såsom skit. Du vet bara inte av något bättre och nu känns det tomt. Men det kan du fixa och du kan nu även skaffa bättre vänner.

Han behöver söka vård.

Du måste vara hård och tala om att detta inte går, du måste tänka på dig själv, du kan inte bara tänka på andra.
Han vet att du stannar om han börjar gråta eller blir orolig/olycklig, han spelar på dina känslor, och det är mycket egoistiskt. Får nästan lite narcisistiska funderingar kring din kompis.