Nu behöver jag synpunkter och friska ögon. Jag och min pojkvän har varit tsm i 2 år. Vi har båda boende på var sitt håll och inga gemensamma barn. Vårt förhållande började knaggligt och det har påverkat mig genom åren, då han hade en tjej som han ändå avslutade med relativt tidigt i vår uppstart. Men det har satt spår, mycket har satt spår för oss båda… Vi har stora problem att diskutera saker. Han brusar upp, skriker och ältar samma sak om och om och om igen. Det brukar oftast gå bra, men jag har varit med om psykisk misshandel innan hans tid vilket gör att jag blir ruskigt illa till mods och rädd av hans känsloutbrott. Jag har sagt till honom på skarpen ang detta två gånger, men nu har han nyligen triggat mig så pass att allt bara blev svart och jag trodde jag skulle dö. Vi hade en diskussion kring att jag fått ett sms av ett gammalt ex och vi har båda sagt tidigare att det inte är helt ok att ha kontakt med ex om den andra inte vet om det. Jag visade honom därför meddelandet, men han tog det på fel sätt, började lugnt med att säga att han inte mådde bra av det, jag höll med, bad om ursäkt. Den godtogs inte utan ältandet och skrikandet drog igång. Alla triggers drog igång, jag försökte ta mig undan, han säger att han försökte krama och lugna mig, medan jag kände det som att jag satt fast hos någon som skrek på mig. Jag blev rädd och kommer knappt ihåg mera. Han säger att han nu förstår mig då jag berättat mera om mitt tidigare liv och att han inte ska skrika mera då han förstår, han behöver naturligtvis visa mig att han förändrats, men jag vet inte om jag törs. Det känns som om det kommer bli likadant igen då det inte är något han väljer att han ska bli liksom. Vad hade ni gjort? Hur ska jag tänka/göra i situationen?