Nej jag skulle nog inte det.. Egentligen har ju inte ålder så stor betydelse men när man är 16 så är 14års åldersskillnad rätt mycket enligt mig. Jag är 19 och min pojkvän är 29 men vi fungerar bra ihop, åldersskillnaden märks knappt, jag är väldigt vuxen för min ålder och har alltid varit det och han varken ser ut som eller beter sig som om han vore 29. Jag skulle aldrig ha kunnat gissa hans ålder när vi träffades och blev riktigt förvånad när han berättade det.

Jag tycker att åldersskillnaden bara har betydelse upp till en viss ålder för den som är yngst. Har man passerat 20 år, borde man räknas som vuxen och själv välja partner. Men jag har också stor förståelse för de föräldrar som reagerar även om ens barn är vuxet, man är nog alltid rädd för att en ung människa ska låta sig utnyttjas av dem som är äldre och mer erfarna.

Om min dotter som 16-åring träffar en 30-åring skulle jag nog bli skogstokig. Om hon är 26 och träffar en 40-åring är en helt annan sak. Men det är väl inte så konstigt? Jag menar, en 16-åring har inte den erfarenhet som en 30-åring har, jag kan för mitt liv inte förstå vad en så pass mycket äldre person har att hämta i en människa som inte ens hunnit bli vuxen. Inte undra på att man funderar över om den äldre valt den yngre just för att den är påverkbar och osäker i jämförelse…

Det är så svårt med ålder. En siffra som inte säger så särskilt mycket om personen egentligen. Värderingar och mognad har inte så mycket med ålder att göra, utan mer med själen att göra. Man kan inte styra hur gammal eller ung människan som man älskar ska vara, för då kan man gå miste om mycket värdefullt.

Det är stor ålderskillnad mellan mig o min partner, och det är för mig väldigt viktigt att min partner har samma behov som jag och att det inte är viktigt med materiella ting och en karriär som tar all vaken tid och ork. Han har barn sedan tidigare och jag är inte speciellt sugen på barn. Det är inget som jag känner något som helst behov av, och när den dagen kommer, om den kommer, så löser det sig säkert på bästa sätt.

Jag tror det är mycket viktigare att se till personligheten hos personen ifråga, istället för att stirra sig blind på åldersskillnaden.

Jag är 24 och är gift med en 17år äldre. En kompis kommenterade lite försiktigt i början att "du ska väl inte bli ihop med honom?" när jag berättade om åldersskillnaden. Nu har hon inga invändningar, inget hon säger högt iaf.. *S*

När jag var 16 var min kompis ihop med en 30åring, jag tyckte det var väldigt udda.. det varade inte sålänge men ändå. Började fundera väldigt mycket på åldersskillnad då och bestämd mig för att helt strunta i den så länge man älskar/ tycker om varandra.

PS Mellan min mor och far var det 19års skillnad och mellan min makes föräldrar 15års skillnad. Farsorna var de äldre.

då jag är 16 år, skulle aldrig ens komma på tanken att bli tillsamans med någon som är 30 oavsett hur kär jag är, och vilken 30 åring det skulle vara som var tillsamans med en som är 16…

När jag var 18 blev jag ihop med en 29-åring. Så här i efterhand begriper jag ju att jag hade haft mycket roligare om jag varit tillsammans med någon yngre. Det är rätt skilda världar, om man säger så.

 jag tror att om man är någorlunda jämngamla så har man mer utbyte av varandra i relation….

än om man är 20 o den andre är 40 tex…

man vill säkert helt olika saker med sitt liv o har olika syn på saker o ting, o det behöver ju såklart inte alls vara något negativt.. tvärtom… men jag tror ändå att man har mer utbyte av varann o man befinner sej på någorlunda samma tid i livet…
sen beror det väl oxå mkt på hur man är som person…. jag vet folk som är 23 som verkar vara 50 o tvärtom…

fast vad vet jag :)

jag o daniel är allafall lika gamla o det funkar jättebra!

ja det där kan vara svårt. jag tycker faktist inte att åldern har ngn betydeles i de flesta fall. men när min kompis berättade att hennes pappa är tillsammans med en tjej som är 19. hennes pappa är 50+. så tappade man ju hakan ngt. Med tanke på att jag och min kompis är 21, så kan ja bara tänka mig hur de känns. Henne styvmorsa är alltså yngre än henne själv. Men hon har ju flugut ut ur boet så det är väll inge större problem med det. Men hon skäms otroligt mycket över det.

Fast jag stöttar henne till 100%. Jag tycker att om de verkligen älskar varandra så ska de väl oxså få vara tillsammans. Fast ja har svårt att se vad en så ung tjej ser i en gubbe. Är ju orolig att hon är ute efter pengar. Och hur ser deras framtid ut då?? Ja menar hon lär väll vilja ha barn osv osv. så de är väll sådana frågor som ja kan tycka är svåra…

En som gick i min skola på högstadiet är knappt 18 och är tillsammans ed en ca 56 åring… det är kanske lite väl stor åldersskillnad..

Jag har varit ihop med en kille som va 18 år äldre när jag var 28..Det gick ett tag tills jag upptäckte att han inte orkade någe mer än att jobba…..*L* Det är bra om man förstår vad den andra pratar om ,tycker om samma musik osv..när det är decenner emellen så kan det bli bistert . Visst kan det finnas stiliga äldre män men dom flesta i 50 års åldern är inte stiliga..och kan se jättegamla ut.Så det gäller att hitta någon som ser yngre ut än vad han är och som inte mognat ha ha ha

Om min 16-åriga dotter var ihop med en 30-åring skulle jag vilja träffa killen och se hur han är. Men rent spontant tycker jag att den åldersskillnaden är lite för stor. Och som någon skrev, vad ser han hos någon som är så mycket yngre?

Men som sagt, jag skulle träffa honom och sen bilda mig en uppfattning om förhållandet..

Åh, glömde skriva. Jag är 23 och min sambo fyller 35 i år. Vi träffades när jag var 20

Ja tycker de beror lite på hur ung den yngre är, 14 och 25 låter mycket, men 26 och 37 känns helt ok.

Den största skillnaden ja haft är 18 o 23

Mitt ex, och barnens pappa är 8 år yngre än mig…Vi var tillsammans i 14 år. Efter honom har jag bara haft några snabbisar höll jag på att säga Hahahaaa!! Och dem har nu när jag tänker efter bara varit bra mycket yngre..hm….Men min nya kärlek är bara 3 år yngre än mig…..

Så åldern bryr jag mig inte så mycket om…men som många säger….är det "stor" skillnad i den åldern….Men träffa mannen i fråga eller nåt…. Ha en nice Helg!!

Det beror på hur gammal man är, tror jag. Men för min del så ser jag mer till hur personen är, om dom passar ihop med mig.

Jag håller med som vissa innan har skrivit att dte är helt okej och inte spelar någon som helst roll när den yngsta har nått en viss ålder, exempelvis när man kommer upp i 20års åldern eller åtminstone när man är 18 och myndig.

Att man kan ha mer utbyte av en i samma ålder tror jag inte alls på, jag drar bara till äldre män och känner flera som har det så, Av de killar i min egen ålder har jag inte alls stort utbyte, det är så oerhört individuellt att man inte ha kan ha någon "regel" för sånt med ålder. Hur som helst säger jag att kärleken inte har nånting med ålder att göra så det spelar ingen roll om man är lika gamla eller om det så skiljer 60 år.

Mina barns mor är nio år älre än mig, det höll i 17 år, sedan var jag under två år tillsammans med en kvinna som var sju år yngre än mig.

Något jag funderat mycket över när det gäller åldersskilnader är makt. I vårt amhälle har män traditionellt mer makt än Kvinnor. Har mannen desutom betyligt mer livserfarenhet blir "maktkillnaden" inte direkt mindre. Ett förhållande med stor "makt skillnad" tror jag kan bli väldigt obalancerat, specielt om man inte är medveten om det inneboende problemet….

Jag tycker det finns en gräns, men riktigt var den går vet jag inte.15 år äldre kanske?

Själv skulle jag aldrig kunna bli kär i en som är lika gammal som mina föräldrar, jag har en spärr där.

Skulle min 16 åriga dotter komma hem med en 30 åring så skulle han åka ut med huvet före!! Sorry jag kanske inte har det öppnaste av tankesätt men det skulle bara inte funka…Vore hon 20 och kom hem med en 34 åring skulle jag nog ta det bättre eftersom hon då skulle vara lite äldre… Själv brukar jag hålla mej till lite äldre killar… Äldsta var 15 år äldre än mej.. Yngsta killen var 9 år yngre..:)

Jag brukade tycka att det var viktigt det här med att det inte skulle vara alltför stor åldersskillnad i ett förhållande, men det var innan jag träffade mannen som jag börjar bli smått förälskad i nu. Men det är många varningsklockor som ringer eftersom han är mer än dubbelt så gammal som jag är (jag är 22, han 46). Men han är helt underbar, och vi får ut hur mycket som helst av att umgås. Vi har träffats i tre månader nu och det känns bara så rätt. Han ser ut att vara mycket yngre än vad han är, och mentalt är vi på hyfsat samma nivå så det är sällan vi tänker på åldersskillnaden. Men vi har inte gått ut med vårt förhållande än med tanke på vad folk kommer prata..vilket är lite jobbigt. Vi vill vara helt säkra på oss innan vi blir offentliga.. Men som sagt, åldern har ingen betydelse enligt mig. Och visst höjer folk på ögonen lite i början, men de få kompisar som jag har berättat det för tycker bara det är roligt och att jag är lite galen..men det är ju inget nytt

#21 Jag har en kompis som inte fyllt 40 än, och hennes partner är 70 år och de ska gifta sig snart :-)

#18 Det lät intressant det där med maktskillnader. Vad menar du och varför skulle större åldersskillnad resultera i större (aldrig mindre) maktskillnad?

Åldern har ingen egentlig betydelse….ömsesidig attraktion, och kärlek betyder mer….däremot så hade jag svårt att acceptera när min fjortonåring kom hem med en kille på 21…så i de lägre åldrarna måste jag ju tycka att det inte är ok….jag kommer ju dessutom ihåg hur jag själv var vid 21….och vid fjorton….*S*

Hmmm, maktskillnader är intressant men ajg tror det är mer personligt än generellt och kan handla om dominans och submissivitet (eller vad man kan kalla det). Jag kan inte ha en relation med någon som försöker dominera mig, men heller inte någon som vill bli styrd…för mycket iallafall.

Ålder har mer med personen att göra men jag tycker oftast att det känns lite obehagligt med för stor ålderskillnad, speciellt ju yngre den yngre parten är.

Är båda över 30 spelar det nog mindre roll, men är man 20 så känns det fel. Varför vet jag itne…

Jag själv brukar känna mig mer jämlik med någon som är lite yngre …*S* Inte alltid dock…

När jag var 18 så var jag ihop med en kille som var 32.. mamma blev skogstokig.. jag tyckte inte att det var så farligt.. sen att han var en idiot med alkoholproblem e ju en annan sak.. jag har kommit på ig själv med att bara falla för äldre killar.. över 30 strecket (är 23 år själv ) men jag skulle aldrig bli ihop med en som e över 40 nu .. men jag tycker de runt 30 e lagom mogna för mig..

Att vara 16 år o ha en kille som är 30 kan bli en prövning i livet,, måste ju inte finnas så mycket gemensamt,,

Tjejen som är 16 får ju inte en chans o leva ut sin ungdom,, vilket kommer springa i kapp henne till slut,,

Killen som är 30,, kommer ju tvingas sjunka till en yngre nivå,, dvs,, dom kommer tex inte kunna gå ut på krogen,, dansa o ta en öl tillsammans..

Så visst kan de bli en prövning!

Jag skulle nog aldrig kunna falla för en kille som är mer än 10 år äldre än mig. Min nuvarande pokjvän är 28 och jag 20.

Träffade en tjej på en fest en gång vars pojkvän var 40-50 nånting. Jag förstog inte riktigt vad hon såg i den killen för han såg riktigt gammal ut…